Hej
Igår kväll så var vi bortbjudna till goda vänner nämligen Sara och Martin och deras barn, blev bjudna på en supergod hemmagjord pizza med goda tillbehör så som stora gröna oliver sallad och fetaost.
Det var en kväll som var supertrevlig. Alltid lika roligt att komma iväg och umgås i goda vänners sällskap.
Frun och jag hade kommit överens om att vi skulle upp till friskis och svettis direkt dom öppnade klockan nio så det blev inte så sent. Försökte även locka med Sara men hon fick se om hon dök upp klockan nio annars går det ju fler tåg...
Som sagt så steg jag upp kvart i åtta, tänk att jag sov så länge helt underbart. Kände mig pigg och utvilad så jag gick upp satte på kaffet för att snabbt sluga det.
Sen var det dags för en morgonpromenad med jycken så man fick lite uppvärmning.:-)
Nu hem och upp med frun för att snabbt bege oss ner till friskis:-) hade nog inte riktigt vaknat själv för jag glömde plånboken så vi fick vända halvvägs för att hem och hämta den.
Men nu så äntligen var vi vid friskis, så in och byt om och på löpbandet. Idag gav jag mig tusan på att nå 5 kilometers märket eftersom jag inte gått så långt någon gång sen jag blev sjuk.
Och vist nåddes målet med en rätt dålig tid men ändå JAG gjorde det:-) :-)
Tiden var 46,13 en tid som snart ska förbättras jag har som en första målsättning att springa halvmilen på 30 minuter vilket jag ska kunna nå inom rätt så överskådlig tid iallafall inte senare än den 1 mars.
Jag måste hela tiden ha uppsatta mål för att sporra mig själ, det hjälper mig på traven i min resa. Har juhaft mål under hela min sjukdomstid som jag strävat mot och även nått.
Efter detta körde vi ett rejält styrkepass så vi var rätt möra när vi satte oss i bilen för hemfärd. Vi ringde hem för att se hur det var med barnen coh allt var ok med dem.
Så när vi kom hem och stegade in i köket så hade barnen dukat fram frukost, så glad man blir av att få det serverat:-)
Så en rejäl frukost och sen lite slappetid innan det var dags att åter ge jycken en välbehövlig middagspromenad.
Så nu är underteckna rätt så slut så nu ska jag se till att få kroppen att lägga sig på sängen sen dröjer det nog inte så länge förän ögonen sluts.
Kramar på er allihop.
Så himla härligt att läsa att det går med så stora steg framåt för dig! Det är du väl värd, med all kämpar-anda och envishet. Skickar med några ord från Nelson Mandela, som jag tycker säger allt:
"Den största äran av att leva, ligger inte i att aldrig falla, utan i att resa sig när man fallit."
En stor kram till dig och din familj.
/Sofija.