thewaybacktobalsby.se

Godmorgon!!

 

Ja idag känner jag mig ganska sliten men har kanske inte riktigt vaknat ännu, har inte ens druckit färdigt mitt morgonkaffe;-). in i det längsta för att ut och plumsa med han i snön.

Hunden ligger och stirrar på mig och undrar säkert om det inte är dags att gå ut snart och vist är det snart dags. Drar mig idag in i det längsta för att gå ut, det blåser jättemycket och snön yr omkring, ingen hit att ha hund idag men det är bara att bita ihop.

 

Ska gå och dressa om till full vinterutrustning så att man kan ge sig ut.:-)

Att jag är så trött idag beror på två saker som jag kan se det. Dels hade vi grannarna på besök igår kväll och det blev ganska sent ur mitt perspektiv sätt. Orkar helt enkelt inte vara uppe så länge utan att dett får konsekvenser för mig. Även om inte klockan var mer än halv tolv så var det mycket länge sen jag var uppe så länge. Det var till och med så att jag lade mig i massagefotöljen och somnade där, under tiden de var här:-(

Men med folk man känner så ska man kunna koppla av ordentligt;-)

 

Vidare har jag under ett par dagar slarvat med min eftermiddags sömn eftersom jag inte kännt mig trött. Det är ju positivt att jag inte är så trött, men jag måste ändå gå och lägga mig och vila även om jag inte somnar

 

Så min resa är hela tiden ett testande hur min kropp svarar på nya utmaningar och då verkligen tillåta mig känna efter.

 

Idag ska jag inte göra många knop hade först tänkt att bege mig ner till friskis men vet inte om jag pallar det idag, får kanske se i eftermiddag efter vilan om jag har kunnat hämta krafter med den sömnen. Eller så blir det soffan om den inte är ockuperad av hunden

Annars kommer det mesta gå i sakta mak under dagen, har dock bestämt mig för att göra världens godaste kräftsoppa till kvällsmat.

Kan passa bra med en värmande soppa idetta sibiriska klimat;-)

Ska koka kräftskal som jag har i frysen så jag får en riktigt mustig kräftbuljong att ha som grund i soppan.

Se receptet här på pernillas blogg http://lagasmakanjut.blogspot.se/search/label/Soppa

 

Ska dock försöka ta mig ut i garaget under dagen för att plocka iordning på min verktygsbänk och hänga upp alla verktyg så det blir lite ordning och reda där.

 

Hoppas ni alla läsare får en trevlig söndag och att allt går som ni vill

 Ps och vist blir man glad över vackra tulpaner och levande ljus det värmer upp denna kalla vinterdag.

Kramar

Hej alla

 

Ett tag sen jag var inne och skrev här på bloggen, men det har varit en hel del saker som varit tvungen att utföras i det vardagliga livet.

 

Jag har haft fullt upp med olika möten som jag har haft inbokade.

 

Man kan säga att återgången till jobb och bli en aktiv bit i samhället kräver en hel del av en man som under ett år har varit borta från samhället.

 

Jag ska ju börja arbetsträna på måndag och det ska bli riktigt skoj, ska ju arbetspröva som karaktärslärare på barn och fritidsprogrammet.

Hade möte med handledare,rektor samt Af sen var där med en person från arbete och välfärdsförvaltningen. Det är tydligen så att alla praktikplatser inom Kristianstads kommun ska gå genom Arbete och välfärdsförvaltningen(socialförvaltningen)

Fattade egentligen inte varför de skulle vara inblandade, man behöver ju inte degraderas neråt ytterliggare;-)

 

Men i vilketfall som så kommer jag börja på skolan på måndag vilket känns sjukt nice. Ska bli så roligt att få arbetskamrater och delta i en arbetsplats igen.

 

Har ju också haft möte med psykiatrin där jag ska få hjälpatt ändra mitt invanda mönster som jag haft under hela livet. Att helst hinna med dubbelt så mycket som man egentligen orkar med.

 

Har blivit betydligt bättre på att göra en sak i taget numera samt sortera ut ibland de saker som behöver göras och prioritera det som är viktigast.

Det är ett jobb som inte är helt enkelt och jag kan känna att man blir fort bortglömd när man inte längre är en persson som ställer upp och fixar allt till alla.

När man äntligen kommit till insikt i att man kan säga nej.

Att då med automatik inte höra av personer som man tidigare hört av kan slita på mig, men jag vet att jag har rätten att säga nej och kan då inte folk acceptera detta får det vara deras val.

Ledsamt och trist kan det ju kännas men jag får titta på alla andra som faktiskt ändå hör av sig och undrar hur saker och ting är.

 

Vidare har jag även haft kontakt med mitt universitet där tanken är att jag ju åter ska försöka ta upp mina studier på universitetet, har ju två terminer på halvfart kvar så jag tänkte mig kunna fixadetta men vi får se.

 

Alla personer som är inblandade i mitt case(sjukgymnast, arbetsterapheut,kurator, Af, arbetsgivare etc etc) har med betoning på ofta berättat för mig om vikten av att återgå i lagom takt.

Men vad är lagom takt???

Detta kommer framöver kommer att vara som att tassa fram på obestämnd markdär det hela tiden är viktigt att känna efter hur kroppen kommer att reagera på nya saker som kommer att läggas till under resans gång. 

Att hela tiden ha en medvetenhet om sin kroppoch dess förmåga, att hela tiden vara vaksam om jag blir tröttare, om värken förvärras,

 

Skulle allting bara flyta på och jag känner mig piggare och starkare så är det ju bara att köra på:-) fast med handbromsen i beredskap hel tiden.

 

Många möten har det varit och jag kan bara säga att ALLA möten har jag hela tiden upplevt att de har mitt bästa för sina ögon.

Att samtliga inblandade vill att allt ska bli så bra som möjligt och det känns fantastiskt. Att  alla proffesioner gör sitt yttersta med engagemang och välvilja är så roligt.

 

Nu ska jag snart ut och skotta bort all den härliga snön som kommit:-) blir på något vis så ljust och fint när snön lagt sig bara att hoppas att det blir ordentligt kallt så att den får ligga kvar ett tag och gnistra.

 

Ha en riktigt trevlig helg innan vi kör igång med en jobbevecka:-) det var länge sen jag kunde skriva jobbevecka, gud så härligt

Hej alla goa människor

 

Igår var en sån rolig dag ska ni tro. Varför ska jag berätta här för Er även om det är några läsare här som fått veta det redan genom facebook.

 

Igår så var det åter dags att få besöka radio P4 Kristianstad och förmiddagsprogrammet : förmiddag med Helen Persson

Här är länken direkt till programmet och vill ni höra mig så är det en halvtimme in i programmet

 

 

Jag har ju tidigare besökt henne för att berätta hur min resa från sjukhussängen till dags datum varit. Det skulle bli spännade och se hur dagens direktsändning skulle te sig.

 

Innan jag skulle vara i studion så körde jag ut till min blivande praktik eller arbetstränings plats nämligen wendes gymnasiet och barn och fritidsprogrammet, där jag ska prova min arbetsförmåga med 2 timmar jobb tre dagar i veckan. Ska bli skoj att åter få känna sig behövd utanför hemmets väggar.

 

Var en sjukt skön känsla att få sitta i bilen på väg till en arbetsplats, svårt att beskriva känslan men kan lugnt säga att känslorna svallade över en, av att vara så här långt i min rehab.

 

Men direkt på morgonen när man drack kaffe så kom de första kommentarerna om att man var i morgonens tidning med ett reportage om min resa och hur bra det gått.

Här är artikeln

 

 

Riktigt roligt att de vill uppmärksamma min snabba återhämtning.

 

 

Så när jag sedan skulle in i studion för den timmeslånga inslaget var det ju så att jag var rätt så nervös eftersom vi inte direkt avhandlat om vilka frågor som skulle röra sig i programmet. Men efter en stund släppte nervositeten och det bara flöt på.

Så när timmen var över fattade jag inte vart tiden tagit vägen.

 

Den stora överraskningen över dagens besök var ju att i slutet så frågade Helen mig vad de kommande målen var och då svarade jag att jag gärna framöver vill springa 5 km på 30 min och sen efter det en mil på 60 minuter.

Sen i förlägningen så vill jag 2015 kunna springa Göteborgsvarvet.Passade ju på att slänga ut frågan till de som lyssnade om det var någon som skulle kunna tänka sig vara coach för detta äventyr.

 

Döm om min förvåning när Helen får in ett mail från en kille som tidigare jobbat som löptränare och varit med i Landslaget i långdistanslöpning. Han skulle kunna tänka sig detta uppdrag och det bästa av allt är att han bor endast 18 km från mig:-) nämligen i Åhus och hans namn är Mattias Persson.

 

Det är så jäkla skoj detta så jag vet inte min glädjes gränser:-) Har idag haft telefonkontakt med honom och imorgon eftermiddag så ska vi träffas för att lägga upp någon form av planering.

 

Igår kväll var jag och svärmors man Olle  iväg och tittade på en landskamp i handboll mellan Sverige och Spanien som tyvärr Sverige förlorade men det var roligt bara att vara där och se det.

 

 

Hej Läsare

 

Idag var det åter dags för att träda in i vardagen efter alla lediga helgdagar. Frun skulle till jobbet och jag skulle åter bege mig till Hässleholms sjukhus och min rehabilitering där:-)

 

 

Vidare så har jag nu fått ihop min motorcykel så nu är den snart fitt for fight.

 

Så idag vid halv nio kom min taxi för att köra mig till rehab och jag var framme redan klockan nio. Eftersom min sjukgymnast tid inte startar förrän halv tio så var det ju en halvtimme över innan det var dags.

Utnyttjade tiden med att sticka ner till löpbandet och piska det ordentligt:-)

 

Det var en fantastisk känsla i kroppen att få putsa sitt personliga rekord med fyra minuter, det känns att det finns mer att hämta hos den gamle;-)

Ska nog visa att jag kommer mina uppsatta mål om det nu är någon som tvivlat......

 

Efter genomköraren på löpbandet så hade vi en genomgång och någon form av uppföljning. De ville diskutera med mig om hur den fortsatta rehabiliteringen skulle fortlölpa.

Det är så proffsigt att ha mig med på tåget och lyssna in mina synpunkter och samtidigt få information om hur min ledighet varit under rehabens uppehåll utifrån ett träningspespektiv.

 

Vi kom överens om att fortsätta träningen som den varit och så ska jag få hjälp med att utveckla träningen. Det gäller att springa med kvalite och inte bara jaga tiden som min sjukgymnast sa. Sjukgymnasten ska även vid några tillfällen framöver följa med mig till friskis och svettis för att hjälpa mig träna rätt,så jag inte ådrar mig någon skada eller felbelastar mitt vänstra ben.

 

Efter denna genomgång så var jag hos arbetsterapeuten och där ska vi i fortsättningen träningens fokus på att kunna hantera många intryck samtidigt.

Så idag så spelade vi spel så som suduko och tapei vilket var riktigt roliga men samtidigt krävande. Alla spel låg på ica kurirens hemsida så de kan man ju träna när man har tid över.

 

Imorgon så kommer jag att åter medverka i radio Kristianstads förmiddags programm som heter förmiddag med Helen Persson. Så kära läsare skruva in kanalen radio kristianstad eller lyssna på webben. tiden är 10.30 och frekvensen är 101,4

Då kan ni höra mig live och få en tillbakablick på året som gått utifrån mitt perspektiv, kan vara intressant ur flera olika perspektiv

 

Efersom lokaltidningen också fått reda på att jag ska medverka så ville de göra en intervjuv idag under dagen om mitt återhämtande, så i morgondagens tidning kommer det en artikel om mig och mitt återhämtande:-)

Lokaltidningen heter Kristianstadsbladet kommer en länk under morgondagen

 

Må så gott så länge alla goda människor som läser och kommenterar min blogg

 

KRAM

Hej alla goa läsare och en riktigt god fortsättning på det nya året!!

 

Dagarna som gått sen jag var här inne och skrev sist har mest bestått av träning och tid med familjen:-).

 

Den andre januari var jag på friskis och då sprang jag 3,5 kilometrar på tiden 24,52 vilket var mitt personbästa. Det nya året  kunde ju inte startat på ett bättre sätt :-)

 

Efter löpningen så körde jag igenom hela kroppen i ett hårt styrkepass, riktigt skönt att få en riktig genomkörare i hela kroppen.

 

Jag har ju haft en hel del tid i garaget de senaste dagarna också för att sätta ihop de delar på motorcykeln som jag haft av och putsat. Det var verkligen en pers för mitt tålamod;-) höll på att bli vansinnig på skiten eftersom det inte gick som jag ville alls, men efter två dagars pillande med den så var den nu i åter i skick. Har samtidig passat på att byta olja och oljefilter på den.

Nu ska det bara bytas ett framdäck och bromsvätska och tändstift sen ska jag åter kunna fara fram på vägarna med min nya ögonsten.

 

Sen har vi haft kalas för våran dotter som fyllde tolv år den tredje januari. Det var mat och fika i långa banor. Vi var 18 personer så det blev ett rejält klasande.

 

Igår så var jag åter ute och motionerade, fick med mig sonen på en runda. Vi var ute och sprang lite grusvägar ihop och det blev en runda på 4 km med den blygsamma tiden 32,32 men vi gjorde det mest för att det var skönt att komma ut och få rasta sig lite. Dock var det riktigt roligt att känna att jag kunde orkat längre.:-)

 

Efter detta gick jag åter ut i garaget och det gick inte alls som jag ville små pillriga saker är inte direkt min melodi, som tur var så kom frun till undsättning och hjälpte mig med en gummipackning som inte alls ville som jag ville.

Efter en stund kom frun ut i garaget och sade att jag hade bsök, jag undrade vem eftersom jag inte ville bli avbruten. Men hon vägrade avslöja jag fick gå in i huset och såg då en av grannarna på gatan som stod i hallen med en bukett tulpaner:-) 

hon berättade att hon sett mig och sonen när vi var ute och sprang och var tvungen att komma bort med en uppmuntransbukett.

 

Jag blev så glad och min tidigare irretation över motorcykeln var nu som bortblåst, tänk vad en bukett tulpaner kan göra med ens humör:-)

 

På kvällen hade vi bjudit hit goda vänner(sussanne och Ulf) som skulle hjälpa oss att äta upp all mat som blev över sen kalaset.

Var en väldigt trevlig kväll som vi avnjöyt ihop samtidigt som vi såg det rafflande uppgörandet i ishockeyn.

 

Idag blir det ett träningspass för mig och frun på friskis och svettis, ska bli riktigt skoj

 

Må så gott  alla

 

 

Ja det är inte lätt att återge detta året i ett enda blogginlägg.

 

Men man kan väl säga att något  av ens värsta mardrömmar besannades den 19 februari då jag blev svår sjuk och förlamade i min vänstra sida och då framför allt vänster ben och arm.

 

 

Det blev sjukhusvistelse i 19 dagar och hela ens tillvaro ställdes på ända. Hur skulle mitt fortsatta liv te sig??

Hur skulle mitt och min familjsliv se ut i framtiden det var många frågor som snurrade i huvudet efter den akuta fasen var över.

Innan jag och läkarna fått klart för sig vad det egentligen hade drabbats av. Till slut kunde man konstatera att det utlöst av stress och jag fick en diagnos som egentligen innebar att hjärnan stängt av kroppsfunktioner för att spara min kropp från att gå sönder. Diagnosen blev dissociativt syndrom

Jag hade helt enkelt levt ett liv i alldeles för högt tempo och oftast prioriterat bort mitt egna mående.

 

Eftersom jag är en envis jäkel så bestämde jag mig redan i sjuksängen att jag skulle tillbaka till ett så bra liv som möjligt och att det inte fanns några genvägar till detta. Så det blev intensiv sjukgymnastik redan på sjukhuset.

 

Det blev också en hel del googlande över vad som egentligen drabbat mig för jag ville ju veta så mycket som möjligt om min diagnos.

 

När jag sedan äntligen skulle komma hem så insåg jag egentligen hur sjuk jag var och hur omständigt allt vardagsliv blev. Jag kunde ju knappt gå på toaletten själv och jag hade hjälpmedel till dusch bad etc.

Jag fick installerat en sak som gjorde huvudändan på sängen höj och sänkbar.

Detta eftersom jag tillbringade oerhört mycket tid i sängen och jag sov ju väldigt mycket.

 

Det var en stor pers för hela vår familj och tillvaro som i ett enda ögonblick slogs i sönder där saker man tagit för självklart inte längre var självklara.

 

Efter detta följde en tid med kamp för att få rätt vård och komma till rätt rehabilitering. Ddet gjorde ju inte sig självt och devisen att man måste vara frisk för att vara sjuk fann sig tillrätta. Men min envishet har varit en sån tillgång i denna resa så det är väl det som gjort att jag orkat kämpa.

 

Till slut kom jag till somatisk dagrehabilitering vid Sjukhuset i Hässleholm vilka har varit helt fantastiska. Där har jag haft tillgång till ett helt team med olika spetskompetenser och de har verkligen varit fullblodsproffs som hjälpt mig att ta stora steg mot friskhet.

 

 

Eftersom min sjukdom var en väldigt ovanlig åkomma och jag börjat blogga om den så nådde den snart media och en repporter på radio P4 lyckades läsa min blogg och ringde upp mig och frågade om jag skulle vara intresserad av att  medverka i hennes radioprogramm för att beskriva min story.

Självklart ville jag det och på detta så rullade mediacirkusen vidare och jag blev förstesides stoff på aftonbladet och lokaltidningen hörde av sig.

Efter det va det expressen och kvällsposten som hörde av sig och ville göra reportage. Denna cirkus ledde mig såsmåning om till TV4 morgonsoffa och jag satt i studion ihop med Steffo och Jenny Strömstedt.

I studion så råkade vi även träffa Peter Forsber och Mats Sundin

Ett stort och väldigt påtagligt minne som man kommer bära med sig resten av livet.

 

En stor grej under året och min sjukdomsresa var ju när jag slutade med mina mediciner helt tvärt, jag tog ju starka smärtstillande och någon enstaka "måbratablett" så det var inte en dans på rosor att sluta med dessa tabletter helt tvärt.

Jag hade en fruktansvärd avtänning och en abstinens som hette duga men jag är stark i mig själv och viste att om jag gav mig in i det så skulle jag reda ut det.

Den första veckan var helt enkelt fördjävlig och jag sov oerhört dåligt och det var bara tack vare min envishet och stödet av min familj som gjorde att jag rodd det i hamn.

Teamet i Hässleholm var väl inte direkt överlyckliga över mitt tilltag utan tyckte det mer eller mindre var korkat men återigen det var min kropp och mitt beslut som jag tog konsekvenserna av fullt ut.

Humöret svängde ju också rätt så kraftigt under denna period och jag får verkligen tacka min familj som orkade stå ut med mig i den stunden.

 

En väldigt stor grej så klart var ju när jag åter kunde börja använda mina ben, att få känna den känslan är ju så oerhört svår att förmedla. Att  åter kunna känna att ens ben bär en och att jag faktiskt kan förflytta mig på egen hand ett steg den känslan är obetalbar.

När sedan väl det första steget var taget och jag viste att jag någonstans i hjärnans skrymslen hade en förmåga som gjorde att jag åter skulle kunna gå.

Jag viste ju inte i vilken omfattning mina ben skulle bära mig och hur det skulle se ut när jag började gå, men med god hjälp och ett fruktansvärt jävlar annamma så har jag steg för steg utökat min gå rundor till numera träna upp muskelatur och annat för att så småningom kunna springa och då lite längre sträckor.

 

Ett annat galet tilltag under året var ju under oktober månad då jag fortfarande satt i rullstol men gav mig tusan på att jag skulle ha en motorcyckel. Har ju haft en stor längtan efter det under många år och jufriskare jag blev så kom också rastlösheten så jag bestämmde mig för att införskaffa en motorcykel som jag skulle fixa med i garaget då rastlösheten trädde in.

Det blev en hel del putsande och skruvande med denna skönhet. Jag har som mål att senast den 1 maj åter kunna sätta mig grensle över den och köra. Ska bli en sån skönhetskänsla som är obeskrivbar.

 

Att under sommaren kunna vara på semester med familjen och bo i en husvagn på en campingplats och få njuta av detta var ju inget man trodde skulle kunna existera då man 4 månader tidigarelegat svårt sjuk i en sjukhussäng på centralsjukhuset.

Men även detta gick och vi hade en förträfflig vecka på västkusten med sol och bad. Att sedan bara kunna omge sig med folk man känner en tillförlit till kändes ju helt suveränt.

 

Att  få med alla bitar under året är ju svårt i ett enda blogginlägg men här har ni fått en resumé över året och de stora händelserna som inträffat under året när man summerar det.

 

Att jag skulle vara så härpass bra redan efter 10 1/2 månad slår ju alla rekord och man har fått en erfarenhet som inte många i vårt avlånga land innehar. Det har också gett mig ett perspektiv på min  och min familjs tillvaro som är klart annorlunda än innan jag blev sjuk.

Allt annat än mitt mående och min familj är numera saker som inte har någon betydelse i det stora hela.

 

Stora kramar och ett gott nytt bättre 2014  och god forsättning