Godkväll vänner
Jag börjar känna mig lite tjatig som sitter här och skriver och summerar dagarna som jag tillbringar här uppe på sjukhuset. Det är dock en terapi för mig och just nu kan jag strunta i hur andra upplever det jag skriver, för mår jag bra av att skriva av mig så fortsätter jag med det.
Just nu är det faktiskt bara jag och min familj som gäller för mig (ni andra betyder oxå väldigt mycket men inte i jämförelsen)
Dagen har inte börjat lika dant som de andra dagarna för idag fick vi minsann sovmorgon ända till klockan halv sju, istället för sex som brukligt är.
Efter det var det kontroller för att sedan öppna FB och se om ens vänner var vakna, det blev några meningar med vänner för att samtidigt läsa de händelser som inträffat under sen kvällen och natten. För att sen kolla aftonbladet och vad som hänt i världen när man legat och sovit, som jag gjort väldigt gott.
Efter detta var det pillerdags och sedan en go sillafrukost med ägg och knäckebröd. Tog en extra kopp kaffe för att ladda ordentligt inför träningen. Under tiden ringde det några för att höra hur det var idag alltid trevligt när folk ringer och hör hur det är.
Nu kom arbetsterapins folk in för att hämta mig till dagens arbetspass som bestod av att sätta ihop lite trädgårdsmöbler.(tro nu inte att jag hoppade upp ur rullstolen och började spika och slå med de stora verktygen) det var till att börja med en skruvmejsel i vänster hand samtidigt som jag höll fast vänsterhanden med högerhanden. Så fruktansvärt tålamodsprövande blev irriterad och för bannad några gånger, har ju spikat och skruvat tusentals gånger och nu sitter man och fumlar som en idiot med en ynka liten skruvmejsel, patetiskt. Men så är det just nu och det gäller att försöka acceptera det och inte jämföra hur det varit tidigare men det är lättare sagt än gjort.
När detta var gjort så var det dags för sjukgymnastiken och dess obligatoriska barrgång och idag tyckte jag det gick riktigt bra. Det blev 8 rundor vilket motsvarar 48 meter och det var min tjurskallighet som hjälpte mig med den bedriften.
Nu var det dags för att äta lite god lunch isterband och dillstuvade päror satt som en smeck efter förmiddagens träningspass. Nu var det dags för lite vila och softa till lite spotify och FB samtidigt som jag låg och slumrade emellanåt.
Nu var det åter dags för lite montering av sommarmöblerna skulle åter skruvas men denna gång använde vi ikeas universal verktyg insektsnyckelen. det var ett bakstycke på en stol som skulle skruvas fast. Vi hjälptes åt med denna uppgift så att energiflödet inte skulle gå åt till ilskan utan till att klara uppgiften:-)
Dagens sista träningspass var åter barrgång vilket jag åter gjorde 8 rundor med hjälp så klart för än har jag inte lyckats få med mig foten själv, men det kommer så småningom.
När det var klart ville sjukgymnasten ha upp mig på en träningscykel vilket jag var skeptisk till, men jag gör som han tycker för han bör ju veta utifrån hans profession. Så sagt och gjort upp på cykeln och så hjälpte sjukgymnasten mig att trycka med vänster ben. Fantastiskt jag cyklade faktiskt om än med hjälp med benet.
Sjukgymnasten gav sig dock inte med detta utan på väg ut ur sjukgymnastiken ville han se hur jag uppförde mig i trappgång och detta var något som tyvärr inte alls fungerade men tids nog ska detta också fungera.
När jag nu kom in på salen igen hann jag inte ens lägga mig på sängen förän undersköterskan sa att jag skulle upp på smärtmottagningen. Väl där uppe pratade jag med 2 läkare som suttit och gått igen min journal och den är digerkan jag lova. Det hade tagit dom 1 1/2 timme att läsa igenom den.
Det man kunde konstatera och kunna utläsa ur sjukdomshistorian är ju att jag får väldigt ont trots att man inte borde få så ont vid de olika sjukdomar och olycksfall jag drabbats av under åren. Man förklarade att jag har en väldigt låg smärttröskel och att jag har något som gör att smärtimpulserna triggas och att jag upplever smärtimpulserna mycket mer smärtsamma än genomsnittet. Tyvärr finns det inte mycket man kan göra åt det och de mediciner jag har just nu bedövar ju smärtan centralt och inte direkt symptomen. De tycker dock att jag ska vara fortsatt insatt på den medicin jag har nu men att trappa ut vissa under lugna och kontrollerade former. Detta kommer ske successivt och inte med början nu direkt.
När jag sen kom ner till avdelningen lade jag mig och slötittade på en film innan Ola och Marie dök upp med en efterlängtad coca-cola det var roligt och vi satt och snackade skit en stund innan en kompis från jobbet dök upp. Vi satt också och pratade en stund innan hon stack iväg för att städa inför jobbefesten på fredag.
Så har jag summerat denna dagen och får hoppas att morgondagen ger en nya framsteg och förhoppningsvis träff med goa hemmifrån nummer 13
Ha det så bra där ute i vinterkylan så ses eller hörs vi
Jag börjar känna mig lite tjatig som sitter här och skriver och summerar dagarna som jag tillbringar här uppe på sjukhuset. Det är dock en terapi för mig och just nu kan jag strunta i hur andra upplever det jag skriver, för mår jag bra av att skriva av mig så fortsätter jag med det.
Just nu är det faktiskt bara jag och min familj som gäller för mig (ni andra betyder oxå väldigt mycket men inte i jämförelsen)
Dagen har inte börjat lika dant som de andra dagarna för idag fick vi minsann sovmorgon ända till klockan halv sju, istället för sex som brukligt är.
Efter det var det kontroller för att sedan öppna FB och se om ens vänner var vakna, det blev några meningar med vänner för att samtidigt läsa de händelser som inträffat under sen kvällen och natten. För att sen kolla aftonbladet och vad som hänt i världen när man legat och sovit, som jag gjort väldigt gott.
Efter detta var det pillerdags och sedan en go sillafrukost med ägg och knäckebröd. Tog en extra kopp kaffe för att ladda ordentligt inför träningen. Under tiden ringde det några för att höra hur det var idag alltid trevligt när folk ringer och hör hur det är.
Nu kom arbetsterapins folk in för att hämta mig till dagens arbetspass som bestod av att sätta ihop lite trädgårdsmöbler.(tro nu inte att jag hoppade upp ur rullstolen och började spika och slå med de stora verktygen) det var till att börja med en skruvmejsel i vänster hand samtidigt som jag höll fast vänsterhanden med högerhanden. Så fruktansvärt tålamodsprövande blev irriterad och för bannad några gånger, har ju spikat och skruvat tusentals gånger och nu sitter man och fumlar som en idiot med en ynka liten skruvmejsel, patetiskt. Men så är det just nu och det gäller att försöka acceptera det och inte jämföra hur det varit tidigare men det är lättare sagt än gjort.
När detta var gjort så var det dags för sjukgymnastiken och dess obligatoriska barrgång och idag tyckte jag det gick riktigt bra. Det blev 8 rundor vilket motsvarar 48 meter och det var min tjurskallighet som hjälpte mig med den bedriften.
Nu var det dags för att äta lite god lunch isterband och dillstuvade päror satt som en smeck efter förmiddagens träningspass. Nu var det dags för lite vila och softa till lite spotify och FB samtidigt som jag låg och slumrade emellanåt.
Nu var det åter dags för lite montering av sommarmöblerna skulle åter skruvas men denna gång använde vi ikeas universal verktyg insektsnyckelen. det var ett bakstycke på en stol som skulle skruvas fast. Vi hjälptes åt med denna uppgift så att energiflödet inte skulle gå åt till ilskan utan till att klara uppgiften:-)
Dagens sista träningspass var åter barrgång vilket jag åter gjorde 8 rundor med hjälp så klart för än har jag inte lyckats få med mig foten själv, men det kommer så småningom.
När det var klart ville sjukgymnasten ha upp mig på en träningscykel vilket jag var skeptisk till, men jag gör som han tycker för han bör ju veta utifrån hans profession. Så sagt och gjort upp på cykeln och så hjälpte sjukgymnasten mig att trycka med vänster ben. Fantastiskt jag cyklade faktiskt om än med hjälp med benet.
Sjukgymnasten gav sig dock inte med detta utan på väg ut ur sjukgymnastiken ville han se hur jag uppförde mig i trappgång och detta var något som tyvärr inte alls fungerade men tids nog ska detta också fungera.
När jag nu kom in på salen igen hann jag inte ens lägga mig på sängen förän undersköterskan sa att jag skulle upp på smärtmottagningen. Väl där uppe pratade jag med 2 läkare som suttit och gått igen min journal och den är digerkan jag lova. Det hade tagit dom 1 1/2 timme att läsa igenom den.
Det man kunde konstatera och kunna utläsa ur sjukdomshistorian är ju att jag får väldigt ont trots att man inte borde få så ont vid de olika sjukdomar och olycksfall jag drabbats av under åren. Man förklarade att jag har en väldigt låg smärttröskel och att jag har något som gör att smärtimpulserna triggas och att jag upplever smärtimpulserna mycket mer smärtsamma än genomsnittet. Tyvärr finns det inte mycket man kan göra åt det och de mediciner jag har just nu bedövar ju smärtan centralt och inte direkt symptomen. De tycker dock att jag ska vara fortsatt insatt på den medicin jag har nu men att trappa ut vissa under lugna och kontrollerade former. Detta kommer ske successivt och inte med början nu direkt.
När jag sen kom ner till avdelningen lade jag mig och slötittade på en film innan Ola och Marie dök upp med en efterlängtad coca-cola det var roligt och vi satt och snackade skit en stund innan en kompis från jobbet dök upp. Vi satt också och pratade en stund innan hon stack iväg för att städa inför jobbefesten på fredag.
Så har jag summerat denna dagen och får hoppas att morgondagen ger en nya framsteg och förhoppningsvis träff med goa hemmifrån nummer 13
Ha det så bra där ute i vinterkylan så ses eller hörs vi
