Godmorgon
Idag blev jag väckt som vanligt klockan sex som vanligt och plockade som vanligt fram min laptop för att kolla gårkvällens och nattens aktiviteter för att sedan krypa ner en stund till och ligga och dra sig.
Om man nu ska se något positivt med denna sjukhusvistelse är ju att man kan ligga kvar i sängen en stund extra.
Klockan sju
Så kom dagens personal med glada leenden och ett väldigt trevligt bemötande. Det måste jag ändå säga att denna fantastiska personal som kommer med ett leende och varje dag trots tung belastning och ett slitig vardag med många sjuka människor gör ett fantastiskt arbete. Så klart finns det personer ibland personalen som kanske skulle bytt jobb för länge sen men överlag så år dom fantastiska
Efter ytterliggare lite data tid så var det dags för att rulla ut i matsalen för att för inta lite silla frukost, men idag hade dom lyckats lägga matjessill istället för löksill och det var väl ingen direkt hit:-) men frukosten slank ner.
Skämt och sido men den medicin ovan hade kanske gjort dagen lättare, men man får ju inte framföra fordon alkoholpåverkad så det är ju lika bra att låta bli det och förresten så dricker jag ju inte alkohol nu på ett halvår räknat från nyår för att testa sin personliga karaktär:-)
Dags för att rulla in på avdelningen igen för morgonens första träningspass,nämligen tvättning och göra sin dagliga morgonhygien vilket man genast känner sig friskare av. Efter detta slängde jag mig på sängen med spotify på hög volym för att ladda inför dagens träningspass inne på sjukgymnastiken. De kom in och hämtade mig och det fanns ingen återväg.
Upp i barren och jag hade ju för mig att slå rekord, men efter några rundor så föreslog de att vi skulle plocka väck det koppel de haft runt min fot för att hjälpa mig att dra fram den.
Jag tittade med skepsis på mina sjukgymnaster och tänkte ni år inte rediga.
Deras envishet vann dock så på med en glidstrumpa på skon och se på tusan jag tar mina första steg utan snöre runt foten TJOOOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Jag blev så jäkla glad och jag måste tacka deras enastående tålamod och deras envishet som gör att jag går framåt varje dag
Bilden ovan visar stolta personer som har gjort att jag idag tagit min första steg sen jag blev sjuk. Vilken insats de gör för mig så att jag kan komma tillbaka så fort som möjligt.
När dagens fm pass var överstökat gled en nöjd man in på avdelningen för att inta dagens lunch för att sedan lägga sig en stund på sängen. Jag kände att min huvudvärk var på gång igen så jag ringde efter sjuksköterskan för att få lite extra tabletter, kan kanske vara så att jag tog ut mig lite för mycket under träningen, jag vet faktiskt inte.
Efter ytterligare en stunds vila så var jag tillräckligt utvilad för att ta itu med dagens arbetsterapi som innebär att jag skulle fortsätta olja in trädgårdsmöblerna och skruva i lite skruvar.
Under tiden dök en fin arbetskamrat upp för att se hur det var med mig. Det han fick se var en ekebergare som till varje pris skulle få i en skruv som det var dåliga gängor på, jag slet men fick till sist kapitulera inför uppgiften. Jag gick ifrån uppgiften för att bege sig in till sjukgymnastiken för att gå ytterligare några rundor i barren.
Jag gick ytterligare några rundor med glidsockan på skon men utan kopplet runt foten, jag blir så överlycklig när jag klarar det. Kollegan var nog lite chockad över att min gång kapacitet var så liten jämfört med för 14 dagar sen.
Nör jag sen gjort detta åkte en slut men glad man in och somnade på sängen med lurarna i öronen, innan personalen kom och väckte mig för att rulla ut och äta kvällsmat i matsalen.
Nu ikväll ska jag inte göra något mer än att ligga i sängen och slöa, jag tycker att jag gjort tillräckligt idag dessutom så behöver jag samla krafter till morgondagens hembesök med sjukgymnaster och arbetsterapeuter
Så tack för idag och glöm inte se de små sakerna i ens vardag som gör att man gläds och vill gå framåt i livet.
Ses imorgon och tack för att ni tar er tiden och läsa mitt nya intresse