resume från de första dagarna av min sjukhus vistelse

Det började Söndagen den 23 februari med att jag plötsligt fick ont i min vänstra arm och att det gjorde rejält ont.
Sa till min fru att komma och hon sa då att hon kunde massera armen så skulle det nog gå om.Klockan var ungefär kvart i elva och vi skulle precis gå och lägga oss.
Frun började massera armen men sa att ring in till sjukvårdsupplysningen fall i fall det skulle vara något. Så jag tog luren och ringde 1177 det var telefonkö så jag hade 26 personer före mig. Jag väntade tålmodigt och när det väl var min tur beskrev jag de symtom jag hade och då svarade de att de nog valde att skicka en ambulans till mig för att de skulle se mig på plats och göra en bedömning.
När ambulansen anlände så gick det ganska fort eftersom de befarade att jag fått en stroke. Ambulanspersonalen kopplade upp mig i ambulansen med diverse sladdar dropp etc. färden mot sjukhuset gick med blixtens hastighet, och när vi väl kom in på akutintaget så stod sjukhuspersonalen beredda att ta emot mig och behandla mig efter några minuter så valde de att rulla upp mig till röntgen, och röntgade skallen med en ct röntgen efter detta så fick jag lugnande och smärtstillande intravenöst samtidigtt så fick jag blodförtunnande så att proppen skulle lösas upp.
 
Innan jag fick den blodtunnande medicinen så sa läkaren till mig att jag måste informera dig om detta att denna medicin du nu får kan orsaka att du får en blödning i hjärnan samtidigt ringde de till regionsjukhuset i Lund och förberedde dom på att de ev kunde få mig som patient.
Detta upplevde jag mycket starkt jag trodde att jag inte skulle klara detta, att jag skulle dö helt enkelt, tänkte att klarar dom inte mig här i Kristianstad då är det riktigt riktigt allvarligt, jag fick ännu mera lugnande läkemedel och snart viste jag ingenting totalt borta under ett par timmar.
 
När jag sedan började vakna upp förutom vid de tillfällen de väckte mig en gång i kvarten för att se mina reflexer och mina puppiller så var jag liggandes i ett rum på avdelning 104.
 
De första två dygnen har jag inte så jäkla mycket minnen ifrån jag kommer ihåg att på fm dagen efter så var en kompis från jobbet där, men jag var nog för yr av alla läkemedel för attt kunna redogöra för vad vi pratade om.
De eterföljande dagarna så var familj och mycket vänner uppe och hälsade på mig vilket jag uppskattade jätte mycket, men kände mig oerhört trött och yr.
Läkarna på ronden redogjorde för att jag skulle ner och göra en mr röntgen av skallen. Under ca 1 1/2 vecka levde vi med tron att det hade varit en propp, men efterhand som tiden gick så gled läkarna mer och mer över på teorin att detta skulle vara ett utmattningssyndrom orsakat av stress och överbelastning. Detta grundade dom på att man inte någonstans i hjärnan funnit någon organisk skada eller hittat något annat som skulle förklara de symtom jag har.
Vidare så finns det en diagnos som väl stämmer på det jag fått som heter dissociativa syndrom för er som är intresserade så finns det att läsa mer här http://www.funktionellasymptom.se/#/svaghet/4541247139
 
Så nu har ni läsare lite bakgrunds information till mitt hälsotillstånd

Kommentera inlägget här :