Onsdag 2013-03-13 och Torsdag 2013-0314

Hej alla läsare
 
Fåe kanske börja dagens berättelse med att be lite om ursäkt för jag inte orkade skriva igår, men när ni läst gårdagens berättelse så kanske ni har lite överseende med det :-)
 
Tänkte börja berskriva gårdagen i vanlig ordning från morgon till kväll och vad som inträffat där emellan.
Morgonen började som vanligt att jag kravlade mig ur sängen och upp i rullstolen för att brygga mig mitt morgonkaffe, finns det något godare än helt själv i tystnad(förutom den fyrbenta så klart, men han gör inget väsen av sig) att avnjuta sitt morgon kaffe. Att få den stunden på morgonen att få filofisera och reflektera samt att ibland få drömma sig bort är för mig helt underbart. Brukar ju även kolla över nätet på de sidor man har för vana att kolla. Det är den stunden jag har för att vakna till innan övriga familjen ansluter till frukostbordet.
 
Idag kände sig barnen oehört trötta och jag själv var väl inte heller den piggaste varelsen universum skådat, vi fick väl iallafall i oss frukost, och jag min dagliga tablett dos. Simon kände sig inte riktigt kry men han fick en alvedon och så sa vi att han får prova gå till skolan och skulle han bli sämre så får ju frun hämta han för det blir lite långt att rulla 6 km för mig att hämta han ;-)
 
När barnen begett sig iväg till skolan så satt jag en stund och pillade med datorn en stund, kände att jag hade ont i höger skuldra och upp i nacken (det är ju vänster sidan som insjuknat så nu var det ju lite bekymmer, men tog ytterliggare någon alvedon för utom de andra starka smärtstillande jag tar så efter en stund tyckte jag att det släppte lite. sa till frun att jag ville lägga mig i badkaret med varmt, varmt vatten och samtidigt  ha massage och bubblorna igång. Det tar ju en stund att komma i badkaret med den motoriken man har, men efter en stunds trixande så var jag i, och som jag njöt.
Det vat så härligt och underbart att få känna de varma jetstrålarna mot den onda skuldran och övriga ryggen, låg i en god stund och tänkte på vad jag skulle säga till läkaren senare idag.
 
 
När jag senare klev upp och kroppen såg ut som ett russin så kände jag mig genast bättre i hela kroppen tänk vad varmt bad kan göra med ens kropp.
När jag väl fått på mig boxer shortsen och strumporna vilket för övrigt är ett helsike, så skulle jag ta på mig långkalsonger eftersom det var kallt ute, när jag efter långt om länge fått dom på mig så visar det sig att jag fått dom bak och fram. Tro mig nu var det nära att man kokte över i humöret, men av med dom igen och så vända dom, och trockla på dom igen :-(
 
När jag väl klätt mig så ringde jag till kuratorn på sjukhuset och vi pratade en stund och sa till mig att det fanns en Anders Lundin som tydligen var känd inom det sjukområde jag blivit dålig inom. Vi pratade vidare och jag berättade att jag tänkte åka upp på avdelningen idag för att få tag i avdelningsläkaren och reda ut saker och ting med han. Kuratorn tyckte dock att jag först skulle ringa chefen för hela avdelning 104 och berätta vad jag tänkte göra.
Vi pratade även om den kontakt som jag ska ha på psykiatrin, kuratorn tyckte jag skulle ringa själv och trycka på eftersom de inte hört av sig. Vi sa att vi skulle höras igen början av nästa vecka för att följa upp vad som gjorts.
 
Så sagt och gjort jag ringde upp chefen för avdelningen och berättade att jag tänkte rulla upp på avdelningen vid den tidpunkt då ronden brukar vara slut för att få prata med avdelningsläkaren. Hon gillade väl inte riktigt min idé och hon kunde inte garantera att läkaren hade tid för mig just då, jag berättade att jag hade all tid i världen att vänta tills han blev ledig. Hon sa att hon kunde meddela läkaren och att han kunde ringa mig, men jag avböjde detta vänligt men bestämt och sa att vid 11- tiden så kommer jag upp på avdelningen.
 
Eftersom jag ännu inte fått någon färdtjänst så hade jag ju turen att frun har studier hemma idag så hon kunde skjutsa mig in till sjukhuset, så ut ibilen och iväg. Tänkte att detta kan bli spännande.
Väl framme vid sjukhuset rullade jag in och tog hissen upp till 10 våningsplanet, på avdelningschefens rum var det tomt så jag rullade helt sonika in på avdelningen och in på sjuksköterskornas  expedition och frågade efter läkaren, fick till svar att han fortfarande rondade men att de skulle säga till honom att jag ville träffa honom.
Jag kunde inte vara kvar på avdelningen så jag rullade ut i dagrummet och satte mig där för att vänta, lyssnade under tiden på lite go musik på spotify och kände mig till freds. Efter ca 1 timmes väntande så kom läkaren och hälsade på mig och sa att han kom igen om en halvtimmes tid eftersom han var tvungen att springa iväg på något ärende, jag sa till han att jag väntar här tills han kommer.
Så efter en halvtimme kom läkaren igen och vi satte oss i dagrummet där jag redogjorde för mitt Hässleholms besök och han blev precis bestört över detta och han sa att det är Hässleholms ansvar att rehabilitera mig och att han skickat remiss dit. Han tyckte att läkarens beteende i Hässleholm var märkligt.
Läkaren hade själv trott att de skulle sätta igång med min träning vid första träffen och att allting skulle vara klart när jag väl kom till Hässleholm.
Jag frågade läkaren vad plan B var om de nu inte tar emot mig i Hässleholm och han hade egentligen inget bra svar men så kom han på att han kunde fråga arbetsterpeuten och sjukgymnasten på avdelningen om de kunde ställa upp på hemrehab. Eller man kunde lösa det med de andra sjukgymnasterna på sjukhuset i Kristianstad. Han lovade att ringa mig under eftermiddagen idag för att ge mig ett besked om hur min fortsatta rehab ska vara.
Efter besöket kände jag mig glad och stolt över att jag inte gett mig, så eftersom jag kände mig så bra beslutade jag mig för att rulla ner till mitt gamla jobb för att hälsa på mina vänner där. Så med en fot och en arm så rullade jag den kilometern det är bort dit, det var en idiot som egentligen tog mig för detta. Tänk om jag ramlat eller något i den stilen, nu slutade det dock lyckligt och jag nådde jobbet helt genomblöt av svett.
 
Jag rullade in och tog hissen upp det var en härlig känsla en slags revanch att åter få komma till jobbet, vilken känsla. Personalen hade konferans men skulle snart vara klara och rätt som det var så dök de ner och det blev ett riktigt kramkalas, roligt att se alla glada människor, dock var de lite stressade eftersom det är mycket att göra, så jag tog en snabb kopp kaffe. Jag rullade in på chefens rum och vi satt också och pratade några minuter innan en av medarbetarna skulle sluta för dagen och jag hade tiggt skjuts med han hem.
 
Så han körde mig hem och rullade upp mig för rampen och in i huset, nu kände jag hur trött jag var så jag rullade rakt in i sängen utan att passera gå ;-) och somnade med en gång, jag vaknade inte ens när simon hade dundrat in från skolan, och tösen som hade en kompis här hörde jag heller inte.
Jag vaknade inte förrän det ringde i lurarna och musiken tystnade, et var arbetsledaren på soc som ville höra om lite saker.
 
Nu hade jag ju piggnat till och hoppade upp i stolen för att senare få middagen serverad, ärtsoppa och pannkakor vilken höjdare.
Rullade dock in i sängen igen och lade mig och surfade lite kände mig lite slö och trött trots jag sovit under eftermiddagen. Så där tillbringade jag resten av min kväll, kändes som om det behövdes.
Sen somnade jag gott och sov hela natten
 
Torsdagen
Idag har jag inte gjort många knop precis, har i princip legat i sängen hela dagen förutom då jag varit på toa eller käkat.Jag gjorde också ett uppehåll för att få den fyrbente kamraten se någorlunda respektabel ut så jag borstade igenom pälsen med en hand, tänkte att nu har han j världens chans att springa iväg, men han låg lydigt kvar på mattan under tiden jag borstade honom. Ibland undrar jag om han förstår mer än vad vi människor tror, det var precis som om han tyckte synd om mig och att han därför stannade kvar så jag kunde borsta honom färdigt.
Efter denna behandling och lite godis som belöning så ville han gärna tillbringa dagen med mig i sängen
 
Efter detta gjorde jag något vettigt nämligen formaterat Simons dator, jag hade nämligen lagt in en användare på hans dator, vilket innebar att han kunde inte kunde ladda in vad som helst i datorn problemet var bara att jag glömt lösenordet till den användaren så det var bara att sätta igång imorse med att formatera hela datorn och lägga in allt på nytt :-(
Det har tagit hela min dag i anspråk förutom då att jag skrivit här och haft lite matuppehåll annars har jag hållt på hela dagen ca 12 timmars jobb, men den blev ju i princip som ny fy vad det gick undan när man rensat ut allt gammalt.
Så idag har jag bara pratat med avdelningsläkaren eftersom han inte lyckades få tag på mig igår så ringde jag upp han på mottagningen idag och ville höra hur han tänkt. Han hade pratat med arbetsterapeuten och sjukgymnasten på avdelningen och de kunde tänka sig att hjälpa mig med hemrehab om inte Hässleholm tog mig så nu har vi en plan B om det inte lyckas i Hässleholm vilket vi innerligen får hoppas att det göt eftersom de är specialister.
Denna dagen har det väl inte hänt så mycket mer så jag tänker inte bara skriva för att det ska bli en viss mängd, så förhoppningsvis så ses vi imorgon vänner
 
Sov gott
Kramar
jörgen
 
 
 

Kommentarer :

#1: jennie

Härligt o följa din kämparglöd. Synd att jag missade dig igår(satt mest på toa) men hoppas kunna hälsa på dig nästa vecka om det passar någon dag?? Kram jennie

Svar: Ja det var synd men det kommer fler tillfällen jennie. Om du kommer upp så slå en pling först bara så man kan se vilken form jag är i
Jörgen Ekeberg

skriven
#2: Anonym

Skönt att höra att du är lika jävla envis ännu

Svar: Klart jag är :-)
Jörgen Ekeberg

skriven
#3: Glenn Johansson

Härligt att läsa Jörgen, du är en kämpe som inte ger upp. Fortsätt så/Glenn

Svar: Tack Glenn känn gott och skönt att det finns människor som läser och följer mig. Du ska veta att jag kommer aldrig ge upp denna kampen och få tillbringa resten av livet i en rullstol, det kommer aldrig att ske kan jag garantera dig
Jörgen Ekeberg

skriven
#4: Anders

Kanon att du har fått en plan B. Dock tror jag inte att den kommer att behövas. För du kommer inte att ge dig förrän du har fått den rehab du behöver av Hässleholm.
Underbart med en förstående och trogen fyrbent vän! <3
Håller med om att det var lite dumdristigt att rulla vägen till jobbet själv, men samtidigt en jävla bedrift och en personlig seger!

Svar: Nä du har nog rätt Anders jag vill ju ha rehab i Hässleholm i första hand och skulle de inte ta mig så gäller det att deras svar är väl underbyggt för det kommer att granskas av både patientnämnd och sjukhuschefer på hög nivå det kan du iallafall vara helt lugn med
Jörgen Ekeberg

skriven
#5: Glenn Johansson

Härligt att höra Jörgen, bara kämpa på. Jag beundrar din vilja och kämpaglöd/Glenn

Svar: Tack Glenn känns skönt att få lite peppning så här en söndags eftermiddag. Tackar för att du engagerar dig och skriver kommentarer
Jörgen Ekeberg

skriven

Kommentera inlägget här :