Torsdagen den 28 februari

 Godmorgon
Idag blev jag väckt som vanligt klockan sex som vanligt och plockade som vanligt fram min laptop för att kolla gårkvällens och nattens aktiviteter för att sedan krypa ner en stund till och ligga och dra sig.
Om man nu ska se något positivt med denna sjukhusvistelse är ju att man kan ligga kvar i sängen en stund extra.
 
Klockan sju
Så kom dagens personal med glada leenden och ett väldigt trevligt bemötande. Det måste jag ändå säga att denna fantastiska personal som kommer med ett leende och  varje dag trots tung belastning och ett slitig vardag med många sjuka människor gör ett fantastiskt arbete. Så klart finns det personer ibland personalen som kanske skulle bytt jobb för länge sen men överlag så år dom fantastiska
 
Efter ytterliggare lite data tid så var det dags för att rulla ut i matsalen för att för inta lite silla frukost, men idag hade dom lyckats lägga matjessill istället för löksill och det var väl ingen direkt hit:-) men frukosten slank ner.
 
 
 
 
 
 
 
Skämt och sido men den medicin ovan hade kanske gjort dagen lättare, men man får ju inte framföra fordon alkoholpåverkad så det är ju lika bra att låta bli det och förresten så dricker jag ju inte alkohol nu på ett halvår räknat från nyår för att testa sin personliga karaktär:-)
 
 
Dags för att rulla in på avdelningen igen för morgonens första träningspass,nämligen tvättning och göra sin dagliga morgonhygien vilket man genast känner sig friskare av. Efter detta slängde jag mig på sängen med spotify på hög volym för att ladda inför dagens träningspass inne på sjukgymnastiken. De kom in och hämtade mig och det fanns ingen återväg.
Upp i barren och jag hade ju för mig att slå rekord, men efter några rundor så föreslog de att vi skulle plocka väck det koppel de haft runt min fot för att hjälpa mig att dra fram den.
Jag tittade med skepsis på mina sjukgymnaster och tänkte ni år inte rediga.
Deras envishet vann dock så på med en glidstrumpa på skon och se på tusan jag tar mina första steg utan snöre runt foten TJOOOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
 
 

Jag blev så jäkla glad och jag måste tacka deras enastående tålamod och deras envishet som gör att jag går framåt varje dag
 
Bilden ovan visar stolta personer som har gjort att jag idag tagit min första steg sen jag blev sjuk. Vilken insats de gör för mig så att jag kan komma tillbaka så fort som möjligt.
 
När dagens fm pass var överstökat gled en nöjd man in på avdelningen för att inta dagens lunch för att sedan lägga sig en stund på sängen. Jag kände att min huvudvärk var på gång igen så jag ringde efter sjuksköterskan för att få lite extra tabletter, kan kanske vara så att jag tog ut mig lite för mycket under träningen, jag vet faktiskt inte.
Efter ytterligare en stunds vila så var jag tillräckligt utvilad för att ta itu med dagens arbetsterapi som innebär att jag skulle fortsätta olja in trädgårdsmöblerna och skruva i lite skruvar.
Under tiden dök en fin arbetskamrat upp för att se hur det var med mig. Det han fick se var en ekebergare som till varje pris skulle få i en skruv som det var dåliga gängor på, jag slet men fick till sist kapitulera inför uppgiften. Jag gick ifrån uppgiften för att bege sig in till sjukgymnastiken för att gå ytterligare några rundor i barren.
 
Jag gick ytterligare några rundor med glidsockan på skon men utan kopplet runt foten, jag blir så överlycklig när jag klarar det. Kollegan var nog lite chockad över att min gång kapacitet var så liten jämfört med för 14 dagar sen.
 
Nör jag sen gjort detta åkte en slut men glad man in och somnade på sängen med lurarna i öronen, innan personalen kom och väckte mig för att rulla ut och äta kvällsmat i matsalen.
 
Nu ikväll ska jag inte göra något mer än att ligga i sängen och slöa, jag tycker att jag gjort tillräckligt idag dessutom så behöver jag samla krafter till morgondagens hembesök med sjukgymnaster och arbetsterapeuter
 
Så tack för idag och glöm inte se de små sakerna i ens vardag som gör att man gläds och vill gå framåt i livet.
 
Ses imorgon och tack för att ni tar er tiden och läsa mitt nya intresse
 

onsdagen den 27 februari

Dagen började så här idag kanske inte ger uttryck för vad jag känner, men Idag har man kavlat upp skjortärmarna och idag så jäklar skall alla rekord ryka alla världens väg, samtidigt som jag ska berätta för personalen här upp hur min framtid SKA se ut med rehab och liknande:-) Så idag känner jag redan att detta blir en toppendag. JAG ska dansa ut i gympasalen till  sjukgymnaasternasstora förvåning ;-) hahahaha
 
men dagen kommer fortsätta som en toppendag men nu är det dags för lite frukost oc sen dagens dusch. När jag väl duschat så var det dags för nästa pass
 
Så var det dags för dagens arbetspass med bästa arbetsterapeuten som innebar att jag skulle olja in trädgårdsmöblernas ändträ som jag tipsade dem om för att öka livslängden på möblerna tog vi fram träolja och lite lacknafta som vi sedan penslade in ändträet med och sen lät vi tolbenen stå och dra i oljan ett par timmar.
 

Efter detta moment så var det dags för att låta sjukgymnasterna göra sitt för att plåga mig ordentligt, jag var fortfarande riktigt på hugget och kände att idag så skulle jag köra riktigt ordentligt.
Först ut på dagens program var barren som jag hade gett mig jäkelen på att slå mitt person rekord. Det tidigare rekordet var ju 8 rundor a 6 meter och hör och häpna idag så blev 12 rundor alltså en förbättring med 24 meter fan vad glad jag blev, men ska väl tacka min "slavdrivare":-)=sjukgymnast för peppningen av rekordet. Nästa gren eller övning för agen var att träna armerna i armcykling och där hade jag tidigare gjort 100 varv med cycklingen och idag så körde jag gärnet och ökade ill 150 varv snacka om ökning. När jag sedan rullade in på avdelningen var det en sjukt nöjd Jörgen som snabb slevade i sig lunchen för att sedan få lägga sig en stund för att njuta av segerns sötma.
Efter detta var et dags för teammöte med sjuksköterska,läkare,arbetsterapeut,sjukgymnast min fru och jag, där det skulle planeras hur min fortsatta vård och rehabilitering skulle se ut. Jag själv ville ju flyttas till Hässleholm för att bli inneliggande där men det verkar som om det alternativet inte har så hög prioritet, utan att jag kommer att komma hem för att sedan varje dag åka taxi till och från rehab avdelningen i Hässleholm. Så nu på fredag ska vi åka hem tillsammans med sjukgymnaster och rehab folk för att se hur vi bor och vilka hjälpmedel jag behöver i hemmet för att klara min dagliga livsföring.
När detta var gjort så rullade jag åter in på avdelningen för att få igång den iphone som jag ått låna av en god vän, och föra över de appar jag haft på min egen lur.
Efter en stunds vilande och intag av medicin så ringde det en jobbekompis som frågade om 2 st kunde komma upp en snabb runda för att kolla efter hr läget var och eftersom jag kände att detta var okej så dök de upp efter en kvart och vi satt och snackade en halvtimmes tid.
Åter in på rummet så kollade jag FB och snart så var det dags för min nuvarande chef att komma upp och besöka mig. Det var ett känsloladdat möte som gav mig mycket och vi var överens om att den resa jag ska göra för att komma tillbaka till vardagslivet kommer kosta blod svett och tårar.
Det var en mycket mycket nöjd Ekeberg som rullade in på avdelningen med många goa tips hur man ska kunna klättra vidare på sin fysiska och mentala resa.
Efter en stund så kom min familj upp och hälsade på så vi rullade ut till dgarummet för att inte störa de nya på salen som kommit idag och kanske inte är i så bra skick. Väl ute så rullade vi ner i affären så ungarna fick handlat lite godis innan vi åkte upp igen. Vi satte oss i dagrummet och barnen hade med sig othello och kortspel som vi spelade tillsammans det var trevligt det är ju inte sånt vi brukar göra ihop. Under tiden så hjälpte jag saga med sin historia läxa, sedan var det dags för dem att åka hem och för mig att åka in och vila efter en underbar dag med massor av positiva händelser. Sådana här dagar år det viktigt att ta vara på och verkligen njuta av "här och nu"
 
Ha en bra kväll där ute så hörs vi imorgon vänner
 
 

söndagen den 24 februari

xHej Vänner
Idag har dagen ungefär varit en kopia av gårdagen, jag började med att chatta med några vänner som också var vakna redan kl 6.
Tycker det känns rätt så drygt att de ska väcka en kl 6 även när det är helg, men det är väl för att de ska hinna med alla bestyr innan nattpersonalen går hem.

När väl frukosten var intagen och morgonens pillerranson svald så lade jag mig i sängen för att börja titta på en serie som en kompis tipsade mig om på netflix. Serien heter breaking bad och det verkar till att vara en spännande serie.

Under förmiddagen slog jag på svt play för att följa dagens rafflande skiduppgörelse samtidigt som jag fick in resultatrapporter från simons fotbollscup idag via FB.
Vad skulle man gjort utan datorn och internetuppkopplingen??? Då hade tiden blivit 10 gånger drygare nu lyckas man ju ändå fördriva tiden hyfsat.
Och det var ju värt mödan att sitta och kolla skidorna så duktiga de var, satt och funderade under loppen att min träningsdisciplin förmodligen kommer att vara likartad som deras fast inte i den omfattningen så klart.

En kompis som var här igår berättade attt hans syster haft en propp för tre år sedan och hon hade sagt att på rehab i hlm så fick man lära sig skilja på vad det var för skillnad på en taliban och en sjukgymnast. Det var att en sjukgymnast inte går att muta för att komma undan:-)
Eftermiddagen har avlöpt i besökets tecken även om inte omfattningen på besöken varit lika stor idag eftersom jag skickat meddelanden till några som jag egentligen bestämt med idag och avstyrt besöken.
Jag tycker det är rätt så jobbigt att tacka nej till besök för jag vet ju att de vill visa sin sympati och så klart se hur det är med mig. Detta är ju något jag behöver jobba med generellt att kunna säga nej. Personerna ifråga tog det väldigt bra och förstod mig till fullo TACK för det.Sen är det ju skillnad med ens familj de vill man ju ha här ännu oftare. Så besöken vill man ju gärna ha kvar men ring gärna innan så att inte koncentrationen av vänner på en och samma gång blir för stor.

Under sen eftermiddagen och kvällen har jag haft en rätt ihållande huvudvärk som inte ville släppa förrän jag fick kvällsmedicinerna och då var sköterskan snäll och gav mig dom en timme tidigare. Efter en stunds verkan så släppte det ....vilken känsla:-)

Idag har det inte gjorts många knop i träningssyfte men man måste ju tilllåta sig att slappa ibland också. Att vila sig i form har jag hört ska vara bra, för imorgon vet jag ju att sjukgymnasterna och arbetsterapin åter är i tjänst och då jäklar är det dags igen för att bli lite torterad;-)

Så nu säger jag tack för idag för alla telefonsamtal,fb meddelanden,inlägg, och besök så sov gott och var rädda om varandraså ses vi imorgon igen

söndagen den 24 februari

xHej Vänner
Idag har dagen ungefär varit en kopia av gårdagen, jag började med att chatta med några vänner som också var vakna redan kl 6.
Tycker det känns rätt så drygt att de ska väcka en kl 6 även när det är helg, men det är väl för att de ska hinna med alla bestyr innan nattpersonalen går hem.

När väl frukosten var intagen och morgonens pillerranson svald så lade jag mig i sängen för att börja titta på en serie som en kompis tipsade mig om på netflix. Serien heter breaking bad och det verkar till att vara en spännande serie.

Under förmiddagen slog jag på svt play för att följa dagens rafflande skiduppgörelse samtidigt som jag fick in resultatrapporter från simons fotbollscup idag via FB.
Vad skulle man gjort utan datorn och internetuppkopplingen??? Då hade tiden blivit 10 gånger drygare nu lyckas man ju ändå fördriva tiden hyfsat.
Och det var ju värt mödan att sitta och kolla skidorna så duktiga de var, satt och funderade under loppen att min träningsdisciplin förmodligen kommer att vara likartad som deras fast inte i den omfattningen så klart.

En kompis som var här igår berättade attt hans syster haft en propp för tre år sedan och hon hade sagt att på rehab i hlm så fick man lära sig skilja på vad det var för skillnad på en taliban och en sjukgymnast. Det var att en sjukgymnast inte går att muta för att komma undan:-)
Eftermiddagen har avlöpt i besökets tecken även om inte omfattningen på besöken varit lika stor idag eftersom jag skickat meddelanden till några som jag egentligen bestämt med idag och avstyrt besöken.
Jag tycker det är rätt så jobbigt att tacka nej till besök för jag vet ju att de vill visa sin sympati och så klart se hur det är med mig. Detta är ju något jag behöver jobba med generellt att kunna säga nej. Personerna ifråga tog det väldigt bra och förstod mig till fullo TACK för det.Sen är det ju skillnad med ens familj de vill man ju ha här ännu oftare. Så besöken vill man ju gärna ha kvar men ring gärna innan så att inte koncentrationen av vänner på en och samma gång blir för stor.

Under sen eftermiddagen och kvällen har jag haft en rätt ihållande huvudvärk som inte ville släppa förrän jag fick kvällsmedicinerna och då var sköterskan snäll och gav mig dom en timme tidigare. Efter en stunds verkan så släppte det ....vilken känsla:-)

Idag har det inte gjorts många knop i träningssyfte men man måste ju tilllåta sig att slappa ibland också. Att vila sig i form har jag hört ska vara bra, för imorgon vet jag ju att sjukgymnasterna och arbetsterapin åter är i tjänst och då jäklar är det dags igen för att bli lite torterad;-)

Så nu säger jag tack för idag för alla telefonsamtal,fb meddelanden,inlägg, och besök så sov gott och var rädda om varandraså ses vi imorgon igen

måndagen den 25 februari

Godkväll vänner
Jag börjar känna mig lite tjatig som sitter här och skriver och summerar dagarna som jag tillbringar här uppe på sjukhuset. Det är dock en terapi för mig och just nu kan jag strunta i hur andra upplever det jag skriver, för mår jag bra av att skriva av mig så fortsätter jag med det.
Just nu är det faktiskt bara jag och min familj som gäller för mig (ni andra betyder oxå väldigt mycket men inte i jämförelsen)
Dagen har inte börjat lika dant som de andra dagarna för idag fick vi minsann sovmorgon ända till klockan halv sju, istället för sex som brukligt är.
Efter det var det kontroller för att sedan öppna FB och se om ens vänner var vakna, det blev några meningar med vänner för att samtidigt läsa de händelser som inträffat under sen kvällen och natten. För att sen kolla aftonbladet och vad som hänt i världen när man legat och sovit, som jag gjort väldigt gott.

Efter detta var det pillerdags och sedan en go sillafrukost med ägg och knäckebröd. Tog en extra kopp kaffe för att ladda ordentligt inför träningen. Under tiden ringde det några för att höra hur det var idag alltid trevligt när folk ringer och hör hur det är.

Nu kom arbetsterapins folk in för att hämta mig till dagens arbetspass som bestod av att sätta ihop lite trädgårdsmöbler.(tro nu inte att jag hoppade upp ur rullstolen och började spika och slå med de stora verktygen) det var till att börja med en skruvmejsel i vänster hand samtidigt som jag höll fast vänsterhanden med högerhanden. Så fruktansvärt tålamodsprövande blev irriterad och för bannad några gånger, har ju spikat och skruvat tusentals gånger och nu sitter man och fumlar som en idiot med en ynka liten skruvmejsel, patetiskt. Men så är det just nu och det gäller att försöka acceptera det och inte jämföra hur det varit tidigare men det är lättare sagt än gjort.
När detta var gjort så var det dags för sjukgymnastiken och dess obligatoriska barrgång och idag tyckte jag det gick riktigt bra. Det blev 8 rundor vilket motsvarar 48 meter och det var min tjurskallighet som hjälpte mig med den bedriften.

Nu var det dags för att äta lite god lunch isterband och dillstuvade päror satt som en smeck efter förmiddagens träningspass. Nu var det dags för lite vila och softa till lite spotify och FB samtidigt som jag låg och slumrade emellanåt.

Nu var det åter dags för lite montering av sommarmöblerna skulle åter skruvas men denna gång använde vi ikeas universal verktyg insektsnyckelen. det var ett bakstycke på en stol som skulle skruvas fast. Vi hjälptes åt med denna uppgift så att energiflödet inte skulle gå åt till ilskan utan till att klara uppgiften:-)

Dagens sista träningspass var åter barrgång vilket jag åter gjorde 8 rundor med hjälp så klart för än har jag inte lyckats få med mig foten själv, men det kommer så småningom.
När det var klart ville sjukgymnasten ha upp mig på en träningscykel vilket jag var skeptisk till, men jag gör som han tycker för han bör ju veta utifrån hans profession. Så sagt och gjort upp på cykeln och så hjälpte sjukgymnasten mig att trycka med vänster ben. Fantastiskt jag cyklade faktiskt om än med hjälp med benet.
Sjukgymnasten gav sig dock inte med detta utan på väg ut ur sjukgymnastiken ville han se hur jag uppförde mig i trappgång och detta var något som tyvärr inte alls fungerade men tids nog ska detta också fungera.

När jag nu kom in på salen igen hann jag inte ens lägga mig på sängen förän undersköterskan sa att jag skulle upp på smärtmottagningen. Väl där uppe pratade jag med 2 läkare som suttit och gått igen min journal och den är digerkan jag lova. Det hade tagit dom 1 1/2 timme att läsa igenom den.
Det man kunde konstatera och kunna utläsa ur sjukdomshistorian är ju att jag får väldigt ont trots att man inte borde få så ont vid de olika sjukdomar och olycksfall jag drabbats av under åren. Man förklarade att jag har en väldigt låg smärttröskel och att jag har något som gör att smärtimpulserna triggas och att jag upplever smärtimpulserna mycket mer smärtsamma än genomsnittet. Tyvärr finns det inte mycket man kan göra åt det och de mediciner jag har just nu bedövar ju smärtan centralt och inte direkt symptomen. De tycker dock att jag ska vara fortsatt insatt på den medicin jag har nu men att trappa ut vissa under lugna och kontrollerade former. Detta kommer ske successivt och inte med början nu direkt.

När jag sen kom ner till avdelningen lade jag mig och slötittade på en film innan Ola och Marie dök upp med en efterlängtad coca-cola det var roligt och vi satt och snackade skit en stund innan en kompis från jobbet dök upp. Vi satt också och pratade en stund innan hon stack iväg för att städa inför jobbefesten på fredag.

Så har jag summerat denna dagen och får hoppas att morgondagen ger en nya framsteg och förhoppningsvis träff med goa hemmifrån nummer 13

Ha det så bra där ute i vinterkylan så ses eller hörs vi
Bild: tredje dagen i den förbannade barren
Foto

tisdag den 26

Gokväll vänner
Idag har det varit en väldigt konstig dag. Redan när jag vaknade så kände jag mig trött och ohört sliten jag tog ändå upp datorn för att se om någon var vaken så här tidigt. Samtidigt som jag kollade händelser på FB och min mail. Gick även in en runda på aftonbladet och kristianstadsbladet. Jag kände mig fortfarande väldigt hängig och trött, tänkte att det blir nog bättre när jag får morgonmedicinen och får i mig lite frukost.
Det blev det dock inte utan jag kände att detta var inte en av mina bättre dagar. Lade mig för att softa lite framför en film då arbetsterapeuten kom in och ville jag skulle följa med in och skruva ihop lite möbler som jag gjorde igår. Men Ekeberg var inte alls på humör för det idag så vi gjorde en kompromiss som gick ut på att jag hoppade in i duschen och hade lite alldaglig träning.
Jag tänkte att det kunde kanske vara bra för mitt mående att få känna sig lite fräschare och kanske skulle jag bli lite piggare av detta.
Sagt och gjort så rullade jag in i duschen och tvättade mig grundligt för fy vad man blir svettig i dessa sjukhussängar. Att bara lyckas tvätta sig år som ett helt arbetspass, så då fick jag lite träning iallafall.

Sen var det dags för sjukgymnasterna att locka in mig till träningslokalen vilket jag inte heller var direkt sugen på men tänkte oavsett hur jag mår så skall jag iallafall prestera något. Så jag rullade in på sjukgymnastiken trots motståndet. Jag gick upp i barren och gick mina 8 vändor,  samma som igår så inget PB idag men så är det vissa dagar. Efter detta rullade jag åter in på rummet.

När jag kom in så kom ronden in med avdelningsläkare och sjuksystrar, och nu skulle jag få mitt livs överraskning eller kanske inte mitt livs, men detta skulle vända upp och ner på allt vad min sjukdomsbild och sjukhusvistelse hittills inneburit.

Läkaren berättade för mig på ett lugnt och betryggande sätt för mig att de inte längre trodde att det var en propp som orsakat de skador jag fått. Med tanke på den omfattning som jag har av skador vänster ben och vänster arm så borde man ha hittat skador på hjärnan vid mr röntgen. Eftersom man inte hittat något så lutar man sig mot något annat.
Det är nämligen så att de får in några patienter varje år med symptom som är precis som propp i hjärnan med förlamning etc som följd, men visar sig att det är som man inte lyssnat på sin kropp i den utsträckning den velat.
Ungefär som att köra på i 190 knyck men man får bara köra i 50 och ändå har jag fortsatt köra på i 190
Det är dock samma forma av rehab så ur den synvinkeln är det ingen skillnad.
Det som är positivt är ju att min hjärna inte har tagit någon form av skada iallafall inte vad de kan utläsa från mr röntgen.
Det negativa är ju att jag kommer få träna väldigt mycket dels på den fysiska biten för att få kroppen att lyda igen, men även på det psykiska stadiet där jag kommer få lägga ner massor av tid för att lägga om min levnadskurs.
Jag kommer att få lägga om mitt levnadssätt helt och hållet, tyvärr. Det kommer att vara en svår process men som jag är tvingad till annars kommer detta inte fixa sig på ett bra sätt.
Efter detta besked gav mig ner i cafeterian med rullstolen för att träffa en ny och förhoppningsvis ihållande vän som jag lunchade med. Han var så sjyst att låna ut en iphone under tiden min är på lagning TACK.Det var skönt att sitta och äta nere ibland andra människor det fick en på lite andra tankar och känna på en annan atmosfär istället för att vara på avdelningen hela tiden.

Under em så hoppade jag över träningen för att jag helt enkelt inte kände alls för det hade många tankar i huvudet och fattar fortfarande inte vad som hänt i min kropp. Det hade varit betydligt enklare att förstå om läkaren hade sagt att du har en propp i hjärnan som alla har varit övertygade om tidigare.

Så nu får vi se hur det blir med rehabiliteringen i hässleholm de påstår att det inte finns plats där och att jag då ska bo hemma och åka varje dag med taxi.Hur detta nu ska fungera. Vi ska ha ett möte imorgon med läkaren sjuksköterskor, rehab, sjugymnast min fru och jag där vi får diskutera hur allt ska lösa sig på bästa vis

Efter en omtumlande dag och massor av tankar så släcker jag ner för inatt
Obs glömde mämna att jag börjat blogga och vill ni följa den så kommer den upp här när jag lärt mig hur man gör. Den heter iallafall "Thewaybacktobalsby"

ses imorgon vänner
 kramar Jörgen

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.