Ytterliggar samtal och klargöranden 2013-03-20

Godkväll alla läsare
Ni som följt mig i mitt bloggskrivande och den resa jag just genomgår vet ju att jag fick lite nedslående besked igår nämligen att Hässleholms sjukhus inte skullle ta emot mig som dagrehab patient. Detta besked var jag ju inte överens med dem om, så idag tänkte jag att jag måste få besked om vad som föregått detta beslut.
 
Dagen började faktiskt med sovmorgon faktiskt lite ofrivilligt, men var först vaken klockan 5 för att gå på dass(ni vet det gamla gubbar behöver ju lufta systemet lite tätare) ;-) iallafall så lyckades jag somna om och sov ända till halv sju vilket var jätteskönt, sen att det blev lite stressigt det får man ta.
 
Ut i köket och fixa fram frukost och se till att barnen kom iväg, men idag var de sena men lyckades ändå hinna med skolskjutsen. Efter detta så var det dags för piller intag och en kopp kaffe i stillhet, kände mig faktist lite på hugget idag. Kände mig pigg och utvilad och att detta skulle bli en bra dag.
Började dagens telefonarbete med att ringa till kuratorn på sjukhuset för att få lite vägledning i det arbete som låg framför mig i att få rätt på min rehab, det var dock inte telefontid förrän halv nio och nu var ju bara klockan åtta.
 
Så jag bestämde mig för att hoppa in i badkaret för att unna mig ett varmt gott bad, det brukar göra gott både för kropp och själ. Låg där en stund och tänkte på vad dagen skulle innehålla och hur jag skulle angripa bekymmerna för att få största möjliga framgång.
Nu var det dags för att kliva upp och ringa kuratorn som jag nu nådde. Vi pratade en god stund och hon menade att fokusera på det som gör mig gott och inte bara strida hela tiden, hon förstod min känsla men att det inte leder till att jag kommer ur rullstolen snabbare. Överklagar jag  deras beslut till patientnämnden så kommer det ta lång tid för då ska de först gå igenom samtliga handlingar och se om något varit fel och det kan ta månader. Anmäler jag det till socialstyrelsen är det än ännu längre process så hennes råd var att ta den sjukgymnastik som jag är erbjuden och sen att komma igång med samtalskontakten på psykiatrin så fort som möjligt.
 
Tog till mig av hennes råd och tips så jag tänkte att jag lägger ner striderna och tar det jag blir erbjuden så får vi se efter hand vad som blir möjligt det viktigaste var ju att komma igång så fort som möjligt med både kropp och själ.
Sagt och gjort nu var det dags att dressa sig för det stod jobb besök på schemat idag så frun hade lovat skjutsa in mig till jobbet för att sedan förlita mig på sjysta kollegor att jag kommer hem innan tösen kommer hem från skolan för hon har inga husnycklar.
 
Under tiden vi körde in till jobbet så ringde läkaren från psykiatrin upp mig och undrade om jag sökt han, jag berättade för honom att jag visste att läkaren från Hässleholm ringt han igår och att jag inte gillade att  de pratade ovanför mitt huvud utan att jag har en chans att kunna tycka till eller få information om vad som sagts.
Han förstod mitt ifrågasättande,  vidare undrade jag vad som sagts eftersom beslutet blivit att jag inte skulle vara där trots läkaren på avdelning 104 ansåg det.
Han återgav samtalet i stora drag och beklagade att det blivit som det blivit, vidare erbjöd han mig att ev kunna ordna sjukgymnaster på psykiatrin som var specialiserade på knoppens funktioner typ basal kroppskännedom; kbt etc. även om hur huvudet kan påverka kroppens funktioner rent motoriskt, vi skulle dock prata vidare om detta på fredag då jag har en tid inbokad hos honom.
Samtalet upplevde jag som mycket gott och det kändes bra att få markera vad som känns ok för mig och
 att få fortsätta diskussionen på fredag. Det kändes också bra att kunna få tillgång till sjukgymnast som kanske har mer fokus på den psykiska biten än den fysiska.
 
Nu rullade jag upp på jobbet och möttes upp av  en kollega, när jag sen rullade in i personalrummet så satt många av kollegorna och fikade, det var jättemysigt att sitta och prata där en stund, känner att jag tycker det är roligt att komma upp där, det ger mig energi som är bra för mig. Det är viktigt att njuta av de stunder som faktiskt ger en energi och ladda ens batterier.
Många av kollegorna var ju nyfikna och frågade och undrade hur det var med mig och det känns positivt att folk är engagerade och bryr sig, och det känns inte alls besvärande för mig att de frågar.
 
Under tiden ringde kuratorn från Hässleholms sjukhus och pratade länge med mig. Hon hade hört det i korridoren på jobbet att jag varit arg, uppriven och irriterad igår när jag ringt dem. Det var en oerhört trevlig människa som verkligen tog sig tid för mig och klargjorde saker och ting för mig, att det faktiskt var på det viset att de inte stängt någon dörr på rehab i Hässleholm utan att jag var välkommen dit, men att de tyckte att jag först och främst nu behövde komma igång med min psykiatri kontakt och när den upplevde att jag mådde bättre så kunde man åter skicka in en remiss och då kunde jag komma dit och för att inte muskelmassan skulle försämras under tiden så skulle jag träna på Allö sjukgymnastik
Det var väldigt skönt att få dettta klargjort på ett så konkret sätt, men det kan också vara så att hade jag inte gått på så och stridit dagen innan så kanske hon inte ringt mig, men det är bara spekulation.
 
Efter detta ringde sjukgymnasten från Allö sjukgymnastik och sade att jag kunde få en tid på måndag hos dem vilket var jättebra att det kommer igång, tydligen hade de ringt från Hässleholm och påskyndat min träning hos allö sjukgymnastik
 
När jag varit där ett par timmar så rullade jag ner en våning till min gamla arbetsplats vilken jag hoppas kunna jobba kvar lite på. :-)
Där mötte jag många som var glada att se en och frågade mycket, men många var väldigt jäktiga och hastade fort vidare till sina göromål och jag förstår ju att omgivning och världen stannar ju inte för att jag är där, utan allting rullar ju på som vanligt.
 
Egentligen rätt  så scary för tänk att allting rullar som vanligt det innebär ju att alla människor är utbytbara och man inte är unik på något vi egentligen. Det klart det var många som sa att de saknade mig men allt flöt ju ändå, konstig känsla faktiskt.
Jag menar inte att det inte skulle fungera utan mig det var bara en konstig känsla att inte vara behövd och delaktig som man varit tidigare, lite av ett utanförskap på något vis,men ändå inte.
 
När jag varit där 2 timmar så var det dags för mig att ta mig hem och en kollega ställde upp och skjutsade mig hem och rullade in mig i huset det var väldigt snällt att ta sig den tiden.r
 
När jag kom hem så tänkte jag att jag måste ta tag i resandet till psykiatrin på fredag att det är bokat en sjukresa så jag kommer dit. Jag ringde först psykiatrin och min läkares sekreterare och hon visste inte hur man skulle göra och att det var inget de gjorde för att det inte var deras uppgift, jag påpekade då att inom den fysiska vården gör dom det och att det väl inte kan skilja mellan psykiatrin och den vanliga sjukvården. Jag hänvisades till skånetrafiken och ringde dem, de berättade att det fanns två sätt att få sjukresor antingen så skrev läkaren ett intyg på en särskild blankett som intygade mitt behov eller så ringde sjukvårdspersonal och beställde en resa för mig.
Ringde åter upp denna otroligt trevliga läkarsekreterare (not not not) och berättade för henne det svar som jag fått. Mäkta irriterad på mig tog hon emot min info och skulle ringa upp dem och beställa. Jag frågade då vem som förmedlar det till mig och då svarar hon att hon får se vem som gör det för hon har inte tid med sånt här. Efter en stund då ringer hemtelefonen och det är den underbara sekreteraren och berättar att hon beställt och att den hämtar mig 12.15 på fredag, hon passar samtidigt på att upplysa mig att detta var den enda gången hädanefter så får jag själv sköta det. Tack för bemötandet, det är det mina skattepengar går till??
 
Efter en stund ringde det igen det var kontakten på psykiatrin som ska ha hand om mina samtal och den vardagliga kontakten, en person som jag känt sedan många herran år sen vilket känns riktigt bra. Vi bokade en tid på fredag innan jag ska till läkaren. Jag berättade för henne incidenten med sekreteraren och hon tyckte det var för djäkligt och att vi tillsammans ska ta upp detta med chefen för psykiatrin för att ingen annan ska utsättas för detta samtidigt som jag vill ha  en ursäkt för hennes otroligt ovänliga bemötande
 
Sen var det dags för barnen att komma hem och tösen skulle gå hem med en kompis och äta där för att sedan åka med kompisen på ridning, detta innebar ju att vi grabbar var hemma själva under kvällen eftersom frun är i Malmö och kommer inte hem förrän senare ikväll.
Så vi hjälptes åt att göra hamburgare och käkade och pratade mycket under kvällsmaten, riktigt mysigt att inte störas av en massa annat. Det är inte så ofta som bara han och jag umgås själva men det får nog bli mer av den varan längre fram, sååå mysigt
 
Nu håller jag kväll och hoppas att vi ses imorgon med nya krafter och ny energi. Som summering av dagen kan man väl säga att många samtal gått min väg idag och att det bringats klarhet i många delar av min rehab så det känns väldigt gått att fått lite lön för mödan
 
Tack och hej för ikväll
 
Kramar i mängder
 

Kommentarer :

#1: Månsson

Kul att träffa dig idag. Jag beundrar dit tålamod. Själv hade jag blivit fly förbannad i din situation. Kram på dig och ge aldrig upp.

Svar: Ja anders vist blir man förbannad men det gäller inte tappa fattningen utan bemöta de med bra argument, vilket jag anser att jag kan. Oftast blir de då irriterade och själva tappar fokus och et är ju bra för mig :-)
Jörgen Ekeberg

skriven
#2: Ewa ejlefur

Jag är 100procent övertygad om att det positiva som skett under dagen hade inte skett om du inte hade ifrågasatt det... och deras behandling av dig!!!Bra att du tar upp det om sekreterarens (psykiatrins ansikte utåt)sätt att svara och bete' sig mot dig.Tänk att man jobbar med människor och har ett sånt sätt.Nästa gång be och få deras namn en gång till.. Det brukar hjälpa,typ vad var det nu du hette?Då brukar de dra öronen till sig.Så spännande att läsa din blogg tråkigt bara att du får lägga så mycket energi på saker som skulle vara självklara,Hoppas dagen idag blir bra och att du kan få lite positiv energi tillbaka.Ha en bra dag... själv har jag drygt tre timmar kvar att jobba innan jag kan köra hem och få en god dags sömn!!

Svar: Hej EwaVist känns det som det arbete man gjort gett lite utdelning och att man får någon form av upprättelse eller iaf att man har någon chans att påverka och att de lyssnar på en.
Och beträffande sekreteraren så kommer hennes beteende att hamna på chefen för psykiatrin i Kristianstads skrivbord. På fredag kommer det att ligga där med hjälp av lyssnande kontakter inom psykiatrin som jag känt sen länge och förövrigt du också känner som kund.
Hoppas du får sova gott under dagen och en sak är säker jag kommer inte föra något väsen av mig idag iallafall :-)
kramar till dig
Jörgen Ekeberg

skriven
#3: Marie

Hej
Förstår din frustration över att bli dåligt bemött av sura sekreterare, ibland kan det vara bra att välja sina strider, det är svårt för man känner sig utsatt men kanske som kuratorn sa att fokusera på det du blir bättre av, man kan försöka tänka att dom människor inom vården som inte bemöter en bra, faktiskt är väldigt små betydelselösa människor som inte ska ha makten att kunna göra dig arg och ledsen. Många många människor är helt klart på fel plats i arbetslivet.
Jag kan förstå den där scary känslan av att allt rullar på som vanligt på ställen, att man känner sig lätt att ersätta. Men jag tror inte någon kan bli ersatt fullt ut, det just DU kan bidra med kan inte någon annan ersätta, för DU är värdefull och unik. Så försöker jag peppa mig själv!
Kram till dig

Svar: Tack Marie för din peppning.Det är lätt att inte se sig själv som unik, utan att man bara ersätts av någon annan., men vist är det så som du skriver. Att på det sättet jag gjorde kan ju ingen annan göra det.
Du får verkligen mig att tänka till över din reflektion ......Tusen tack
Och vist är jag unik det finns ju bara ett exemplar av mig (och tur är kanske det ;-) )
Jörgen Ekeberg

skriven
#4: Anders

Låter i stora drag som en bra dag PJ. Kvällsstunden ensam med din son verkade vara dagens "grädde på mosen"! :-D
Skönt att höra att du kommer att få starta upp med din träning igen. Tror också att det är bra att du fokuserar på rehab istället för att strida. Ser fram emot att läsa om dina kommande framsteg ;-)

Svar: Ja Anders det ska bli skönt att komma igång igen på 2 1/2 vecka hinner musklerna dega ihop om man inte använder dom det går så snabbt.Det var dottern som jag hade ensam tid med mysigt Kvalitetstid med barnen är av yttersta vikt och de kommer att prioriteras före allt annat hädanefter och glömmer jag mig hoppas jag på omgivningen påminner mig.
Jörgen Ekeberg

skriven
#5: Kent Ekeberg

Hej Jörgen
Jag skrev ett mail till Dig om mitt deltagande i Din sjukdom!
Du svarade inte -tyvärr!
Jag ringde som Du skrivit, men Ni var upptagna -tyvärr
Jag vet inte riktigt hur jag skall kunna nå Dig!
Du skriver att Du inte vill hänga ut någon -bitterhet!?
Kanske jag borde göra ett inlägg i Din blogg för att balansera
Din egocentriska självömkan som man kan inse när man känner dig och kan läsa mellan raderna!
Känns gott att Du insett att strida inte är något gott eller värt!
Acceptera och fundera runt det som blivit presenterat för En och sedan försöka påverka den situation man ställts inför brukar alltid vara bästa sätt att komma till rätta med saker och ting.

skriven

Kommentera inlägget här :