Gokväll vänner
Idag har det varit en väldigt konstig dag. Redan när jag vaknade så kände jag mig trött och ohört sliten jag tog ändå upp datorn för att se om någon var vaken så här tidigt. Samtidigt som jag kollade händelser på FB och min mail. Gick även in en runda på aftonbladet och kristianstadsbladet. Jag kände mig fortfarande väldigt hängig och trött, tänkte att det blir nog bättre när jag får morgonmedicinen och får i mig lite frukost.
Det blev det dock inte utan jag kände att detta var inte en av mina bättre dagar. Lade mig för att softa lite framför en film då arbetsterapeuten kom in och ville jag skulle följa med in och skruva ihop lite möbler som jag gjorde igår. Men Ekeberg var inte alls på humör för det idag så vi gjorde en kompromiss som gick ut på att jag hoppade in i duschen och hade lite alldaglig träning.
Jag tänkte att det kunde kanske vara bra för mitt mående att få känna sig lite fräschare och kanske skulle jag bli lite piggare av detta.
Sagt och gjort så rullade jag in i duschen och tvättade mig grundligt för fy vad man blir svettig i dessa sjukhussängar. Att bara lyckas tvätta sig år som ett helt arbetspass, så då fick jag lite träning iallafall.
Sen var det dags för sjukgymnasterna att locka in mig till träningslokalen vilket jag inte heller var direkt sugen på men tänkte oavsett hur jag mår så skall jag iallafall prestera något. Så jag rullade in på sjukgymnastiken trots motståndet. Jag gick upp i barren och gick mina 8 vändor, samma som igår så inget PB idag men så är det vissa dagar. Efter detta rullade jag åter in på rummet.
När jag kom in så kom ronden in med avdelningsläkare och sjuksystrar, och nu skulle jag få mitt livs överraskning eller kanske inte mitt livs, men detta skulle vända upp och ner på allt vad min sjukdomsbild och sjukhusvistelse hittills inneburit.
Läkaren berättade för mig på ett lugnt och betryggande sätt för mig att de inte längre trodde att det var en propp som orsakat de skador jag fått. Med tanke på den omfattning som jag har av skador vänster ben och vänster arm så borde man ha hittat skador på hjärnan vid mr röntgen. Eftersom man inte hittat något så lutar man sig mot något annat.
Det är nämligen så att de får in några patienter varje år med symptom som är precis som propp i hjärnan med förlamning etc som följd, men visar sig att det är som man inte lyssnat på sin kropp i den utsträckning den velat.
Ungefär som att köra på i 190 knyck men man får bara köra i 50 och ändå har jag fortsatt köra på i 190
Det är dock samma forma av rehab så ur den synvinkeln är det ingen skillnad.
Det som är positivt är ju att min hjärna inte har tagit någon form av skada iallafall inte vad de kan utläsa från mr röntgen.
Det negativa är ju att jag kommer få träna väldigt mycket dels på den fysiska biten för att få kroppen att lyda igen, men även på det psykiska stadiet där jag kommer få lägga ner massor av tid för att lägga om min levnadskurs.
Jag kommer att få lägga om mitt levnadssätt helt och hållet, tyvärr. Det kommer att vara en svår process men som jag är tvingad till annars kommer detta inte fixa sig på ett bra sätt.
Efter detta besked gav mig ner i cafeterian med rullstolen för att träffa en ny och förhoppningsvis ihållande vän som jag lunchade med. Han var så sjyst att låna ut en iphone under tiden min är på lagning TACK.Det var skönt att sitta och äta nere ibland andra människor det fick en på lite andra tankar och känna på en annan atmosfär istället för att vara på avdelningen hela tiden.
Under em så hoppade jag över träningen för att jag helt enkelt inte kände alls för det hade många tankar i huvudet och fattar fortfarande inte vad som hänt i min kropp. Det hade varit betydligt enklare att förstå om läkaren hade sagt att du har en propp i hjärnan som alla har varit övertygade om tidigare.
Så nu får vi se hur det blir med rehabiliteringen i hässleholm de påstår att det inte finns plats där och att jag då ska bo hemma och åka varje dag med taxi.Hur detta nu ska fungera. Vi ska ha ett möte imorgon med läkaren sjuksköterskor, rehab, sjugymnast min fru och jag där vi får diskutera hur allt ska lösa sig på bästa vis
Efter en omtumlande dag och massor av tankar så släcker jag ner för inatt
Obs glömde mämna att jag börjat blogga och vill ni följa den så kommer den upp här när jag lärt mig hur man gör. Den heter iallafall "Thewaybacktobalsby"
ses imorgon vänner
kramar Jörgen
Idag har det varit en väldigt konstig dag. Redan när jag vaknade så kände jag mig trött och ohört sliten jag tog ändå upp datorn för att se om någon var vaken så här tidigt. Samtidigt som jag kollade händelser på FB och min mail. Gick även in en runda på aftonbladet och kristianstadsbladet. Jag kände mig fortfarande väldigt hängig och trött, tänkte att det blir nog bättre när jag får morgonmedicinen och får i mig lite frukost.
Det blev det dock inte utan jag kände att detta var inte en av mina bättre dagar. Lade mig för att softa lite framför en film då arbetsterapeuten kom in och ville jag skulle följa med in och skruva ihop lite möbler som jag gjorde igår. Men Ekeberg var inte alls på humör för det idag så vi gjorde en kompromiss som gick ut på att jag hoppade in i duschen och hade lite alldaglig träning.
Jag tänkte att det kunde kanske vara bra för mitt mående att få känna sig lite fräschare och kanske skulle jag bli lite piggare av detta.
Sagt och gjort så rullade jag in i duschen och tvättade mig grundligt för fy vad man blir svettig i dessa sjukhussängar. Att bara lyckas tvätta sig år som ett helt arbetspass, så då fick jag lite träning iallafall.
Sen var det dags för sjukgymnasterna att locka in mig till träningslokalen vilket jag inte heller var direkt sugen på men tänkte oavsett hur jag mår så skall jag iallafall prestera något. Så jag rullade in på sjukgymnastiken trots motståndet. Jag gick upp i barren och gick mina 8 vändor, samma som igår så inget PB idag men så är det vissa dagar. Efter detta rullade jag åter in på rummet.
När jag kom in så kom ronden in med avdelningsläkare och sjuksystrar, och nu skulle jag få mitt livs överraskning eller kanske inte mitt livs, men detta skulle vända upp och ner på allt vad min sjukdomsbild och sjukhusvistelse hittills inneburit.
Läkaren berättade för mig på ett lugnt och betryggande sätt för mig att de inte längre trodde att det var en propp som orsakat de skador jag fått. Med tanke på den omfattning som jag har av skador vänster ben och vänster arm så borde man ha hittat skador på hjärnan vid mr röntgen. Eftersom man inte hittat något så lutar man sig mot något annat.
Det är nämligen så att de får in några patienter varje år med symptom som är precis som propp i hjärnan med förlamning etc som följd, men visar sig att det är som man inte lyssnat på sin kropp i den utsträckning den velat.
Ungefär som att köra på i 190 knyck men man får bara köra i 50 och ändå har jag fortsatt köra på i 190
Det är dock samma forma av rehab så ur den synvinkeln är det ingen skillnad.
Det som är positivt är ju att min hjärna inte har tagit någon form av skada iallafall inte vad de kan utläsa från mr röntgen.
Det negativa är ju att jag kommer få träna väldigt mycket dels på den fysiska biten för att få kroppen att lyda igen, men även på det psykiska stadiet där jag kommer få lägga ner massor av tid för att lägga om min levnadskurs.
Jag kommer att få lägga om mitt levnadssätt helt och hållet, tyvärr. Det kommer att vara en svår process men som jag är tvingad till annars kommer detta inte fixa sig på ett bra sätt.
Efter detta besked gav mig ner i cafeterian med rullstolen för att träffa en ny och förhoppningsvis ihållande vän som jag lunchade med. Han var så sjyst att låna ut en iphone under tiden min är på lagning TACK.Det var skönt att sitta och äta nere ibland andra människor det fick en på lite andra tankar och känna på en annan atmosfär istället för att vara på avdelningen hela tiden.
Under em så hoppade jag över träningen för att jag helt enkelt inte kände alls för det hade många tankar i huvudet och fattar fortfarande inte vad som hänt i min kropp. Det hade varit betydligt enklare att förstå om läkaren hade sagt att du har en propp i hjärnan som alla har varit övertygade om tidigare.
Så nu får vi se hur det blir med rehabiliteringen i hässleholm de påstår att det inte finns plats där och att jag då ska bo hemma och åka varje dag med taxi.Hur detta nu ska fungera. Vi ska ha ett möte imorgon med läkaren sjuksköterskor, rehab, sjugymnast min fru och jag där vi får diskutera hur allt ska lösa sig på bästa vis
Efter en omtumlande dag och massor av tankar så släcker jag ner för inatt
Obs glömde mämna att jag börjat blogga och vill ni följa den så kommer den upp här när jag lärt mig hur man gör. Den heter iallafall "Thewaybacktobalsby"
ses imorgon vänner
kramar Jörgen
Hade idag förmånen att få vara med PJ en stund på terapin och hos sjukgymnasten. En sådan djävla kämpa glöd och envishet Du ligger inne med har sällan skådats. Inget öga torrt när jag tog hissen till entré plan för att åka hem. Kram på dig Jörgen.