Godkväll alla läsare
Ni som följt mig i mitt bloggskrivande och den resa jag just genomgår vet ju att jag fick lite nedslående besked igår nämligen att Hässleholms sjukhus inte skullle ta emot mig som dagrehab patient. Detta besked var jag ju inte överens med dem om, så idag tänkte jag att jag måste få besked om vad som föregått detta beslut.
Dagen började faktiskt med sovmorgon faktiskt lite ofrivilligt, men var först vaken klockan 5 för att gå på dass(ni vet det gamla gubbar behöver ju lufta systemet lite tätare) ;-) iallafall så lyckades jag somna om och sov ända till halv sju vilket var jätteskönt, sen att det blev lite stressigt det får man ta.
Ut i köket och fixa fram frukost och se till att barnen kom iväg, men idag var de sena men lyckades ändå hinna med skolskjutsen. Efter detta så var det dags för piller intag och en kopp kaffe i stillhet, kände mig faktist lite på hugget idag. Kände mig pigg och utvilad och att detta skulle bli en bra dag.
Började dagens telefonarbete med att ringa till kuratorn på sjukhuset för att få lite vägledning i det arbete som låg framför mig i att få rätt på min rehab, det var dock inte telefontid förrän halv nio och nu var ju bara klockan åtta.
Så jag bestämde mig för att hoppa in i badkaret för att unna mig ett varmt gott bad, det brukar göra gott både för kropp och själ. Låg där en stund och tänkte på vad dagen skulle innehålla och hur jag skulle angripa bekymmerna för att få största möjliga framgång.
Nu var det dags för att kliva upp och ringa kuratorn som jag nu nådde. Vi pratade en god stund och hon menade att fokusera på det som gör mig gott och inte bara strida hela tiden, hon förstod min känsla men att det inte leder till att jag kommer ur rullstolen snabbare. Överklagar jag deras beslut till patientnämnden så kommer det ta lång tid för då ska de först gå igenom samtliga handlingar och se om något varit fel och det kan ta månader. Anmäler jag det till socialstyrelsen är det än ännu längre process så hennes råd var att ta den sjukgymnastik som jag är erbjuden och sen att komma igång med samtalskontakten på psykiatrin så fort som möjligt.
Tog till mig av hennes råd och tips så jag tänkte att jag lägger ner striderna och tar det jag blir erbjuden så får vi se efter hand vad som blir möjligt det viktigaste var ju att komma igång så fort som möjligt med både kropp och själ.
Sagt och gjort nu var det dags att dressa sig för det stod jobb besök på schemat idag så frun hade lovat skjutsa in mig till jobbet för att sedan förlita mig på sjysta kollegor att jag kommer hem innan tösen kommer hem från skolan för hon har inga husnycklar.
Under tiden vi körde in till jobbet så ringde läkaren från psykiatrin upp mig och undrade om jag sökt han, jag berättade för honom att jag visste att läkaren från Hässleholm ringt han igår och att jag inte gillade att de pratade ovanför mitt huvud utan att jag har en chans att kunna tycka till eller få information om vad som sagts.
Han förstod mitt ifrågasättande, vidare undrade jag vad som sagts eftersom beslutet blivit att jag inte skulle vara där trots läkaren på avdelning 104 ansåg det.
Han återgav samtalet i stora drag och beklagade att det blivit som det blivit, vidare erbjöd han mig att ev kunna ordna sjukgymnaster på psykiatrin som var specialiserade på knoppens funktioner typ basal kroppskännedom; kbt etc. även om hur huvudet kan påverka kroppens funktioner rent motoriskt, vi skulle dock prata vidare om detta på fredag då jag har en tid inbokad hos honom.
Samtalet upplevde jag som mycket gott och det kändes bra att få markera vad som känns ok för mig och
att få fortsätta diskussionen på fredag. Det kändes också bra att kunna få tillgång till sjukgymnast som kanske har mer fokus på den psykiska biten än den fysiska.
Nu rullade jag upp på jobbet och möttes upp av en kollega, när jag sen rullade in i personalrummet så satt många av kollegorna och fikade, det var jättemysigt att sitta och prata där en stund, känner att jag tycker det är roligt att komma upp där, det ger mig energi som är bra för mig. Det är viktigt att njuta av de stunder som faktiskt ger en energi och ladda ens batterier.
Många av kollegorna var ju nyfikna och frågade och undrade hur det var med mig och det känns positivt att folk är engagerade och bryr sig, och det känns inte alls besvärande för mig att de frågar.
Under tiden ringde kuratorn från Hässleholms sjukhus och pratade länge med mig. Hon hade hört det i korridoren på jobbet att jag varit arg, uppriven och irriterad igår när jag ringt dem. Det var en oerhört trevlig människa som verkligen tog sig tid för mig och klargjorde saker och ting för mig, att det faktiskt var på det viset att de inte stängt någon dörr på rehab i Hässleholm utan att jag var välkommen dit, men att de tyckte att jag först och främst nu behövde komma igång med min psykiatri kontakt och när den upplevde att jag mådde bättre så kunde man åter skicka in en remiss och då kunde jag komma dit och för att inte muskelmassan skulle försämras under tiden så skulle jag träna på Allö sjukgymnastik
Det var väldigt skönt att få dettta klargjort på ett så konkret sätt, men det kan också vara så att hade jag inte gått på så och stridit dagen innan så kanske hon inte ringt mig, men det är bara spekulation.
Efter detta ringde sjukgymnasten från Allö sjukgymnastik och sade att jag kunde få en tid på måndag hos dem vilket var jättebra att det kommer igång, tydligen hade de ringt från Hässleholm och påskyndat min träning hos allö sjukgymnastik
När jag varit där ett par timmar så rullade jag ner en våning till min gamla arbetsplats vilken jag hoppas kunna jobba kvar lite på. :-)
Där mötte jag många som var glada att se en och frågade mycket, men många var väldigt jäktiga och hastade fort vidare till sina göromål och jag förstår ju att omgivning och världen stannar ju inte för att jag är där, utan allting rullar ju på som vanligt.
Egentligen rätt så scary för tänk att allting rullar som vanligt det innebär ju att alla människor är utbytbara och man inte är unik på något vi egentligen. Det klart det var många som sa att de saknade mig men allt flöt ju ändå, konstig känsla faktiskt.
Jag menar inte att det inte skulle fungera utan mig det var bara en konstig känsla att inte vara behövd och delaktig som man varit tidigare, lite av ett utanförskap på något vis,men ändå inte.
När jag varit där 2 timmar så var det dags för mig att ta mig hem och en kollega ställde upp och skjutsade mig hem och rullade in mig i huset det var väldigt snällt att ta sig den tiden.r
När jag kom hem så tänkte jag att jag måste ta tag i resandet till psykiatrin på fredag att det är bokat en sjukresa så jag kommer dit. Jag ringde först psykiatrin och min läkares sekreterare och hon visste inte hur man skulle göra och att det var inget de gjorde för att det inte var deras uppgift, jag påpekade då att inom den fysiska vården gör dom det och att det väl inte kan skilja mellan psykiatrin och den vanliga sjukvården. Jag hänvisades till skånetrafiken och ringde dem, de berättade att det fanns två sätt att få sjukresor antingen så skrev läkaren ett intyg på en särskild blankett som intygade mitt behov eller så ringde sjukvårdspersonal och beställde en resa för mig.
Ringde åter upp denna otroligt trevliga läkarsekreterare (not not not) och berättade för henne det svar som jag fått. Mäkta irriterad på mig tog hon emot min info och skulle ringa upp dem och beställa. Jag frågade då vem som förmedlar det till mig och då svarar hon att hon får se vem som gör det för hon har inte tid med sånt här. Efter en stund då ringer hemtelefonen och det är den underbara sekreteraren och berättar att hon beställt och att den hämtar mig 12.15 på fredag, hon passar samtidigt på att upplysa mig att detta var den enda gången hädanefter så får jag själv sköta det. Tack för bemötandet, det är det mina skattepengar går till??
Efter en stund ringde det igen det var kontakten på psykiatrin som ska ha hand om mina samtal och den vardagliga kontakten, en person som jag känt sedan många herran år sen vilket känns riktigt bra. Vi bokade en tid på fredag innan jag ska till läkaren. Jag berättade för henne incidenten med sekreteraren och hon tyckte det var för djäkligt och att vi tillsammans ska ta upp detta med chefen för psykiatrin för att ingen annan ska utsättas för detta samtidigt som jag vill ha en ursäkt för hennes otroligt ovänliga bemötande
Sen var det dags för barnen att komma hem och tösen skulle gå hem med en kompis och äta där för att sedan åka med kompisen på ridning, detta innebar ju att vi grabbar var hemma själva under kvällen eftersom frun är i Malmö och kommer inte hem förrän senare ikväll.
Så vi hjälptes åt att göra hamburgare och käkade och pratade mycket under kvällsmaten, riktigt mysigt att inte störas av en massa annat. Det är inte så ofta som bara han och jag umgås själva men det får nog bli mer av den varan längre fram, sååå mysigt
Nu håller jag kväll och hoppas att vi ses imorgon med nya krafter och ny energi. Som summering av dagen kan man väl säga att många samtal gått min väg idag och att det bringats klarhet i många delar av min rehab så det känns väldigt gått att fått lite lön för mödan
Tack och hej för ikväll
Kramar i mängder