Follow on Bloglovin
Follow on Bloglovin

Hej

Mitt namn är Jörgen Ekeberg och jag bor i byn balsby strax utanför Kristianstad. Här bor jag tillsammans med min fru och våra två barn och hunden Ludde. Jag bloggar om min vardag och min resa tillbaka till mitt vardagsliv efter det att jag blev hastigt sjuk den 17 feb 2013. Jag är en person som levt mitt liv i ett alldeles för högt tempo, och därför insjuknat i en stress sjukdom som gjort mig förlamad i vänster ben och vänster arm.

Numer så försöker jag kämpa mig tillbaka till mitt forna jag men i bakhuvet hålla fokus, att ta det mycket lugnare i mitt liv. Genom att dela med mig av min historia och min vardag så försöker jag få andra människor att reflektera över hur vi lever våra liv, och i vilket tempo vi har i den stressiga vardagen.

Trött så trött, dagen efter;-)

Godmorgon!!
 
Ja idag känner jag mig ganska sliten men har kanske inte riktigt vaknat ännu, har inte ens druckit färdigt mitt morgonkaffe;-). in i det längsta för att ut och plumsa med han i snön.
Hunden ligger och stirrar på mig och undrar säkert om det inte är dags att gå ut snart och vist är det snart dags. Drar mig idag in i det längsta för att gå ut, det blåser jättemycket och snön yr omkring, ingen hit att ha hund idag men det är bara att bita ihop.
 
Har man skaffat ett djur så måste det skötas så enkelt är det.
 
Ska gå och dressa om till full vinterutrustning så att man kan ge sig ut.:-)



 
Att jag är så trött idag beror på två saker som jag kan se det. Dels hade vi grannarna på besök igår kväll och det blev ganska sent ur mitt perspektiv sätt. Orkar helt enkelt inte vara uppe så länge utan att dett får konsekvenser för mig. Även om inte klockan var mer än halv tolv så var det mycket länge sen jag var uppe så länge. Det var till och med så att jag lade mig i massagefotöljen och somnade där, under tiden de var här:-(
Men med folk man känner så ska man kunna koppla av ordentligt;-)
 
Vidare har jag under ett par dagar slarvat med min eftermiddags sömn eftersom jag inte kännt mig trött. Det är ju positivt att jag inte är så trött, men jag måste ändå gå och lägga mig och vila även om jag inte somnar
 
Så min resa är hela tiden ett testande hur min kropp svarar på nya utmaningar och då verkligen tillåta mig känna efter.
 
Idag ska jag inte göra många knop hade först tänkt att bege mig ner till friskis men vet inte om jag pallar det idag, får kanske se i eftermiddag efter vilan om jag har kunnat hämta krafter med den sömnen. Eller så blir det soffan om den inte är ockuperad av hunden

 
Annars kommer det mesta gå i sakta mak under dagen, har dock bestämt mig för att göra världens godaste kräftsoppa till kvällsmat.
Kan passa bra med en värmande soppa idetta sibiriska klimat;-)
Ska koka kräftskal som jag har i frysen så jag får en riktigt mustig kräftbuljong att ha som grund i soppan.
Se receptet här på pernillas blogg http://lagasmakanjut.blogspot.se/search/label/Soppa
 
Ska dock försöka ta mig ut i garaget under dagen för att plocka iordning på min verktygsbänk och hänga upp alla verktyg så det blir lite ordning och reda där.
 
Det känns även bra att jag, frun och sonen är inne på vår andra vecka utan att äta godis och kakor, men igår syndades det med lite med efterrätten, men vad gör det om man är ståndaktig övrig tid.
Jag som slutat med nikotin och alkohol samt mediciner utan några som helst problem kan tycka att sluta med godis och sötsaker är svårare än de tidigare begären att göra sig av med.
Men det är bara att ge sig den på det så reder man ut det också.
Har ersatt lösgodiset med nötter och frukt och det funkar bra.
 
Hoppas ni alla läsare får en trevlig söndag och att allt går som ni vill
 Ps och vist blir man glad över vackra tulpaner och levande ljus det värmer upp denna kalla vinterdag.


Kramar

Hej long time no seen

Hej alla
 
Ett tag sen jag var inne och skrev här på bloggen, men det har varit en hel del saker som varit tvungen att utföras i det vardagliga livet.
 
Jag har haft fullt upp med olika möten som jag har haft inbokade.
 
Man kan säga att återgången till jobb och bli en aktiv bit i samhället kräver en hel del av en man som under ett år har varit borta från samhället.
 
Jag ska ju börja arbetsträna på måndag och det ska bli riktigt skoj, ska ju arbetspröva som karaktärslärare på barn och fritidsprogrammet.
Hade möte med handledare,rektor samt Af sen var där med en person från arbete och välfärdsförvaltningen. Det är tydligen så att alla praktikplatser inom Kristianstads kommun ska gå genom Arbete och välfärdsförvaltningen(socialförvaltningen)
Fattade egentligen inte varför de skulle vara inblandade, man behöver ju inte degraderas neråt ytterliggare;-)
 
Men i vilketfall som så kommer jag börja på skolan på måndag vilket känns sjukt nice. Ska bli så roligt att få arbetskamrater och delta i en arbetsplats igen.
 
Har ju också haft möte med psykiatrin där jag ska få hjälpatt ändra mitt invanda mönster som jag haft under hela livet. Att helst hinna med dubbelt så mycket som man egentligen orkar med.
 
Har blivit betydligt bättre på att göra en sak i taget numera samt sortera ut ibland de saker som behöver göras och prioritera det som är viktigast.
Det är ett jobb som inte är helt enkelt och jag kan känna att man blir fort bortglömd när man inte längre är en persson som ställer upp och fixar allt till alla.
När man äntligen kommit till insikt i att man kan säga nej.
Att då med automatik inte höra av personer som man tidigare hört av kan slita på mig, men jag vet att jag har rätten att säga nej och kan då inte folk acceptera detta får det vara deras val.
Ledsamt och trist kan det ju kännas men jag får titta på alla andra som faktiskt ändå hör av sig och undrar hur saker och ting är.
 
Vidare har jag även haft kontakt med mitt universitet där tanken är att jag ju åter ska försöka ta upp mina studier på universitetet, har ju två terminer på halvfart kvar så jag tänkte mig kunna fixadetta men vi får se.
 
Alla personer som är inblandade i mitt case(sjukgymnast, arbetsterapheut,kurator, Af, arbetsgivare etc etc) har med betoning på ofta berättat för mig om vikten av att återgå i lagom takt.
Men vad är lagom takt???
Detta kommer framöver kommer att vara som att tassa fram på obestämnd markdär det hela tiden är viktigt att känna efter hur kroppen kommer att reagera på nya saker som kommer att läggas till under resans gång. 
Att hela tiden ha en medvetenhet om sin kroppoch dess förmåga, att hela tiden vara vaksam om jag blir tröttare, om värken förvärras,
 
Skulle allting bara flyta på och jag känner mig piggare och starkare så är det ju bara att köra på:-) fast med handbromsen i beredskap hel tiden.
 
Många möten har det varit och jag kan bara säga att ALLA möten har jag hela tiden upplevt att de har mitt bästa för sina ögon.
Att samtliga inblandade vill att allt ska bli så bra som möjligt och det känns fantastiskt. Att  alla proffesioner gör sitt yttersta med engagemang och välvilja är så roligt.
 
Det om något glädjer mig oerhört
 

Nu ska jag snart ut och skotta bort all den härliga snön som kommit:-) blir på något vis så ljust och fint när snön lagt sig bara att hoppas att det blir ordentligt kallt så att den får ligga kvar ett tag och gnistra.
 
Ha en riktigt trevlig helg innan vi kör igång med en jobbevecka:-) det var länge sen jag kunde skriva jobbevecka, gud så härligt

Gårdagen en hektisk men ack så roligt

Hej alla goa människor
 
Igår var en sån rolig dag ska ni tro. Varför ska jag berätta här för Er även om det är några läsare här som fått veta det redan genom facebook.
 
Igår så var det åter dags att få besöka radio P4 Kristianstad och förmiddagsprogrammet : förmiddag med Helen Persson


Här är länken direkt till programmet och vill ni höra mig så är det en halvtimme in i programmet
 
http://t.sr.se/JHwMlC
 
Jag har ju tidigare besökt henne för att berätta hur min resa från sjukhussängen till dags datum varit. Det skulle bli spännade och se hur dagens direktsändning skulle te sig.
 
Innan jag skulle vara i studion så körde jag ut till min blivande praktik eller arbetstränings plats nämligen wendes gymnasiet och barn och fritidsprogrammet, där jag ska prova min arbetsförmåga med 2 timmar jobb tre dagar i veckan. Ska bli skoj att åter få känna sig behövd utanför hemmets väggar.
 
Var en sjukt skön känsla att få sitta i bilen på väg till en arbetsplats, svårt att beskriva känslan men kan lugnt säga att känslorna svallade över en, av att vara så här långt i min rehab.
 
Men direkt på morgonen när man drack kaffe så kom de första kommentarerna om att man var i morgonens tidning med ett reportage om min resa och hur bra det gått.
Här är artikeln
 
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article2061180/Tillbaka-till-Balsby-med-snabba-steg.html
 
Riktigt roligt att de vill uppmärksamma min snabba återhämtning.
 
 

Så när jag sedan skulle in i studion för den timmeslånga inslaget var det ju så att jag var rätt så nervös eftersom vi inte direkt avhandlat om vilka frågor som skulle röra sig i programmet. Men efter en stund släppte nervositeten och det bara flöt på.
Så när timmen var över fattade jag inte vart tiden tagit vägen.
 
Den stora överraskningen över dagens besök var ju att i slutet så frågade Helen mig vad de kommande målen var och då svarade jag att jag gärna framöver vill springa 5 km på 30 min och sen efter det en mil på 60 minuter.
Sen i förlägningen så vill jag 2015 kunna springa Göteborgsvarvet.Passade ju på att slänga ut frågan till de som lyssnade om det var någon som skulle kunna tänka sig vara coach för detta äventyr.
 
Döm om min förvåning när Helen får in ett mail från en kille som tidigare jobbat som löptränare och varit med i Landslaget i långdistanslöpning. Han skulle kunna tänka sig detta uppdrag och det bästa av allt är att han bor endast 18 km från mig:-) nämligen i Åhus och hans namn är Mattias Persson.
 
Det är så jäkla skoj detta så jag vet inte min glädjes gränser:-) Har idag haft telefonkontakt med honom och imorgon eftermiddag så ska vi träffas för att lägga upp någon form av planering.
 
Igår kväll var jag och svärmors man Olle  iväg och tittade på en landskamp i handboll mellan Sverige och Spanien som tyvärr Sverige förlorade men det var roligt bara att vara där och se det.
 


 

åter vardag och rehab för fullt

Hej Läsare
 
Idag var det åter dags för att träda in i vardagen efter alla lediga helgdagar. Frun skulle till jobbet och jag skulle åter bege mig till Hässleholms sjukhus och min rehabilitering där:-)
 



Det har ju gått oförskämt bra den sista tiden med min träning och har på något sätt förälskat  mig i min träning. Det är väl bra att mina framsteg kommer undan för undan.
 
Vidare så har jag nu fått ihop min motorcykel så nu är den snart fitt for fight.
 
 
Så idag vid halv nio kom min taxi för att köra mig till rehab och jag var framme redan klockan nio. Eftersom min sjukgymnast tid inte startar förrän halv tio så var det ju en halvtimme över innan det var dags.
Utnyttjade tiden med att sticka ner till löpbandet och piska det ordentligt:-)
 


Det var en fantastisk känsla i kroppen att få putsa sitt personliga rekord med fyra minuter, det känns att det finns mer att hämta hos den gamle;-)
Ska nog visa att jag kommer mina uppsatta mål om det nu är någon som tvivlat......
 
Efter genomköraren på löpbandet så hade vi en genomgång och någon form av uppföljning. De ville diskutera med mig om hur den fortsatta rehabiliteringen skulle fortlölpa.
Det är så proffsigt att ha mig med på tåget och lyssna in mina synpunkter och samtidigt få information om hur min ledighet varit under rehabens uppehåll utifrån ett träningspespektiv.
 
Vi kom överens om att fortsätta träningen som den varit och så ska jag få hjälp med att utveckla träningen. Det gäller att springa med kvalite och inte bara jaga tiden som min sjukgymnast sa. Sjukgymnasten ska även vid några tillfällen framöver följa med mig till friskis och svettis för att hjälpa mig träna rätt,så jag inte ådrar mig någon skada eller felbelastar mitt vänstra ben.
 
Efter denna genomgång så var jag hos arbetsterapeuten och där ska vi i fortsättningen träningens fokus på att kunna hantera många intryck samtidigt.
Så idag så spelade vi spel så som suduko och tapei vilket var riktigt roliga men samtidigt krävande. Alla spel låg på ica kurirens hemsida så de kan man ju träna när man har tid över.
 
Imorgon så kommer jag att åter medverka i radio Kristianstads förmiddags programm som heter förmiddag med Helen Persson. Så kära läsare skruva in kanalen radio kristianstad eller lyssna på webben. tiden är 10.30 och frekvensen är 101,4
Då kan ni höra mig live och få en tillbakablick på året som gått utifrån mitt perspektiv, kan vara intressant ur flera olika perspektiv
 
Efersom lokaltidningen också fått reda på att jag ska medverka så ville de göra en intervjuv idag under dagen om mitt återhämtande, så i morgondagens tidning kommer det en artikel om mig och mitt återhämtande:-)
Lokaltidningen heter Kristianstadsbladet kommer en länk under morgondagen
 
Må så gott så länge alla goda människor som läser och kommenterar min blogg
 
KRAM

2014-01-06

Hej alla goa läsare och en riktigt god fortsättning på det nya året!!
 
Dagarna som gått sen jag var här inne och skrev sist har mest bestått av träning och tid med familjen:-).
 
Den andre januari var jag på friskis och då sprang jag 3,5 kilometrar på tiden 24,52 vilket var mitt personbästa. Det nya året  kunde ju inte startat på ett bättre sätt :-)
 
Efter löpningen så körde jag igenom hela kroppen i ett hårt styrkepass, riktigt skönt att få en riktig genomkörare i hela kroppen.
 
Jag har ju haft en hel del tid i garaget de senaste dagarna också för att sätta ihop de delar på motorcykeln som jag haft av och putsat. Det var verkligen en pers för mitt tålamod;-) höll på att bli vansinnig på skiten eftersom det inte gick som jag ville alls, men efter två dagars pillande med den så var den nu i åter i skick. Har samtidig passat på att byta olja och oljefilter på den.
Nu ska det bara bytas ett framdäck och bromsvätska och tändstift sen ska jag åter kunna fara fram på vägarna med min nya ögonsten.
 
Sen har vi haft kalas för våran dotter som fyllde tolv år den tredje januari. Det var mat och fika i långa banor. Vi var 18 personer så det blev ett rejält klasande.
 
Igår så var jag åter ute och motionerade, fick med mig sonen på en runda. Vi var ute och sprang lite grusvägar ihop och det blev en runda på 4 km med den blygsamma tiden 32,32 men vi gjorde det mest för att det var skönt att komma ut och få rasta sig lite. Dock var det riktigt roligt att känna att jag kunde orkat längre.:-)
 
Efter detta gick jag åter ut i garaget och det gick inte alls som jag ville små pillriga saker är inte direkt min melodi, som tur var så kom frun till undsättning och hjälpte mig med en gummipackning som inte alls ville som jag ville.
Efter en stund kom frun ut i garaget och sade att jag hade bsök, jag undrade vem eftersom jag inte ville bli avbruten. Men hon vägrade avslöja jag fick gå in i huset och såg då en av grannarna på gatan som stod i hallen med en bukett tulpaner:-) 


hon berättade att hon sett mig och sonen när vi var ute och sprang och var tvungen att komma bort med en uppmuntransbukett.
 
Jag blev så glad och min tidigare irretation över motorcykeln var nu som bortblåst, tänk vad en bukett tulpaner kan göra med ens humör:-)
 
På kvällen hade vi bjudit hit goda vänner(sussanne och Ulf) som skulle hjälpa oss att äta upp all mat som blev över sen kalaset.
Var en väldigt trevlig kväll som vi avnjöyt ihop samtidigt som vi såg det rafflande uppgörandet i ishockeyn.
 
Idag blir det ett träningspass för mig och frun på friskis och svettis, ska bli riktigt skoj
 
Må så gott  alla
 
 

summering av 2013

Ja det är inte lätt att återge detta året i ett enda blogginlägg.
 
Men man kan väl säga att något  av ens värsta mardrömmar besannades den 19 februari då jag blev svår sjuk och förlamade i min vänstra sida och då framför allt vänster ben och arm.
 
 
Det blev sjukhusvistelse i 19 dagar och hela ens tillvaro ställdes på ända. Hur skulle mitt fortsatta liv te sig??
Hur skulle mitt och min familjsliv se ut i framtiden det var många frågor som snurrade i huvudet efter den akuta fasen var över.
 
 
Innan jag och läkarna fått klart för sig vad det egentligen hade drabbats av. Till slut kunde man konstatera att det utlöst av stress och jag fick en diagnos som egentligen innebar att hjärnan stängt av kroppsfunktioner för att spara min kropp från att gå sönder. Diagnosen blev dissociativt syndrom
Jag hade helt enkelt levt ett liv i alldeles för högt tempo och oftast prioriterat bort mitt egna mående.
 
Eftersom jag är en envis jäkel så bestämde jag mig redan i sjuksängen att jag skulle tillbaka till ett så bra liv som möjligt och att det inte fanns några genvägar till detta. Så det blev intensiv sjukgymnastik redan på sjukhuset.
 
 
 
Det blev också en hel del googlande över vad som egentligen drabbat mig för jag ville ju veta så mycket som möjligt om min diagnos.
 
När jag sedan äntligen skulle komma hem så insåg jag egentligen hur sjuk jag var och hur omständigt allt vardagsliv blev. Jag kunde ju knappt gå på toaletten själv och jag hade hjälpmedel till dusch bad etc.
 
 
Jag fick installerat en sak som gjorde huvudändan på sängen höj och sänkbar.
Detta eftersom jag tillbringade oerhört mycket tid i sängen och jag sov ju väldigt mycket.
 
Det var en stor pers för hela vår familj och tillvaro som i ett enda ögonblick slogs i sönder där saker man tagit för självklart inte längre var självklara.
 
Efter detta följde en tid med kamp för att få rätt vård och komma till rätt rehabilitering. Ddet gjorde ju inte sig självt och devisen att man måste vara frisk för att vara sjuk fann sig tillrätta. Men min envishet har varit en sån tillgång i denna resa så det är väl det som gjort att jag orkat kämpa.
 
Till slut kom jag till somatisk dagrehabilitering vid Sjukhuset i Hässleholm vilka har varit helt fantastiska. Där har jag haft tillgång till ett helt team med olika spetskompetenser och de har verkligen varit fullblodsproffs som hjälpt mig att ta stora steg mot friskhet.
 
 
Eftersom min sjukdom var en väldigt ovanlig åkomma och jag börjat blogga om den så nådde den snart media och en repporter på radio P4 lyckades läsa min blogg och ringde upp mig och frågade om jag skulle vara intresserad av att  medverka i hennes radioprogramm för att beskriva min story.
 
 
 
Självklart ville jag det och på detta så rullade mediacirkusen vidare och jag blev förstesides stoff på aftonbladet och lokaltidningen hörde av sig.
 
 
Efter det va det expressen och kvällsposten som hörde av sig och ville göra reportage. Denna cirkus ledde mig såsmåning om till TV4 morgonsoffa och jag satt i studion ihop med Steffo och Jenny Strömstedt.
 
I studion så råkade vi även träffa Peter Forsber och Mats Sundin
 
Ett stort och väldigt påtagligt minne som man kommer bära med sig resten av livet.
 
En stor grej under året och min sjukdomsresa var ju när jag slutade med mina mediciner helt tvärt, jag tog ju starka smärtstillande och någon enstaka "måbratablett" så det var inte en dans på rosor att sluta med dessa tabletter helt tvärt.
Jag hade en fruktansvärd avtänning och en abstinens som hette duga men jag är stark i mig själv och viste att om jag gav mig in i det så skulle jag reda ut det.
Den första veckan var helt enkelt fördjävlig och jag sov oerhört dåligt och det var bara tack vare min envishet och stödet av min familj som gjorde att jag rodd det i hamn.
 
Teamet i Hässleholm var väl inte direkt överlyckliga över mitt tilltag utan tyckte det mer eller mindre var korkat men återigen det var min kropp och mitt beslut som jag tog konsekvenserna av fullt ut.
Humöret svängde ju också rätt så kraftigt under denna period och jag får verkligen tacka min familj som orkade stå ut med mig i den stunden.
 
En väldigt stor grej så klart var ju när jag åter kunde börja använda mina ben, att få känna den känslan är ju så oerhört svår att förmedla. Att  åter kunna känna att ens ben bär en och att jag faktiskt kan förflytta mig på egen hand ett steg den känslan är obetalbar.
 
 
När sedan väl det första steget var taget och jag viste att jag någonstans i hjärnans skrymslen hade en förmåga som gjorde att jag åter skulle kunna gå.
Jag viste ju inte i vilken omfattning mina ben skulle bära mig och hur det skulle se ut när jag började gå, men med god hjälp och ett fruktansvärt jävlar annamma så har jag steg för steg utökat min gå rundor till numera träna upp muskelatur och annat för att så småningom kunna springa och då lite längre sträckor.
 
Ett annat galet tilltag under året var ju under oktober månad då jag fortfarande satt i rullstol men gav mig tusan på att jag skulle ha en motorcyckel. Har ju haft en stor längtan efter det under många år och jufriskare jag blev så kom också rastlösheten så jag bestämmde mig för att införskaffa en motorcykel som jag skulle fixa med i garaget då rastlösheten trädde in.
 
Det blev en hel del putsande och skruvande med denna skönhet. Jag har som mål att senast den 1 maj åter kunna sätta mig grensle över den och köra. Ska bli en sån skönhetskänsla som är obeskrivbar.
 
Att under sommaren kunna vara på semester med familjen och bo i en husvagn på en campingplats och få njuta av detta var ju inget man trodde skulle kunna existera då man 4 månader tidigarelegat svårt sjuk i en sjukhussäng på centralsjukhuset.
Men även detta gick och vi hade en förträfflig vecka på västkusten med sol och bad. Att sedan bara kunna omge sig med folk man känner en tillförlit till kändes ju helt suveränt.
 
Att  få med alla bitar under året är ju svårt i ett enda blogginlägg men här har ni fått en resumé över året och de stora händelserna som inträffat under året när man summerar det.
 
Att jag skulle vara så härpass bra redan efter 10 1/2 månad slår ju alla rekord och man har fått en erfarenhet som inte många i vårt avlånga land innehar. Det har också gett mig ett perspektiv på min  och min familjs tillvaro som är klart annorlunda än innan jag blev sjuk.
Allt annat än mitt mående och min familj är numera saker som inte har någon betydelse i det stora hela.
 
Stora kramar och ett gott nytt bättre 2014  och god forsättning
 
 
 

tidig morgonstund har guld i mun

Godmorgon mina läsare
 
Sitter här i godan ro och surfar runt lite, tänkte skriva ett litet  inlägg så ni har en inblick i vad som sker här i Balsby......
 


Igår så skulle jag ju gjort lite med de uppgifter jag har inför mina kommande studier, men det hanns inte med eftersom jag slappade väldigt mycket  igår:-)
Ägnade mig åt att istället vila sov först en sväng  redan på förmiddagen och sen en lång stund på eftermiddagen. Tydligen behövde min kropp det och då är det ju bara att lyda:-)
 
Grannen här hemma träffade jag som hastigast  ute på gatan och han sade: Har  du varit på radion nu igen?? Jag tittade på han med stora frågetecken, fattade inte riktigt  vad han menade, men sen förklarade  han att jag varit med i radio P4´s förmiddagsprogramm som ett  av de starkaste minnenena från 2013.
Gick in för att lyssna på det i efterhand på webben och det var riktigt roligt  att  höra :-)
 
Att man lyckas beröra människor med ens berättelse över  den resa man gjort är riktigt skoj:-) och att folk uppskattar den gör mig glad, nöjd.
Speciellt omman kan inspirera folk att saker  och ting går att genomföra även om det ser  hopplöst ut  från början.
Vill ni Lyssna på programmet så kolla här http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/303224?programid=3362&playepisode=303224
 
Vill ni höra just mitt klipp så är det ca 35 minuter in i programmet!!!
 
Roligt att bli ihågkommen på detta vis men dethar ju hänt en hel del saker sen dess och det  kommer jag att berätta för Helen den 8 januari då jag åter är inbjuden till att  medverka i hennes programm.
Tiden är 10.30-11.30
 
Idag har jag planer på att åter sticka till Friskis och träna men det kan bli lite stressigt då tösen ska på hoppning på ridskolan så vi får väl se vad som hinns med under dagen.gjorde dock en snabb promenad istället


Vi ska också hinna med att provgöra förrätten under dagen som vi ska ha till kvällens nyårs middag:-)
 
Ska bli underbart att få äta en riktigt  god 3 rätters middag.  Vi firar sedan 10 år tillbaka med samma människor varje år och det känns riktigt bra att veta:-)
Vet att  vi kommer ha havskräftor till förrätt och till huvudrätt blir det vildsvin och efterrätten är fortfarande höjt i dunkelmen lär ju avslöjas under kvällen ;-)
Jag fortsätter dock på den inslagna vägen och tar det  alkoholfria alternativet som jag bestämde mig för förra nyåret. Tänk det har gått ett helt år utan en droppe alkohol och det har fungerat oerhört bra. Jag mår prima över det beslutet, därmed inte sagt att jag någonsin inte skulle ta något men då ska det vara något mycket speciellt tillfälle.
Dock går speciella tillfälle att fira utan alkohol också:-)
 
Passar på att önska Er alla läsare en riktigt skön kväll och ett riktigt gott nytt år...så hörs vi på det nya året
Ps.ta det lugnt med firandet och använd det sunda förnuftet då det gäller raketerna ikväll så vi slipper några tråkigheter Ds.
 
 
 
 
 

Vila

Hej och godmorgon
 
Idag får det bli en dag som går i vilans tecken.
 
Jag kommer inte att träna något idag mer än den dagliga hundpromenaden:-) Känner  att kroppen behöver vila sig något efter den sista tidens hårda träning.
Känns som kroppen mått bra av en riktig massage då jag är stel i musklerna. Får väl se om jag bokar en tid hos massören.
 
Idag ska jag göra en summering av vad som ska införskaffas till den kommande servicen på motorcykeln. Ska skriva ner  på en lista av vad som behövs för att få den i superskick inför våren.
Är så sugen på att få ut och köra lite det är ju 25 år sen sist jag satt grensle över en hoj så det ska bli sjukt skoj:-)
 
Sen någon gång under dagen ska jag också ta tag i en del artiklar som ingår i min kommande universitets kurs, lika bra att påbörja det redan trots kursen inte börjar förän den sjunde januari.
Jag ska sedan skriva en A4 sida med egna reflektioner om just den artikel som tilltalar mig mest. Känner egentligen inte alls för att göra det men känner att det är ett måste som jag inte komer undan.
 
De saker som man kanske tycker känns lite motigt är desstu skönare när de är gjorda:-)
 
Jag ska även ta mig in till stan där jag ska inhandla biljetter till genrepet i handboll mellan Sverige och Spanien. Ska bli skoj att se denna match.
 
NNu är det dags för att ta tag i studierna så jag passar på att avsluta här
 
Kram

Åter en dag med mega energi

Hej
 
Igår kväll så var vi bortbjudna till goda vänner nämligen Sara och Martin och deras barn, blev bjudna på en supergod hemmagjord pizza med goda tillbehör så som stora gröna oliver sallad och fetaost.
 
Det var en kväll som var supertrevlig. Alltid lika roligt att komma iväg och umgås i goda vänners sällskap.
 
Frun och jag hade kommit överens om att vi skulle upp till friskis och svettis direkt dom öppnade klockan nio så det blev inte så sent. Försökte även locka med Sara men hon fick se om hon dök upp klockan nio annars går det ju fler tåg...
 
Som sagt så steg jag upp kvart i åtta, tänk att jag sov så länge helt underbart. Kände mig pigg och utvilad så jag gick upp satte på kaffet för att snabbt sluga det.


Sen var det dags för en morgonpromenad med jycken så man fick lite uppvärmning.:-)
 
Nu hem och upp med frun för att snabbt bege oss ner till friskis:-) hade nog inte riktigt vaknat själv för jag glömde plånboken så vi fick vända halvvägs för att hem och hämta den.
 

Men nu så äntligen var vi vid friskis, så in och byt om och på löpbandet. Idag gav jag mig tusan på att nå 5 kilometers märket eftersom jag inte gått så långt någon gång sen jag blev sjuk.
Och vist nåddes målet med en rätt dålig tid men ändå JAG gjorde det:-) :-)
 
Tiden var 46,13 en tid som snart ska förbättras jag har som en första målsättning att springa halvmilen på 30 minuter vilket jag ska kunna nå inom rätt så överskådlig tid iallafall inte senare än den 1 mars.

Jag måste hela tiden ha uppsatta mål för att sporra mig själ, det hjälper mig på traven i min resa. Har juhaft mål under hela min sjukdomstid som jag strävat mot och även nått.
 


Efter detta körde vi ett rejält styrkepass så vi var rätt möra när vi satte oss i bilen för hemfärd. Vi ringde hem för att se hur det var med barnen coh allt var ok med dem.
Så när vi kom hem och stegade in i köket så hade barnen dukat fram frukost, så glad man blir av att  få det serverat:-)
Så en rejäl frukost och sen lite slappetid innan det var dags att åter ge jycken en välbehövlig middagspromenad.
 
Så nu är underteckna rätt så slut så nu ska jag se till att få kroppen att lägga sig på sängen sen dröjer det nog inte så länge förän ögonen sluts.
 
Kramar på er allihop.

ny blogg igen :-)

Hej igen
 
Känner att jag är på riktigt bra humör och känner att skrivar ådran kommer till sin fulla rätt idag:-)
Jag är på riktigt toppenhumör och vill bara dela med mig av den goa känslan.
 
Som jag skrev i mitt föraa inlägg så måste ju hunden ut oavsett vad det är för väder så det blev en lång morgonpromenad på obruten mark. Jag gick hela 4,1 km utan att ha några hjälpmedel eller andra saker med mig förutom den trogna vännen, Hunden Ludde.
 
Var ganska svett när jag kom hem så det satt fint med frukost.
Eftersom dottern sov borta och sonen sov så blev det bara frun och jag till frukost, kunde njuta av den lugna frukosten utan att son och dotter trätte på varandra.
 
Efter detta så satt jag och surfade lite och slöade lite. Gott att bara få ta det lugnt efter att varit ute i regnet med hunden. Kände mig lite sliten i kroppen så jag gick och lade mig i ett varmt bad och satte på massagestrålarna, helt fantastiskt att få unna sig denna vardagslyx.
 

Samtidigt låg jag och kollade lite på telefonen och såg att min blogg låg på tioende plats över kommenterade bloggar på blogg.se
Det får jag ju tacka Er läsare för riktigt riktigt skoj TACK
 


Vidare steg jag upp gjorde mig en god fruktsallad som slank ner som en smäck, 

nu har jag delat med mig av den goa känslan till er läsare så nu tänker jag gå och ta min dagliga vila för att åter vakna med ett leende på läpparna:-)

Kram

Träning och åter träning

Godmorgon
 
Har ju inte skrivit påt  hela jul helgen eftersom man haft så trevlig under dessa dagar. Det är familjens tid och då har vi umgåtts spelat spel lyssnat på musik och allmänt bara slappat.
 Under lillejulafton var vi bjudna till min syster och hennes lägenhet där vi åt gott och satt och pratade, passade ju även på att ge varandra julkllappar eftersom vi inte firarjulafton ihop.
Vi käkade en riktigt god middag där som systern hade ägnat  stor möda åt, riktigt riktigt gott.
 
Under Julafton var fruns släkt här och vi hade en fantastisk jul med skratt glada miner och en otroligt god atmosfär. Så jälka roligt och avslappnat.
Dagen efter så vardet ju bara jag och frun och barnen som bara umgicks med barnen, spelade det nya monopolspelet som är så olikt det man själv växte upp med, men tiderna förändras och så också spelen tydligen. Det var dock klart skoj att spela tillsammans utom då man förlorar. Har ju svårt med att ta förluster, en vinnarskalle tar över emellanåt;-)
Vidare kollade vi på film tillsammans både askungen som är ett måste men också en film som pojken valde att avsluta kvällen med, tror den hette ocean eleven riktigt bra faktiskt tom. jag kunde hålla migvaken genom hela filmen ;-)
 
Dagen efter det dvs den 26 så var jag ute under hela förmiddagen började dagen med att gå en runda på 3 km med hunde: Känns så gott att kunna ta mig så långt  utan en massa hjälpmedel. Känns som man är pånyttfödd och inte behöver vara så isolerad och begränsad som man varit tidigare. Kunde tex gå över en äng som hunden uppskattade starkt då han kunde skutta runt i det höga gräset.
När jag välkom hem igen så fortsatte jag med att avfetta och sedan tvätta bilen då den var genomskitig. Det var verkligen på sin plats med en riktig tvätt. Till min fasa upptäckte jag att någon kört  emot hela vår högra sida och repat den från framänden ända bak till bakskärmen, så trist. Så det blev till att ringa försäkringsbolaget och anmäla min skada.
På eftermiddagen åkte vi hem till fruns mormor för att hälsa på och fika och där var det minsann fullt hus och det bjöds på sju sorters kakor, så man var välgöd när vi åkte därifrån:-)
 
Igår på morgonen så tänkte jag at jag måste ju träna lite på egen hand nu när rehab i Hässleholm är stänkt. Så jag och frun beslöt oss för att ta oss till friskis och svettis och var där redan klockan åtta på morgonen.:-)
Så roligt detta skulle bli att träna ihop.
Jag började med att som uppvärmning springa 3,5  km med en tid som inte var personbästa men ändå klart hyfsad (26,13) för att sedan köra ett hårt styrketräningspass för hela kroppen.
Roligt att vi kune träna ihop och göra detta tillsammans medan barnen fortfarande låg och sov.
Som avslutning på träningspasset kände jag att jag had mer och ge och ville bli ordentligt svett  innan jag gick och duschade så jag avslutade med en kilometers löpning i snabbtakt så klockan stannade på 6 min vilket är suveränt för mig.
 
Nu var det en välbehövlig dusch som väntade för att sedan åka hem och äta frukost tillsammans:-) Sedan åkte jag och visade upp bilen på bilfirman för att få en skadebesiktning ang reporna på sidan, för att sedan fortsätta till mataffären och fylla på förråden.
Sedan hämtade jag upp frun ooch dottern i stan som hade shoppat lite. Efter det åkte vi hem och jag kände att min kropp och knopp behövde den där välförtjänta middagsluren så det blev nästan två timmars sömn och man vaknade pigg och utvilad.
Passade ju bra att vara utvilad innan middagen skulle lagas inför kvällens besök av min moster och hennes sambo.
Vi käkade gott och hade en lång och härlig kväll med skratt och en riktigt riktigt  avslappnad atmosfär.
 
Idag blir det nog en lång och härlig promenad med hunden även om kroppen är lite sliten idag så behövs ju träningen och hunden behöver ju komma ut oavsett så då kan man ju förena nytta med nöje.
 
Ha en riktigt god lördag alla och ta väl hand om er och era närmsta.
Kram

Bitarna faller på plats

Godmorgon vänner
 
Idag har jag sovit ända tills klockan var kvart i sju vilket var jäkligt skönt. Dett beror säkert på att vi hade våra trevliga vänner Hasse och Jessica och deras barn på besök igår.
Det var jättetrevligt de kom redan tidigt på eftermiddagen eftersom vi bestämt oss för att göra en massa julgodis ihop.
 
Det blev kolor av alla dess slag och i mängder så nu slipper  vi  lida brist på sötaker över julen och säkert långt efter det också.
Det var så supertrevligt så detta kommer förhoppningsvis bli en återkommande tradition  var vi ense om.
 
På träningsfronten så kommer framgångarna slag i slag numera. I fredags var jag och gjorde något som jag längtat efter sjukt mycket. Jag var nämligen och genomförde mitt första gympass på friskis och svettis. Det var en sån jäkla god känsla att vara tillbaka till det ställe där jag fick faktisktfick abrupt avsluta när jag blev sjuk.
Jag var så jäkla nöjd när jag gick där ifrån efter att fullgjort mitt pass.
 
Det är så svårt för en utomstående att kunna sätta sig in i den känslan, att efter 10 månader med hårt kämpande åter få suga på den karamellen som ett hårt träningspass innebär.
 
Vidare så börjar bitar med försäkringskassan och arbetsförmedlingen falla på plats och jag ser med stor tillförsikt fram emot mitt återtåg i samhället.
Det  är inte utan att jag med spänning och förväntan jag ser framtiden an. Det är sjukt spännande att se fram emot att erövra obruten mark.
 
Vidare har jag nu officiellt meddelat att mitt studieuppehåll från universitetstudierna är över och att jag åter kommer att sitta i skolbänken på Karlstadsuniversitet under tre närträffar vårterminen 2014 resten av studierna gör jag ju på distans.
 
För väl helt enkelt prova mig fram hur mycket jag kommer hinna med och ändå må bra i min rehabilitering.
Det är ju min friskhet som står överst på agendan och allt annat är ju oviktigt egentligen.
Men jag tycker själv att jag är duktig på att reflektera över saker jag gör och verkligen känna efter hur det är ställt med kropp och knopp efter genomförd aktivitet.
Något som jag fått kämpa mycket under min rehabilitering.
Att hitta en lagom nivå där bitarna familj, fritid och arbete ska synkas ihop till en bra livssituation för mig vilket jag tycker börjar ta form nu.
 

Ha en riktigt god jul nu alla läsare och tänk på att ta det lugnt under julen och njut av eran ledighet
 
Kramar
 
 

Så jäkla bra!!!

Hej
 
Sist jag skrev så var jag ju lite djup och vädjade lite frustation. Hade dock peppande kommentarer och nära kompisar och min familj som fick upp mig på banan igen:-) även om jag skrev om min besvikelse och liknande så kände jag att det behövde komma ut ur mig innan jag åter kunde fokusera på min friskhet.
 
Även om jag inte nämde det i de förra inläggen så har helgen som gått inneburit supper mycket positiv energi Att jag väljer att strunta i människor som dränerar mig och blicka på det som varit bra genererar en härlig kick.
 
Det började egentligen redan i fredags då jag var i kyrkan för att titta på tösen när hon gick luciatåget. Vilken stämmning och så otroligt duktiga dessa femteklassare är. Det var så att skinnet knottrade sig när man hördes deras fantastiska uppträde.
 

Sen att helgen fortsatte med pepparkaks bak där det bakades lövtunna pepparkakor på gammelmormors recept. Det är något magiskt med detta för vi har själva fått receptet men när vi gör degen så smakar den ändå inte likadant som när gammelmormor har rört ihop den :-)
 
Sen bakades det lussekatter som det fikades på under söndagskvällen vilket var till stor belåtenhet.


Under söndagen var jag också på tösens inomhus träning i fotboll, riktigt roligt att se jag som inte varit där under hela höstterminen vilken utveckling.
 
Under gårdagen så hade jag först en tid hos min läkare som jag var hos direkt på morgonen. Han är väldigt mån om mig och att det ska bli så bra som möjligt vid en återgång till friskhet.
 
Senare under eftermiddagen var jag på ytterliggare ett möte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan för att diskutera strategier för återgången mot ett jobb och en samhällsmedborgare på riktigt.;-)
Jag hade med mig mitt fackliga ombud för att hon skulle kunna dokumentera vad som sades på mötet. Det är en erfarenhet jag fått lära mig under resans gång att dokumentera allt eftersom bevisbördan oftast ligger på mig vid ev. meningsskiljaktigheter.
 
Det var ett mycket bra möte som jag kände mig väldigt bekväm i. Jag berättade precis hur min situation såg ut och hr jag upplevde saker och ting. Vidare så berättade jag hur mina egna funderingar och tankar om min framtid såg ut.
De tyckte att mina funderingar verkligen var värda att uppmuntra så de kommer göra allt som står i deras makt att mina visioner och önskningar ska kunna uppfyllas.
Man kan lugnt säga att det kommer bli spännande att se hur jag förvaltar dessa tillgångar.
 
Idag har jag varit på rehab i Hässleholm och idag gick träningen som en dans:-) med all dn negativ energi som jag samlat på mig och som träningen är en bra ventil för så kan man bara glädjas åt det fantastiska.
 
Jag är så jäkla duktig:-) om jag själv får säga det. Hade som uppvärmning löpbandet där jag i princip sprang, tänka er SPRANG...... jag gjorde 3,5 km på 25 minuter vilket är en förbättring med HELA NIO minuter.


 
Efter detta så körde jag 3X20 sit ups

 för att sedan köra bäckenlyft 3X15 


för att sedan hoppa ner på golvet och köra situps med en fem kilos medicinboll
För att avsluta med plankan på rekordtiden 3,04



Jag var fullständigt slut efter detta monsterpass fick nästan krypa ut i omklädningsrummet.
Sedan var det arbetsterapins tur att ta hand om (vraket) som nästan inte kunde gå till deras lokal. Där hade vi lite termins utvärdering, om vad jag tyckte hur träningen utvecklats och hur nöjd jag är med detta.
 
Efter arbetsterapin så var det kuratorns tur där vi gick igenom olika strategier för att kunna vara så rustad som möjligt för det som komma skall, Vidare ansökte jag om de resor som jag ska göra under den kommande vårterminen.
 
Sen var det slut för dagen och jag rullade hem nöjd glad och belåten. Idag har jag med eftertryck visat att jag kommer vara en kille att räkna med på fullaste allvar både nu och i framtiden. Nu är det bara att fortsätta med denna träning om man ska kunna nå målet:-)

Kramar till er alla

Godmorgon alla goa och omtänksamma

Hej och godmorgon
 
Sitter återigen framför datorn med kaffekoppen intil och har julljusen tända. Är tyst stilla och lugnt. Har precis varit ute med hunden i den bäcksvarta morgonstunden.
 
Sitter och tänker tillbaks på reflektionerna jag fick på mitt blogginlägg igår, att några tyckte jag lade för mycket energi på personer som bara ger en negativt.
 
Jag är som person djupt engagerad i saker och ting och när jag upplever det felaktigt så kan jag inte bara låta det rinna av mig. Jag tycker att saker som är direkt felaktiga och som gör så att jag känner mig kränkt ska bemötas med sakkunskap, vass argumentation och klokhet.
 
Jag upplever mig själv också som en människa som bryr mig om andra människor väldigt mycket men jag har en knivskarp gräns över denna egenskap också. Om de människor jag visar att jag bryr mig om och är orättvisa och inte kan svara tillbaka med samma mynt då är det inte jag som fortsätter truga.
De viktigaste personerna i mitt liv är givetvis min fru och mina barn så alla andra skulle man ju inte lägga något krut på.
 
Jag är en person som engagerar mig både i debatter och i andra människor, jag försöker vara en hjälpande medborgare som värnar om de som har det som jäkligast, att då inte bemöta översitteri och utnyttjande av sin maktposition skulle vara ett nederlag för mig som människa. Jag hatar att folk sitter passiva och bara går och pratar med tredje person om saker istället för att gå direkt på källan och konfrotera den med saken.
Kanske inte den direkt smidigaste och klokaste vägen många gånger men det känns bra för mig att gå direkt på ursprunget.
 
Jag vet att mina senaste blogginlägg varit en aning djupa men alla inlägg kan ju inte bara handla om vad jag gjort under dagen utan vill gärna ge en bredare och djupare bild av mina ställningstagande.
 
Jag uppskattar era bloggläsares råd och vet att det är av omtänksamhet ni skriver att jag inte ska lägga energi på människor i onödan och det tackar jag för.
 
Det är dock viktigt att jag även ska må bra mentalt och det gör jag inte när jag upplever mig orättvist behandlad. Jag tycker det är viktigt att reda ut saker så att man kan få en förklarad bild av vad som egentligen skett.
 
Idag ska jag och familjen ha lite julstuga här hemma det ska bakas pepparkakor med gammelmormors recept såklart sen ska det bli lussebullar och nog också lite julgodis. Risken är bara att knäcken tar slut innan julen är kommen.:-)
 
Vidare får vi väl se om det hinns med att hugga  någon gran som traditionen bjuder. Vi har i alla år huggit vår gran själva och kommer så också göra i år.
Juletiden är en traditions bunden tid som vi inte ger avkall på, allt ska i princip vara lika från år till år.
 
Får väl se om vi hinner ner och handla lite julmat idag också för det hade suttit fint fram på kvällningen med en knäckemacka med en tjock skiva julskinka och stark senap nersköljt med ett glas julmust mums......
 
Må så gott alla där ute i kylan
Kram
 
Ps ska försöka lägga mindre krut på korkade människor Ds. :-)

Godmorgon världen"tankar om min resa"

Godmorgon
 
Sitter åter här på morgonen med min kaffekopp och försöker sortera mina tankar över vad som händer i min resa mot friskhet.
 
Känner att allt inte går min väg nu och att jag börjar bli irreterad. Jag vet att irritation, ledsamhet, ilska kan vara positiva faktorer som gör att jag kämpar ännu hårdare. DE faktorerna kan vara att man eldar på ännu hårdare,Men det kan också vara negativa faktorer som gör att man blir bitter, blir ledsen över att saker och ting inte kan gå som jag vill.
Och bitter är det sista jag vill bli därför ska jag ta de positiva faktorerna med mig och nonchalera de negativa.
 
Ni undrar förstås vad det är som är problemet, men jag vill inte gå närmare in på det här i skrift utan kan bara konstatera att vissa människor har inte den empatiska förmågan. Utan det känns istället som man blir i frågasatt över sin egen förmåga att kunna avgöra hur frisk respektive sjuk man är. Man drar helt enkelt slutsatser utan att ens rådgöra med mig personligen vilket jag blir ledsen för.
 
Att sen inte kunna tala i klarspråk över vad det gäller utan att få repisalier för det i ett senare skede tycker jag är alldeles skevt.
Att yttrandefriheten har ett så stort pris att det kan gå ut över ens rehabilitering är för mig ofattbart.
 
Jag vet att jag har lång väg kvar att vandra i min sjukdomsresa men jag blir definitivt inte friskare av att personer som inte känner mig uttalar och förutsätter en massa utan att ha ordentligt på fötterna. Den person som känner mig bäst och min sjukdom är jag själv. Jag är ganska klarsynt över den problematik jag står inför och skulle jag själv inte se de felaktigheter jag ibland gör med min sjukdom så rättar min fru till de ev. misstagen omedelbart.
 
Att förståsigpåare utan för min bekantskapskrets som tror sig veta en himla massa om mig och min situation betackar jag mig för på det bestämdaste.
Folk får gärna hjälpa mig på traven mot friskhet med kommentarer, positivism och glada tillrop. Jag tar gärna emot ifrågasättande också från de som har kunskap om min situation, men folk som endast försöker leta fel och lägga krokben för min framfart mot friskhet kan jag vara utan.
 
Jag och min familj har kämpat något enormt för att jag ska komma tillbaka till en bättre och friskare människa än jag var tidigare. Allt det arbetet ska inte få kastas omkull för att vissa personer inte inser min envishet och entusiasm som en tillgång.
Jag ska dock inte låta mig nedslås av detta utan knyta min näve i byxfickan och kämpa ännu hårdare för att visa de som inte tror på mig att jag kommer bli en man som kommer att möta samhället som en starkare, klokare och en erfarenhet i bagaget som inte många i detta land förfogar över.
 
Jag har nu påbörjat att ta tag i mina universitetstudier och faktiskt gjort den första uppgiften på vårterminens kurs. Känns väldigt bra och stimulerande att påbörja de studier jag tvingades lägga ner när jag blev sjuk.
Så vi får väl se hur pass betungande de studierna kommer bli, men hoppas att huvet och kroppen mäktar med det. Jag måste ju försöka och skulle det inte gå så är det ju bara att backa bandet och ta det lite lugnare.
 
Som avslutning på dessa tankar vill jag passa på att tacka de som försökt lägg hinder i min väg för bra bränsletillförsel i vägen mot min friskhet, för nu brinner glöden inom mig ännu mer för att bevisa att jag kommer vara en ännu bättre rustad man i framtiden. Både kunskapsmässigt men också fysiskt och mentalt starkare.
 
Jag ska också visa personer som betvivlar på min kapacitet att med kunskap och pennans makt kommer jag erövra nya områden.
Jag kommer att omgärda mig av folk som tror på mig och min förmåga och som får mig att växa. Betvivlar och folk som inte har någon tilltro till mig och min förmåga kommer jag heller inte att krusa, utan med min envishet visa dessa människar att det är deras förlust och att dom helt enkelt valde att satsa på fel häst:-)