thewaybacktobalsby.se

Idag började dagen vid 6 tiden då jag vaknade och kände mig ganska utvilad så, så jag hoppade upp och rullade ut i köket för att sätta på den dagliga koppen kaffe.

Tänkte att på morgnarna framöver så ska jag dricka kaffe ur den mugg som jag fick av goda vänner i lördags för att påminna mig själv om hur viktigt det är att

 

Sen var det till att börja duka fram morgonens frukost för oss i familjen, barnen kom ner från ovanvåningen och var jättetrötta. Så det blev till att tjata lite och locka dem till att få i sig lite frukost för att orka med dagens skol arbete.

När de sen var på väg att gå så vände saga i dörren och ville bli hemma eftersom hon för tredje dagen i rad har ont i magen. Lite oroväckande som förälder så det får bli ett doktors besök i eftermiddag.

 

Sen satte frun och jag igång med dagens sysslor, så jag började dammsuga, inte lätt när man sitter i rullstol och bara har en fungerande hand :-( men det gick. Kände mig lite irreterad över att man behöver säga till frun och be om hjälp att flytta saker så man kom åt att dammsga

Irretationen och ångesten över att hela tiden i princip behöva vara beroende av någon den känslan är svårhanterlig, denna leder till att jag blir irreterad. Jag kände också att jag blev irreterad när frun satt vid datorn och jag håll på att dammsuga, jag hade missuppfattat vad hon gjorde på datorn. Det var att sjukanmäla dottern samt skriva ett mail till hennes lärare, vilket var en självklarhet. jag trodde dock att hon satt och svarade på jobbmail eller surfade, detta gjorde ju att hon i sin tur blev irreterad på mig.

 

Känner att hela denna situation som jag hamnat i med sjukdom och allt vad det innebär blir en så stor omställning för oss. Att det är lätt att bli irreterade på varandra.

Sen känner jag ju mig kass som inte kan hjälpa till mer än det jag kan tex att köra till träningar, matlagning etc. Det har jag ju varit duktig på tidigare och nu helt plötsligt så kan jag inte det heller, detta tär på mig.

Kom på att vi behövde ringa om doktorstid till dottern så detta gjorde jag och efter detta så passade jag på att ringa arbetsteraphueten för att beställa reservdelar till rullstolen(tål inte terrängkörning:-) )

 

Efter frukost och gnabbet oss emellan rullade jag in i sängen för att vila mig, kände mig faktiskt lite trött trots det inte var så många timmar sen man steg upp.

Så efter lite fb och spotify så somnade jag gott och sov väl en timmes tid eller något i den stilen. När jag nu var vaken så fortsatte jag ligga i sängen och surfa lite.

 

Nu var det dags för lite lunch så jag och dottern satte oss för att äta medan frun tog hunden på promenad, såg även till att dottern gjorde sig iordning för att åka till stan med frun. Så när de åkte iväg så rullade jag åter in i sängen för att surfa lite och passade även på att ringa sjukhset i häsleholm inför morgondagens besök, eftersom jag behöver sjukresa dit och hem. Så de lovade mig att fixa detta. De återkom efter en stun och berättade att taxin kommer klockan 13 imorgon.

 

Låg kvar en lång stund och råkade nog somna igen för rätt som det var så kom sonen hem från skolan och var arg som ett bi, för att frun och dottern åkt till stan och doktorn själv, han ville följt med och beställt ett tv spel.

Men efer en stund av ilska så lugnade han ner sig och kunde diskutera(kramar är ett bra botemedel mot ilska)

Frun och dottern kom nu hem och dottern hade handlat Justin Bieber kläder.

Tur att jag inte var med i stan för sådan hysteri denna flick/tonårs idol skapar. Har idag hört tjat om biljetter till hans konsert i princip från morgon till kväll.

 

Så nu är lugnet åter i huset Saga och frun på ridning och sonen uppe på rummet och jag liggandes i sängen för att uppdatera bloggen.

 

Tänkt mycket på vem som hör av sig till mig och vad de egentligen betyder för mig. Tycker det är trist när man skickar pm via fb att folk inte svarar eller hör av sig på annat vis.

 

Ska försöka komma i säng något så när i tid ikväll för imorgon blir det beök med många olika nya personer på rehab i Hässleholm och bara det att presentera sig för dessa och berätta vad som hänt kan vara nog så ansträngande, men vi får se imorgon. Ingen idé att oroa sig för det redan och förstöra nattsömnen med det grubbleriet.

 Märker att jag börjar bli irreterad på saker som bara tar energi, typ att bara sitta i denna jäkla rullstol och inte göra det man brukar och sen alltid ha någon vid min sida för att kunna göra saker som tidigare varit självklara för mig. Märker även att jag irreterar mig på småsaker som tex när folk inte svarar på meddelande man skickar  på fb, det är inte ett bra tecken, att irretera sig på småsaker. Märker att mitt tålamod är på väg att rinna ut och att min stubin blir mindre och mindre. Ett annat ex är när min fru undrar om jag behöver de mediciner som jag tar för att minska ångesten, när hon säger att det är väl bättre att du går och pratar med någon vilket jag också ska göra. Hon gör ju det för att hon är mån om mig och vill mitt bästa, men inser inte det alltid utan blir då irreterad istället.

 

Detta som drabbat mig har många olika dimensioner och jag är nog inne i någon "tycksyndomdigsjälvfas" där jag börjar undar vaeför allt drabbar mig och varför just jag ska få detta, men vi får väl se hur morgondagen ter sig.

Må bäst alla där ute i kylan

 

Kramar

 jörgen