thewaybacktobalsby.se

Hej alla läsare

Var ju ett tag sen;-) skrev ju inte igår eftersom jag kände mig trött och sliten, gårdagen innehåll ju ganska många olika besök hos sjukgymnast och läkare jobb besök etc.

Denna dagen har inte varit sämre med många besök hos läkare samtal etc.

 

Tänkte beskriva gårdagen först och försöka ge er läsare en inblick hur det var att vara i mina kläder under torsdagen :-)

 

Jag vaknade tidigt som vanligt och kollade telefonen och lite fb innan klockan ringde och väckte frun, hann också besvara lite meddelande :-)

 

Sen var det ju dags för uppstigning och den och den obligatoriska koppen med den svarta och uppiggande drycken.

Tryckte i mig den med gång var riktigt kaffesugen, kan ju känna det direkt på morgonen hur man suktar efter kaffe.

 

Nu var det dags för att se till att alla morgonbestyr med frukost, barn och allt det som tillhör vardagen blev gjort. När väl barnen dragit iväg för att göra sin skolplikt så var det dags för en annan att göra sig iordning inför dagens övningar.

 

Idag ska jag ju först till sjukgymnasten och göra lite övningar så strax före nio så kom taxin för att hämta upp mig. Roligt att se att chaufförer tar ansvar för sina uppdrag och ringer när de är lite sena vilket uppskattas :-) väl framme hade jag kollat fel i min almanacka, hade lämnat återbud till denna tid för att jag hade besök hos överläkaren på psykiatrin under förmiddagen.

Så jag passade på att rulla mig ifrån stan ner till min gamla arbetsplats för att hälsa på mina forna kollegor ;-) vilka jag hoppas se igen inom snar framtid :-)

 

Det är ju en bit att rulla så jag var rätt så genomsvett när jag sparkat mig ner till jobbet. Blev insläppt ;-) satt och snackade en go  stund om livets underfundigheter, och hur man blir stärkt genom en kris. Hur man får en förståelse genom saker upplevs av en själv, en klok och viktig reflektion som jag vill bära med mig.

Det är det  som är så skoj med livet att i varje möte med olika människor så bär man något med sig, positivt eller negativt. Det gäller bara att det negativa inte får fäste i ens kropp utan lämnar tillbaka det till den som uttryckte det.

Nu var kaffet upp drucket och jag skulle rulla vidare då dök chefen in och jag tog ett par snabba ord med henne också innan jag fick bråttom iväg, för att inte vara sen till läkaren.

 

Rullade som en tok ner till sjukhuset för att snacka med läkaren och få ta upp lite saker som jag undrat över. Fick också reda på att läkaren och min sjukgymnast på allö kliniken pratat med varandra och att primärvårdsläkaren och sjukgymnasten skickat in en ny remiss till Rehabiliteringen i Hässleholm, sen ska läkaren från psykiatrin även skicka ett utlåtande som stärker mina chanser att komma in på deras rehabilitering.

 

Känns jäkligt bra att jag har en lyssnade läkare som verkligen engagerar sig i min situation och ser vad som bör vara bäst för mig som patient, har hela tiden känt ett stort förtroende för min läkarkontakt på sjukhuset. Han är oerhört kompetent iaf vad jag upplever.

 

När jag var klar där så hade jag en timmes tid innan det var dags för nästa besök som då skulle vara hos sjukgymnasten på psykiatrin och få lära mig lite basal kroppskännedom. :-) såg fram emot detta med spänning att få kontroll över min vänster sida.

Under denna timme tänkte jag att jag rullar bort och tar en dagens i sjukhusets restaurang, de har en sådan kanon service på det stället.

Eftersom jag har svårt att ta brickan själv och plocka till mig salladen så kommer de och serverar mig, sådan underbar service. Efter det  jag ätit upp så kom de och serverade kaffe, satt och blev sugen på en go toska kaka tänkte varför ska jag inte unna mig det och njuta av livet, sagt och gjort de kom med kakan också och den slank ner, så gött att njuta riktigt.

 

 

Nu var det hög tid att rulla till sjukgymnasten och få en genomgång av balansen, detta var första gången jag var här så det kändes lite nervöst, men det släppte snabbt när jag träffade sjukgymnasten, så trevlig och lättsam. En obeskrivligt behaglig man som var så positiv och pushande, tyckte jag gjorde jättestora framsteg bara på den korta tid jag var där ca. en timme. Så jäkla skönt att få höra att man kämpat väl och att man varit duktig och gjort sådana framsteg.

Egentligen så satt jag i rullstolen och försökte känna efter ordentligt att få hjärnan att tänka att nu ska du känna efter hur rörelsen känns. Vem har tidigare känt efter ordentligt när man bara sitter rakt upp och ner, sen gällde det att gunga från sida till sida för att hitta kroppens mittenläge.

 

Sen var det viktigt att böja på knäet och sträcka på det för annars kommer det bli ännu besvärligare att lära sig gå i framtiden, och det vill jag absolut inte.

 

Nu var det dags att ta sig hem med den väntande taxin, kände att jag var ganska trött faktiskt, men viste att det inte var läge för det just nu eftersom vi lovat vår son att åka in på banken och skaffa id och bankkort till han idag. Tänk vad stora dom börjar bli tiden bara flyr iväg det gäller att ta tillvara den, den kommer inte igen. Så när jag kom hem var det bara att förflytta sig över till nästa bil och åka in till stan.

För första gången så kunde vi utnyttja vårt parkeringstillstånd för handikapp parkering inte så dumt att kunna parkera mitt i stan, någon bonus ska man väl ha ;-)

 

Väl i stan så gick vi in på banken och ordnade sakerna som behövdes, han behövde ju ett foto också så då gick vi in till fotohandlaren och fixade detta, så nu har pågen snart visakort, idhandlingar, det är väl bara att fylla på det med jämna mellanrum;-)

 

När detta var gjort så skulle ju både tösen och pågen ha nya fotbollsskor ingen billig affär nu längre, kände hur det gräver ett stort hål i börsen;-) men det klart de behöver nya skor nu när grässäsongen börjar till helgen.

Vi uppmuntrar ju dem också att hålla på med fysiska aktiviteter som komplement till altt video och tvspelande. Jag hittade minsann också grejor dock inga fotbollsskor utan två snygga pikettröjor :-)

 

Nu var det äntligen hemfärd och se till att få mat på spisen och få iväg barnen till träning, det blev wokade grönsaker med biff och nudlar.

När lugnet lagt  sig efter maten så rullade jag in i sängen en stund för att vila mig :-) somnade nog till en stund innan min kompis Markus ringde och undrade hur läget var, pratade en go stund om ditten och datten. Bestämde att vi skulle försöka ses här framöver, så roligt när folk hör av sig det gör mig riktigt glad. Strax efter så ringde Uffe som är som en bror för mig, kan dela allt i min vardag med han.

En fantastisk förmån att kunna få ha en sådan vän, även om jag definitivt inte förringar mina andra vänner så är det ju så att han och jag känt varandra i 26 år så det är ju lite man gått igenom tillsammans på livets väg.

 

Jag låg sedan kvar i sängen för att vila mig och ta igen mig, sedan när barnen somnat steg jag upp och vi städade undan lite, blir ju en del som behöver plockas undan.

 

Dagen efter alltså fredagen så var den också rätt så intensiv, jag skulle vaa på psykiatrin klockan halv tio så jag steg upp som vanligt och vi gjorde oss färdiga inför dagens måsten, alla familjemedlemmarna på varsitt håll men med olika uppdrag.

Det är ju så våra liv ser ut i allmänhet, med ganska späckade schema och inte så mycket utrymme för att ta det lugnt.

Så vid nio tiden så kom taxin till mig för att skjutsa mig och min rullstol till psykiatrin och till neuropsykologen för en träff där, det var första gången jag skulle träffa henne.Kändes lite pirrigt faktiskt, vad skulle detta leda till? Hur var hennes inställning ?etc.

 

Ibland när jag skriver här på bloggen så har jag fått synpunkter om att jag skriver att jag skall till "psyk" och att folk då kan få en uppfattning om att man är tokig eller inte kapabel till saker eller ostabil etc. jag ser inte ett sådant läkarbesök som något konstigare än om jag behövt gå till ortopeden för att se till en bruten fot eller en bruten arm. Alla vi människor drabbas av olika åkommor i  livet och då för att man kanske inte mår så hundra i själen så ska detta ses annorlunda, i min värld så blir detta svårt att hantera och jag känner mig faktiskt lite ledsen och sårad. När människor som försöker förbättra sitt hälsotillstånd och ta tag i den sjukdom man har.

Det är inte med glädje jag går till sjukhuset varken till den fysiska eller psykiska vården inget jag själv valt, men stolt över att göra det med öppna ögon.

Nu var jag framme och rullade in till psykologen, ja detta var ett oerhört krävande möte så känsloladdat en underbar kvinna som lyssnade och förstod, var rent ut sagt skitjobbigt.............

 

Nu skulle psykolog och läkare samtala om den fortsatta behandlingen och vad som skulle ske framöver men det var  med en otrolig trötthet och samtidigt en befrielse och glädje som fyllde hela min kropp då jag rullade ut ur korridoren.

 

Eftersom det var en timme kvar till nästa besök så rullade jag åter igen bort till den goda maten och den fantastiska servisen i sjukhusets cafeteria. Så goa och snälla människor som jobbar där de är verkligen värda att uppmärksammas. :-)

 

 

Efter den eminenta måltiden rullade jag åter bort till det "gula huset" som man lite slarvigt kallar psykiatrin det var ju dags för ett samtal med min samtalsterapeut och när jag kom in på hennes rum hade hon gjort två goda smörgåsar och en kopp gott kaffe så underbar denna människa är......:-)

 

Vi satt och pratade om hur veckan varit och om det jobbiga samtalet innan idag vilket kändes som en lättnad att få reflektera och prata ut om det jobbiga......me like

 

Nu var det dags för hemfärd och se till att sätta på lite kaffe till de väntade gästerna nämligen Kristianstadsbladets reporter och deras fotograf, men innan dess så hjälpe pågen och hans kompis oss med att sätta ihop den hallmöbel som väntat länge på att bli ihopsatt,

 

och under tiden de gjorde detta så såg jag till att vår fyrbentevän blev både rastad och kammad så man var fin inför besöket:;-)

 

 

Så nu kom reportern och ställde en hel del frågor och jag fick berätta hur min skada uppkommit och hur resan tillbaka varit, med allt vad det inneburit, så någon gång i slutet eller mitten på nästa vecka kommer reportaget. Nu kom också fotografen för att få sina bilder till tidningen hon plåtade lite allt möjligt, vi får väl se vad som kommer med :-)

 

Nu rullade jag in i sängen rätt så slutkörd efter dagens övningar låg och vilade och tog igen mig dock utan att somna, var många tankar i huvudet och det var svårt att tagga ner. Intressanta möten har ju präglat min dag idag och jag är så nöjd.

 

Nu kom frun hem med pizza för att göra det enkelt för oss så här en fredag är det rätt skönt att slippa stå och laga mat utan bara få det serverat, vardagslyx kan man säga :-)

 

När sedan resten av familjen skulle gå upp för att kolla på tv så rullade jag in i sängen för att skriva och lyssna på musik. Så där låg jag resten av kvällen och softade, liite tråkigt men det får gå.

 

Under natten till idag har jag sovit som en kratta haft ont i kroppen var uppe först 04.10 och tog värktabletter sen vaknade jag igen vid 05.10 och steg sedan upp 05.45 ingen hit idag har värk i ben och arm samt i ryggen kanske beror på att jag sitter i rullstolen för mycket vad vet jag.

Men idag så ska jag inte göra ett dugg utan bara ligga i sängen hela dagen och vila mig, får väl se men det är iallafall prio på vila idag så det så, så nu sitter jag i ett tyst hus och skriver och dricker kaffe och försöker få ner mina tankar och funderingar samtidigt som jag på ett målande sätt försöker beskriva min vardag.

 

 

Må så gott så länge många kramar