thewaybacktobalsby.se

Godmorgon godingar

 

Sitter här i tidiga morgonstund och funderar på saker och ting som händer runt mig och min vardag......

 

Tänkte redogöra för dagarna som gått och sen lite spontana funderingar om livet, vilka jag väljer att börja min blogg med.

 

Jag tänker och funderar ofta på saker och ting som påverkar mig och en sak som påverkarat mig starkt och mycket är varför jag har levt mitt liv i mångt och mycket för att tillfredställa andras problem och bekymmer. Istället för att lägga den energin på mig själv och min familj.

Vist är det så att man vill ha en uppskattning för man gör ett bra jobb eftersom jag jobbar med människor, men ändå jag behöver ju inte leva mitt liv genom andras ögon. Hur folk ser på mig och mitt liv behöver jag faktiskt inte lägga så stor vikt vid.

Samtidigt har jag ett behov av att folk hör av sig när man är dålig men jag kan ju inte styra deras val och inte heller lägga energi på det, för energin behövs ju till annat, det skapar dock en tagg i ens hjärta men det är väl så som devicen säger: det är när man möter livets svårigheter som det kommer det fram vem som är ens riktiga vänner.

Jag har ju en förklaring till varför jag levt som jag gjort under många år men det är en frukt som inte riktigt är mogen för att komma i skrft ännu.

Med bloggen har det iaf vuxit fram nya vänner som bryr sig och engagera sig, peppar med uppmuntrande tillrop etc. det gör ju en väldigt glad.

Sen har jag ju en familj som verkligen ställer upp till 100% och är ju oerhört glad för utan dem hade ju inte min resa mot tillfrisknade gått så fort som det gått. Jag får en förståelse för min sjukdom och vad den kräver, jag får en uppmuntran de dagar man har ont och är trött när allt känns fördjävligt så får man en påminnelse om hur fantastiskt saker och ting ändå är i livet.

 

Nog om mina grubblerier och mina tankar.....

Jag berättade ju för er läsare att jag hade fått en chans på ett jobb, att jag gick igenom 2 anställningsinterjuver och gjorde ett profiltest med 320 frågor vilket inte var helt lätt.

Tyvärr så snubblade jag på målsnöret på denna tjänst, men det fler tåg och livet hänger ju inte på det, utan det viktiga är ju att bli frisk så snart som möjligt.

 

Sen har jag tag i en massa papper som blivit liggandes som ska skickas till försäkringsbolag och försäkringskassa. och lite andra papper som behöver fyllas i så som förnyat färdtjänst intyg, förnyat parkeringstillstånd, och andra saker som min sjukdom medför.

 

Hade en riktig aha upplevelse härom dagen då jag hade mitt andra möte med ett företag som heter Bosses råd och stöd.

De är anlitade för konsultation i frågor som rör funktionshinrade och vad de har för rättigheter. Mötena kan jag ha hemma i min egen säng via webben och vi kan i samma stund vi har mötet skriva och författa dokument som vi båda kan skriva i. Detta är en ypperlig mötesform de dagar man mår sämre och kanske inte har orken att ta sig till ett möte eller en orkar ta sig upp ur sängen för värken är så påträngande.

Jag ser ett stort användningsområde för denna typen av mötesform och ska nu skicka in en ansökan till omsorgsnämden att få hjälp occh stöd av Bosses vilka jag känner ett oerhört stort förtroebarande till även om jag bara mött dem på webben.

 

Vidare har jag varit i Hässleholm på rehab och haft sjukgymnastik och arbetsterapheut. På sjukgymnastiken fortsatte vi att öva gången om ej i samma ofattning som förra gången eftersom jag hade så ont i benen. Men jag cyklade på motionscykeln och gick med rullatorn samt stod utan hjälpmedel och tog faktiskt något steg i dag också.

På arbetsterapin spelade vi ett balansspel på wii tvspelet amn står på en platta som i sin tur styr figurerna på tv beroende på hur jag rör mig på plattan, vansinnigt roligt funderar på att skicka efter en sån platta till tösens wii tvspel. Det hade varit en riktig höjdare att kunna spela och ha roligt samtidigt som man tränar sin kordination och balans:-)

 

Efter dessa passen så gick jag upp och åt en dagens i sjukhusets matsal för att sedan rulla ner igen och sova en stund på en av brisarna i träningslokalen för att orka med passet med vattengymnastiken under eftermiddagen.

När jag vaknade var det hög tid att hoppa i duschen och sen in i varmvattenbassängen vilket är så välgjörande för kroppen. Att få röra sig i detta 35 gradiga vatten med bråkdelen av den vikt man brukar röra sig med är helt fantastiskt.

Det konstiga är att i denna situation så har jag mycket bättre funktion i min vänsterdel av kroppen vilket känns främmmande på något vis. Men det bevisar ju att funktionen finns där än om något ur kurs just nu så finns den iallafall där.

 

Efter att kommit upp så kändes kroppen som den var gjord av bly och alla rörelser kändes som de var komplicerade, tyvärr var funktionen i vänster sidan mindre rörlig igen nu när man var på landbacken, mycket märkligt hur människokroppen fungerar.

 

Hade ett möte i tisdags med neropsykologen om gett mig lite tankar om mitt tillfrisknande. Han frågade om jag såg rullstolen som ett hinder eller en möjlighet. Den frågan är komplex och svår i många olika avseenden men den spontana svaret var ju att se den som ett hinder.

Då sa han men du kan ju faktiskt göra en hel del grejor med rullstolen så som klippa gräs transportera dig, kanske folk gerdig uppmärksamhet, tar större hänsyn etc. Funderade om det första och största målet var att bli av med rullstolen eller kanske göra saker så som deltidsjobb eller något liknande med rullstolen och på sikt bli bättre och så småningom bli av med stolen??

Ja det är en svår nöt att knäcka men den måste knäckas och även andra frågor som kommer på resans väg. Tex. kommer fkassan och AF tro att jag är sjuk när jag lämnat min rullstol då ser man ju inte så klart att jag är sjuk. Ska jag då behöva fightas för att folk ska tro att jag är sjuk trots jag inte sitter i rullstol.

Kommer folk bemöta mig annorlunda trots jag har en lång resa kvar mot friskhet bara för jag reser mig upp och börjar gå??

Det är också en fråga man får fundera på men det är ju inte egentligen mitt bord utan det är ju faktiskt betraktarens ögon som får träna sig att faktiskt lyssna och bedömma mig utifrån det jag säger och jag ska inte behöva bevisa ett skit egentligen och det var tröstande ord som neropsykologen sa: att så länge du går hos oss är det ingen som tvivlar och är det någon myndighet som gör det så är vi dina försvarsadvokater vilket gjorde mig så glad och lättad.

 

Idag är det lördag och en alldeles förträfflig lördag då solen skiner ifrån en klarblå himmel och det ser ut att bli en underbar höstdag där alla höstens färger avspeglar sig på ett fantastiskt sätt

 

Må väl och var rädda om er

Kram