thewaybacktobalsby.se

Idag har varit en händelserik dag som började vid 6 tiden imorse då klockan ringde, låg dock kvar en halv timme och snoozad eftersom barnen har studiedag idag och inte behöver komma upp i vanlig tid.

 

Låg och småpratade med frun över inlägg och min blogg som vi hade lite olika uppfattningar om, men det är nyttigt att prata om saker.

Nu var det dags att stiga upp och ta tag i dagen. Rullade ut i köket och satte på första baljan kaffe samtidigt som jag plockade fram datorn för att kolla de sidor som jag brukar checka av på morgonen.Under tiden så var fyrbenta vän ute på sin morgonpromenad. Kände mig glad över de meddelanden och kommentarer jag fått under kvällen och natten det var faktiskt rörande så att tårarna kom fram

 

När de kom tillbaka så dukades frukosten fram och vi käkade tillsammans eftersom barnen också vaknat så kom de också ner och käkade.

Det känns så gott att när barnen kommer ner så får man alltid(nästan) en morgonkram och säger godmorgon.

 

Fick en förfrågan från en vän om det var ok för mig att hon visade min blogg för sina arbetskamrater eftersom hon tyckte att de behövde något att reflektera över och kunna gemföra med. De sitter själva i en tung sits eftersom de fått reda på att deras verksamhet ska flyttas utomlands och alla förlorar sina jobb, och då tyckte hon att det fanns saker som var mycket värre och då menade hon att hon kunde visa min blogg. Detta var ju självklart för mig om jag kan hjälpa någon på traven med min blogg så gör jag självklart det:-) vad glad man blir när det uppskattas det man gör:-)

 

Efter detta så dukade barnen undan frukosten utan att jag behövde tjata, de är så duktiga att hjälpa till i hemmet, nu efter jag kommit hem från sjukhuset. De förstår att de måste hjälpa till nu när situationen är som den är.

Jag rullade in på toa med hjälp av Simon som körde in stolen på toan så jag kunde sitta i den under tiden jag rakade mig.

Det är inte lätt att raka sig med höger hand när man är vänsterhänt kan jag lova. Kände även att jag behövde fräsha till mig i håret så jag bad Saga att klippa mg, vågligt va;-) detta var första gången hon använde en trimmer, så det var en nervös pappa som väntade med spänning på att få se sig i spegeln.

Efter detta var man ju full av hår på hela kroppen så det fanns inte någon utväg för att göra ännu ett fyspass nämligen att ta sig i badkaret, tur nog så har jag ju fått lite hjälpmedel för att klara detta annars hade det nog inte gått..

Det var så gott att få duscha av sig, när man inte gjort detta på några dagar är det en välkommen känsla av friskhet som sprider sig över kroppen, detta gör ju att man känner sig friskare och framför allt piggare.

 

Efter detta så kom två arbetskamrater för att hälsa på och se hur läget var, vi fikade och pratade en god stund om ditten och datten. Det är härligt att de tar sig tid på sin lediga dag och kommer upp och hälsar på. Jag kan sakna att vara igång och känna sig behövd inom jobbet, att få ha folk runt sig som man kan prata lite skit med och samtidigt ha riktigt skoj för det hade jag på jobbet:-).

 

En av dem hade sin lilla dotter med sig så mina barn hade varit uppe på vinden och plockat fram lite barnleksaker som ändå bara stod och skräpade där. Så när de åkte hem så var kofferten full av leksaker, roligt att de kan komma till andvändning igen. Kan komma ihåg den tiden med mina egna typ när de är 2-2 1/2 och ska skaffa sin egen vilja, roligt att se men fanken vad jobbigt som förälder.

 

När de åkt iväg så var det dags att servera dagens snabblunch till dottern innan hon skulle iväg till en kompis samtidigt så ringde jag hem sonen för att han behövde också få något i magen innan jag åkte till Hässleholm.

 

Efter ett tag så rullade Simon ut mig genom dörren och ner på gräsmattan, var faktiskt lite bekymmrad över att han skulle orka hålla emot nerför trappans ramp. Han klarade dock detta galant, tror minsann han börjar bli stark pojken min.

Efter detta gick han en promenad med hunden och taxin kom för att köra mig tii sjukhuset i Hässleholm.

När jag kom till sjukhuset så blev jag mottagen vid ingång C där det också stod rehab på en skylt, mina förväntningar var höga när jag rullade in i korridoren, tänkte att äntligen kommer jag till ett proffs team som snabbt kan hjälpa mig att komma tillbaka till min vardag.

Hade fyra olika besök att klara av under dagen och först ut var läkaren.

Det var en läkare som snabbt klämde in mig på ett tio minuters besök där hon förkunnade med största tydlihet att dom faktiskt inte utredde något där och att hon tyckte inte att de skulle sköta min sjukskrivning därifrån utan det skulle psykiatrin i Kristianstad göra, men jag sa att jag har blivit lovad att få rehab här, och som jag förstod det så jobbar ni i team och ska vara proffs här. Då förutsätter jag att ni tar hand om hela min rehab vilket även innefattar psykriatisk vård. Läkaren frågade mig om jag inte själv kunde ta kontakt med psyk i kristianstad om jag hade något telefonnummer dit. Jag svarade med att det är faktiskt inte mitt jobb att ringa runt till alla olika proffesioner som ska vara med i min rehab utan det får ni yrkesmän faktiskt reda upp själva sinns emellan.

Sa att jag har faktiskt blivit lovad rehab här av nerolog avdelningen i Kristianstad fick då som svar att det kan de faktiskt inte lova dig för det är vi som avgör det här.

Upplevde hela besöket hos läkaren som en ej önskvärd patient och när hon dessutom förklarade för mig att hon inte hade någon som helst kunskap om min symtom utan att det var helt och hållet psyk då blev jag oerhört fundersam. Bad henne att gå in och läsa på patientguiden för det sjukdomstillstånd jag befinner mig. Är ni läsare intresserade kan ni gå in och kolla själva och vips så kan ni mer än läkaren på rehab i Hässleholm ;-) adressen är http://www.funktionellasymptom.se/#/svaghet/4541247139.

 

Sen hastade hon snabbt mig vidare till psykologen som var en man som frågade mig en massa saker om min sjukdom och mitt tidigare liv, men mestadels av tiden ägnades åt att göra en hel del olika tester som skulle kolla min synförmåga och min minneskapacitet, varför vet jag egentligen inte för det står ju inte i min journal att mitt huvud fått minskad tankeförmåga eller att min syn förändrats??, men de har väl sina standarformulär utifrån sin yrkeserfarenhet.

 

Hittils hade ju inte denna Hässleholms dag givit mig något som helst resultat eller hjälp att komma vidare. Känner mig mycket lurad än så länge, men det återstår ju två besök så än ska jag inte bege mig till sjukhuschefen.!!!!

Nu var det sjukgymnasten och arbetsterapeutens tur att få min version ytterliggare en gång, dessa var iallafall mänskliga och förstod min problematik och tog den på allvar.

Berättade lite om hur jag tränat i Kristianstad och hur jag gott framåt där. Berättade även det som jag ansåg som problematiskt med min träning nämligen att hitta LAGOM träningsdos. Att inte köra för fullt varje gång man tränar utan att ta det lugnt emellan åt. Jag behöver verkligen hjälp med detta!

 

Gick med sjukgymnasten ner i gympasalen för att hon ville se hur jag gick i barren.

Jag frågade dom när det kunde bli aktuellt att börja så sa dom att de i teamet har samrådsmöte på måndagar så då diskuterar de om de patientunderlag de fått under veckan och ser om de patienterna är något de kan ta sig an. De sa också att de kanske kunde snabba på det om man ansåg att det var till stor fördel för patienten att komma igång så fort som möjligt och att patienten var väl motiverad. Det sista behöver dom väl knappt fråga om, om man är motiverad. Tror dom jag vill sitta i rullstol för all framtid eller ???

 

 Nu var det dags för taxin hem och huvudet var fullt av funderingar. Skulle jag bli emottagen där eller inte, vad skulle jag annars ta mig till etc. etc.

 

När jag väl var hemma och fabrorn som körde mig skulle rulla upp mig för rampen så fick han inte upp mig. Sa till han att han var tvungen att ta upp tipphjulen baktill men han bara nonchalerade detta. Eftersom han fört på så hårt så hade ena skenan flyttat sig och det påpekade jag för honom, han svarar med att "det ser jag väl"  jag sa till han att du behöver inte bemöta mig otrevligt för det är väl ditt förbannade jobb att se till att jag kommer upp och jag ville bara vara hjälpsam och säga till dig att den ena skenan låg fel. Han svarade mig att han var minsann inte otrevlig och så rullade han upp mig äntligen med tipphjulen uppfällda :-)

 

Så äntligen hemma efter en fullmatad dag så hoppar jag upp i sängen och lägger mig och vilar innan det är dags för kvällsmaten.

Har minsann legat i sängen resten av kvällen och funderat och skrivit av mig här på bloggen.

 

Imorgon blir det till att åka upp på avdelningen igen och fråga hur dom tänkt och om inte telefoner eller andra kommunikationsmedel inte är uppfunna på avdelningen eftersom kommunikationen mellan hässleholms sjukhus och Kristianstads sjukhus verkar vara totalt nerlagd, men den frågan får avdelningsläkaren svara på under ronden imorgon

Kanske det är det senaste knepet för våra politiker att spara på sjukvården, att använda budkaveln för att ha kontakt med varandra inom regionen, kanske häst och vagn blir framtidens fortskaffningsmedel för patienterna

 

Så sov gott vänner så hörs vi imorgon

 

Kramar Jörgen