thewaybacktobalsby.se

Hej  Vänner

 

Har ju inte skrivit på ett par dagar för att jag helt enkelt känt att jag ska vila upp mig ordentligt och bara göra det jag känner för, hoppas ni har förståelse för det.

Har verkligen försökt att njuta även av de små stunderna i den dagliga tillvaron. Att fånga stunderna och njuta av dem.

Skärtorsdagen hände egentligen inget speciellt förutom att jag var hos min samtalskontakt och pratade om hur mitt liv ser ut just nu, finns ju några moln på himlen som jag måste få hjälp att sortera ibland.

Hos henne känner jag att jag kan släppa all skit man går och funderar på och hon vägleder en genom det snår som livet består av emellanåt.

Det känns verkligen som man fått ett redskap som är till hjälp i ens vardag och det är inget som känns konstigt på något vis, tror nog fler i ens omgivning mått bra av att få prata med någon som kan vägleda en, en som står utanför och ser saker med andra ögon. 

 

Ja under torsdagen hände det inte så mycket mer, frun och jag satt och reflekterade att ungarna i kvarteret nog börjar bli stora eftersom det inte var mer än ett besök av påskkärringarna under kvällen vilket är ovanligt, åren tidigare har man tyckt att det ringt stup i kvarten. men det är väl så när de börjar bli större då är det inte så poppis att springa runt som påskkärring.

Fredagen började ju tidigt, har väldigt svårt att sova på morgnarna vaknar typ vid 5 och bara ligger och snurrar och funderar.

Tänkte det är lika bra att ta sig upp och få sitt morgonkaffe, ingen idé att ligga och spilla sin tid på funderingar som dyker upp i livet. Har dock väldigt svårt att släppa mina funderingar, känner att jag måste ha något att sysselsätta mig med så tankarna skingras lite.

Så jag dukade fram lite frukost till mig själv medan resten av huset fortfarande låg och sov. Ibland kan jag känna att det varit så skönt att komma ifrån min sjukdom och bli frisk och komma in i de vanliga dagrutinerna där man inte har så mycket tid att fundera mellan allt som ska göras.

Nu är man ju väldigt begränsad att göra saker när man sitter i rullstolen allt man vill göra kan man ju inte göra och så fort man tar något för sig så låter det ju varje gång man låser rullstolen. Känner mig jäkligt trött på detta livet just nu. Vill ju kunna komma igång och ut och fixa lite, nu när våren kommer

När frun kommit upp och gått morgonpromenaden med hunden fick jag lite att göra för jag har kommit på att kamma hunden med min ej fungerande hand ger den väldigt bra gymnastik att hålla i borsten och få ihop motoriken i borsttagen ger den en bra färdighet så här förenar man nöje med nytta :-) Han blev så fin, vilken livskamrat en hund är och nog en oerhört bra terapi när man nu är sjuk, längtar tills jag kan gå långpromenader med han.

Under fredags eftermiddagen skulle Therese mamma och hennes syster med familj komma för att äta lite mat, det var jättetrevligt vi pratade om allt möjligt, under tiden dök även min mamma och min systerson upp för att lämna lite påskägg till barnen, ett från farmor och ett från farfar vilket var en trevlig gest mot barnen.
Så vi hade en lång eftermiddag och kväll gemensamt  som avslutades med att jag och svågern tog varsin soffa här nere medan de andra gick upp för att se lets dance, slutade väl med att vi båda låg och slumrade i sofforna.

Vaknade åter tidigt på lördagsmorgonen men låg dock kvar och pillade lite på telefonen och lyssnade med lurarna på spotify. Kände mig fortfarande trött men kan ju inte somna om vilket är ett helsike, behöver ju min sömn, får väl bli en eftermiddagslur istället.

När jag kom upp så lade jag märke till den fina blomgrupp frun gjort, blev så glad över att se den glada gumman i gruppen. Kände att denna dag kommer nog att bli en bra dag.

Idag skulle det städas lite och det var ju ändå inget vidare väder att gå ut i så vi dammade och dammsög inför kvällens gäster skulle komma.

Vi skulle ju få lite påskgäster och ha lite knytkalas för att man skulle slippa stå med allt själv, vilket är positivt.

Efter städningen kände jag mig trött så jag gick in och lade mig i sängen och somnade nästan direkt, vilket var en befrielse för det behövde jag verkligen.

 

Väl på kvällen kom gästerna och tillsammans dukade vi upp en så god middag med förrätt och huvudrätt och efterrätt #såjäklagottochsåmättmanblev# vi satt en god stund och pratade om allt mellan himmel och jord. Som förrätt hade vi sparris panacotta med chilimarinerade räkor och som huvudrätt grillat lamm med diverse tillbehör och som efterrätt hade vi vit och mörk chokladmousse.

Jag har ju intagit hållningen att jag inte ska dricka alkohol för att känna på hur det känns, men även om de andra drack vin och stark pils kände jag faktiskt inte att det bekom mig, jag höll mig till mina alkoholfria carlsberg som jag tycker är väl så goda, bara synd att de är dyrare än de med alkohol, men det får man ta. Kändes faktiskt riktigt bra att kunna sitta och umgås utan att dricka något med alkohol i :-) vill ju inte vara stursk men är faktiskt stolt över mitt ställningstagande.

Har tyvärr haft många tråkiga erfarenheter kring alkoholen även om man haft många roliga minnen i sin ungdom, så känns det bra för mig just nu att hålla uppe med det så får jag se hur det känns om det blir permanent eller inte, i vilket fall som så ska jag överväga tillfällena då jag tar något med stort övervägande och eftertanke i framtiden.

Det blev en riktigt lyckad kväll med goda skratt och högt i tak

 

Under söndagen visade ju sig vädret från sin bästa sida och jag kände att jag ville komma ut så fort som möjligt efter frukost, men först så ville jag kamma igenom hundens päls så armen fick lite gymnastik, väl gjort detta så ringde telefonen. Det var grannen som frågade om jag ville byta till sommardäck isf kunde han göra det, så oerhört snällt och omtänksamt, Tack Anders.

 

Jag rullade ut jag också och var ute i stort sett hela eftermiddagen och njöt av det fina vädret. Pojken var och spelade träningsmatch med fotbollen så tösen och jag blev hemma och fejade lite, så duktig hon var. Sedan gick vi en långrunda med hunden för att rasta den lite. Väl hemma så fortsatte fejande och tösen gick in och satte på kaffe så gott det var i solen, helt underbart.

När pojken och frun kom hem så satte vi oss intill husväggen för att lapa lite sol, och hunden som var lös på tomten njöt i fulla drag och sprang inte iväg mer än en gång då det kom en annan hund på vägen. Så gott det var att känna vårsolens varma strålar värma en. Behövs verkligen nu efter denna långa vinter.

 

Rullade sen in och lade mig i sängen för att vila mig lite innan det var dags för kvällsmaten. Tog lite rester sen gårdagen och så stekte frun upp några lövbiffar satt fint nu efter en dags utevistelse. Plockade undan från bordet för att åter rulla in i sängen och vila. De andra i huset begav sig upp för att se på tv så jag somnade en stund i sängen för att sedan vakna till och bege mig på detta skrivande på bloggen.

 

Nu är det kväll och dags för att krypa ner mellan lakanen och vakna till en ny dag fylld av nya möjligheter.

 

Må så gott

Kramar

 

 

 

 

 

TjÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNA Har idag hållit på från tidig morgon till sena kväll. Idag har dagen skiljt sig lite från de andra de andra dagarna. Idag har jag minsann varit på sjukgymnastiken, skulle vara där klockan 10 så taxin kom vid kvart över nio och sen körde vi en runda för att hämta upp några till som skulle in till staden. Tänkte på de gamla människorna i vårt samhälle som är beroende av sjukresor eller färdtjänst, vilket helsike de måste ha när de ringer och beställer resor när personerna på beställningscentralen i senegal eller var det nu är talar så dålig svenska och de äldre kanske hör illa, vilket helsicke det måste vara. Men taxin chauffören på vägen in varit en riktigt trevlig ung kille som ringde och meddelade att han var 5 min sen, sådan service borde alla inom skånetrafiken lära av, det uppskattas oerhört av mig som kund. :-)

 

Väl inne på sjukgymnastiken så tog sjukgymnasten hand om mig och jag gjorde olika böj och sträck övningar, bla. lade hon den skadade armen ovanpå en pillatusboll och så skulle jag rulla den fram och tillbaka med den skadade armen vilket var omöjligt men då fick jag hjälpa till med högran och då funkade det någorlunda.

 

Efter detta var det lite olika sträck och lyft övning med mitt ben. Utförde ju dessa med hjälp att sjukgymnasten böjde och hjälpte till att lyfta benet.

Känns väldigt konstigt precis som att kroppsdelen inte lyder det man vill göra.

Tänk in er att ni ska sparka på en boll med vänster ben och när du gör det så står foten still, försök föreställa er det. Samma med armen och greppet i handen även om det går framåt, det lyder inte.

Idag lyckades jag behålla handen i luften några sekunder innan den ramlade ner igen men detta är ett stort framsteg att det faktiskt finns aktivitet i den :-)

Så jäkla skönt att se att det går och det kommer att gå :-)

Avslutade sen träningen med att försöka få benet att lyda när jag trampade runt med högerfoten och vänsterfoten i princip bara följde med, men det är träning det också, även om jag har svårt att se det som träning skulle ju helst cyklat lång och tagit ut mig fullständigt för att se det som träning.

 

Men denna resa kommer tvinga mig att inse de små framstegen, vilket kan vara nyttigt

 

Efter detta åkte jag hem med taxin och rullade in i hemmets trygga borg, kom dock på att vi skulle hämta filter till ventilationsanläggningen nere på industriområdet. Käkade dock först eftersom jag var hungrig som en varg efter utflykten.

Sen var frun så snäll att hon avbröt sina studier och vi åkte ner för att hämta filtren, tyvärr så var där trappor för att ta sig in på firman så jag fick snällt sitta kvar i bilen. Fy vad man känner sig handikappad då man inte kan ta sig in på ställen som alla andra, tänker på de som är beroende alltid av sin rullstol fy vilket utanförskap de kan uppleva.

 

Väl hemma igen så rullade jag in en sväng för att sova lite kände mig trött så 1 1/2 timme på kudden gjorde gott.

 

Sen kom tösen hem och vi åt lite mellis för jag var också hungrig, sen kom pågen också hem på ett strålande humör tillsammans med några kompisar, tänk så glad man blir själv av att se sina barn glada. Ett glatt humör smittar verkligen av sig, de firade att det bara var en dag kvar av skolan innan påsklov. Skönt att hitta saker i vardagen att fira, ska jag minsann ta efter och tänka på.

 

Nu var det åter dags för att ut och resa jag hade tid på psyk hos överläkaren för att ha en uppföljning hur veckan varit, så taxin kom och jag rullade in i den och lät spotify skråla i mina lurar. Väl framme så rullade jag in i korridoren,

kanske inte världens mest upplyftande syn men huvudsaken är ju att man blir bra mottagen och får den hjälp man behöver. Vilket jag tycker jag får de är ytterst proffsiga i sin yrkesutövning.

Frågade läkaren varför jag blivit så trött på sistone, han hade en teori som jag köper nämligen att jag nu landat och fått de bitar som behövs av min rehap på plats och då kan jag slappna av och koncentrera mig på mig själv och tillåta mig att lyssna på mina egna behov. :-)

Sen är det givetvis så att de senaste två årens idiot jobbande nu också kommer som ett brev på posten och då behöver jag ju vila.

 

När detta var över så hämtade taxin mig för körning mot Balsby och kvällsmaten som väntade, skulle bli gott. Nu var jag riktigt trött och kände att jag nog hoppade in i sängen för en power napp, men blev nog mer än så men jag behöver ju det.

 

Så nu har ni fått dagens berättelse från mig¨¨

 

Kramar i massor till er där ute i cyberrymden

Gokväll

 

De senasre dagarna har jag känt mig oerhört trött och sliten. Och dagen idag har inte något undantag.

Tänkte börja dagen med att som vanligt beskriva de saker som hänt i min vardag idag.

 

Idag har det inte hänt överdrivet mycket här hemma. Dagen började som vanligt med kaffe i stillhet, tänkte under tiden vilka vanemänniskor vi är, att en vana så snabbt blir etablerad i våran vardag.

Som det här med kaffe och en lugn stund på morgonen, känner att det blir ett nästan måste att få den stunden på morgonen för att må bra otroligt egentligen. När denna stund var över så var det som vanligt att se till att få upp ungarna till frukost.

Vi satt och åt en god och lugn frukost, skönt att slippa stressa på morgonen, efter detta var det dags för barnen att packa sina skolväskor med läxböcker och allt annat som behövs packas ner.

 

Nu var det dags för att ge sig av till skolan och lugnet hägrade åter i hemmets lugna vrå. Började dagen med att åter fortsätta kamma igenom våran hunds päls. Han behöver verkligen kammas igenom ordentligt eftersom han fäller päls just nu.

Så detta arbete tog väl en timmes tid ungefär, efter detta hade jag tänkt att dammsuga av lite men jag kände mig trött så jag rullade in i sängen och tänkte jag vilar mig en liten stund.

Denna stund blev minsann hela 3 timmar vilket bevisar att jag verkligen behöver sömn vet egentligen inte varför men får väl ta upp det med läkaren imorgon. Kan bero på att jag börjat trappa ner en sorts medicin vilket jag inte tror är troligt men bara en teori.

 

När jag sedan vaknade av att telefonen ringde så var det min pappa som ringde för att se hur det var med mig. Vi hade ett långt och givande samtal, vilket resulterade i att jag kände mig väldigt glad över att vi var överens om vår syn på olika saker.

 

Efter detta lekte jag lite med hunden och han fick spåra lite inomhus genom att jag gömde lite godisar på olika ställen i huset. Detta är uppskattat av han och han viftar ihärdigt på svansen. Han är så duktig letade upp alla godisar.

 

När detta var gjort ringde jag upp min vårdcentral för att se att intyget för mina sjukresor var infaxat, vilket det var så hädanefter kan jag själv ringa och beställa sjukresor.

Så efter detta ringde jag och beställde resor till morgondagens två olika besök och torsdagens besök. Imorgon ska jag först vara hos sjukgymnasten på morgonen klockan 10 och sen till läkaren på psykiatrin på kvällen.

 

Efter detta så ringde jag ett par samtal med saker som behövde kollas upp för att hjälpa personer i ens närhet, har ju en del kontakter som kanske kunde komma till nytta.

 

Nu kände jag mig rätt så pigg så jag tog itu med dammsugningen som jag skjutit på, så nu dammsög jag undervåningen för att få upp det värsta inte så lätt med en arm, men det går

Nu var klockan tid för att barnen åter kom hem och hunden kom ut på promenad, det är så synd att jag inte kan ta mig ut och in själv från huset annars kunde jag varit ute mer och lekt med hunden vilket han uppskattat.

 

Nu kom också frun hem och jag kunde bli utskjutsad i det fina men kalla vädret jag och hunden var ute en bra stund och vi rullade även en runda så han fick göra sina behov.

 

Som hunden älskade att vara ute och leka han sprang som en galning, men när jag ropade in honom så lydde han direkt, så duktig och då fick man givetvis lite välförtjänt godis.

När vi varit ute en stund bad jag pågen komma ut och köra in mig i huset. Lite konstig känsla att ens barn ska behöva hjälpa en att komma in i sitt eget hus inte så roligt faktiskt. Han klarade detta galant och nu vet jag att han fixar det.

 

När jag kommit in var middagen på gång och det luktade jättegott kände mig hungrig efter utevistelsen. Ikväll så blev det kassler och ris vilket var uppskattat.

 

Nu kände jag att det skulle bli skönt med lite vila så jag rullade in i sängen och lade mig. Hade precis lagt mig då kom grannen Ola och ville snacka lite, så jag rullade upp och ut i köket.

Vi satt en stund och fikade och pratade om allt mellan himmel och jord, trevligt när det kommer spontanbesök även om jag skulle vilat, så var detta definitivt väldigt trevligt.

 

Nu var det dags för att låta kroppen få vila sig samtidigt som jag kände ett behov av att uppdatera bloggen för dagen. Så nu sitter jag och skriver lite för att varva ner faktiskt skönt sätt att varva ner på.

 

Nu stänger vi butiken för idag så man är utvilad inför morgondagens sjukgymnastik

 

Kramar till er alla

 

Hej alla vänner

 

Idga har varit en riktigt bra förutom en incident som jag kommer beskriva nedan, men känner att den drunknar i det andra positiva som hänt idag.

 

Började dagen som vanligt med att rulla ut i köket och ta den koffein kick man behöver för att komma igång på morgonen, det är så skönt att hinna ta den i lugn och ro innan dagen drar igång.

Idag så fick jag sällskap av en trött fyrfota vän som ville bli kliad lite, han ligger som i trans när han blir kliad på magen så gott det ser ut.

 

Ringde sedan till min moster som fyller 60 år idag så jag var nog först ut eftersom hon inte svarade och senare kom det ett mess att hon tackade för hälsningen men att jag ringt och väckt henne.

 

Sen var det dags att få upp barnen från sängarna och fram med energipåfyllningen i form av frukost. Idag var det trötta barn som sällskapap vid frukostbordet.

Man försöker som förälder truga i barnen så mycket frukost som möjligt för att få så bra start på dagen som möjligt.

Nu var de redo för att ge sig iväg och idag så jag passade på att messa min samtalskontakt på psyk , ville hon skulle kolla upp så intyget om sjukresor var inskickat till skånetrafiken för att vara berättigad till sjukresor till de olika vårdinrättningar som jag behöver besöka. Vi hade tidigare kommit överens att jag skulle ringa henne istället för att bråka med den sura sekreteraren. Hon ringde upp mig och berättade att intyget nog inte var inskickat och att läkaren inte jobbade idag. Så jag ringde min husläkare och bad han ringa mig under dagen, så jag skulle få intyget. Kände mig väldigt trött så jag hoppade in i sängen igen och sov en och en halv timme till, helt underbart att kunna vila ut ordentligt.

 

När jag nu kände mig utvilad så hoppade jag in för att ta ett gott massagebad där jag låg en go stund och lyssnade på spotify, så underbart låg och tänkte vilken underbar förmiddag jag haft att ta hand om sig själv på detta fantastiska vis är inte ofta man gör tyvärr, man bara jäktar och stressar igenom sin vardag utan att njuta och få den energi som man så förbaskat behöver.

Steg nu upp och klädde mig inför sjukgymnastbesöket i eftermiddag, tog mig lite lunch för att åter hoppa in i sängen igen och ringa min husläkare igen eftersom ingen hört av sig, fick besked att dom skulle kolla upp det och återkomma.

Tro det eller ej men efter en stund somnade jag om igen och vaknade efter en halvtimmes tid. Kände mig trött fortfarande fattade inte riktigt hur jag kunde känna mig trött.

Nu kände jag att tiden började ticka iväg och jag hade fortfarande inte fått något besked från min husläkare, så nu ringde jag igen och fick beskedet att det intyget var infaxat till skånetrafiken, så allt skulle vara frid och fröjd.

 

Ringde nu beställningscenrtalen för att boka taxi till min sjukgymnastik, får då besked att de inte har något intyg där, begär då att få prata med handläggaren som sköter sjukresor, då bara knäpper han av luren i örat på mig. GRRRRRRR

Ringer upp igen och pratar med en tjej denna gång försöker förklara min situation att de faxat in intyg idag och att jag har en tid hos sjukgymnasten och måste komma dit, får besked att det kan två dagar innan det kommer in i systemet, säger att jag vill prata med ansvarig eller deras chef. slänger då luren i örat på mig igen. Ännu mer GGGGGGGGGGGGGGGRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR

Känner nu att jag måste lösa min transport på annat vis så jag får ringa till en kompis som jag vet kan hämta mig meden gång så Uffe min räddande ängel kommer och kör mig.

På vägen in försöker jag få tag i någon ansvarig får tag i en charlotte som förstår min situation och jag beskriver som jag blivit avklickad av beställningscentralen. Hon säger att hon ska framföra mina klagomål och att det inte är acceptabelt, säger att jag gärna vill framföra dom själv, får då ett telefonnummer till skånetrafikens växel och där begär jag att få tala med chefen för serviceresor. Får tag på chefen och berättar hela storyn vilket han tycker är förskräckligt och ska ta upp detta med samres som är huvudman för beställningscentralen, han upprättar ett ärende över det inträffande och jag mailas detta ärendenummer, sa att jag förväntar mig en återkoppling muntligen av han när han vidtagit åtgärder.

Får hoppas att de som bemött en får en uppsträckning för så gör man inte.

 

Väl framme hos sjukgymnasten så beställde jag en hemresa till 16.45 men då var jag tvungen att åka antingen 17.45 eller 16.30 så då tog jag 16.30 vilket innebar att jag bara kunde vara hos sjukgymnasten en halvtimme idag, synd.

Men vi gick igenom det jag råkat utför och hur händelseförloppet gått till. Sen ville hon kolla upp lite olika rörelsemönster så fick jag lite läxor att utföra under morgondagen vilket är bra.

 

Så 16.30 så var det dags att ta sig hem med taxin idag

 så var det åter den chaufför som tyckte det var så besvärligt att få in mig sist, men idag var han trevlig och det var inga bekymmer att få in mig i huset.

 

Väl hemma var det dags att få fram lite kvällsmat för frun och tösen skulle iväg på ridning och pågen hade mycket läxor så kvällen var räddad.

Så en trött kille skulle förhöras på spanska glosor och om romarriket som de ska ha prov på.

Under tiden han satt och pluggade så låg jag i sängen och råkade minsann somna igen helt sjukt. Men när han kom ner fick jag ta mig samman och förhöra han på läxorna så att han kunde dem.

 

Nu kom frun och tösen hem och hon hoppade in i duschen för att sedan komma ner till mig och läsa ett par sidor i sin skönlitterära bok, vilket var jättemysigt att få lite tid med tösen också.

 

Så nu slår vi ihop inför dagen och hoppas på återseende imorgon

Kramar

jörgen

 

Hej vänner

 

Hoppas ni har haft en bra dag föe det har jag haft, denna underbara söndagsmorgon som började med strålande sol och en 4-5 minusgrader, och när jag kom upp i köket stod en fin bukett tulpaner som vi fick igår när vi firade våffeldagen (tjuvpremiiär)så glad man blir över en sån syn.

 

Vilket underbart väder kände att jag ville verkligen försöka komma ut så fort som möjligt, just en sån här dag så hade jag innan jag blev sjuk haft sjuhundraelva olika saker att hitta på och farit runt som ett torrt skinn för att hinna med.

Men idag så tänkte jag nu äter vi frukost i lugn och ro först och främst sen får vi se, men det ska erkännas att det drar i kroppen att få tvätta bilen, städa garaget fixa i verkstaden etc. men tids nog så kommer det och då tar jag en sak/dag istället för att hinna med allt.

 

Så efter silla frukosten så var det dags för vår fyrbente vän att få en omgång pälsvård, det gäller att hålla efter den annars blir det så mycket tovor i pälsen och då tar det så lång tid att reda ut det. Han blir så fin när han är nyborstad, det tar ungefär en timme att gå igenom hans päls och kamma ut den ordentligt.

 

Efter detta så klädde jag på mig varma kläder och rullades ut i det fina vädret, så roligt att se att grannar börjar ta sig ut nu när solen lyser, rullade bort till grannen Anders som höll på att tvätta bilen satt där en stund och vi passade på att ta en kopp fika ute i solskenet samtidigt som hans fru kom ut och fikade, trevligt att trots man har mycket att göra så stannar man upp och tar en kopp fika.

 

Nu började minsann solen försvinna och det kom lite snö i luften men jag rullade bort till grannen ola som var ute och fixade lite i trädgården trots det nu kalla vädret. Frun kom nu hem efter att hämtat sonen på fotbollsträningen så vi gick en runda för hunden behövde kommma ut en runda så vi gick en runda i byn innan jag rullades in i huset igen rejält frusen.

 

Hoppade in i sängen och lade en varm filt över mig och tog på mig lurarna, kände mig riktigt trött så det tog inte många minuter innan jag somnade.

Väcktes av att frun sa att någon hade parkerat utanför och nog skulle hälsa på, så jag pallrade mig upp och det var kompisar till oss som kom, roligt roligt  :-) vi satte oss och fikade lite och pratade om saker och ting.  Vi reflekterade att man förr gjorde så mycket mer, kom hem spontant och fikade, nuförtiden så ringer man alltid innan för att kolla så det är ok att man kommer. Förr var man ute och körde och bestämde sig för att köra hem och kolla om någon var hemma. Detta var ju innan mobilens tid så det var kanske naturligare att köra hem tii folk istället för att ringa.

Men det är väldigt trevligt när någon kommer spontant och hälsar på.

 

Efter detta så rullade jag åter in i sängen innan det var dags för att laga kvällsmat som vi hjälptes åt med. Det var lasagne på menyn ikväll riktigt gott.

 

Så nu har frun och barnen begett sig upp för att göra lite läxor och se på tv innan det är dags att hoppa i loppelådan och avsluta dagen.

 

Tack för ni tar er tid att följa min blogg, kommentera gärna mitt skrivande, hur ni upplever bloggen, det är roligt för mig som skriver att veta vilka synpunkter ni har.

 

Må väl där ute

 

Kramar

 

 

 

Gokväll läsare

 

Sitter just nu och reflekterar över dagens händelser som började vid halv sju tiden imorse, då jag vaknade och satte på mig lurarna och lyssnade på lite skön musik och face bookade lite i väntan på att resten av heset skulle vakna. Dagen för oss alla började när telefonen ringde vid åtta, jag hade nog också slummrat till för jag hade hunden brevid mig med huvudet liggandes på min huvudkudde utan jag märkt det.

 

Efter detta  gick frun ut på morgonpromenad medan jag låg kvar en stund innan frun var tillbaka och vi hjälptes åt att få fram lite helgfrukost med ägg som alltid är uppskattat :-)

 

Sen rullade dagen på och när vi käkat färdigt knackade det på dörren och grannen Anders kom in och frågade om jag var sugen på lite förmiddags fika han hade nämligen en påse gifflar med sig. Vi satt och pratade en lång stund om att mellean himmel och jord, det var ett uppskattat besök, att ta sig tid att bara sitta och snacka om allt utan att känna stress, känns bra :-).

Tänker på livet innan jag blev sjuk det var ju alltid något på gång ständigt klädd i blåbyxor. Var det någon som kom och sa en förmiddag att vi går in och sätter oss och fikar 1 1/2 timme så hade det krupit i kroppen på mig och jag hade känt mig stressad över att inte hinna med det jag planerat in. Det var nog så att jag aldrig var nöjd över vad jag presterade, för var jag färdig med något så var det hela tiden att jag skulle hunnit med andra saker också och så fick man dåligt samvete för man inte hunnit med istället för att faktiskt gotta sig åt det man gjort och vara stolt över det. Detta är något jag ska försöka lära mig framöver.

 

Har ju gjort mycket saker som blivit jättebra men kanske inte själv njutit av det utan hela tiden att man kanske kunde gjort det lite bättre, kanske en liten perfektionist boende i min kropp??

Att jag hela tiden skullat prestera saker för att få kredit för hur bra det blivit istället för att få kredit för den person jag faktiskt är. Känns som det är mycket jag behöver fundera över framåt, men en sak i taget så kommer et säkert att lösa sig.

Det viktiga och första steget på den mentala resan är nog att ha insikt i vilka bitar man behöver jobba med och ha en insikt i dessa utan att slå det ifrån sig.

 

Nog om detta dagen fortsatte med att grannen begav sig hemåt och jag övergick till att få vår fyrbente livskamrat att se respektabel ut eftersom det väntades tjejbesök för hans del. Det borstades och kammades överallt så nu var han mjuk som silke i pälsen och så söt, vilken underbar sötis det är :-)

 

Vi skulle fira våffeldagen idag och frun syster med tillbehör(gubbe, ungar, hund) skulle komma och fylla huset :-)

Ludde vår hund blev alldeles uppspelt när folket kom in och deras hund sprang runt i huset, vilken fart han hade.

 

Sen åt vi våfflor så det stod ut ur öronen, gott gott, med diverse tillbehör glass grädde och sylt i olika former.

Vi satt och snackade bort hela eftermiddagen och hade jättetrevligt, innan det var dags för dem att bege sig hemåt.

Nu var det  kväll och jag hoppade in i sängen medan det värmdes lite av gårdagens pizza, rullade ut i köket för att äta lite.

Nu har resten av familjen gett sig upp för att se lite tv och jag ägnar mig åt datorn och lyssnar på lite musik på spotify

 

Detta var dagens blogg hoppas vi hörs imorgon

 

Kramar

Hej vänner

 

Idag har väl dagen snurrat på, har hunnit med en hel del faktiskt.

 

Dagen började som vanlig med att det var dags att stiga upp och sätta igång med dagen eftersom klockan ringde, och klargjorde att nu var klockan sex.

 

Kravlade mig upp och rullade ut till kaffekokaren i köket för att få dagens första kopp, underbart att känna doften av nybryggt kaffe,

satt en stund och filofoferade över vad som hänt under de 2 veckor jag varit hemma. Tyvärr har det ju inte blivit så mycket träning så hoppas att det blir ändring framöver. Har ju tid hos sjukgymnasten på måndag.

 

Nu var det åter dags att få upp barnen och få fram frukosten och se till att barnen fick i sig ordentligt med energi innan det var dags att bege sig till skolan.

 

Frun och jag stod i köket och pratade lite om hur dagen skulle se ut och diskuterade lite vad som frun och jagg tyckte var viktigt att ta upp hos läkaren idag när jag skulle till psykiatrin. Vi hade ungefär samma uppfattningar om vad som vi tyckte behövdes tas upp.

 

Efter detta så ringde telefonen och det var ett oerhört känsloladdat samtal som jag genomförde  och jag tyckte det var jättejobbigt och grät en hel del. Efteråt så kändes det bättre det gladde mig att jag fick samtalet,  men jag kände mig rätt så trött så jag hoppade in i badet för att få lite balsam för själen och samtidigt bli ren inför dagens sjukhus besök.

 

Nu var det dags för att få på sig kläderna som tar en halv evighet, detta innan taxin skulle komma och hämta mig. Taxin var dock tidig så jag fick bråttom och snabbade mig allt vad jag kunde så jag kom ut till taxin.

 

Väl framme så bad jag om att bli avsläppt vid huvudentren eftersom jag tänkte handla 2 baguetter med som lunch till mig och min samtalsterapeut eller vad vi nu ska kalla henne.

Efter det besöket skulle jag träffa läkaren och efter det samtalsterapeuten igen, så det skulle visa sig bli en lång eftermiddag.

Vi kan väl summera eftermiddagens besök med att vi kommit en bit på vägen och nog identifierat de områden som jag behöver jobba med så får vi väl se vad det resulterar i.

Vi har också diskuterat detta med mitt bloggskrivande och att det inte får bli något som tar mitt fokus, jag har ju lätt för att slukas av något jag tycker är roligt och då tar det mitt fokus och min energi som jag behöver till att rehabilitera mig.

 

När jag väl skulle hem från dessa besök visade det sig att det var en hel timmes väntetid på att få en sjukresa hem så frun som var ute och körde var så snäll att snurra förbi psykiatrin och hämtade upp mig.

 

När jag kom hem och klockan var halv fem så rullade jag in i sängen för jag var rätt så slut efter denna känslomässigt uttömmande dag så var jag rätt så slut så jag slummrade till föratt sedan vakna till lite innan kvällsmaten som redan var färdig. Vilken lyx att bli serverad kvällsmaten fix färdig.

Satt och käkade och pratade lite innan jag rullade återr in i ängen för att vila mig och nu sitter de andra där uppe och kollar tv och jag bloggar.

 

Så kära läsare framöver kommer nog inte bloggen vara lika detaljerad och av lite mindre omfattning även om jag gillar att skriva här så bör min tid räcka till att ta tag i min kropp för att slippa min rullstol så fort som möjligt vilket läkaren idag inte trodde skulle ta så lång tid. :-)

Detta är prio ett att komma väck från den och kunna ta några steg av egen maskin

 

Så må så gott så länge så hörs vi imorgon med en nerbantad version av bloggen allt enligt ordination från läkare och terapeut

 

Kramar till er alla

 

Godkväll läsare

 

Sitter just nu på det ställe där dagen började och där jag tillbringat mesta delen av dagen nämligen sängen. Tycker inte jag gjort många knop, men det skall jag väl tllåta mig.

 

Dagen började som vanligt med att ta sitt morgon kaffe i lugnt mak trots vi var lite sena upp. tänkte att bättre att ta det lugnt och effektivt istället för att bara stirra runt.

Satt och kollade runt lite vad senkvällen och nattens aktiviteter gjort på nätet, sen var det dag för barnen att väckas och se till att  frukosten kom på bordet.

Nu var vi alla samlade och satt och åt frukost och vi har infört mobil och data fri tid när vi äter för att vi ska umgås då vi äter. Detta kan ibland vara lite bekymmer både för vuxen och barn men vi bruka påminna varandra och då blir det inget bekymmer. Tycker det är trevligt om man kan försöka hålla kvar det, att vi äter våra måltider tillsammans,

 

Efter detta var det dags för barnen att packa sina väskor och se så de hade med sig allt inför skoldagen och sen att de var rätt klädda vilket brukar leda till högljudda diskussioner och protester från barnen, men det får man ta som förälder.

 

När de kommit iväg så sa frun och jag till varandra att vi behövde röja lite här hemma så hon tog och vek all tvätt medan jag dammsugade det jag kan utifrån den rörelse inskränkning jag har med rullstolen. Vi städade och fejade och fick hemmet att se någorlunda ut igen.

Efter detta var jag alldeles genomsvett och jag tog av mig kläderna och bytte om för att sedan hoppa upp i sängen och vila mig, kände att detta hade tagit på krafterna. Men innan jag sjönk ner framför dataskärmen ringde jag kommunens arbetsterapeut för att fråga vem det är som är med och gör upp en rehabiliteringsplan för mig.

Hon visste inte detta riktigt men lovade mig att ta reda på det och återkomma med svar till mig.

 

Så nu kunde jag släppa de viktiga sakernas stund och bara luta mig tillbaka i sängen och plocka fram datorn som jag underhölls av någon timme.

Frun skulle till högskolan i Malmö så nu blev det alldeles tyst i huset så jag och vår fyrbente vän kröp ner under filten och sov där tillsammans en stund, vilket var jätteskönt, så mysigt med en varm hund över benen.

 

Vaknade till när pågen kom hem från skolan, frågade han hur hans dag varit och om han hade några läxor, eftersom han skulle träna fotboll ikväll så behövde han göra dem under eftermiddagen. Han hade tydligen spanska tills imorgon så då fick han göra den.En uppgift han också hade under eftermiddagen var att gå ut med hunden, vilket dom gör nu utan protester eftersom jag inte kan med rullstolen, kommer ju varken in eller ut för egen maskin.

Frun skulle inte komma hem förrän vid halv sex så vi hade ansvar för att kvällsmaten skulle vara klar i tid.

Tösen och jag hjälptes åt att färdigställa kvällsmaten eftersom pågen gjorde sina läxor och även skulle byta om till fotbollen.

Idag blev det tacos och jag kan ju inte skiva grönsakerna med en hand så det blev tösen uppgift medan jag dukade och värmde färsen. Nu dök frun upp och pågen hade gjort sina glosor färdig så nu kunde vi sätta oss att käka.

Efter vi ätit så knackade det på dörren det var kompisar till oss som kom på besök, de var här för övrigt igår också. De hade nämligen slaktat ett lamm så igår så igår fick vi en lammstek och idag fick hunden Ludde sin beskärda del vilket han inte släppte på hela kvällen. Tack Sara och Martin för steken och benet.

 

Samtidigt ringde det i telefonen och tösen svarade, det var min pappa och deras farfar som ringde men eftersom vi var upptagna så bad hon han att ringa upp igen om en stund. För övrigt gällande den biten med min pappa och vårt förhållande är det väldigt komplext och vi har inte hörts av på 3 år för anledningar som jag inte närmare vill gå in på här, inte just nu iallafall. Vill inte hänga ut någon i min blogg som jag kanske gjort vid något tillfälle och detta har folk kanske tagit illa vid sig av och därför tagit lärdom av detta.

Väntar nu på att han ska ringa igen som han sade att han skulle göra, men vi får se om det sker.

 

 

Nu ligger tösen och jag i sängen och jag har precis förhört henne på sin läxa och under tiden jag har skrivit på bloggen har hon gjort ett fint fotocollage på hunden Ludde

 

Nu säger jag tack för idag och på kärt återseende imorgon

 

Stora kramar till er alla

 

 

 

 

Godkväll alla läsare

Ni som följt mig i mitt bloggskrivande och den resa jag just genomgår vet ju att jag fick lite nedslående besked igår nämligen att Hässleholms sjukhus inte skullle ta emot mig som dagrehab patient. Detta besked var jag ju inte överens med dem om, så idag tänkte jag att jag måste få besked om vad som föregått detta beslut.

 

Dagen började faktiskt med sovmorgon faktiskt lite ofrivilligt, men var först vaken klockan 5 för att gå på dass(ni vet det gamla gubbar behöver ju lufta systemet lite tätare) ;-) iallafall så lyckades jag somna om och sov ända till halv sju vilket var jätteskönt, sen att det blev lite stressigt det får man ta.

 

Ut i köket och fixa fram frukost och se till att barnen kom iväg, men idag var de sena men lyckades ändå hinna med skolskjutsen. Efter detta så var det dags för piller intag och en kopp kaffe i stillhet, kände mig faktist lite på hugget idag. Kände mig pigg och utvilad och att detta skulle bli en bra dag.

Började dagens telefonarbete med att ringa till kuratorn på sjukhuset för att få lite vägledning i det arbete som låg framför mig i att få rätt på min rehab, det var dock inte telefontid förrän halv nio och nu var ju bara klockan åtta.

 

Så jag bestämde mig för att hoppa in i badkaret för att unna mig ett varmt gott bad, det brukar göra gott både för kropp och själ. Låg där en stund och tänkte på vad dagen skulle innehålla och hur jag skulle angripa bekymmerna för att få största möjliga framgång.

Nu var det dags för att kliva upp och ringa kuratorn som jag nu nådde. Vi pratade en god stund och hon menade att fokusera på det som gör mig gott och inte bara strida hela tiden, hon förstod min känsla men att det inte leder till att jag kommer ur rullstolen snabbare. Överklagar jag  deras beslut till patientnämnden så kommer det ta lång tid för då ska de först gå igenom samtliga handlingar och se om något varit fel och det kan ta månader. Anmäler jag det till socialstyrelsen är det än ännu längre process så hennes råd var att ta den sjukgymnastik som jag är erbjuden och sen att komma igång med samtalskontakten på psykiatrin så fort som möjligt.

 

Tog till mig av hennes råd och tips så jag tänkte att jag lägger ner striderna och tar det jag blir erbjuden så får vi se efter hand vad som blir möjligt det viktigaste var ju att komma igång så fort som möjligt med både kropp och själ.

Sagt och gjort nu var det dags att dressa sig för det stod jobb besök på schemat idag så frun hade lovat skjutsa in mig till jobbet för att sedan förlita mig på sjysta kollegor att jag kommer hem innan tösen kommer hem från skolan för hon har inga husnycklar.

 

Under tiden vi körde in till jobbet så ringde läkaren från psykiatrin upp mig och undrade om jag sökt han, jag berättade för honom att jag visste att läkaren från Hässleholm ringt han igår och att jag inte gillade att  de pratade ovanför mitt huvud utan att jag har en chans att kunna tycka till eller få information om vad som sagts.

Han förstod mitt ifrågasättande,  vidare undrade jag vad som sagts eftersom beslutet blivit att jag inte skulle vara där trots läkaren på avdelning 104 ansåg det.

Han återgav samtalet i stora drag och beklagade att det blivit som det blivit, vidare erbjöd han mig att ev kunna ordna sjukgymnaster på psykiatrin som var specialiserade på knoppens funktioner typ basal kroppskännedom; kbt etc. även om hur huvudet kan påverka kroppens funktioner rent motoriskt, vi skulle dock prata vidare om detta på fredag då jag har en tid inbokad hos honom.

Samtalet upplevde jag som mycket gott och det kändes bra att få markera vad som känns ok för mig och

 att få fortsätta diskussionen på fredag. Det kändes också bra att kunna få tillgång till sjukgymnast som kanske har mer fokus på den psykiska biten än den fysiska.

 

Nu rullade jag upp på jobbet och möttes upp av  en kollega, när jag sen rullade in i personalrummet så satt många av kollegorna och fikade, det var jättemysigt att sitta och prata där en stund, känner att jag tycker det är roligt att komma upp där, det ger mig energi som är bra för mig. Det är viktigt att njuta av de stunder som faktiskt ger en energi och ladda ens batterier.

Många av kollegorna var ju nyfikna och frågade och undrade hur det var med mig och det känns positivt att folk är engagerade och bryr sig, och det känns inte alls besvärande för mig att de frågar.

 

Under tiden ringde kuratorn från Hässleholms sjukhus och pratade länge med mig. Hon hade hört det i korridoren på jobbet att jag varit arg, uppriven och irriterad igår när jag ringt dem. Det var en oerhört trevlig människa som verkligen tog sig tid för mig och klargjorde saker och ting för mig, att det faktiskt var på det viset att de inte stängt någon dörr på rehab i Hässleholm utan att jag var välkommen dit, men att de tyckte att jag först och främst nu behövde komma igång med min psykiatri kontakt och när den upplevde att jag mådde bättre så kunde man åter skicka in en remiss och då kunde jag komma dit och för att inte muskelmassan skulle försämras under tiden så skulle jag träna på Allö sjukgymnastik

Det var väldigt skönt att få dettta klargjort på ett så konkret sätt, men det kan också vara så att hade jag inte gått på så och stridit dagen innan så kanske hon inte ringt mig, men det är bara spekulation.

 

Efter detta ringde sjukgymnasten från Allö sjukgymnastik och sade att jag kunde få en tid på måndag hos dem vilket var jättebra att det kommer igång, tydligen hade de ringt från Hässleholm och påskyndat min träning hos allö sjukgymnastik

 

När jag varit där ett par timmar så rullade jag ner en våning till min gamla arbetsplats vilken jag hoppas kunna jobba kvar lite på. :-)

Där mötte jag många som var glada att se en och frågade mycket, men många var väldigt jäktiga och hastade fort vidare till sina göromål och jag förstår ju att omgivning och världen stannar ju inte för att jag är där, utan allting rullar ju på som vanligt.

 

Egentligen rätt  så scary för tänk att allting rullar som vanligt det innebär ju att alla människor är utbytbara och man inte är unik på något vi egentligen. Det klart det var många som sa att de saknade mig men allt flöt ju ändå, konstig känsla faktiskt.

Jag menar inte att det inte skulle fungera utan mig det var bara en konstig känsla att inte vara behövd och delaktig som man varit tidigare, lite av ett utanförskap på något vis,men ändå inte.

 

När jag varit där 2 timmar så var det dags för mig att ta mig hem och en kollega ställde upp och skjutsade mig hem och rullade in mig i huset det var väldigt snällt att ta sig den tiden.r

 

När jag kom hem så tänkte jag att jag måste ta tag i resandet till psykiatrin på fredag att det är bokat en sjukresa så jag kommer dit. Jag ringde först psykiatrin och min läkares sekreterare och hon visste inte hur man skulle göra och att det var inget de gjorde för att det inte var deras uppgift, jag påpekade då att inom den fysiska vården gör dom det och att det väl inte kan skilja mellan psykiatrin och den vanliga sjukvården. Jag hänvisades till skånetrafiken och ringde dem, de berättade att det fanns två sätt att få sjukresor antingen så skrev läkaren ett intyg på en särskild blankett som intygade mitt behov eller så ringde sjukvårdspersonal och beställde en resa för mig.

Ringde åter upp denna otroligt trevliga läkarsekreterare (not not not) och berättade för henne det svar som jag fått. Mäkta irriterad på mig tog hon emot min info och skulle ringa upp dem och beställa. Jag frågade då vem som förmedlar det till mig och då svarar hon att hon får se vem som gör det för hon har inte tid med sånt här. Efter en stund då ringer hemtelefonen och det är den underbara sekreteraren och berättar att hon beställt och att den hämtar mig 12.15 på fredag, hon passar samtidigt på att upplysa mig att detta var den enda gången hädanefter så får jag själv sköta det. Tack för bemötandet, det är det mina skattepengar går till??

 

Efter en stund ringde det igen det var kontakten på psykiatrin som ska ha hand om mina samtal och den vardagliga kontakten, en person som jag känt sedan många herran år sen vilket känns riktigt bra. Vi bokade en tid på fredag innan jag ska till läkaren. Jag berättade för henne incidenten med sekreteraren och hon tyckte det var för djäkligt och att vi tillsammans ska ta upp detta med chefen för psykiatrin för att ingen annan ska utsättas för detta samtidigt som jag vill ha  en ursäkt för hennes otroligt ovänliga bemötande

 

Sen var det dags för barnen att komma hem och tösen skulle gå hem med en kompis och äta där för att sedan åka med kompisen på ridning, detta innebar ju att vi grabbar var hemma själva under kvällen eftersom frun är i Malmö och kommer inte hem förrän senare ikväll.

Så vi hjälptes åt att göra hamburgare och käkade och pratade mycket under kvällsmaten, riktigt mysigt att inte störas av en massa annat. Det är inte så ofta som bara han och jag umgås själva men det får nog bli mer av den varan längre fram, sååå mysigt

 

Nu håller jag kväll och hoppas att vi ses imorgon med nya krafter och ny energi. Som summering av dagen kan man väl säga att många samtal gått min väg idag och att det bringats klarhet i många delar av min rehab så det känns väldigt gått att fått lite lön för mödan

 

Tack och hej för ikväll

 

Kramar i mängder

 

Godkväll alla läsare

Ni som följt mig i mitt bloggskrivande och den resa jag just genomgår vet ju att jag fick lite nedslående besked igår nämligen att Hässleholms sjukhus inte skullle ta emot mig som dagrehab patient. Detta besked var jag ju inte överens med dem om, så idag tänkte jag att jag måste få besked om vad som föregått detta beslut.

 

Dagen började faktiskt med sovmorgon faktiskt lite ofrivilligt, men var först vaken klockan 5 för att gå på dass(ni vet det gamla gubbar behöver ju lufta systemet lite tätare) ;-) iallafall så lyckades jag somna om och sov ända till halv sju vilket var jätteskönt, sen att det blev lite stressigt det får man ta.

 

Ut i köket och fixa fram frukost och se till att barnen kom iväg, men idag var de sena men lyckades ändå hinna med skolskjutsen. Efter detta så var det dags för piller intag och en kopp kaffe i stillhet, kände mig faktist lite på hugget idag. Kände mig pigg och utvilad och att detta skulle bli en bra dag.

Började dagens telefonarbete med att ringa till kuratorn på sjukhuset för att få lite vägledning i det arbete som låg framför mig i att få rätt på min rehab, det var dock inte telefontid förrän halv nio och nu var ju bara klockan åtta.

 

Så jag bestämde mig för att hoppa in i badkaret för att unna mig ett varmt gott bad, det brukar göra gott både för kropp och själ. Låg där en stund och tänkte på vad dagen skulle innehålla och hur jag skulle angripa bekymmerna för att få största möjliga framgång.

Nu var det dags för att kliva upp och ringa kuratorn som jag nu nådde. Vi pratade en god stund och hon menade att fokusera på det som gör mig gott och inte bara strida hela tiden, hon förstod min känsla men att det inte leder till att jag kommer ur rullstolen snabbare. Överklagar jag  deras beslut till patientnämnden så kommer det ta lång tid för då ska de först gå igenom samtliga handlingar och se om något varit fel och det kan ta månader. Anmäler jag det till socialstyrelsen är det än ännu längre process så hennes råd var att ta den sjukgymnastik som jag är erbjuden och sen att komma igång med samtalskontakten på psykiatrin så fort som möjligt.

 

Tog till mig av hennes råd och tips så jag tänkte att jag lägger ner striderna och tar det jag blir erbjuden så får vi se efter hand vad som blir möjligt det viktigaste var ju att komma igång så fort som möjligt med både kropp och själ.

Sagt och gjort nu var det dags att dressa sig för det stod jobb besök på schemat idag så frun hade lovat skjutsa in mig till jobbet för att sedan förlita mig på sjysta kollegor att jag kommer hem innan tösen kommer hem från skolan för hon har inga husnycklar.

 

Under tiden vi körde in till jobbet så ringde läkaren från psykiatrin upp mig och undrade om jag sökt han, jag berättade för honom att jag visste att läkaren från Hässleholm ringt han igår och att jag inte gillade att  de pratade ovanför mitt huvud utan att jag har en chans att kunna tycka till eller få information om vad som sagts.

Han förstod mitt ifrågasättande,  vidare undrade jag vad som sagts eftersom beslutet blivit att jag inte skulle vara där trots läkaren på avdelning 104 ansåg det.

Han återgav samtalet i stora drag och beklagade att det blivit som det blivit, vidare erbjöd han mig att ev kunna ordna sjukgymnaster på psykiatrin som var specialiserade på knoppens funktioner typ basal kroppskännedom; kbt etc. även om hur huvudet kan påverka kroppens funktioner rent motoriskt, vi skulle dock prata vidare om detta på fredag då jag har en tid inbokad hos honom.

Samtalet upplevde jag som mycket gott och det kändes bra att få markera vad som känns ok för mig och

 att få fortsätta diskussionen på fredag. Det kändes också bra att kunna få tillgång till sjukgymnast som kanske har mer fokus på den psykiska biten än den fysiska.

 

Nu rullade jag upp på jobbet och möttes upp av  en kollega, när jag sen rullade in i personalrummet så satt många av kollegorna och fikade, det var jättemysigt att sitta och prata där en stund, känner att jag tycker det är roligt att komma upp där, det ger mig energi som är bra för mig. Det är viktigt att njuta av de stunder som faktiskt ger en energi och ladda ens batterier.

Många av kollegorna var ju nyfikna och frågade och undrade hur det var med mig och det känns positivt att folk är engagerade och bryr sig, och det känns inte alls besvärande för mig att de frågar.

 

Under tiden ringde kuratorn från Hässleholms sjukhus och pratade länge med mig. Hon hade hört det i korridoren på jobbet att jag varit arg, uppriven och irriterad igår när jag ringt dem. Det var en oerhört trevlig människa som verkligen tog sig tid för mig och klargjorde saker och ting för mig, att det faktiskt var på det viset att de inte stängt någon dörr på rehab i Hässleholm utan att jag var välkommen dit, men att de tyckte att jag först och främst nu behövde komma igång med min psykiatri kontakt och när den upplevde att jag mådde bättre så kunde man åter skicka in en remiss och då kunde jag komma dit och för att inte muskelmassan skulle försämras under tiden så skulle jag träna på Allö sjukgymnastik

Det var väldigt skönt att få dettta klargjort på ett så konkret sätt, men det kan också vara så att hade jag inte gått på så och stridit dagen innan så kanske hon inte ringt mig, men det är bara spekulation.

 

Efter detta ringde sjukgymnasten från Allö sjukgymnastik och sade att jag kunde få en tid på måndag hos dem vilket var jättebra att det kommer igång, tydligen hade de ringt från Hässleholm och påskyndat min träning hos allö sjukgymnastik

 

När jag varit där ett par timmar så rullade jag ner en våning till min gamla arbetsplats vilken jag hoppas kunna jobba kvar lite på. :-)

Där mötte jag många som var glada att se en och frågade mycket, men många var väldigt jäktiga och hastade fort vidare till sina göromål och jag förstår ju att omgivning och världen stannar ju inte för att jag är där, utan allting rullar ju på som vanligt.

 

Egentligen rätt  så scary för tänk att allting rullar som vanligt det innebär ju att alla människor är utbytbara och man inte är unik på något vi egentligen. Det klart det var många som sa att de saknade mig men allt flöt ju ändå, konstig känsla faktiskt.

Jag menar inte att det inte skulle fungera utan mig det var bara en konstig känsla att inte vara behövd och delaktig som man varit tidigare, lite av ett utanförskap på något vis,men ändå inte.

 

När jag varit där 2 timmar så var det dags för mig att ta mig hem och en kollega ställde upp och skjutsade mig hem och rullade in mig i huset det var väldigt snällt att ta sig den tiden.r

 

När jag kom hem så tänkte jag att jag måste ta tag i resandet till psykiatrin på fredag att det är bokat en sjukresa så jag kommer dit. Jag ringde först psykiatrin och min läkares sekreterare och hon visste inte hur man skulle göra och att det var inget de gjorde för att det inte var deras uppgift, jag påpekade då att inom den fysiska vården gör dom det och att det väl inte kan skilja mellan psykiatrin och den vanliga sjukvården. Jag hänvisades till skånetrafiken och ringde dem, de berättade att det fanns två sätt att få sjukresor antingen så skrev läkaren ett intyg på en särskild blankett som intygade mitt behov eller så ringde sjukvårdspersonal och beställde en resa för mig.

Ringde åter upp denna otroligt trevliga läkarsekreterare (not not not) och berättade för henne det svar som jag fått. Mäkta irriterad på mig tog hon emot min info och skulle ringa upp dem och beställa. Jag frågade då vem som förmedlar det till mig och då svarar hon att hon får se vem som gör det för hon har inte tid med sånt här. Efter en stund då ringer hemtelefonen och det är den underbara sekreteraren och berättar att hon beställt och att den hämtar mig 12.15 på fredag, hon passar samtidigt på att upplysa mig att detta var den enda gången hädanefter så får jag själv sköta det. Tack för bemötandet, det är det mina skattepengar går till??

 

Efter en stund ringde det igen det var kontakten på psykiatrin som ska ha hand om mina samtal och den vardagliga kontakten, en person som jag känt sedan många herran år sen vilket känns riktigt bra. Vi bokade en tid på fredag innan jag ska till läkaren. Jag berättade för henne incidenten med sekreteraren och hon tyckte det var för djäkligt och att vi tillsammans ska ta upp detta med chefen för psykiatrin för att ingen annan ska utsättas för detta samtidigt som jag vill ha  en ursäkt för hennes otroligt ovänliga bemötande

 

Sen var det dags för barnen att komma hem och tösen skulle gå hem med en kompis och äta där för att sedan åka med kompisen på ridning, detta innebar ju att vi grabbar var hemma själva under kvällen eftersom frun är i Malmö och kommer inte hem förrän senare ikväll.

Så vi hjälptes åt att göra hamburgare och käkade och pratade mycket under kvällsmaten, riktigt mysigt att inte störas av en massa annat. Det är inte så ofta som bara han och jag umgås själva men det får nog bli mer av den varan längre fram, sååå mysigt

 

Nu håller jag kväll och hoppas att vi ses imorgon med nya krafter och ny energi. Som summering av dagen kan man väl säga att många samtal gått min väg idag och att det bringats klarhet i många delar av min rehab så det känns väldigt gått att fått lite lön för mödan

 

Tack och hej för ikväll

 

Kramar i mängder

 

Hej

Ska beskriva dagen idag och lite om gårdagen. 

 

Igår så präglades min dag av att arbetsterapeuten skulle komma på hembesök för att byta ut delar på min rullstol som gått i sönder samt att installera ett sängstöd, som gör det möjligt att sitta bättre i sängen.

Får väldigt ont i rygg och nacke annars när jag bara pallar upp med kuddar. Senare under dagen skulle Hässleholms sjukhus höra av sig ang. min rehab. Detta samtalet var verkligen ett samtal jag väntade på.

 

Dagen började med att rulla ut i köket för den sedvanliga koppen kaffe, kaffebönorna var slut och lovar er att det är ett helsike att få upp kaffepaket med en hand, prova själva.

Envisheten segrade dock påhejad av ett stort kaffesug. När väl kaffet runnit ner och jag fått i mig några munnar var det dags för kidsens uppstigning.

Under frukosten satt vi och pratade och fick höra barnens tjat just nu Justin Bieber biljetter och soft airgun, det är de två ämnen som det tjatas mest just nu. Vi föräldrar får väl komma till ett beslut så får vi väl se hur det beslutet ser ut.

 

När barnen gett sig iväg till skolan och frun roade sig med sina hemstudier så rullade jag in i sängen för att ägna mig åt mitt tidsfördriv nämligen datorn. Låg och surfade runt på lite olika sidor och tankade över bilder från kameran till att använda här på bloggen.

 

Rätt som det var så var klockan halv elva och det ringde på dörren, det var arbetsterapeuten som kom med sakerna som skulle bytas och installeras, det tog lite tid eftersom man behövde göra lite justeringar av sänghjälpmedlet men efter en timmes tid så var nog allt löst och jag kunde nu sitta ordentligt i sängen.

 

Nu var det dags för lite lunch som jag minsann fick serverad på sängen, tack min fru. Efter detta så somnade jag väldigt gott en stund.

Efter detta ringde jag min arbetsgivare för att höra hur det låg till med mitt vik som jag har på stället, har nämligen fått höra på omvägar att man ev skulle sätta in en vikarie för mig och att det fanns en person som blivit tillfrågad. Blev lite stressad över  detta och tänkte att det skulle påverka min anställning. Så jag ringde upp chefen för att förhöra mig, tycker det är bättre det än att ligga och grubbla på det.

Hon berättade för mig att hon kollat runt lite efter vik för mig eftersom deras arbetsbelastning är väldigt hög, men att detta inte skulle påverka mig och min anställning. Det var ju skönt att få veta.

 

När detta var gjort så låg jag mest och slöade och väntade naturligtvis på samtalet från Hässleholm, men när klockan började närma sig halv 4 så ringde jag dit istället men det var bara telefonsvarare så jg pratade in ett meddelande och bad dem ringa upp.

Det var dock ingen som ringde under eftermiddagen vilket gjorde mig irriterad, har man sagt en sak så får man stå för det, tycker jag.

 

Senare kom mina kompisar Uffe och Christer. Christer var tvungen att köra igen för att han skulle hem, men Uffe stannade ett tag och vi tog en kopp och snackade lite. Han skulle låna vår ena bil eftersom jag inte kan använda den just nu, kan ju vara skönt med en bil innan det befarade snö kaoset ska komma:-)

 

Nu var det kvällsmat, varma mackor innan frun och tösen skulle iväg på ridningen som tar ett par timmars tid, pågen som gick upp för att spela ps3 och göra läxor.

Jag själv rullade in mig i sängen för att vila mig, det dröjde dock inte så länge förrän john blund kom och strödde grus i ögonen och jag somnade som en stock.

Jag vaknade inte förrän dottern och frun kom in genom dörren, dottern berättade ivrigt vad de gjort under ridningen och hon berättade också att hon ramlat av hästen, men allt hade gått bra vilken tur!!

 

Nu var det inte mycket mer av kvällen kvar så jag rullade upp mig för att göra kvällshygienen på toa för att sedan rulla in i sängen igen och ligga och lyssna på lite musik. Gjorde detta en stund innan det åter började dra i ögonlocken och det var dags att släcka ner för dagen

 

Denna dag kände jag mig rätt så pigg då jag steg upp klockan 6 hade högt ställda förväntningar på dagen, för idag ska jag ha besked från Hässleholm.

Nu var det först och främst kaffe och sen duka fram frukosten, så kidsen kan komma iväg till skolan. Idag är det första dagen sen jag kom hem jag ska vara själv en hel dag, får väl se hur detta ska gå.

När barnen gett sig iväg och frun kört tänkte jag att nu ringer väl Hässleholm när som eftersom jag pratat in meddelande på svararen för nu var ju klockan över åtta.

Det var dock ingen som ringde så halv nio ringde jag själv dit och fick prata med ansvarig sjuksköterska. Hon berättade att de diskuterat mitt fall igår och kommit fram till att de måste först ha en kontakt med psykiatrin i Kristianstad för att se hur deras planering ser ut.

Då gick Ekeberg igång ska ni veta och frågade om det verkligen var meningen att en patient som är i behov av att komma igång så fort som möjligt och som dessutom tränat två pass om dagen när jag låg på sjukhuset. Om man verkligen ska bara ligga i sängen och vänta i snart två veckor, samt vem som har huvudansvaret för rehab Hässleholm. Sjuksköterskan kunde inte säga mer än det för hon var bara budbärare.

Bad henne att säga till Läkaren som är ansvarig att ringa upp mig så fort som möjligt.

 

Efter detta ringde jag ett antal samtal först och främst till överläkaren vi psykiatrin I Kristianstad för att be han snabba på processen, men inget svar utan bad hans sekreterare be läkaren ringa mig. Efter detta ringde jag kuratorn på sjukhuset för att bistå mig i påtryckningarna, inget svar så jag pratade in meddelande så får vi hoppas att hon ringer.

 

Telefonen går varm för jag ringer nu upp hon som skall ha hand om samtalen på psykiatrin men när jag kommer fram på hennes mobil trycker hon upptaget, kanske är hon upptagen med annat just nu men får också hoppas hon ringer.

 

 

Så nu ligger jag här i sängen och skriver av mig min frustration och ilska. För jag vill ju komma tillbaka till jobb så fort som möjligt och just nu är jag bara en utgift för samhället och ju längre tid det tar ju mer kostar jag och längre tid tar det innan jag åter är i jobb igen.

 

Men kommer inte att ge mig, men just nu ligger jag bara och väntar på att någon av telefonerna ska ringa för jag väntar ju många samtal från olika håll, får bara hoppas de tar sitt förnuft till fånga och fattar att jag måste igång med träning. Blir dessutom knäpp av att bara ligga hemma med datorn och hunden som ända sällskap

.

 

Ni läsare ska få besked så fort jag nåtts av något besked

 

Kramar

jörgen

 

 

 

 

 

Hej vänner

 

Idag så vaknade jag redan klockan 6 känns ju hopplöst att inte kunna sova på morgnarna. Reten av huset sover ju minst till halv åtta och då känns det ju förjäkligt att ligga tyst en och en halv timme utan att kunna sova. Efter en stund så pluggade jag in propparna i öronen och låg och lyssnade på lite lugn musik samtidigt som jag bläddrade på telefonen.

 

Så när klockan började närma sig 8 så var jag hungrig, känner att får jag inte frukost ganska omgående var risken för att bli överhettad i humöret. Känner att jag måste få påfyllning av energi så att ens egna kroppstermometer håller sig på rätt grad antal. Så upp och få i sig frukost och dagens tablettskörd så att man kan ha mig boendes på denna adressen ;-). Jag är rätt så känslig för att få mat och sömn i rätt doser annars så fungerar jag inte riktigt, känner att min stubin förkortas avsevärt om jag inte får de behoven tillfredställda. Det kan vara så att detta kan vara en akillishäl för mig och då gäller det att förebygga det.

Så det blev en god sillafrukost med ägg och knäckebröd och två stora koppar kaffe, så gott. Nu var jag lugn och fin och riktigt laddad.

 

Idag på programmet stod det städning, handling, tvätt vilken rolig Söndag :-( men sådant som också måste göras. Så vi satte igång och röjja och frun tog tagi saker som vi skulle gjort länge. Nämligen oljade in ekbordet i köket samt spännde alla skruvar på stolarna eftersom de varit rickiga länge. Känns skönt att göra saker som skjutit på länge. Kändes bra att kunna hjälpa till vilket inte är så vanligt i den situation jag befinner mig i just nu. Av bara farten fortsatte vi med att damma och dammsga, det går faktiskt att dammsuga trots man sitter i rullstol.

Det tar dock lite längre tid och en massa ork så efter att dammsugit storarum, kök och sovrum var jag helt slut.

Passade dock på att borsta igenom pälsen på vår hund trots att jag var trött, han behöver ju kammas igenom medjämna mellanrum så att inte det blir knutor och tovor i pälsen. Han var lika lydig och låg still idag också.

 

Saga skulle nu hämtas från sin fotbollsträning och innan dess så körde frun och handlade eftersom mat och en del andra saker behövdes.

Jag rullade då in i sängen för att ta lite siesta, det är nog något vi människor hade mått bra av att planera in på helgerna eller när man nu hinner i sin vardag. Sov nog i nästan två timmar så när jag vaknade så kände jag mig kaffesugen så jag ringde in till grannen så han kom över på en kopp och med sig hade han nybakta bullar :-)

Finns väl inte mycket som slår nybakta bullar??

 

Jag känner mig ganska pigg ifs inte så konstigt eftersom jag sovit så länge nu på eftermiddagen, tänk vad sömn och bra mående gör med det fysiska i kroppen, att kropp och psyke är så tätt sammankopplat har jag nu först fått upp ögonen för. Att man faktiskt kan få fysiskt ont i kroppen av att inte må bra i själen. Jag hade ju själv svårt att acceptera att min överbelastning och att min stressiga vardag skulle ligga som grund för min fysiska förlamning som jag drabbats av.

 

När vi fikat  färdig rullade jag in och lade mig på sängen för att uppdatera bloggen och för att tänka efter hur dagen varit. Kändes riktigt bra idag att kunna hjälpa till lite i hemmet med de praktiska göromålen, det får ju en också att känna sig meningsfull och inte bara som ett kolli som inte kan göra det den är van vid.

 

Nu är det snart dags för kvällsmat och jag för väl se vad resturangen erbjuder ikväll ;-) får fråga hovmästaren (frun).

Nu när jag sitter och skriver så dyker minsann fruns syster och deras minsta tös upp, trevligt med spontanbesök :-)

 

Imorgon så kommer kommunens arbetsterapeut hem för att installera de nya hjälpmedlen såsom höj och sänkbar säng ska bli skönt att kunna halvligga ordentligt i sängen. Sen ska de ju passa på att byta de delar på min rullstol som gått sönder. En kompis till mig hade tänkt till ordentlig när det gäller att ta sig in och ut ur huset och googlat på handikapp ramper och det finns mycket bättre än den jag har som skulle innebära att jag själv skulle kunna ta mig in och ut vilket hade varit kanon eftersom vi går mot varmare tider och det skulle vara skönt att kunna ta sig ut då. Även med tanken på säkerhetsrisken att kunna ta sig ut vid en ev brand eller liknande, så det blir något jag behöver diskutera imorgon med arbetsrerapeuten

Jag ska även slå kuratorn en pling och fråga henne om hon kan bistå mig i de myndighetskontakter och framför allt när det gäller att få rätt rehab för jag känner att det tär och sliter på mig att få kriga för att få rätt rehab, så det hade varit skönt att kunna få lite stöttning i detta

 

Så imorgon får vi se vad dagen ska innehålla, men ny dag och nya möjligheter

 

Kramar

Jörgen

 

 

 

 

 

Gokväll vänner

 

Känner att på helgerna så känner jag att tiden blir knapp att hinna med och skriva varje dag eftersom vi umgås en hel del mer nu för tiden. Jag känner mig också ganska trött emellanåt, och känner ju att jag ska prioritera min vila och blogg skrivandet skall inte bli någon belastning för mig.

Blogg skrivandet skall ha någon form av läkande effekt på mig samtidigt som det blir ett sätt att reflektera och se de framsteg man gör under resans gång

 

Igår så började dagen med att ha rejält ont i min högra sida fortfarande så under tiden kaffet rann ner så  slängde jag i mig två alvedon för jag hatar att ha ont. Jag har lärt mig att försöka bryta min smärta så fort som möjligt eftersom om jag låter det fortgå så triggar det mina smärtimpulser och det blir ännu svårare att bli av med smärtan.

 

Nu när kaffet runnit ner så var det dags att avnjuta det innan det var tid för barnen att stiga upp. Pågen kunde ju ligga kvar lite extra eftersom han skulle vara hemma idag för sin feber och förkylning.

Tösen som skulle iväg med klassen för att titta på örnar i Tosteberga skulle ju kläs varmt och det skulle medhavas varm dryck och fika.

Det är inte alltid så populärt att bylsa på sig en massa kläder som sitter obehagligt, men efter lite tjat från sina föräldrar kom hon äntligen iväg :-)

 

Nu var det dags för pojken att också kliva upp och få lite mat i sig innan frukosten blev av dukad. Idag blir det grabbarnas förmiddag där vi satt och fixade med datorerna och eftersom pojkens dator blivit formaterad så var det ju dags att fylla den igen efter önskemål från han. Högst på önskelistan stod spelet minecraft och detta installerades dock efter det att pappan hans installerat virusprogramm och säkerhetsprogram för datorn, sen kan ni ju räkna ut vad han gjorde resten av dagen.

 

Vid lunch så kom ett par kompisar hem till mig Christer och Uffe som jag tidigare jobbat med för flera år sen, men vi har fortfarande kontakt. De hade köpt med sig kebabrullar vilket satt som handen i handsken. Vi satt och pratade om allt möjligt hur de har det på jobbet etc. Satt också och tänkte efter hur ungdomar idag förändrats bara på 5,10 år. Vilken otrolig förändring, idag kan elever i princip ifrågasätta allt som vuxenvärlden säger och står för. Det verkar som om allt blivit legitimt att göra för dagens ungdomar.

Jag berättade att jag ju börjat blogga och om man tittar på vad de bloggarna som ligger på bloggtoppen så handlar det om ytliga saker så som mode utseende intreiörer etc. Undrar egentligen vad man mest värdesätter i dagens samhälle är det ett fint yttre eller ett fint inre. Verkar som om vi håller på att glida över till ett egocentriskt samhälle där var och en får klara sig bäst de kan efter sin förmåga och där vi fullständigt skiter i våra medmänniskor. Nog om detta nu.

 

När de var på väg ifrån dagens lunch här hemma dök frun upp, hon hade varit på högskolan under förmiddagen. Det passade väldigt bra att hon dök upp nu eftersom jag behövde komma i badet och tvätta mig innan jag skulle iväg till min nya arbetsplats.

Låg i badet en stund innan jag jag på eget bevåg lyckades ta mig upp och sätta mig på hjälpmedlet som ligger tvärs över badkaret på kanten.

 

Nu var det bara till att klä på sig för att bege sig iväg med min privat chaufför nämligen frun eftersom det  är det sättet jag får förlita mig på förutom de snälla grannar som erbjudet sig att skjutsa mig om de är hemma :-) de är otroligt sjysta.

Nu var vi äntligen på väg in till min nya arbetsplats, vi stannade till för att köpa lite fikabröd, gott att ha en efter en veckas slit.

Jag rullade in och tog hissen upp för att mötas av en kollega som öppnade och hälsade välkommen, sen rullade jag in i personalrummet och kollegan satte på kaffe och snart var hela gänget samlat med några få undantag. Det var ett otroligt glatt och positivt gäng där det var högt i tak och glada skratt, kände att i detta gäng kommer jag att trivas. Samtidigt var de ju nyfikna på vad som hänt och hur det kunnat blivit som det blivit. Jag berättade så utförligt som möjligt och besvarade de frågor de hade så bra som jag kunde och en del av personalen känner jag ju sen tidigare så det kändes inte påfrestande alls.

Efter ett tag så ville chefen ha ett par ord med mig innan det var dags för att rulla hemåt, vi pratade lite om hur min rehab ska se ut och saker som jobbet har ett finger med i spelet.

 

Efter detta ringde jag min privatchaufför igen för att få åka hemåt igen, är så snällt av frun att ställa upp som hon gör i detta läge. Det tar ju av hennes tid också och de saker hon skulle gjort blir ju inte gjorda på samma vis då jag behöver så mycket extra hjälp nu.

På väg hem hämtade vi upp en tös som vi hjälpt under en period i hennes liv, hon behövde hjälp med ett par saker så hon följde med oss hem och käkade kvällsmat. Under tiden vi lagade mat kom en arbetskamrat och hans fru och dotter på besök. Vi satte oss ner och pratade en stund och deras lilla flicka fick ett fisherprice kök med sig hem som ändå bara stod på vinden och tog plats. Kände att det hade varit trevligt om vi haft lite mer tid på oss att prata men det får bli en annan gång.

Nu var det dags för middag och det blev enchiladas till mat och detta var uppskattat av både stora och små. När vi ätit färdigt så sa jag till våra barn att följa med mig ut i hallen för jag hade ordnat en försenad 20 års present till tösen som vi hjälper. Hon blev ganska förvånad och samtidigt glad då hon såg att hon skulle få en dator som jag ordnat till henne.

När kvällen närmade sig så ville hon åka hem till sin lägenhet för de skulle ut på puben ikväll så frun skjutsade hem henne.

Väl hemma igen och lugnet i huset lade sig rullade jag in i sängen och somnade nästan omedelbart, då var ju klockan bara åtta typ. Frun kom ner och väckte mig då det var dags att krypa ner i sängen annars ligger jag bara på ovankastet med en filt på mig.

 

Sov jäkligt gott hela natten men vaknade redan halv sju inte så konstigt ifs eftersom jag somnade så tidigt kvällen innan. Valde ändå att ligga kvar så jag pluggade in spotify i öronen och låg och kollade fb, tänkte att det var onödigt att väcka resten av huset genom att slammra med min rullstol.

 

Efter en och en halv timme vaknade resten av huset och nu var jag kaffe sugen så upp i rullstolen och ut i köket få i mig morgonens piller och lite frukost kände mig riktigt hungrig.

Dottern kom ner och hjälpte mig med att duka fram och koka ägg, så vi kunde ha ägga frukost brukar passa på att ha det när det är helg.

Efter frukost rullade jag in i sängen och lade mig igen eftersom jag kände mig rätt så trött. Tro det eller ej men jag somnade minsann igen och sov väl en stund medan pojken blev skjutsad till en kompis. Låg kvar och halvslummrade under tiden frun och dottern kollade efter konsert biljetter till den stora idolen just nu Justin Beiber, finns ju inget annat i dotterns värld just nu.

 

Efter ett tag steg jag upp eftersom en av mina ungdomskarater och hans särbo (snart sambo;-) ) skulle komma och fika så vid två tiden kom de så vi satt och snackade om allt möjligt, de är så lättsamma människor att prata med. Så eftermiddagen kändes som  den bara försvann, tack Ola och Marie.

 

Vi hade ju gått en runda i byn får att kolla lite så jag kände att det kunde var läge för lite avkoppling och eftersom tösen vi hjälper ibland fick en dator så hade jag ju att göra i sängen nämligen att ominstallera sakerna på den så den blev som ny.

Så resten av eftermiddagen och kvällen ägnades åt den, var inte helt enkelt att få rätt på den så det blir nog ett projekt för morgondagen också, men det är bra att jag har saker att skingra tankarna på :-)

 

 

Under kvällen så ringde det också på dörren tänkte att bara det inte är någon mer som skall hälsa på eftersom jag kände mig trött.

Blev så förvånad och glad på en och samma gång att folk man inte har någon direkt kontakt med mer än att man hälsar och små pratar när man möts kan bry sig på detta fantastsika sätt, kom med en jättefin bukett blommor :-)

TACK Familjen ERLVIK . De berättade attt de följer min resa och kommenterar mig på nätet känns jättebra ju.

 

Efter detta så åt vi middag och jag kände att nu när resten av familjen går upp och tittar på tv så passar jag på att gå in i sängen och uppdatera bloggen och få lite reflektioner över min existens och dessa två dagar som jag redogjort för.

 

Kändes så skönt att besöka mina blivande kollegor igår och att de brydde sig om mig och min situation. De var väldigt måna om mig och att jag nu skulle vila både mentalt och fysiskt. Att jag skulle järnan vila och ta hjälp av andra så att jag kunde slappna av och det har de nog rätt i, så på måndag får nog kuratorn sig ett samtal från mig.

En annan sak som givit mig mycket energi idag var redan imorse som jag chattade med några på fb och fick glädjande kommentarer av och framför allt av en kille som jag hjälpte till rätta för typ 20 år sen det var  guld för själen att prata med han och se att han funnit sig till rätta i livet. Jobbade i Stockholm nu med ungdomar inom fotboll Stockholm, underbart.

Att sedan se att folk tar sig tid för att komma ut och hälsa på en känns ju fantastiskt och att man inte glöms bort i allas stressiga vardagar utan att man betyder något för många människor kanske långt fler än vad jag kunnat föreställa mig och det känns ju bra förstås

 

Och vet ni vad våren är på väg för när ottern var ute och joggade så hittade hon dessa

 

Ny dag imorgon med nya krafter så sov så gott vänner

 

Kramar

 

Det började Söndagen den 23 februari med att jag plötsligt fick ont i min vänstra arm och att det gjorde rejält ont.

Sa till min fru att komma och hon sa då att hon kunde massera armen så skulle det nog gå om.Klockan var ungefär kvart i elva och vi skulle precis gå och lägga oss.

Frun började massera armen men sa att ring in till sjukvårdsupplysningen fall i fall det skulle vara något. Så jag tog luren och ringde 1177 det var telefonkö så jag hade 26 personer före mig. Jag väntade tålmodigt och när det väl var min tur beskrev jag de symtom jag hade och då svarade de att de nog valde att skicka en ambulans till mig för att de skulle se mig på plats och göra en bedömning.

När ambulansen anlände så gick det ganska fort eftersom de befarade att jag fått en stroke. Ambulanspersonalen kopplade upp mig i ambulansen med diverse sladdar dropp etc. färden mot sjukhuset gick med blixtens hastighet, och när vi väl kom in på akutintaget så stod sjukhuspersonalen beredda att ta emot mig och behandla mig efter några minuter så valde de att rulla upp mig till röntgen, och röntgade skallen med en ct röntgen efter detta så fick jag lugnande och smärtstillande intravenöst samtidigtt så fick jag blodförtunnande så att proppen skulle lösas upp.

 

Innan jag fick den blodtunnande medicinen så sa läkaren till mig att jag måste informera dig om detta att denna medicin du nu får kan orsaka att du får en blödning i hjärnan samtidigt ringde de till regionsjukhuset i Lund och förberedde dom på att de ev kunde få mig som patient.

Detta upplevde jag mycket starkt jag trodde att jag inte skulle klara detta, att jag skulle dö helt enkelt, tänkte att klarar dom inte mig här i Kristianstad då är det riktigt riktigt allvarligt, jag fick ännu mera lugnande läkemedel och snart viste jag ingenting totalt borta under ett par timmar.

 

När jag sedan började vakna upp förutom vid de tillfällen de väckte mig en gång i kvarten för att se mina reflexer och mina puppiller så var jag liggandes i ett rum på avdelning 104.

 

De första två dygnen har jag inte så jäkla mycket minnen ifrån jag kommer ihåg att på fm dagen efter så var en kompis från jobbet där, men jag var nog för yr av alla läkemedel för attt kunna redogöra för vad vi pratade om.

De eterföljande dagarna så var familj och mycket vänner uppe och hälsade på mig vilket jag uppskattade jätte mycket, men kände mig oerhört trött och yr.

Läkarna på ronden redogjorde för att jag skulle ner och göra en mr röntgen av skallen. Under ca 1 1/2 vecka levde vi med tron att det hade varit en propp, men efterhand som tiden gick så gled läkarna mer och mer över på teorin att detta skulle vara ett utmattningssyndrom orsakat av stress och överbelastning. Detta grundade dom på att man inte någonstans i hjärnan funnit någon organisk skada eller hittat något annat som skulle förklara de symtom jag har.

Vidare så finns det en diagnos som väl stämmer på det jag fått som heter dissociativa syndrom för er som är intresserade så finns det att läsa mer här http://www.funktionellasymptom.se/#/svaghet/4541247139

 

Så nu har ni läsare lite bakgrunds information till mitt hälsotillstånd

 

Fåe kanske börja dagens berättelse med att be lite om ursäkt för jag inte orkade skriva igår, men när ni läst gårdagens berättelse så kanske ni har lite överseende med det :-)

 

Tänkte börja berskriva gårdagen i vanlig ordning från morgon till kväll och vad som inträffat där emellan.

Morgonen började som vanligt att jag kravlade mig ur sängen och upp i rullstolen för att brygga mig mitt morgonkaffe, finns det något godare än helt själv i tystnad(förutom den fyrbenta så klart, men han gör inget väsen av sig) att avnjuta sitt morgon kaffe. Att få den stunden på morgonen att få filofisera och reflektera samt att ibland få drömma sig bort är för mig helt underbart. Brukar ju även kolla över nätet på de sidor man har för vana att kolla. Det är den stunden jag har för att vakna till innan övriga familjen ansluter till frukostbordet.

 

Idag kände sig barnen oehört trötta och jag själv var väl inte heller den piggaste varelsen universum skådat, vi fick väl iallafall i oss frukost, och jag min dagliga tablett dos. Simon kände sig inte riktigt kry men han fick en alvedon och så sa vi att han får prova gå till skolan och skulle han bli sämre så får ju frun hämta han för det blir lite långt att rulla 6 km för mig att hämta han ;-)

 

När barnen begett sig iväg till skolan så satt jag en stund och pillade med datorn en stund, kände att jag hade ont i höger skuldra och upp i nacken (det är ju vänster sidan som insjuknat så nu var det ju lite bekymmer, men tog ytterliggare någon alvedon för utom de andra starka smärtstillande jag tar så efter en stund tyckte jag att det släppte lite. sa till frun att jag ville lägga mig i badkaret med varmt, varmt vatten och samtidigt  ha massage och bubblorna igång. Det tar ju en stund att komma i badkaret med den motoriken man har, men efter en stunds trixande så var jag i, och som jag njöt.

Det vat så härligt och underbart att få känna de varma jetstrålarna mot den onda skuldran och övriga ryggen, låg i en god stund och tänkte på vad jag skulle säga till läkaren senare idag.

 

 

När jag senare klev upp och kroppen såg ut som ett russin så kände jag mig genast bättre i hela kroppen tänk vad varmt bad kan göra med ens kropp.

När jag väl fått på mig boxer shortsen och strumporna vilket för övrigt är ett helsike, så skulle jag ta på mig långkalsonger eftersom det var kallt ute, när jag efter långt om länge fått dom på mig så visar det sig att jag fått dom bak och fram. Tro mig nu var det nära att man kokte över i humöret, men av med dom igen och så vända dom, och trockla på dom igen :-(

 

När jag väl klätt mig så ringde jag till kuratorn på sjukhuset och vi pratade en stund och sa till mig att det fanns en Anders Lundin som tydligen var känd inom det sjukområde jag blivit dålig inom. Vi pratade vidare och jag berättade att jag tänkte åka upp på avdelningen idag för att få tag i avdelningsläkaren och reda ut saker och ting med han. Kuratorn tyckte dock att jag först skulle ringa chefen för hela avdelning 104 och berätta vad jag tänkte göra.

Vi pratade även om den kontakt som jag ska ha på psykiatrin, kuratorn tyckte jag skulle ringa själv och trycka på eftersom de inte hört av sig. Vi sa att vi skulle höras igen början av nästa vecka för att följa upp vad som gjorts.

 

Så sagt och gjort jag ringde upp chefen för avdelningen och berättade att jag tänkte rulla upp på avdelningen vid den tidpunkt då ronden brukar vara slut för att få prata med avdelningsläkaren. Hon gillade väl inte riktigt min idé och hon kunde inte garantera att läkaren hade tid för mig just då, jag berättade att jag hade all tid i världen att vänta tills han blev ledig. Hon sa att hon kunde meddela läkaren och att han kunde ringa mig, men jag avböjde detta vänligt men bestämt och sa att vid 11- tiden så kommer jag upp på avdelningen.

 

Eftersom jag ännu inte fått någon färdtjänst så hade jag ju turen att frun har studier hemma idag så hon kunde skjutsa mig in till sjukhuset, så ut ibilen och iväg. Tänkte att detta kan bli spännande.

Väl framme vid sjukhuset rullade jag in och tog hissen upp till 10 våningsplanet, på avdelningschefens rum var det tomt så jag rullade helt sonika in på avdelningen och in på sjuksköterskornas  expedition och frågade efter läkaren, fick till svar att han fortfarande rondade men att de skulle säga till honom att jag ville träffa honom.

Jag kunde inte vara kvar på avdelningen så jag rullade ut i dagrummet och satte mig där för att vänta, lyssnade under tiden på lite go musik på spotify och kände mig till freds. Efter ca 1 timmes väntande så kom läkaren och hälsade på mig och sa att han kom igen om en halvtimmes tid eftersom han var tvungen att springa iväg på något ärende, jag sa till han att jag väntar här tills han kommer.

Så efter en halvtimme kom läkaren igen och vi satte oss i dagrummet där jag redogjorde för mitt Hässleholms besök och han blev precis bestört över detta och han sa att det är Hässleholms ansvar att rehabilitera mig och att han skickat remiss dit. Han tyckte att läkarens beteende i Hässleholm var märkligt.

Läkaren hade själv trott att de skulle sätta igång med min träning vid första träffen och att allting skulle vara klart när jag väl kom till Hässleholm.

Jag frågade läkaren vad plan B var om de nu inte tar emot mig i Hässleholm och han hade egentligen inget bra svar men så kom han på att han kunde fråga arbetsterpeuten och sjukgymnasten på avdelningen om de kunde ställa upp på hemrehab. Eller man kunde lösa det med de andra sjukgymnasterna på sjukhuset i Kristianstad. Han lovade att ringa mig under eftermiddagen idag för att ge mig ett besked om hur min fortsatta rehab ska vara.

Efter besöket kände jag mig glad och stolt över att jag inte gett mig, så eftersom jag kände mig så bra beslutade jag mig för att rulla ner till mitt gamla jobb för att hälsa på mina vänner där. Så med en fot och en arm så rullade jag den kilometern det är bort dit, det var en idiot som egentligen tog mig för detta. Tänk om jag ramlat eller något i den stilen, nu slutade det dock lyckligt och jag nådde jobbet helt genomblöt av svett.

 

Jag rullade in och tog hissen upp det var en härlig känsla en slags revanch att åter få komma till jobbet, vilken känsla. Personalen hade konferans men skulle snart vara klara och rätt som det var så dök de ner och det blev ett riktigt kramkalas, roligt att se alla glada människor, dock var de lite stressade eftersom det är mycket att göra, så jag tog en snabb kopp kaffe. Jag rullade in på chefens rum och vi satt också och pratade några minuter innan en av medarbetarna skulle sluta för dagen och jag hade tiggt skjuts med han hem.

 

Så han körde mig hem och rullade upp mig för rampen och in i huset, nu kände jag hur trött jag var så jag rullade rakt in i sängen utan att passera gå ;-) och somnade med en gång, jag vaknade inte ens när simon hade dundrat in från skolan, och tösen som hade en kompis här hörde jag heller inte.

Jag vaknade inte förrän det ringde i lurarna och musiken tystnade, et var arbetsledaren på soc som ville höra om lite saker.

 

Nu hade jag ju piggnat till och hoppade upp i stolen för att senare få middagen serverad, ärtsoppa och pannkakor vilken höjdare.

Rullade dock in i sängen igen och lade mig och surfade lite kände mig lite slö och trött trots jag sovit under eftermiddagen. Så där tillbringade jag resten av min kväll, kändes som om det behövdes.

Sen somnade jag gott och sov hela natten

Idag har jag inte gjort många knop precis, har i princip legat i sängen hela dagen förutom då jag varit på toa eller käkat.Jag gjorde också ett uppehåll för att få den fyrbente kamraten se någorlunda respektabel ut så jag borstade igenom pälsen med en hand, tänkte att nu har han j världens chans att springa iväg, men han låg lydigt kvar på mattan under tiden jag borstade honom. Ibland undrar jag om han förstår mer än vad vi människor tror, det var precis som om han tyckte synd om mig och att han därför stannade kvar så jag kunde borsta honom färdigt.

Efter denna behandling och lite godis som belöning så ville han gärna tillbringa dagen med mig i sängen

 

Efter detta gjorde jag något vettigt nämligen formaterat Simons dator, jag hade nämligen lagt in en användare på hans dator, vilket innebar att han kunde inte kunde ladda in vad som helst i datorn problemet var bara att jag glömt lösenordet till den användaren så det var bara att sätta igång imorse med att formatera hela datorn och lägga in allt på nytt :-(

Det har tagit hela min dag i anspråk förutom då att jag skrivit här och haft lite matuppehåll annars har jag hållt på hela dagen ca 12 timmars jobb, men den blev ju i princip som ny fy vad det gick undan när man rensat ut allt gammalt.

Så idag har jag bara pratat med avdelningsläkaren eftersom han inte lyckades få tag på mig igår så ringde jag upp han på mottagningen idag och ville höra hur han tänkt. Han hade pratat med arbetsterapeuten och sjukgymnasten på avdelningen och de kunde tänka sig att hjälpa mig med hemrehab om inte Hässleholm tog mig så nu har vi en plan B om det inte lyckas i Hässleholm vilket vi innerligen får hoppas att det göt eftersom de är specialister.

Denna dagen har det väl inte hänt så mycket mer så jag tänker inte bara skriva för att det ska bli en viss mängd, så förhoppningsvis så ses vi imorgon vänner

 

Sov gott

Kramar

jörgen

 

 

 

Idag började dagen vid 6 tiden då jag vaknade och kände mig ganska utvilad så, så jag hoppade upp och rullade ut i köket för att sätta på den dagliga koppen kaffe.

Tänkte att på morgnarna framöver så ska jag dricka kaffe ur den mugg som jag fick av goda vänner i lördags för att påminna mig själv om hur viktigt det är att

 

Sen var det till att börja duka fram morgonens frukost för oss i familjen, barnen kom ner från ovanvåningen och var jättetrötta. Så det blev till att tjata lite och locka dem till att få i sig lite frukost för att orka med dagens skol arbete.

När de sen var på väg att gå så vände saga i dörren och ville bli hemma eftersom hon för tredje dagen i rad har ont i magen. Lite oroväckande som förälder så det får bli ett doktors besök i eftermiddag.

 

Sen satte frun och jag igång med dagens sysslor, så jag började dammsuga, inte lätt när man sitter i rullstol och bara har en fungerande hand :-( men det gick. Kände mig lite irreterad över att man behöver säga till frun och be om hjälp att flytta saker så man kom åt att dammsga

Irretationen och ångesten över att hela tiden i princip behöva vara beroende av någon den känslan är svårhanterlig, denna leder till att jag blir irreterad. Jag kände också att jag blev irreterad när frun satt vid datorn och jag håll på att dammsuga, jag hade missuppfattat vad hon gjorde på datorn. Det var att sjukanmäla dottern samt skriva ett mail till hennes lärare, vilket var en självklarhet. jag trodde dock att hon satt och svarade på jobbmail eller surfade, detta gjorde ju att hon i sin tur blev irreterad på mig.

 

Känner att hela denna situation som jag hamnat i med sjukdom och allt vad det innebär blir en så stor omställning för oss. Att det är lätt att bli irreterade på varandra.

Sen känner jag ju mig kass som inte kan hjälpa till mer än det jag kan tex att köra till träningar, matlagning etc. Det har jag ju varit duktig på tidigare och nu helt plötsligt så kan jag inte det heller, detta tär på mig.

Kom på att vi behövde ringa om doktorstid till dottern så detta gjorde jag och efter detta så passade jag på att ringa arbetsteraphueten för att beställa reservdelar till rullstolen(tål inte terrängkörning:-) )

 

Efter frukost och gnabbet oss emellan rullade jag in i sängen för att vila mig, kände mig faktiskt lite trött trots det inte var så många timmar sen man steg upp.

Så efter lite fb och spotify så somnade jag gott och sov väl en timmes tid eller något i den stilen. När jag nu var vaken så fortsatte jag ligga i sängen och surfa lite.

 

Nu var det dags för lite lunch så jag och dottern satte oss för att äta medan frun tog hunden på promenad, såg även till att dottern gjorde sig iordning för att åka till stan med frun. Så när de åkte iväg så rullade jag åter in i sängen för att surfa lite och passade även på att ringa sjukhset i häsleholm inför morgondagens besök, eftersom jag behöver sjukresa dit och hem. Så de lovade mig att fixa detta. De återkom efter en stun och berättade att taxin kommer klockan 13 imorgon.

 

Låg kvar en lång stund och råkade nog somna igen för rätt som det var så kom sonen hem från skolan och var arg som ett bi, för att frun och dottern åkt till stan och doktorn själv, han ville följt med och beställt ett tv spel.

Men efer en stund av ilska så lugnade han ner sig och kunde diskutera(kramar är ett bra botemedel mot ilska)

Frun och dottern kom nu hem och dottern hade handlat Justin Bieber kläder.

Tur att jag inte var med i stan för sådan hysteri denna flick/tonårs idol skapar. Har idag hört tjat om biljetter till hans konsert i princip från morgon till kväll.

 

Så nu är lugnet åter i huset Saga och frun på ridning och sonen uppe på rummet och jag liggandes i sängen för att uppdatera bloggen.

 

Tänkt mycket på vem som hör av sig till mig och vad de egentligen betyder för mig. Tycker det är trist när man skickar pm via fb att folk inte svarar eller hör av sig på annat vis.

 

Ska försöka komma i säng något så när i tid ikväll för imorgon blir det beök med många olika nya personer på rehab i Hässleholm och bara det att presentera sig för dessa och berätta vad som hänt kan vara nog så ansträngande, men vi får se imorgon. Ingen idé att oroa sig för det redan och förstöra nattsömnen med det grubbleriet.

 Märker att jag börjar bli irreterad på saker som bara tar energi, typ att bara sitta i denna jäkla rullstol och inte göra det man brukar och sen alltid ha någon vid min sida för att kunna göra saker som tidigare varit självklara för mig. Märker även att jag irreterar mig på småsaker som tex när folk inte svarar på meddelande man skickar  på fb, det är inte ett bra tecken, att irretera sig på småsaker. Märker att mitt tålamod är på väg att rinna ut och att min stubin blir mindre och mindre. Ett annat ex är när min fru undrar om jag behöver de mediciner som jag tar för att minska ångesten, när hon säger att det är väl bättre att du går och pratar med någon vilket jag också ska göra. Hon gör ju det för att hon är mån om mig och vill mitt bästa, men inser inte det alltid utan blir då irreterad istället.

 

Detta som drabbat mig har många olika dimensioner och jag är nog inne i någon "tycksyndomdigsjälvfas" där jag börjar undar vaeför allt drabbar mig och varför just jag ska få detta, men vi får väl se hur morgondagen ter sig.

Må bäst alla där ute i kylan

 

Kramar

 jörgen

God eftermiddag på er läsare

 

Väljer idag att summera gårdagen och dagens händelser eftersom jag inte orkade skriva igår. Jag kommer först redogöra för lördagen som började ganska tidigt s redan vid 06.15 så var jag vaken. Morgonen ägnades åt att grubbla över ens bekymmer och problem som man har stött på tidigt i ens liv, undrar varför ens liv blivit som det blivit.

Detta kan man ju undra varför dessa tankar och ideér kommer nu, kan det vara kuratorbesöket igår som spökar. När jag var där och pratade kom en massa tankar och funderingar fram och kanske kan det vara så att man ligger och reflekterar över detta nu.

Jag fungerar som människa så att jag först tar in vad personen säger till mig utan filtrering eller eftertanke, efter detta så kan det ha gått ett tag innan jag reflekterar över vad personen egentligen sa, och sen behöver jag prata om min reflektion med andra för att sedan återkomma till personen i fråga. Kanske ska min filtrering bli bättre så att jag inte låter personers kommentarer eller funderingar inte låta sig få fäste i min kropp/huvud.

För varför ska jag ligga och fundera/grubbla över något som jag inte håller med om redan vid första tillfället. Bättre att säga till direkt kanske.

 

När jag grubblat färdig så hoppade jag upp och gjorde kaffe, fortsatte i sällskap av min kopp fundera hur jag egentligen tar tillvara min tid och vad som är viktigt i livet. Tar lite för mycket energi  att sitta och grubbla så började duka fram frukost istället.

 

Det blev en lång frukost där vi satt och pratade hur dagens planering med träning, hjälp av grannar etc.

Efter en stund kom Ola och Anders två av våra grannar som erbjudit sig att hjälpa oss att beskära våra fruktträd.

Känns svårt för mig att acceptera att jag inte kan själv, tidigare har jag ju gjort allt själv och nu måste man vara beroende av någon hela tiden, jobbig känsla.

När jag var hos kuratorn så ställde hon frågan om jag accepterat mentalt att jag fått denna sjukdom och jag svarade ja. För hon berättade att det är en stor skillnad på att rent verbalt och tankemässigt acceptera det, det är en annan sak att rent mentalt införlivat sig med tanken, detta är nog sant. För jag kan uppleva en sådan frustration över att sitta i denna jäkla rullstol och vara beroende i stort sätt hela tiden, det är så drygt.

Att bara sitta och glo när de andra är uppe i träden och klipper något som jag gjort de andra 13 åren vi bott här.

Så fruktansvärt drygt, skulle så gärna hoppat upp ur stolen och börjat klippa men det finns ju inte en chans till detta.

Efter 2 timmars sittande i snor kallt väder rullade jag in för att göra lite värmande kaffe till karlarna som varit ute och klippt. Vi satt och pratade en god stund innan de gick hem till sina respektive hus.

 

Då hjälpte frun mig in på toan och i badkaret vilken obeskrivligt skön känsla att få unna sig ett varmt bad efter den kalla tiden utomhus, jag var ju fortfarande rätt så frusen trots vi varit inne en stund och druckit kaffe. Låg där i badet och bara bubblade i ett jättevarmt bad så gott att koppla av totalt.

 

Kände mig trött igen så jag passade på att rulla in i sängen för att vila mig lite, satt först en runda och surfade på nätet innan frun kom in och sa att är det inte bättre du sover en sväng, vilket jag verkligen behövde så jag pluggade in lurarna i öronen och somnade.

Blev väckt av att frun stack in huvdet och sa att hon tog en promenad med hunden och att jag hade 1 1/2 timme på mig innan gästerna för kvällen akulle komma. Låg kvar en liten sväng innan jag masade mig upp och ut i köket.

Frun hade gjort ett fantastiskt jobb i köket för att förbereda inför Hasse och Jessica och deras dotter Elin skulle komma ikväll under tiden jag legat och vilat.

Detta kan ge mig lite dåligt samvete att jag inte kan hjälpa till i den utsträckningen som jag gjort tidigare då vi i princip delade på husets alla sysslor.

Men får försöka att släppa detta även om det är svårt, men jag har ju liksom inget alternativ.

Sedan kom våra gäster och de hade presenter med sig till mig det  var oehört passande en kaffekomm där det stod "njut av stund" och en jätte gosig filt som jag kan ha när jag ligger och vilar, verkligen passande presenter.

 

Vi satt och åt en go stund innan damer och ungar gick upp på ovanåningen för att kolla på melodifestivalen. Hasse och jag satt kvar nere för jag har ju tyvärr inte access upp dit ännu, så det blev att vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord.
Kändes bra att ha en så trevlig kväll,  när de åkte hem så kände jag hur genomtrööt jag var så jag rullade in till sängen för att somna direkt.

 

Söndagen startade med att jag vaknade vid halv sju men lyckades somna om och ov minsann till halv 8 vilket vr superskönt, men kände mig ändå trött.

Gick upp för att fixa frukost, då plingade det på dörren då var det Ola som kom in med nyköpta frallor, vilken lyx.

Käkade frukost innan jag hoppade in i sängen igen då frun körde Simon till sin fotbollsträning, låg och lyssnade på spotify och somnade nästan på direkten och sov tills svärfar kom runt lunchtid.

Känner att jag just nu är otroligt trött och sover väldigt mycket, men det är väl ett sätt för kroppen att återhämta sig från den smäll den varit med om.

Vi gick ut i köket för att ta en kopp kaffe och så satt vi en stund och pratade om allt möjlligt, han undrade om det fanns något han kunde hjälpa till med rent praktiskt, han erbjöd sig tvätta bilen, men jag sa till han att han inte skulle stå ute och frysa för att tvätta våran bil. Svärfar var kvar  under större delen av eftermiddagen, han var även med att hämta saga ifrån sin träning i Åsum från sin fotbollsträning.

Under eftermiddagen dök också Henric upp för att se hur det var med mig.

Skönt att känna att det finns folk runt en som är engagerade och bryr sig om ens mående, det är juinte med automatik som folk gör detta tydligen. Men i den situation som jag befinner mig i så utkristalliseras det fort vilka som är ens verkliga vänner och vilka man betyder något för.

Det glädjer en oehört att se att det finns så många människor som man bara trodde var ytliga vänner, men som hör av sig nästan dagligen för att se hur det är ställt med en. Samtidigt som man får en besvikelse över de man trodde skulle bry sig och som betydde något för inte hör av sig, mycket trist men sånt år livet och de får stå för sina val. Kan dock inte låta bli att bli besviken över deras bristande egagemang men får försöka låta bli det för det suger bara ut en energi som jag behöver lägga på andra saker just nu. Får istället glädjas åt dem som bryr sig på ett beundransvärt sätt TACK så hemskt mycket för alla pm, sms, telefonsamtal,mail etc. underbart.

Så idag har jag inte gjort många knop och ändå känner jag mig trött och då är det enbart vila som gäller, så idag har det tillbringats mycket tid i sängen. Trist men nödvändigt, behöver vila upp mig inför nästa vecka då rehaben sätter igång.

Så resten av kvällen kommer gå i lugnets tecken och försöka göra så att jag känner mig piggare inför morgondagens strapatser

 

Må så gott vänner

 

 

 

 

 

 

Gokväll

 

Idag är det första dagen jag är hemma en heldag och den började halv sju, då vår lilla fyrbenta vän hoppade upp i sängen och tyckte att matte och husse skulle ta tag i dagen, så det var bara att pallra sig upp. nattens sömn har varit bra ända kruxet var ju när man behövde komma upp på toan mitt i natten, ni vet gamlaa gubbar behöver ju lätta på trycket på natten ibland ;-)

Faktiskt skönt att komma in i lite dagsrutiner, så jag rullade ut i köket för att sätta på sitt morgonkaffe, samtidigt som frun väckte kidsen, kändes så gott då de kom ner om trappen och kramade om mig och sa godmorgon :-).

 

Nu var det dags för att duka fram frukost och det märktes att jag inte varit hemma på ett tag för barnen tog sådant ansvar och hjälpte till med både dukning och att ta fram från kylen, så trevligt.

Under tiden så tog ju frun morgonpromenaden med Ludde Det var en skön stund vi fick tillsammans på morgonkvisten.

Det märktes att barnen nog trivdes med att jag var hemma för de var på så gott humör och framför allt Simon som klädde upp sig och värkade väldigt nöjd med situationen.

 

Sen stack barnen iväg till skolan och jag rullade in i sängen igen och kollade runt på datorn, frun som numera är medicinskt ansvarig för utdelningen av mediciner kom med dagens skörd av tabletter.

 

När jag nu tagit dessa och fått dem att verka så rullade jag ut på dass för att vaska av sig innan det var dags för hemtjänsten att komma och installera ett personlarm. Detta ska vara om det skulle hända något och ingen är hemma som kan hjälpa mig tex. om jag skulle ramla med rullstolen och inte komma upp.

Efter en stund så kom hemtjänsten och skulle installera larmet men hade tagit fel sorts larm så de återkom under dagen med rätt sorts larm och installera detta så nu är man säkrad även om det inte är någon hemma, känns ju rätt så tryckt.

Nu var det dags för lite vila inne i soffan så vi killar (Ludde och jag) tog varsin soffa i besittning och slappade en stun innan det var dags för mig att ta på mig kläder för att ta taxin in till sjukhuset för en träff med kuratorn som jag bokat sedan början av veckan.

Kuratorn som är en mycket trevlig samtalskontakt och som kommer hjälpa mig med diverse papper och tillstånd som ska behövas. Vi pratade nästan en och en halv timme om allt mellan himmel och jord. Tänker inte i detalj återberätta detta här på bloggen då det är saker som jag vill behålla för mig själv, och mina närmsta. Dock kan jag berätta att hon kommer att försöka påskynda beslutet om att få färdtjänst. Hon viste också någon person i Stockholm som hade stor kunskap om just den diagnos och de symptom jag har så hon skulle ta reda på namn och kontaktuppgifter :-). Känns kanon om det finns någon med speciallist kompetens inom just det område som min diagnos inrymms inom, ger ju hopp om lösningar.

 

Nu åkte jag hem igen för att käka lunch, det blev lite rester som familjen haft innan i veckan, det var riktigt gott, rullade därefter in i sängen för att sova en stund, det tar på krafterna att dels vara hemma men också kuratorsbesöket. Sov en liten stund innan en av mina yngre vänner dök upp för att sitta och prata om allt mellan himmel och jord. Fikade på lite hemlagade muffins och en balja kaffe trevligt att sitta och prata en stund.:-)

 

Under tiden vi fikade kom Simon hem med en kompis de dök direkt upp på rummet för att spela ps3 kom dock ner och också var lite fika sugna.

Saga kom också hem men bara för att hämta lite övernattnings saker eftersom hon skulle åka med en kompis hem och sova över.

 

När vi fikat färdigt så rullade jag in i sängen och pluggade in spotify i lurarna och somnade igen, trots volymen inte direkt var låg, tyder ju på att man är rätt så slutkörd. Vaknade efter en timme eller något men låg kvar och surfade en stund.

 

Nu var det dags för kvällsmat och mattemat för dagen fortsatte så till kvällen blev det pastagratängen som var över sen igår kanske ingen fredagsmiddag, men onödigt att slänga det.

 

När sen frun ville slänga sig i badet så tog vi grabbar Simon och jag och lade oss i sängen för att kolla på en film gemensamt, mysigt mysigt.

 

Nu har frun och Simon gått upp för lite fredagsmys och jag ligger kvar här nere eftersom jag inte kan ta mig upp för trappan, men lider inte av det utan nu kan jag vila mig lite samtidigt som jag kan uppdatera bloggen.

 

Imorgon har grannarna Ola och Anders lovat mig  med hjälp att beskära frukträden, verkligen snälla som ställer upp.:-)

Så imorgon blir det nya tag och nya framsteg förhoppningsvis och även om de uteblir så kommer det med tiden.

 

Ha det bäst där ute i blåsten

 Jörgen

 

Gokväll vänner

Denna dag var ju en rackare till att börja tidigt, redan vid halv sex vaknade jag efter en mycket dålig nattsömn. Någon gång mitt i natten kom det in ytterliggare en patient på våran sal en man som nog var rätt så dålig eftersom jag tyckte att personalen kollade till honom med väldigt täta mellanrum. Att mannen dessutom snarkade så det skallrade i rummet gjorde ju inte min sömn bättre.

 

Slog igång facebook och kollade runt lite på webben innan det var dags för frukost var ju skithungrig eftersom jag vaknade så tidigt.

efter frukost så rullade jag in på salen igen för att få mig en timmes vila innan sjukgymnastiken skulle dra igång, så i med musiken i öronen och så sov man, härligt. vaknade till lite sent så jag fick lite bråttom att rulla in på sjukgymnastiken.

Kände väl att der inte var alls läge för något rekord men ställde mig i barren och försökte verkligen få med min fot själv med glidsrumpan på. Det gick rätt så hyfsat och lyckades lyfta hälen själv. Jag lyckades också med hjälp av min sjukgymnast att flytta med min vänster hand under tiden jag gick framåt i barren. Sjukgymnasten puttade min hand lite medan jag själv orkade lyfta den något. Jag gjorde också en ny övning där jag stod på uppblåsta gummikuddar och tränade balansen, vilket kändes bra

Efter detta så passade jag på att tacka dem hjärtligt för mina framsteg under min tid här uppe. De har verkligen triggat mig till att göra framsteg samtidigt som de haft en förståelse för de dagar man haft mindre bra dagar.

Så jag säger TACK för all hjälp Anki och Ketty. Det kändes faktiskt lite vemodigt att lämna dem idag det har ju faktiskt blivit ett antal tränningspass hos dem.

Nu var det dags för att ta sig in på avdelningen igen och hoppade upp i sängen för att vila sig lite. Somnade rätt så omgående igen kanske ett bevis för att nattens sömn varit klart otillräcklig. Vaknade när sköterskan kom in och sa att det var dags för lunch. Så ut i matsalen och inta dagens lunch, som var pastagratäng vilket kanske inte var den mest kulinariska måltiden jag ätit men det gick ju ner.

 

Nu blev det en dryg väntan inför urskrivningsmötet som skulle äga rrum runt halv tre i eftermiddag, lade mig på sängen och kollade över vad nätet hade att erbjuda. Klockan började nu närma sig halv två och jag var kände mig tvungen att börja packa mina grejor och hoppa in i duschen för att göra mig redo för avfärd.

 

Nu så var jag duscad och klar, kändes jätteskönt att få på sig civila kläder igen. Jag packade ihop allt som jag fått upp till mig blir ju en hel del under de 19 dagar jag legat här uppe.

När det sen var dags för utskrivningsmötet så kom även frun upp, oftast har hon också en massa frågor som hon brukar ställa till mig och som jag oftast inte kan svara på så därför tyckte jag att hon var med och ställde de direkt till läkaren.

Det är ju tur att man själv är ganska upplyst och vågar ställa frågor och påpeeka saker inför läkaren, eftersom när jag fick mina intyg visade det sig att han fyllt i fel formulär för intyget för färdtjänsten. Så det blev till att göra om och göra rätt. Så läkaren fick gå ut till sekreteraren för att få fram rätt formulär.

När jag ssedan tittade på recepten över vilka mediciner han skrivit recept för så hade han inte med den medicin som jag haft som grund för min smärtlindring. Så då fick han ringa till avdelningsläkaren och kolla detta och det visade sig att jag skulle fortsätta ha denna så då fick han skriva ut ett nytt  recept på denna medicin. Näer allt var tillrättat så började frun att ställa de frågor som hon hade funderingar över, dock utan några egentliga svar  på sina frågor. Men vist bringades en viss klarhet över vad orsken till symtomen  på min sjukdom.

 

Nu var det dags att ta adjö från avelningen och säga hejdå till all underbar personal som hjälpt en dessa dagar ETT STORT TACK TILL AVDELNING 104 OCH DESS PERSONAL och lämna det rum som varit ens tillfälliga hem under denna tid

 

Så nu kom taxichaufören för att köra hem mig till mitt älskade Balsby och vårat hem, jag bara säger hem ljuva hem. Så gott att veta att nu och framöver ska jag vara hemma och sova i min egen säng. Att ha ungar och fru hemma hos sig och runt sig ska bli så gott.

 

Passade på att vara uppe en stund och pratade med familjen, han också med att dammsuga två rum sittandes i rullstolen innan jag kände mig trött igen och rullade in för att lägga sig och lyssna lite på Melissa Horn. Grannen Ola dök in en sväng men såg nog på mig att jag var ganska trött så det blev bara en snabbvisit. jag somnade ganska omgående och blev väckt av tösen som sa att middagen var färdig. Så gott med hemlagat men aptiten är väl inte helt hundra just nu men det kommer.

Rullade åter in i sängen för att vila då grannarna Anders och Marie dök upp för att se hur det varit, de har nämligen varit i Mexico och inte kunat höra hur det varit mer än genom FB och blogg. Så de satt en tund och pratade och Anders åkte och hämtade deras och vår pojke från fotbollsträningen, när de kom tillbaka fortsatte de att prata en liten stund till, men jag sa att jag behövde vila så jag rullade in i sovrummet och upp isängen, känns bra att kunna säga att man är trött och behöver vila utan att de tar illa upp.

 

Nu ligger jag här i min egen säng och bara njuter över att kunna uppdatera bloggen från min egen säng, så gott.

Så ha det gott där ute så hörs vi imorgon med nya krafter

jörgen

 

 

 

 

 

Gokväll mina vänner

Då var det dags att summera dagens händelser som egentligen inte behöver ta så många rader.

Nattens sömn har inte haft någon större kvalite vilket medverkade till dagens humör. Dagen har väl inte varit någon av de bättre dagarna som jag upplevt här uppe på avdelning 104 om detta beror på nattens dåliga sömn eller en reprimand från gårdagen ska jag låta vara osagt.

 

Men det är kanske så att jag måste lära mig att träna måttligt och inte ta ut mig fullständigt. Jag är ju som person väldigt svart eller vit, antingen kör man full gas eller så skiter man i det och står på trottoaren och tittar. Detta är nog en sak som kommer att ta tid att jobba bort eftersom det är så ingrott i min personlighet. Kanske är det så att man får ha  professionell hjälp för att  jobba med det, inte vet jag för det är ju inte jag som är läkare.

 

Dagen började redan halv sex idag när personen i sängen bredvid lät som hon drog igång ett ånglok med sina snarkningar;-)

Kollade runt lite på nätet men kände mig redan hängig efter natten. Tänkte och funderade på vad detta kunde vara. Började även grubbla på allt möjligt runt en, praktiska göromål hemma såsom vem ska klippa äppelträden, vem ska klippa gräset och vi som ska måla huset etc etc. låg och grubblade en lång stund innan jag ringde sköterskan för att få någon form av tablett som gjorde mina grubblerier(ångest) mindre.

 

När jag nu i lite klarare och vaknare tillstånd så kan jag ju se lite klarare på sakerna och att det finns firmor till allt sånt praktiskt, sen kan man ju fråga kompisar och vänner om tjänster. Detta behöver man ju inte vara rädd för tror nog jag har lite på pluskontot;-) när det gäller tjänster.

 

När jag sedan klämt i mig i frukost så funderade jag på att skita i både träning och arbetsterapi idag eftersom jag inte kände mig på topp. Gav mig dock fan på att oavsett hur jag mår så ska jag göra lite grann på båda ställena, det är ju ingen som kräver några prestationer av mig när dagen är så här. Det gäller ju även att själv kunna hitta en acceptans i sådana här dagar, att inte deppa ihop helt och bara ligga och tycka synd om mig själv.

 

Begav mig in på arbetsterapin och berättade hur läget var idag, hon förstod och gav mig en annorlunda uppgift idag. Eftersom hon vet att jag gillar praktiska göromål så föreslog hon att vi skulle bege oss ut till dagverksamhetens trädgård och klippa ner en klematis som behövde tuktas.

Tyckte detta var en toppen idé för mig just idag att få komma ut och känna på det vackra vårvädret. Det gjorde susen för mig jag kände mig genast bättre av detta, tänk vad solens strålar kan göra för en. Vi klippte med våra sekatörer drog och slet i den torra klematisen och vips hade det gått en timme. Tänk vad tiden flyr iväg när man  får göra något som man går in med liv och lust.

Efter timmen så drog vi oss åter upp till våningsplanet på våning 10 för att rulla in till sjukgymnastiken, men här blev det inte många knop gjorda idag. handcyklingsmaskinen användes men det var inte många varv de pedalerna fick snurra idag, tyvärr pallade inte helt enkelt.

Det kan ju inte heller vara så att man slår rekord varje dag man är och tränar, gäller bara att hitta förståelse själv för detta. Sa till sjukgymnasterna att jag rullade in på avd för att lägga mig och vila innan maten.

 

Sen var det käk i matsalen, resten av eftermiddagen tillbringades sedan i sängen för att ligga och leka med datorn och lyssna på spotify.

När klockan började närma sig tre var et dags för en träff med två doktorer en från psykiatrin och avdelningsläkaren. Vi satt en lång stund och diskuterade fram och tillbaka utifrån olika perspektiv. Vi kunde enas om att det föreligger ju två sorters sjukdomar i denna symptom dels en psykisk del och en fysisk del, detta hade jag ju dock listat ut själv sedan långt tidigare. Vi kunde också säga att det var en behandling framöver som skulle behandlade de båda sjukdomarna parallellt och att den ena sjukdomen hängde ju ihop med den andra. Jag ska även ha en ny tid till psykiatrin för en uppföljning nästa vecka igen. Sen kommer de koppla in någon form av psykstöd för att hjälpa mig bearbeta detta som hänt samt hjälpa mig förändra min vardag så den blir hanterlig och att mitt nya perspektiv på min prioritering i livet följs.

 

Slutsatsen av mötet var att vi enades om att jag ska åka hem imorgon JIPPI  för att sedan på tisdag i nästa vecka sätta igång rehabiliteringen i Hässleholm.

Det ska bli så skönt att få komma hem och sova i sin egen säng och träffa familjen under normala omständigheter. En obeskrivlig och faktiskt lite overklig känsla. Jag kan också känna någon form av rädsla att det inte ska funka men klart att det ska funka, allt annat finns inte.

Sen har jag ett kurators besök på fredag där vi kan utvärdera första dygnet hemma.

 

Nu blev det lite brådis att ringa och berätta för frun hur det såg ut framöver och att jag kommer hem imorgon, självklart blev dom jätteglada.

Blev även till att ringa till kommunens arbetsterapeut för att få hjälpmedel som jag tyckte saknades när jag var hemma i helgen och som dom kommer med nästa vecka. Det är ett handtag med sugproppar som jag kan hålla mig i när jag e på dass., och en elektrisk höj och sänkbar maskin som höjer madrassens huvuddel

 

Fick ju även ringa till skånetrafikens färdtjänst utredare för att höra hur man bär sig åt för att bli berättigad till detta under sjukdomstiden. Fick besked att man skulle skicka in en blankett och styrka det med läkar intyg, men handläggningstiden var 6-8 veckor. Frågade då handläggaren hur hon nu tänkte. Tänkte hon att jag skulle sitta hemma 2 månader utan att kunna ta mig någonstans förutom fram och tillbaka till rehab i Hässleholm. Fick ill svar att man kunde ju beställa taxi och betala det ur egen ficka, frågade då om hon tyckte det var rätt att bara för man råkat skada sig och vill komma någonstans ska man pröjsa det själv. Det blev alldeles tyst i luren, berättade också att läkaren sagt att det var bra för mig att så fort som möjligt ta mig ut till mina arbetsplatser och återuppta mina social kontakter med arbetskamrater, praktikplatser etc.

Fick då till svar att det kunde skyndas på om man skickade med läkarintyg och intyg från kurator och där det framgick varför mitt ärende skull påskyndas. Så imorgon blir det till att på läkare, kuratorer för att få intyg.

Sen var det ju dags för att ringa kommunen och fråga hur jag gör för att få ett tillfälligt handikapps tillstånd att parkera på handikapp parkering, och här behövdes också blanketter och läkarintyg.

 

Vilken djungel och byråkrati för att man råkar bli sjuk, det är ju alldeles horribelt denna djungel. Detta får man kanske ta hjälp av kuratorn att ordna men det är ju inte klokt att vara frisk för att vara sjuk.

Men nog om detta, det tar vi imorgon

Tyvärr glömde jag telefonen när jag var i trädgården för att klippa men det hade kommit både vintergäck och snödroppar så vist är våren på väg, något positivt

Och nu när ni läst ska ni få veta vad jag fick i present igår av helena fruns väninna, jo det var peppningskort. Kort som där står olika saker man ska tänkla på i sin vardag, saker som man kanske tycker är självklara.

De kommer finnas med i fortsättningen på min blogg

Må så gott vänner

kramar jörgen

 

Hej vänner

 

Är  uppriktigt tacksam för alla de vänner både nya och gamla som följer min blogg och min resa tillbaka mot verkligheten eller kanske rättare sagt livet utanför sjukhuset.

 

Idag så har jag varit riktigt taggad som vissa av er kunnat utläsa ur morgonens bloggande. Kände redan när jag vaknade att det kommer bli en bra dag.

Mina förväntningar infriades också då jag rullade in mot sjukgymnastiken och dess träning. Sa till Anki och Ketty som sjukgymnasterna heter att idag var det dags för att slå rekord.

 

Började först i barren med att koppla min fot med  kopplet för att sedan SJÄLV dra fram min vänstra fot med höger hand, så jag i princip lyfte upp vänsterfoten med höger arm, usch usch så tungt detta var.

Hade gett mig fanken på att gå 15 rundor där idag och varje runda är 6 meter. Efter 6 rundor så var jag tvungen att sätta mig i min rullstol för att vila. Det var också andra patienter som behövde komma åt barren så Anki sa att jag kunde ta maskinen där man böjer och sträcker benet.

 

Sagt och gjort så lyckades jag komma upp i den maskinen och sist jag var i den lyckades jag göra 45 trappsteg eller vad man nu kallar det och idag så blev det minsann..................60 st  personligt rekord i denna gren så gött att få känna detta. a att jag skulle prova på motionscykeln som jag endast gjort en gång innan med ett mindre lyckat försök, så jag kände mig tvivlande till detta men med mycket hjälp och en stark vilja lyckades jag komma upp på cykelsadeln och mitt högerben fick jobba hårt eftersom vänsterbenet bara följde med i högerbenets takt fick ju både trycka och dra med höger ben för att få pedalerna att snurra runt.

 

Nu kände jag mig rätt så slut men jag hade ju gett mig fanken på att gå 15 varv i barren och jag hade ju bara gjort 6 innan jag behövde sätta mig och vila.

Med en dåres tjurskallighet så sa jag åt katty att koppla kopplet runt foten och nu var det dags.

Jag gick upp i barren med kopplet runt min högra hand och lyfte nu fram vänster benet, jag kände att kopplet skavde in i min högra hand men bestämde mig för att inte känna efter.

Så fortlöpte det varv efter varv, jag kände hur svetten dröp av mig och sjukgymnasterna sa att det ångade om mig. Svetten rann i ögonen men jag brydde mig inte för jag skulle göra 15 rundor idag oavsett.

Så när jag var färdig så ramlade jag ner i rullstolen, stolt, glad, nöjd och fantastiskt trött efter ha avverkat 16 rundor nytt personligt rekord med 4 rundor och denna gång dessutom själv dragit i kopplet under hela gången.

 

Jag var så glad över detta trots tröttheten i kroppen rullade jag in på avdelningen och bad om en ny t-shirt och nya byxor eftersom alla kläder var genomblöta av svett.

Så in i duschen och tvaga sig ....vilken obeskrivlig känsla, jag var helt eruforisk över min prestation, att jag lyckats.

Gjorde mig i ordning inför dagens lunch och intog pannbiff med lök med god aptit(blir nog svårt att andas på salen ikväll ;-) ) länge sen sjukhusmaten smakade så bra.

 

Rullade nu in på rummet för att vila upp min sargade kropp, kände att den behövde nog en eftermiddagslur nu, så in med spotify i lurarna och så sussade man gott en stund.

 

När sen eftermiddagskaffet serverades så kändes det som om detta var livsnödvändigt för att piggna till, så intag av detta sen kom min handledare från wendesskolan för att hälsa på. Hon hade presenter med sig från hela arbetslaget på barn och fritidsprogammet och hon hälsade också från klassen 1b på barn och fritid.
Jag tackar er verkligen för ert engagemang och ert intresse för mig TACK Wendes

 

Efter detta var det dags för kvällsmat och när detta var gjort rullade jag in på salen för att kolla datorn uppdatera bloggen skriva till vänner och bekanta samt kolla fb allt medan jag inväntade kvällens höjdpunkt nämligen besök av hustrun och tösen tyvärr är inte pågen med eftersom han tränar fotboll under  tiden.

Tösen har redan skvallrat i telefonen att hon har en paket med sig till mig från en fruns väninnor Helena Holk-Clausen så det är med spänning man ser fram emot vad för tokerier den damen lyckats tänka ut  till mig. Hon är nämligen  tokig i fysisk träning och det behöver jag ju nu så vi får väl se och ni läsare får säkert läsa om det i morgondagens blogg

Nu slår vi ihop bloggen för idag och ägnar resten av kvällen till familjens besök och spotify och fb senare ikväll

Tack för idag vänner

Är så sjukt nöjd över mina rekord idag

 

Hallå

Idag så har dagen börjat som alla andra förutom att man inte haft någon granne här på salen att säga godmorgon till. Låg istället och kollade en film på netflix som hette brothers en kanon rulle som jag diggade skarpt, se den gärna.

Låg också och chattade med några på morgonen innan det var dags för frukost och piller intag. Känner mig lite småirreterad idag över att min rehab utanför sjukhuset klöddar men försöker låta bli att bli förbannad över detta och fokusera på annat som hjälper mig mentalt, och förr eller senare kommer jag ju dit. Men känner att ju fortare jag kan komma dit ju fortare kan jag komma tillbaka till ett vanligt liv igen.

 

Idag är det väl meningen att jag ska träffa överläkaren på psykiatrin eftersom det finns en psykisk och mental bit inbyggd i denna sjukdomsbild som definitivt behöver jobbas med.

Men just nu känner jag mig taggad och beredd att på ta strider och träna stenhårt, till skillnad för någon dag sedan då jag mest var ledsen och grät.

Känner dock att just nu kavlar vi upp ärmarna igen och ger oss på den bistra verkligheten, som kan vara grym och tuff men det är ju där jag ska vara i framtiden.

Man kan väl säga att ens humör och ork pendlar ganska mycket just nu, men det är viktigt att tillåta båda delarna, livet består ju av toppar och dalar det gäller bara att inte fstna i de djupa dalarna för då får ju räddningshelikoptern komma och vincha upp en från den dalen för där vill jag inte tillbringa min tid.

Försöker se ljust på min tillvaro trots de besvärligheter min sjukdom bidraget med. Nu kan det bara bli bättre och just idag får jag väl ta hjälp av räddningshelikoptern att vincha upp mig en bit så jag iallafall når en bit upp på vägen idag;-))

 

Ska bli spännande att se vad hjärnskrynklar läkaren kan bidra med;-) hoppas mycket  på den hjälpen så att man inte kommer i dalar hela tiden oavsett hur min rehab går. Tänker ibland i mina mörka stunder hur livet kommer te sig om jag inte blir helt frisk och återställd men dessa tankar får komma vart efter, just nu finns inget annat fokus än 100 % återställning

Att formatera om halva hårddisken har man ju gjort förr i historien och det är ju faktiskt år 2013 nu så då går det mesta att lösa.

Allt utom att få små bebisar och tennsoldater att gå men jag är ju varken det ena eller andra så nog fan ska jag kunna gå i framtiden

Puss och kram på er där ute i verkligheten

Hej alla vänner

 

Idag har varit en dag som började klockan sex som vanligt med den vanliga checken av fb, blogg, aftonbladet etc. Alltid lika trevligt att möta av andra chattande vänner av ett godmorgon, känns som man har någon att prata med direkt på morgonen.

 

Sen hände väl inte så mycket mer innan det var dags för frukost, mer än att min sjukhusgranne blev orolig över den bild jag tog på henne på morgonen innan frissan var tillrättad;-) Tyvärr så åker hon hem idag, skönt för henne men trist för en annan som inte har någon att tragga med och dela sin vardag med. Men må så gott

 

När sedan det var dags för att få frukost medicin så fick jag inte de mediciner som jag brukar få. Pratade med sjuksköterskan och  hon berättade att den inte var i kryssad att jag skulle ha den. Hon trodde nog att doktorn bara glömt det, skulle ta upp detta med läkaren på ronden.

 

Rullade ut i matsalen för att käka frukost för att sedan in igen på rummet för att vila sig innan dagens träningspass.

Efter en stund gav jag mig av från rummet och in till sjukgymnastiken där det var dags för att promenera i barren utan koppel runt foten. Detta är enormt ansträngande sjukgymnasten hade dessutom lagt in en extra övning under tiden i barren, nämligen att jag även skulle få min vänsterhand och arm att greppa runt barrstången.Detta var inte enkelt utan sjukgymnasten fick liksom flytta min hand och arm allt eftersom jag fortskred framåt i barren. Jag var som en våtservett på ryggen efter detta moment så ansträngande var det.

 

Efter detta moment så gav mig sjukgymnasten en utmaning att jag skulle gå i en slags trappmaskin för att få in hur jag ska böja och sträcka på vänster ben.

Jag fick även göra knäböj så gott jag kunde med en boll mellan benen, och ni kan tänka hur svårt jag har för det i vanliga fall med min hjulbenthet ;-)

När detta var gjort var jag fullständigt slut och åkte in för att duscha och byta kläder eftersom de andra var dyblöta av kraftansträngningen. Väl i duschen så var det verkligen belöningen för dagens slit, sån känsla att få på sig rena kläder. Man känner sig betydligt friskare efter en dusch.

 

Kom på att jag skulle köpa blommor till min fru idag eftersom hon idag fyller 40 år så jag ringde ut till växthuset för att beställa en stor bukett med bud. Så leveransen skulle ske någon gång i eftermiddag, tror nog hon uppskattar detta.

 

Sen var det dags för lunch och jag kände att min huvudvärk började komma igen och då kom jag på att jag inte hade fått min morgonmedicin fortfarande. Rullade ut till sjuksköterskan och frågade hur det kan vara att jag inte fortfarande inte fått min medicin, hon gick in på datorn för att kontrollera att doktorn kryssat att jag skulle ha den. Doktorn hade dock inte kryssat för den, men sjuksköterskan skulle genast ta kontakt med läkaren.

 

Jag rullade ut i matsalen för att inta dagens lunch men känd att huvudet började bulta igen men nu kom sköterskan med den medicin jag skulle fått klockan 8 på morgonen. Sjuksköterskan berättade att de beslutat sig för att sätta ut den medicinen, men att jag skulle få den idag. Jag hade dock inte fått någon information om detta utan detta var ett beslut som var tagit utan att jag blivit tillfrågad eller delgiven så detta köpte jag inte.

Bad sjuksköterskan att framföra att jag ville prata med läkaren och att jag dessutom ville prata med kuratorn.

 

Somnade sedan gott på sängen med datorn i knäet och spotify i lurarna:-) innan det var dags för att rulla in till sjukgymnastiken igen, för ytterligare ett träningspass.

Precis innan detta ringde min blivande chef upp mig för att prata med mig hur det var, hon frågade även om det var ok att ta upp det med personalgruppen, vilket var självklart för mig. Vi pratade en stund och hon sa att hon skulle komma upp någon eftermiddag för att sitta och prata en stund, blir så sugen på att komma tillbaka så fort som möjligt och rulla upp till min arbetsplats.

 

Sen blev det sjukgymnastik och till att lägga sig på britsen för att öva upp de rörelser man tidigare kunnat göra, med hjälpande händer ifrån sjukgymnasten. Egentligen otroligt så mycket rörelse man haft tidigare och så inskränkt man är nu känns nästan overkligt.

Efter detta ville Bengt min ena sjukgymnast att jag skulle upp och gå i en eva stol. Det är en gåstol man kan gå och hålla sig samt luta sina armbågar på stolen. Samtidigt som jag hade ett koppel runt vänster foten som jag höll med höger hand och drog fram foten.

När jag sedan kom in på avdelningen kom en av mina bästa vänner Uffe på besök. Uffe är som en bror för mig och vi har känt varandra i 25 år snart och delat allt i vått och torr. Känns som en underbar förmån att ha en så nära och god vän som man kan dela allt med.

Under tiden så kom doktorn in på avdelningen och satte sig. Han förklarade att de gjort ett försök att sätta ut den medicin som jag tidigare haft och att  på min säng, men nu valt att sätta in den igen samt sätta in den medicin som jag har som behovsmedicin.

Så inga förändringar i fortsättningen utan att kommunicera det med mig. När vi sedan pratade om min fortsatta  behandling och rehab så upplyste jag läkaren att det inte var aktuellt att han skriver ut mig härifrån förän han har en plats klar på dagrehab i Hässleholm. Fick nämligen en kallelse i fredags från rehabiliteringen i Hässleholm där det stod att jag var erbjuden en plats där inom 3 månader, vilket skämt. Jag vet hur systemet fungerar de vill bara ha ut mig härifrån och hem. Sen kommer jag sitta där hemma utan att det händer något och bara väntar tills de har plats i Hässleholm.

Som tur är hade jag läst in mig på patient och sjukvårdslagen med hjälp och tips av en kompis och arbetskollega, tack Mikael. I den stod det följande

 

 Gokväll alla där ute
Vilket underbart väder det varit idag. Så skönt att få vara ute i vårvädret en stund idag. och framför allt få vara hemma .
Dagen började annars runt halvåtta idag då Ludde våran hund hoppade upp till mig och slickade på mig samt lade sig på min kudde för att krypa riktigt nära. En hund tror jag har en riktigt bra läk effekt på ens mentala del.

Att nästan villkorslöst bli älskad av en sann vän känns ju jättebra, även om vi bestämt en gång i tiden att hunden inte skulle vara i sängen. Men vad gör det om hundra år ;-)
Efter detta så var det dags för dagens första träningspass TOABESÖK det är inte helt enkelt att ta sig in på toan från en smal hall där det inte går att vända en rullstol, det gäller inte att det är akut för då kommer man inte hinna in på dasset.
Så det gäller att känna efter i tid så det inte händer någon olycka för det skulle kännas väldigt förnedrande.
Efter detta gick frun ut i köket för att göra lite kaffe, inte dumt att få kaffet serverat på sängen. Låg sedan en stund och surfade runt på nätet samt skrev lite på min blogg om hur saker och ting förändras i samband med att man insjuknar och livet ställs på sin spets.
Jag fortsatte dagen med att tösen kom ner och gav sin pappa en morgonkram. vilket kändes fantastiskt. Nu var det dags för frukost så upp i rullstolen och rulla ut i köket för att äta långfrukost med ägg och sill, riktigt nice. Kändes så bra att hela familjen satt och åt en lång frukost tillsammans och pratade med varandra.
Efter en stund var det dags att ta tag i dagen men först var jag bara tvungen att ta mig ut på farstukvisten för att känna på denna fantastiska vårdag. Så skönt det var att få känna solens strålar värma en, fantastisk känsla.

Satt dock inte ute så länge för jag kände mig lite trött så jag rullade in i sängen för att kolla vasaloppet på datorn.
Hann dock inte vila så länge förrän frun morbror dök upp och ville se hur det var med mig, så jag tog mig upp för att fika lite samtidigt som grannen Ola också dök upp, så vi satt en stund och fikade

När detta var gjort så ville jag duscha och har ju fått ett hjälpmedel att sitta på när jag duschar så det gick hyfsat, förutom att jag råkade tappa duschen så det sprutade ner inredningen men det är ju sådant som händer ingen idé att bli irriterad.
Sen var det ju dags för att dressa sig med nya kläder så jäkla skönt. Efter detta begav jag mig ut i det fina vädret för att kolla när min tös och hennes kompisar hoppade hopprep, länge sen jag satt och njöt av att min tös hoppar hopprep.

Men som jag skrev i morse så får man lite annat perspektiv på sin tillvaro. Satt och njöt på gatan hemma och bara myste innan taxin kom för att köra mig till sjukhuset igen.

Detta var inget roligt ögonblick att behöva åka tillbaka igen, men när jag väl kom upp på avdelningen kändes det ändå ok eftersom jag kände mig rätt så trött.
Jag hoppade upp i sängen och en stor fördel med denna säng är ju att man kan justera ryggstödet upp och ner vilket underlättar ens ställning i sängen.
Somnade nu en stund var verkligen välbehövligt att få vila sig, vaknade dock och kände nu att en begynnande huvudvärk åter gjorde ett intågande i skallen, så jag kallade på sjuksköterskan som kom och gav mig 2 panodil för att se hur de verkade. Värken släppte dock inte utan accelererade och jag fick åter kalla på sköterskan som nu gav mig behovsmedicinen som skulle göra att det kom till att släppa.
Det konstiga att jag känner direkt när medicinen börjar göra verkan för då försvinner värken, ju mer verkan medicinen får ju mindre värk får jag, men det är kanske logiskt. Men det märks direkt tar inte mer än en halvtimme så börjar verken försvinna.
När nu huvudvärken försvunnit så har jag legat och slösurfat samtidigt som jag lyssnat på spotify. Det är en befrielse att kunna vara smärtfri någorlunda. Sen har jag ju ändå kvar min rörelse inskränkning som ställer till det men det är något som vi ka ta nya tag med i morgondagens sjukgymnastik.
Så nu passar jag på att uppdatera min blogg samtidigt som jag gör en statusuppdatering på fb, så må så gott folk så ses vi imorgon med ny träning och förhoppningsvis ytterligare framsteg
Tack för idag och tack till alla som följer mig och skickar kommentarer
Kramar
Jörgen

Godmorgn vänner

Inat har jag sovit som en liten gris, fy vad skönt det har varit och få förmånen att ligga i sin egen säng. Tänk vilka perspektiv man får i ens tillvaro att sådant som man tidigare i livet tog som en självklarthet är nu så jäkla svårt att fatta.

Ligger fortfarande i sängeen och tänkte skriva av mig lite.

Det är lite svårt för andra att kunna förstå, men jag gör ett försök att få er att förstå. Jag ligger fortfarande isängen och mina tårar rinner ner för mina kinder som på ett litet barn. Vet egentligen inte varför men bara en sådan sak att det är någon som vaknar vid ens sida och säger godmorgon och pussar en. Detta är inte en självklarhet för det är alla inte förunnat.

Tidigare innan min sjukdom eller vad vi nu kallar det så hände det rätt ofta att man tjabbade och bråkade emellanåt i sitt förhållande, upplevde nog att vi tjatade och gnatade på varandra. men känner en oerhörd tacksamhet mot den jag är gift med eftersom hon står ut med allt detta och vad det  innebär för övriga familjen.

 

Många som läser detta kanske inte känner mig på detta lite djupare plan utan bara den som showar och slänger sig med skämt till höger och vänster. En del kanske också upplever mig som en hård och kantig människa som bara är hård och säger vad han tycker utan att tänka på konsekvenserna, och vist kan jag ibland kanske vara lite för rakt fram men ibland har jag svårt att hålla igen på saker som jag tycker är fel och detta är ju något som jag behöver jobba med.

 

Jag känner att om det är något som detta medfört så är det att jag inte kanske tar saker så självklara just nu och uppskattar små saker i livet och kanske  är det så när man råkat uut för en så traumatisk sjukdom som denna att man blir lite ödmjukare, uppskattar småsaker i livet som tex. innan lät vi inte hunden hoppa upp i sängen, men idag fanns det något mer glädjande än att ha en hund som hoppar upp i ängen glad som bara den och slickar en i ansiktet och lägger sig på ens bröst, fy vad mina tårar strömmade ner för mina kinder.

 

Jag tror att just hunden har en fruktansvärt bra läkande effekt mentalt på mig, kan inte tänka mig en mer trogen vän som alltid möter en med samma glada svans som viftar och är alltid lika tacksam. TACK ludde som hunden heter även om han inte kan läsa det.

 

Ja morgonen börjar toppen med tårarna rinnande ner för ens kinder.

Vill passa på att tacka livet, för att jag finns kvar i detta fantastiska liv som innehåller så mycket fantastiska saker.

 

Nu dags för en vasalopps frukost må bäst vänner och tack för ni följer mig här på bloggen.

 

 Gokväll vänner
Då var det åter dags att summera en händelserik dag som innehållit mycket så ikväll känner jag mig rätt så färdig.
Dagen började som vanligt med morgonrutinerna som puls och blodtryck, är ju lite orolig för mitt undertryck på morgnarna som ligger lite för högt så detta får jag ju diskutera med läkaren. Det ligger runt 100 och normalt är runt 70-80 så detta tåls att fråga om även om det inte är skyhögt.

Passade på att uppdatera min blogg med ett inlägg som jag funderat på en hel del på, gå gärna in och läs på den

När detta gåtts igenom så kom dagpersonalen med sjuksköterskan Malin i spetsen med sitt glada norrländska skratt, en underbar sjuksköterska som verkligen bryr sig om sina patienter och tar sig den tid var och en behöver, så en stor guldstjärna till henne:-)

Efter detta låg vi och småsnackade samt så lyssnade jag på lite go musik på spotify innan det var dags att hoppa upp ur loppelådan;-) och rulla ut för ägg och silla frukost. samt slänga i sig dagens skörd av pillerna som gör att man klarar av sin vardag, tyvärr. Detta är dock något som jag vill bli av med så fort som möjligt men just nu är detta tvunget eftersom situationen kräver det.

När detta var gjort så gick vi åter in på rummet för att ligga och snacka lite skit. Faktiskt trevligt med folk i ens egen ålder som man kan snacka lite med och inte bara gamlingar som mest ligger och väntar ut tiden.   
När sen undersköterskorna kom in på rummet för att fråga om man behövde något dricka eller något annat så passade de på att renbädda min säng vilket kändes riktigt bra eftersom jag svettats rätt så mycket under natten.

Efter detta låg jag och chattade en del på fb samtidigt som jag lyssnade på musik. Hela förmiddagen låg jag mest och slappade kände mig faktiskt riktigt bra under omständigheterna.
Gick in för att tvätta sig och känna sig lite fräsch inför hembesöket i eftermiddag. Passade även på att få på mig lite nya kläder så man känner mig som en ny människa.

Middagen var serverad så då var det bara för oss att rulla ut i matsalen. Idag var det en riktigt god köttgryta som serverades.
Sen var det  dags för att packa ihop lite av sina grejor som jag kände kunde få åka med hem. Packade ryggsäcken med de saker som fick plats, detta tog på krafterna så jag la mig på sängen för att vänta in taxin som skulle komma vid tre tiden. under tiden så fick jag en sådan blixtrande huvudvärk som jag kände att skulle denna fortsätta så var min eftermiddag körd med hembesök och övernattning och alla de förväntningar både jag och familjen hade.
Så jag ringde efter personal som var en undersköterska som i princip nonchalerade min huvudvärk som nu accelererade och nästan blev outhärdlig. Jag bad dock henne säga till sjuksköterskan att komma.
Tiden rann iväg och det dök inte upp någon sjuksköterska kände nu att risken för att jag skulle behöva ställa in var överhängande ringde åter igen efter personal och äntligen dök sjuksköterskan Malin upp som inte var så villig att ge mig extra medicin eftersom jag skulle åka hem, men insåg också att jag verkligen behövde extra tabletter så hon gick och hämtade starka tabletter och efter 40 min så började det att släppa vilket var verkligen tur.
Hade dock fortfarande lite malande huvudvärk men så kom äntligen taxin som skulle ta mig hem till Balsby.
Så ner till taxin och mot Balsby, skulle bli riktigt skönt att komma hem.

Väl hemma så rullas jag in av chauffören och vem kommer du och i princip hoppar upp i rullstolen jo hunden Ludde som blev överlycklig.

 

 

 

Var en sån skön känsla att kunna få vara hemma själva och nu var jag riktigt sugen på kaffe gjort på gevalia böner för sjukhusets kaffe smakar som ja jag vet inte vad.

Efter en stund så kom  underbara grannen Ewa Ejlefur över med en blomma från grannarna på gatan, helt fantastisk. Hon kom in en stund för att sitta och prata och undrade förstås hur det var med mig. Vi satt en go stund och snackade om hur det varit på sjukhuset och hur sjukdomsförloppet varit eftersom hon har stor erfarenhet av patienter själv.

 

Efter en stund så gick Ewa in till sitt och jag rullade in för att lägga mig på sängen och vila eftersom det tagit på krafterna att bara ta sig hem. Jag rullade in och lade mig och efter en stund så kom grannen Ola Dahlberg in för att se hur det var med mig men han fick faktiskt besöka mig när jag vilade mig eftersom jag inte kände att jag orkade ta mig upp igen, vi kollade på den nya fimtjänsten netflix hade att erbjuda efersom han inte kollat utbudet där tidigare. men blev tvungen att avbryta detta eftersom toabesök är ju ett måste. Detta är dock lite problematiskt att ta sig in och ur dasset även om vi har hjälpmedel där. Men med en tjurskallighets envishet så gick det men man är ju helt genomsvett efter ett sådant besök.

Gick in och lade mig igen under tiden familjen lagade middag, ungarna är helt fantastiska till att hjälpa till att göra mat och duka. De har verkligen tagit hjälpt till och tagit ett stort ansvar när jag inte varit hemma och det sitter tydligen i nu också.
Det känns verkligen super att barnen ställer upp när deras pappa har det lite tufft TACK <3 Saga Granekull Simon Granekull Ekeberg visar deras stora hjärta
Nu var det dags för att inta kvällens gourmet middag med entrecote klyftpotatis vitlökssås och grönpepparsås, så gott det var TACK Therese Granekull var länge sen man åt så gott.

Nu var man färdig för sängen medan de andra satt uppe på ovanvåningen och kollade melodi festivalen sitter jag här nere och summerar dagen, innan det är dags för att krypa ner. Lite oroväckande att jag åter börjar känna av min huvudvärk ifrån eftermiddagen trots jag intagit kvällmedicinen men får helt enkelt avvakta och se utvecklingen. Har ju en plats om det skulle bli outhärdligt men det får vi hoppas slippa

Tack alla vänner för dagens innehåll av min vardag

Må så gott

Och jag säger godmorgon till er alla er som är inne och läser här. Jag ligger i sängen och funderar på hur livet ter sig och har just pratat med min nya sjuksals kamrat som precis upplever samma psykiska oro och samma ångest som jag upplevde e första dygnen av min sjukdomshistoria.

I min sjukdom har jag ju fått hjälp med att hantera min oro och ångest genom dels mediciin och sen har vi ju en underbar kurator på avdelning.

Har fått chansen hos henne att kunna ventilera saker som jag känner en oerhörd besvikelse över samt fått nya perspektiv på saker som jag gjort tidigare med automatik utan att reflektera. Detta blir ett jobb som kommer ta mycket kraft men om måste göras. Kuratorn har även hjälpt mig med att inte lägga så mycket kraft och energi på saker som stör mig, utan istället lägga energi och kraft på saker som gör mig friskare och gladare vilket är oehört viktigt.

Sen måste jag tillstå att jag kan ju upplevas som rätt så ego i denna situation jag befinner mig i, men det måste jag tyvärr vara, för nu är det jag som ska bli frisk. Så om jag inte hör av mig till er får ni ursäkta men det är fullt tillåtet att själv slå en signal och höra hur det är med mig och var inte rädda för det, för det blir någon slags terapi och prata om det som inträffat Ni andra som har svårt att acceptera detta och ser mig bara som ett stort ego har jag tyvärr inte tid att lägga någon energi på just nu.

Hej vänner och bekanta

Natten till idag så har jag inte sovit så bra, vilket resulterade i en ganska trött ekeberg när sköterskorna kom vid 6 tiden.
Jag har väl funderat för mycket under natten hur dagen ska te sig, nu när det är dags för att göra hembesök.

När väl sköterskorna gjort sitt jobb och jag kollat över gårdagens och nattens inlägg, så lade jag mig igen och somnade minsann om, blev dock bryskt väckt av en sköterska som nog skulle bytt arbete för många år sen;-)

Så snabbt upp i rullstol för att få någon frukost i sig, när jag väl kom ut i matsalen så hade de ju inte ens dukat fram frukosten. Så det var ju inte så det brann i knutarna även om man fick det intrycket av uppvaknandet.

När väl frukosten var nere så kom arbetsterapeuten och ville jag skulle följa med henne för att få en ny kärra årsmodell 13 inte illa, så nu skulle den ställas in och justeras så den skulle passa mig denna blev helt perfekt:-) Så nu rullade man snabbt in på avdelningen i en glänsande rullstol.

Så snabbt in i duschrummet och duscha för att känna sig fräsch och få på sig lite civila kläder och slippa landstingets fångvårdsdräkt:-)

Nu var klockan kvart över nio och sjukgymnast och arbetsterapeut skulle hämta mig för dagens hembesök där vi skulle prova ut de hjälpmedel som jag skulle kunna tänkas behöva för att klara av min vardag hemma.

 

 

 

 

Väl hemma så mötte kommunens arbetsterapeut också upp för att bistå med hjälp, för den dagens då jag flyttar från csk så kommer kommunen få ta över ansvaret för att anpassa hjälpmedlen som ev behövs för mig.

Första bekymret som vi ställdes inför var ju hur jag skulle komma in i huset, men efter lite mixtrande så lyckades vi ta in både mig och rullstol.
Efter detta var det dags att hälsa på en vän jag inte sett på två veckor snart och det var nog ett väldigt efterlängtat möte både för mig och hunden

 

 

När detta var gjort så var det dags för att se så att jag kunde ta mig runt i huset och se om jag kunde göra de vanligaste och viktigaste vardagsrutinerna så som tvättning toabesök kunna duscha etc. Testade även hur det var att komma upp och ur sängen och över till rullstolen.
När detta var gjort så installerade arbetsterapeuterna de hjälpmedel de ansåg skulle behövas inomhus för att klara mig.

 

Jag skulle även få ett larm som jag kunde ha med mig om det ev skulle hända något när jag kommer att vara hemma själv vissa dagar.

Efter detta så fick vi ju lösa frågan om hur vi skulle göra för att lösa problemet med att komma in och ut ur huset. Kommunens arbetsterapeut hade skenor i mettal med sig som vi kunde ställa över trappstegen för att på så vis kunna rulla ut och in från huset. Detta måste jag dock ha hjälp med och fick hårda restriktioner att absolut inte göra det själv.

 

Jag kan dock själv ta mig innifrån huset och ut på farstukvisten för att kunna lapa lite friskluft, me like:-))
Vi avslutade hembesöket med lite kaffe och muffins inte alls fel. Hembesöket upplevdes väldigt positivt då vi fick se i verkligheten vad vi själva kunde klara av och vad vi behövde hjälp med.
Efter detta åkte en trött man tillbaka till avdelningen för att inta dagens lunch som var fiskgryta och för övrigt riktigt god.

När detta var gjort åkte jag in för att vila lite middag på sängen vilket var riktigt skönt. Efter en stund ringde två kompisar och undrade om jag orkade med att ta emot lite besök och nu när man vilat sig lite så kände jag väl att det gjorde jag mer än gärna.

Så jag rullade ut i dagrummet där vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord. Vi kollade lite på våra iphons eftersom min hade hängt sig då jag skulle ladda ner appen för min blogg.
Efter mycket mixtrande så fick vi göra en återställning sen fungerade det klockrent, vilken tur för vad skulle man gjort utan mobil;-)

När besöken var över för denna gång så åkte jag in och sov en stund med spotify i lurarna jag sov fram till det var kvällsmat  och nu kände jag mig riktigt utvilade inför familjens besök då vi skulle ha lite fredagsmys med godis chips och coca cola och kolla tv ihop. Det var riktigt skoj att känna att man någonstans kan känna att det är fredag och att den speciella känslan med fredag infann sig trots man inte arbetat med något arbete. Det blev även någon runda kortspel riktigt roligt.

Och ni som undrar hur det  gått med träningen idag så kan jag säga att hembesöket tärde på krafterna både mentalt och fysiskt så någon annan träning mer än det har det inte blivit idag, men jag är mer än nöjd och det är huvudsaken

Så när familjen begett sig hemåt så gick jag in på rummet för att summera dagen idag i skriftlig form samt lyssna lite på spotify.
En annan uppskattad grej under kvällen var även folket från jobbet ringde mig på skype med videosamtal direkt från deras afterwork fest, hade dom ös eller hade dom ;-)
Det lär väl deras morgondag avslöja för dem. Själv ska jag under morgondagens em hem på lite permission vilket ska bli kanon

Ha det gått där ute så hörs vi imorgon