2013-05-21,22

Hej alla bloggläsare
 
Snälla ni idag behöver jag lite peppning från Er då jag känner mig lite nere.Behöver kommentarer som stärker en och får en att må lite bättre vilket gör att man kommer upp ur sin formsvacka. Kan ju inte bestämma vad ni vill skriva i kommentarerna men det är mest en vädjan. Jag har mycket i livet att glädjas över och får fokusera på det som är viktigast för mig och det är ju jag och min familj, att vi mår bra och sedan därefter får allt annat komma.
Glädjas åt det som är friskt och ger energi.
 
Har fått höra till leda att jag ska ha fokus på att bli frisk och må bra, vilket jag har hela tiden. Vet att människor vill mig väl och att det förmodligen är av omtanke man gör det. Men det blir så jäkla tröttsamt att alltid få höra det, verkar som om man inte får tänka någon annan tanke än att bli frisk. Även om jag hela tiden fokuserar på att bli frisk(om nu någon annan trodde något annat) så stannar ju inte världen runt omkring mig. Finns ju vissa saker som man ändå måste ta tag i och som ger mig lugn och ro när jag får pejl på saker.
När jag då försöker ta tag i dessa bitar så får man höra glöm nu inte bort att fokusera på att bli frisk, tappa inte fokus nu, glöm inte bort att ta hand om dig etc. etc.
Så jäkla tröttsamt att få höra det alltid. Det är ju egentligen ingen mer än jag och mina sjukvårdskontakter som kan avgöra var jag har fokus och hur det resulterar i min resa tillbaka.
 
Nog om detta för nu tänker jag gå över till att beskriva gårdagen och dagen utifrån min horisont.
 
Gårdagen var ju tisdag och träningsdag på rehab i Hässleholm så efter frukostbestyr och allt annat som ska fixas om morgnarna så var det dags att rulla in i duschen och tvaga sin kropp.
När detta väl var gjort så var det ju dags för påklädnad. Försöker nuförtiden alltid ha goda tidsmarginaler så att jag slipper stressa, för det har jag märkt sen jag blev sjuk att stress är inte något som jag direkt ä tålig för just nu.
Taxin kom och jag åkte med den, skulle först en runda ner till rinkaby för att hämta ytterligare en person som också skulle till rehab i Hässleholm
 
Väl framme så började jag med min sjukgymnastik där jag fick ha många bollar i luften;-) jag fick dels gå med rullator, träna balansen med att kasta boll, ta ärtpåsar med min dåliga hand
 
 Fick även träna lite styrka genom att dra ner en stång framför mig men mycket lite vikt på, var ju meningen att vänster hand också skulle jobba, men det gick så där men alltid en början.
Vi avslutade träningspasset med att sjukgymnasterna tänjde och stretchade ut mina benmuskler vilket gör ont men samtidigt så fruktansvärt skönt.
De tyckte jag gjorde stora framsteg så de sa att med denna fart så går nog de där skorna utan hjälpmedel
 
Nu var det dags för arbetsterapeuten där vi gick igenom en form av skattning hur jag upplevde hur jag klarade av olika saker i livet och sin dagliga livsföring och hur nöjd jag var med det. Är ju inte speciellt nöjd över hur min situation är just nu men bättre tider skulla komma:-)
Detta är ett dokument som hela teamet kommer att utgå ifrån för att visa på hur nöjd och hur utvecklingen går framåt. Bra man kan följa hur det går framåt även om man själv kanske inte reflekterar över ens framsteg tillräckligt.
 
När jag nu var klar här var det dags för att rulla över till kuratorn.
Hon är en en person som är väldigt god och mjuk människa som lyssnar och ger en kloka tips på vägen. Uppskattar människor som är goda lyssnare och som kan ge en feedback på det man säger.
Vi gjorde en mindmapp utifrån hur många olika sociala konstellationer jag ingår i. Intressant att se hur många olika nätverk man egentligen medverkar i.
 
Nu var tiden ute och det var dags att rulla hem, satt minsann och somnade i taxin idag igen visar hur trött man är egentligen.
Nu var jag äntligen hemma och kände mig trött så att gå ut med hunden stod väl inte högst på önskelistan men det är ju ett måste så jag rullade en runda med honom för att sen komma in igen och ta lite käk.
 
Efter detta blev det sängen som gällde och fattar ni jag sov bort hela eftermiddagen, sov 3 timmar icke klokt. Men min kropp behövde tydligen det och trots telefoner ringt så hade jag sovit som en stock. Kände mig riktigt trött trots jag sovit men kanske för jag sovit så hårt.
Lade mig i avslappningsfötöljen för att få lite massage och ett en bra start på kvällen. Sen ringde jag de samtal som jag missat under tiden jag sov.
Eftersom frun och pågen skulle iväg på fotbollsmatch så fixade jag kvällsmaten, vilket blev  fiskgratäng djupt imponerad av att fixa allt det själv:-)
 
 
Efter maten så grejade vi tösens läxa för att sedan hoppa in och mysa lite till några gamla avsnitt av 112 på liv och död som handlar om polis brandkår och ambulans personal som man får följa i deras arbete. Så gött vi hade det där vi låg nedstoppade under filten och kollade, kvalitetstid med dottern kan man lugnt säga.
 
 
Martin en god vän ringde mig och frågade om han skulle komma ner och slå en flukt på den havererade gräsklipparen så han kom ner och rullade fram gräsklipparen. Fick den till att starta men den dog igen så fort den behövde börja jobba lite så det var ingen ork i den. Lutar åt att det inte är tillräcklig kompression i den så det är nog lite mer avancerat fel än vad vi trodde tyvärr.
Så firman nästa
 
Nu kom frun och pågen hem och var på gott humör de hade nämligen vunnit med 2-1 och detta firades med att värma fiskgratängen som fanns kvar ;-)
 
Nu rullade jag in i sängen och de andra gick upp för att hoppa i säng. Det tog inte så många minuter för mig heller att somna trots jag sovit på eftermiddagen.
 
 
Nu var det onsdagsmorgon och jag sov ända till tio i sex så skönt att slippa vakna super tidigt. Så upp och på med bryggaren för att få sitt livs elixir så man vaknar till.
 
Var öm i kroppen idag och hade ont i överkroppen mest. Stretchade ut nacken och skuldrorna och tog en alvedon så efter en stund kändes det bättre.
Nu var det dags för att se till att ungarna kom iväg och hade allt med sig, för trots de själva har ansvar för att se till så allt är med såsom gympakläder läxböcker etc. så vill man ju att de inte ska glömma något. Försöker låta dem helt och hållit ta ansvaret och släppa ens kontrollbehov men det är inte alltid så lätt.
 
Efter detta så fortsatte jag med lite uppvärmning med dammsugaren och röjde av undervåningen innan jag tog tag i mitt träningsprogram,jag blir totalt genomsvett när jag kört igenom det. Så efter detta kröp jag ner i ett bad för att mjuka upp kroppen ännu mer.
 
 
Nu var det dags för att ta en avkopplingsstund i avslappningsfotöljen för att samla lite energi, det är verkligen en förmån att få låna denna från företaget promas utan avgift.
 
Nu skulle jag åka till psykiatrin för att påbörja min inre mentala resa. Skulle ju börja på min psykoanalytiska terapi idag för att få hjälp att bearbeta händelser och besvikelser som ligger långt tillbaka i min uppväxt, tror detta kan vara en stor hjälp för mig att få sätta punkt för många olika saker.
Skäms inte alls för att visa att jag gör detta, jag tycker det känns väldigt sunt och naturligt för mig att göra detta och samtidigt prata öppet om det.
Tror nog det är det ända sättet att få bort"ful" stämpeln kring psykisk ohälsa är att våga diskutera den på ett öppet och seriöst sätt.
När jag väl var framme med taxin och kom fram till luckan där man anmäler sig så tittade damen i kassan oförstående på mig, nu visar det sig att jag skrivit fel dag i min kalender och att det inte är förrän imorgon samma tid, så nu blev det till att vänta i en och en halv timme
Under tiden uträttade jag lite samtal och lyssnade på musik, så tiden gick hyfsat fort iallafall.
 
Så imorgon börjar den stora mentala resan vet att det kommer ta enorm kraft från mig men känner samtidigt att detta kommer ge mig mycket tillbaka.
 
Nu kom jag hem och rullade ut en runda med hunden och efter detta så blev det till att värma lite rester och sen sängen. Blev minsann två timmars kvalitets sömn vilket gjorde supergott för mig.
Nu gjorde tösen lite rabarberpaj av årets första rabarber som vi skulle fika på under kvällen.
Frun gjorde nu också kvällsmat, det blev pasta så tösen fick ordentligt med energi innan hon skulle spela fotbollsmatch.
Så efter maten plockade pågen och jag i ordning köket och frun och tösen stack på fotboll.
Efter att vi fixat i ordning köket så satte vi igång med läxorna som var matte och spanska idag, matten hänger man ju med i men spanskan är det värre med.
Så vi gjorde ett par sidor matte och sen övade han själv på spanskan.
 
Nu kom frun och dottern hem med en oavgjord match i bagaget 1-1 hade det blivit. Nu serverades det kvällsfika med rabarberpaj och kaffe inget dumt sätt att avsluta dagen på:-)
 
Nu blev det sängen och bloggen innan man slår ihop ögonen för att möta morgondagen
 
Må så gott alla läsare
Kram

Kommentarer :

#1: Marie

Hejdu!!! Det var kanske tur att min bror var hemma så du o Ola fick ha en grabbstund. Det är ju inte så ofta antar jag. Vad bra att du är i H-holm o tränar, är de bättre än i Ksd? Kul o läsa om din/er vardag. Har oxå rabarber hemma men har inte någon här hemma som gör en paj om inte jag gör det. Men så är det..
Krama familjen. vi ses snart hoppas jag :). Ha det bra!!

Svar: Hej MarieJa det var riktigt skoj att få lite grabb tid ihop och sitta och snacka.
Ja det är riktigt bra i Hlm de är helproffsiga.
Kom ut någon dag så kan tösen och du baka rabarberpaj det hade säkert gått hem.
Vad bra att du gillar att följa vardagen här hemma och att du dessutom kommenterar den skitskoj Marie
Ha det bra så hörs vi
Jörgen Ekeberg

skriven
#2: Bodil

Oj...vilken kamp du genomgår...både inre och yttre...du är verkligen fantastisk! Självklart har du fokus på att komma upp ur kärran! Behöver verkligen någon påpeka detta? Märkligt... Att du lever här och nu, mitt i livet är väl självklart! Fast det inte är lätt-stäng av dessa olyckskorpar! Ni är
verkligen fantastiska, hela familjen! Ni fortsätter leva som vanligt med alla göromål-så otrosjälvklart! Och du arbetar mest av alla, medinfoattbli frisk, genom att. träna, leva ditt liv, "bara vara. ",

skriven
#3: Månsson

Läser och begrundar dina funderingar.

Svar: Va skönt att du läser men även begrundar det jag skriver då kan man få kloka svar om man reflekterar över vad som skrivits
Jörgen Ekeberg

skriven
#4: Mojje

Hej igen PJ.
Såg att du behövde lite peppning idag. Förstår det. Du får inte glömma bort att det ibland kan vara bra att vara deppig, nere eller förbannad. Det renar både kropp och själ. Att ha fokus på rätt saker är väl bra men jag förstår att du blir irriterad på att höra det hela tiden. Självklart vill du bli återställd igen och helst igår om det hade gått. Men det tar tid att komma tillbaka. Som jag skrev till dig på FB så har jag varit utbränd. Första gången var strax innan millennnieskiftet om jag minns rätt. Oavsett vilket så dröjde det inte mer än max 1 år innan jag låg på sjukhuset och var utbränd igen.

Vad jag vill ha sagt med det är låt det ta tid. Du får bli förbannad över detta, det är helt normalt. Såg att du ska påbörja din mentala resa. Jag hoppas du får en bra psykolog. Jag själv hade en som var grymt bra. Han var en bra lyssnare och han lindade inte in orden utan tyckte han att något jag berättade var idiotiskt så sa han det med en efterföljande förklaring. Min mentala resa hjälpte mig oerhört mycket och det är en erfarenhet som fortfarande hjälper mig vid behov.

Som jag skrivit innan så blev jag väldigt ledsen när jag läste vad som hade hänt dig. Vill även återigen passa på att berätta att din blogg hjälper mig och ger mig styrka. Jag har haft oerhörda ryggsmärtor i 4 år och har under denna tid gått igenom två steloperationer varav den första misslyckades. Utöver detta så tog det ca ett halvår innan jag träffade en läkare som kunde hjälpa mig. Det gjorde att nerver och muskler i ryggen var så inflammerade att de fick skära bort en hel del. Min andra operation lyckades och jag kan jobba och ha ett hyfsat normalt liv, MEN mina smärtor kommer antagligen vara permanenta.
Varför jag berättar detta är just för att det har att göra med din blogg. När du skriver om din väg tillbaka så ger du mig styrka att inte ge upp utan fortsätta kämpa för att minimera mina smärtor. Så du ska veta att din blogg hjälper inte bara dig själv utan den hjälper andra med.
Fortsätt kämpa och låt det ta sin tid hur jobbigt det än är. Var sur, arg och förbannad ibland, det är bara bra.
Tycker även att det är roligt att man fått upp kontakten med dig igen eftersom du var en av de bästa fritidsledarna vi hade på vår tid. Du fanns där för oss på helt rätt nivå med skämt och allvarsamhet och man kunde prata med dig om det mesta vilket uppskattas innerligt. Och jag vet att jag inte är ensam om att tycka detta. Om inget annat ser man det på facebook.

Kämpa på så hörs vi igen.
Mojje

Svar: Underbara MojjeDu visar en sån otroligt omtänksam sida, det var så roligt att vakna och läsa din kommentar imorse, du gjorde mig överlycklig. Att vakna och läsa en sån lång kommentar där du utelämnar dig en del själv värmer ska du veta, tack för att jag får ta del av din berättelse.
Trist att du förmodligen kommer få dras med dina smärtor för det är slitsamt jag vet. Hjärnan får aldrig vila utan utsetts hela tiden av smärtimpulser som inte är att leka med.
Hoppas det kommer bli bättre för dig framöver för det är du verkligen värd.
Roligt att se att din andra operation lyckades och att du kan leva ett normalt liv trots jag skadade dig på fritidsgården med mitt umgänge;-) glömmer inte de roliga stunderna vi hade på fritidsgården, där man dissade varandra samtidigt som man kunde diskutera livet och ens existens det var goa tider.

Jag blir så glad över att samtidigt som jag skriver ut mina tankar och min vardag kan hjälpa dig och andra med att stärka er situation, underbart är vad det är och att du ger uttryck för det. TACK
Du förgyllde min dag idag Mojje och det är jag djupt tacksam för idag ska du veta.

På gammal fritidsledartids snack så ger jag dig STORA KRAMAR (fast jag inte är.....)
Må bäst så hörs vi
Jörgen Ekeberg

skriven
#5: Ulrica

Hej! Vill bara lämna en hälsning till dig och visa att jag läser här hos dig. Jag hittade hit på något vis och har dig bland mina favoriter. Imponeras grymt över hur pass mycket du har inplanerat på dina dagar trots allt.
Många kommer med goda råd och det är förhoppningsvis av ren omtanke och folk vill dig väl.
Jag tycker du kämpar på och jag är övertygad om att du kommer tillbaka med full kraft. Låt det bara ta den tid som det behöver. Tänk på under lång tid vi utsätts för stress innan kroppen säger stopp. Lika lång tid tar det att komma tillbaka. Så sa en klok terapeut till mig för några år sedan. Jag tyckte inte om hennes resonemang då men idag inser jag vad hon menade.
Ta hand om dig.
~Ulrica

Svar: Hej UlricaDet är inte så bara att få en hälsning, känns skoj att du lagt till mig ibland dina favoriter:-) känns otroligt glädjande att du imponeras av min resa.
Tiden är väl det jag har svårast för vill ju att det ska gå så fort som möjligt, men får väl acceptera att det tar tid. Inget annat att göra än just acceptera och ha tålamod för den aspekten.
Har ju lärt mig att kapitulera inför min kropps behov och lyssnar intensivt på vad den säger till mig.
Tack för din kommentar även om du bara upplevde det som "bara" så betydde den något jag gladde mig åt
Kramar
jörgen
Jörgen Ekeberg

skriven
#6: Sofia

Jörgen!

Inte riktigt säker på att jag förstår ditt behov men jag kan försöka vara en liten motvikt i tillvaron :-). Som jag varit inne på tidigare - inre "skit" (som ju ofta är orsaken till stress) blir man av med först när man går in i den, inte när man undviker den. Om det är så att du känner dig låg nu så tror jag det helt enkelt är en naturlig och nödvändig del av din läkning. Hurra säger jag! Då har du redan börjat processen och kommit en bit på väg och med stöd av psykoterapin kommer du att komma vidare.

Jag hoppas verkligen att du får en terapeut du klickar med. Är det ett proffs så ser han eller hon till att ni klickar. Visst, som du säger, terapin kommer inte att bli någon dans på rosor och kommer att ta kraft och tid, men det är också något av det häftigaste som finns. Något som till slut ger kraft på ett sätt som du nog aldrig tidigare varit med om. Det kan väl vara nåt att se fram emot om nåt?

Lycka till i morgon!
Kram S

Svar: Hej Sofia Du ska veta vad du gladde mig imorse när jag slog upp telefonen och kollade mina kommentarer.
Blev så glad över att se hur du peppar mig i min resa, så underbart.
Jag blir väldigt glad över att se hur du uppmuntrar min psykiska resa och att se fram emot den.
Och vist jag tror också det kan bli hur bra som helst om man som du säger klickar ihop.
Du kommer kunna följa denna resa här på bloggen då jag skriver öppet om min resa både mentalt men också fysiskt.
Och det är så roligt att se att du uppskattar det jag skriver.
Tack än en gång för din kommentar
Kramar
Jörgen.
Jörgen Ekeberg

skriven
#7: Bodil

Dett var märkligt...var genomtrött igår kväll och skulle bara skriva ett par rader i din blogg för att sedan krypa i säng tidigt. Datorn hängde sig och som synes ovan så blev det lite felskrivningar. Meningen var att detta skulle rättas till men det gick inte. Därför stängde jag ner datorn. Trodde jag. Döm om min förvåning när jag idag öppnar bloggen och ser att det jag skrev ligger där. Dessutom inte bara en gång utan TVÅ gånger! MYCKET märkligt... Ja, ja - nu fortsätter mitt inlägg :) Ni fortsätter leva som vanligt med alla göromål-så otroligt självklart! Och du arbetar mest av alla, med att få bli frisk genom att träna, leva ditt liv, "bara vara " men ändå göra sådant du faktiskt mår bra av. Ni är verkligen fantastiska alla fyra! Du fixar liksom det mesta i alla fall. Ser till dina barn om morgnarna, städar, lagar god mat, månar om de dina, ser till att praktiska saker fungerar, ber om hjälp när du behöver det och med tanke på hur du är ("kan själv" ;) ) så är bara det ett stort framsteg som hjälper er alla men...så klart...mest dig. Din inre resa.....det är starkt. Så underbart att du så öppet pratar om detta "hysch-hysch"! Jag är alldeles övertygad om att du hjälper många "där ute" med din öppenhet. Bara det är en vinst, att på sitt eget lilla vis tillse att människor runtomkring mår bra. Typiskt dig! Och jag tänker INTE skriva: "Glöm inte dig själv"...för jag VET att det har du alltid med dig inom dig, som en grund, liksom, och det behöver inte påpekas. Det ger ju energi att vara ett stöd för andra också. Jag önskar dig så mycket lycka till som finns på vår jord i det du företar dig och dagens stora rese-start. Vad du än väljer kommer det att bli så bra det bara kan. Finns för dig! Varmaste kramar från Bodil

Svar: Ja Bodil vad svarar man på en sån fantastisk kommentar......har svårt att finna ord för det fina du skriver om mig.....Du gav mig en sån underbar start på denna dag, täk att det första man gör slår upp greppar luren och loggar in och får läsa detta, det gjorde mig faktiskt tårögd. Du gjorde mig så fantastisk glad.....
Att ha dig som kommentator och vän är inte alla förunnat.........Att du sen orkar fortsätta skriva på morgonen där du slutade igår kväll visar på ditt otroliga engagemang för dina vänner och ditt umgänge.
Du ska veta att du gjorde min morgon idag tillsammans med en ungdom från fritidsgårdstiden.
Men du är unik Bodil och låt dig aldrig tystas av människor som tror sig känna dig. För glöm aldrig din otroliga förmåga att glädja dina medmänniskor

STORA KRAMAR
Jörgen Ekeberg

skriven
#8: Nilla

Självklart har du alltid ett fokus på att bli frisk igen, det har jag förstått bara av den korta tid jag följt din blogg. Det tycker jag verkligen ingen annan behöver påpeka för dig.
När man är sjuk så måste man ibland få glömma den ständigt pågående kampen man har och bara njuta av livet just nu annars tappar man lätt bort glädjen som livet trots allt ger.
Humöret måste också få gå lite upp och ner, man kan inte alltid känna sig stark och motiverad. Jag har dagar när jag tycker att det mesta känns rätt hopplöst men på det stora hela så har jag flest jäklar-anamma-dagar.
Jag tycker du är en kämpe och du verkar ha en underbar familj och fina vänner som stöttar dig.
Kram

Svar: Hej Nilla jag blir så jäkla glad av att du kommenterar min blogg.
Att du också kan "se" hur jag har mitt fokus på friskhet. Att man får faktiskt trots man är sjuk ha andra tankar att sysselsätta sig med och få känna den glädjen som detta ger.
Så underbart att få höra det från andra. Tycker jag kämpar med näbbar och klor för att återkomma på banan och då har jag väl rätt att slappna av lite ibland utan kommentarer.
Och vist har jag en underbar familj som stöttar mig till hundra procent
Jörgen Ekeberg

skriven
#9: Lena S

Jag känner igen mej när du skriver om träning med ärtpåsar mm. Det är ok att ha svackor i humöret ibland.
Jag går också hos kurator och reder ut den tunga ryggsäcken jag har. Det är guld värt.
Jag blir inspirerad när jag läser din blogg.
Kram Lena

Svar: Hej LenaVa skönt du kan känna igen dig i min beskrivning och att du blir inspirerad när du läser vad jag har skrivit, känns gott för mig som skribent
Kram och fortsätt kämpa
Jörgen Ekeberg

skriven
#10: Anette samuelsson

Hej jag förstår inte hur du hinner med allt och hur du orkar, helt fantastiskt Jörgen. Kul att se att du nu provar på rullatorn, små steg blir snart stora, kram på er

Svar: Hej AnetteDet är faktiskt inte å mycket som det kan ge sken av här på bloggen. Tar allting i den takt min kropp vill.
Det är jätteskoj att det går framåt och hoppas snart gå med rullatorn iallafall kortare rundor
Tack för att du kommenterar här på bloggen , tycker det är jätteskoj och får mig att fortsätta skriva.
Kramar från oss
Jörgen Ekeberg

skriven
#11: yasmine

Hej vännen!
Jag blir alldeles matt när jag läser hur mycket du faktiskt hinner med. =) bra jobbat!

Så skönt att se dig skriva om din kontakt med psykiatrin...det är så många (och det har jag skrivit om i min bok) som skäms för att behöva söka hjälp via dom och upplever en sådan ångest för att passera dörren. (känner igen mig i det) jag hade såna förutfattade meningar från början men det visade sig vara det bästa som hänt mig under min tid på väg tillbaka. Väl där fick jag hjälp med att utreda vad som var det egentliga problemet bakom mina "stressproblem" som det står på intyget. Ofta visar det sig vara något helt annat än man från början trott och det är därför jag vill trycka på att det är så bra att dom finns.

Trist att höra att första kontakten med psykologen inte var bra...dom kan vara rätt knepiga en del men jag hoppas av hela mitt hjärta att ni hittar en gemensam nämnare att utgå ifrån eller att du hittar någon annan som bättre passar just dig.

Vilken underbar dotter du har som bakar och ser till att ni har gott fika. Det är du värd!

Varma kramar
Yasmine

Svar: Ja du yasmineDetta med psykiatrin har jag inga bekymmer med aatt diskutera öppet ser det mest som ett sundhetstecken att man vågar ta itu med sig själv och den problematik man bär på. Ser inte det värre än att gå till ortopeden med en bruten arm.
Får väl se framöver vad psykologkontakten kommer att innebära. Ett första möte ger ju alltid ett avtryck som ibland är svårt att sudda ut, men vi får se
Ang dotterns bakeri så är det alldeles förträffligt utom för ens vikt men det får bli en senare fråga
kramizar
Jörgen Ekeberg

skriven
#12: yasmine

Gomorron vännen!
*LER* jadu, vikten brukar ju kunna förråda en vare sig man vill det eller ej men strunt i det. Den får bli en senare fråga precis som du skriver. Ät och njut...det är du värd.

Det är så många där ute som skulle behöva den kontakten som inte törs eller har andra förutfattade meningar som gör att dom inte söker den hjälpen. Detta är ett mycket tråkigt faktum och där kan jag ju tycka att många missar nåt. Har både haft kontakt med dom under min tid som utbränd men också under min praktik (som var väldigt intressant) så jag har nu sett det från två vinklar och jag har lärt mig massor på vägen.

Håller tummar och tassar för att det kommer gå bra.
Kram

Svar: Du är en trogen kommentator och jag uppskattar varje gång du skriver. För övrigt var jag inne och skrev i din gästbok.Jag ser att gå till psykiatrin inte är något farligt alls utan en form av att våga läka sig själv.
Det är viktigt att man är beredd på att vara ärlig och uppriktig mot sig själv i terapin annars är det ju ingen mening med den.
Må så gott så hörs vi
Jörgen Ekeberg

skriven
#13: Anders

Tråkigt att läsa att du är deppig, men det som Mojje skriver stämmer säkert. Det är inte allt för sällan som man mår bättre efter att man har "rensat luften" om det sedan är av sorg, ilska eller annat. Så mår man oftast bättre efteråt! :-P

Behöver din kropp vila så finns det inga alternativ. Ta råd av Mojje, han verkar vara "bra" insatt i området och det märks att hans skrivande lyfter dig! :-D

Gillar när du lägger ut bilder från din träning, framför allt när du står upp. Jag upplever det som framsteg varje gång jag ser dessa bilder! :-D

All lycka och välgång till dig min vän! <3

Svar: Tackar Anders
Mojje var en av mina första fritidsgårdsbesökare på dundret och gula fritan.

Men idag är jag inte deppig anders är ju inte så långsint och försöker komma upp på banan ganska fort.
Och vila gör jag så fort kroppen behöver det och varje eftermiddag denna vecka har det minst blivit 1 !/2 timmes vila:-)

Och i dagen blogg kommer lite bilder eller filmer som kommer glädja dig.
Jörgen Ekeberg

skriven

Kommentera inlägget här :