2013-05-23

 
Hej alla läsare
 
Idag fick jag en så otroligt god start på min dag. Jag var inne och läste de kommentarer jag fått under sen kvällen och natten
Det var sådanan långa härliga svar som gjorde mig tårögd ska ni veta. Blev så glad och berörd över det fina ni skrivit, ett stort tack till alla er som skrev kommentarer igår kväll eller i natt. Jag blir så glad när ni uppskattar det jag skriver och att vissa av er läsare känner att jag kan hjälpa/stärka er i eran vardag.
 
Brukar ju bara beskriva min vardag här på bloggen men idag på morgonens å skrevs det en hel del inlägg på facebook som berörde oroligheterna i stockholm.
Eftersom jag jobbat i tunga bostadsområden och anser mig ha en rätt så stor kunskap om ungdomar i dessa områden så kan jag inte låta bli att kommentera det här på bloggen.
Många av kommentarerna kunde jag urskjilja en viss rasistisk tendens samtidgt som det ropades på hårdare tag mot slöddret.
Att möta ungdomar med hårdare tag anser jag är en direkt felaktig väg att vandra. Det finns ingen forskning som stödjer att hårdare tag skulle minska åldet och provokationerna från ungdomarna snarare tvärt om.
Jag blir väldigt illa berörd av att höra dessa argument faktiskt.
Jag tar absolut inte stenkastande ungar/tonåringar i försvar det är absurt och direkt felaktigt det de ägnar sig åt.
Att vår anställda räddningspersonal ska behöva riskera sitt liv för att gå in och rädda egendomar åt oskyldiga människor är åt helsike.
 
Men man bör nog se det längre än så, jag med förflutet som fritidsledare på fritidsgårdar i hårt belastade områden anser att man måste göra något åt utanförskapet som många av dessa vilsna själar upplever. Att våga ta sig an dessa ungdomar och få dem att inse att man kan påverka sin framtid. Det finns inte bara hopplöshet i framtiden. Att våga bjuda på sig som vuxen förebild samtidigt visa dem att de betyder något för mig personligen är en nyckel till framgång tror jag.
Att bygga förtroende fyllda broar/relationer mellan vuxna och stenkastande ungdomar är ett måste och då måste styrande personer avsätta medel för att få personer att jobba i de områdena.Att man under lång tid skurit ner på de förebyggande insatserna kan jag se som ett av många resultat i att stenarna haglar i stockholm.
Att ha meningsfulla aktiviteter på fritiden är viktigt i dessa områden
 
Att  ha en fristad att dra till som en samlingsplats kan utgöra för dessa ungdomar där man kan möta stabila vuxna som kan guida dem in i vuxenlivet när hemma miljön kan vara ganska kaotisk i många fall, bör vara en utomordentlig insats för dessa.
Att sen ha poliser som har det social tänket ute i områdena som kan föra en dialog med ungdomarna kanske gå in och ta en fika ihop med dem på ungdomsgården, lira en pingismatch eller hänga med på lägerverksamhet är bra polisiärt arbete som kan förebygga många konflikter tror jag.
 
Samtidigt är det ett långsiktigt arbete som måste påbörjas när barnen är små för att skapa denna relation som på lång sikt innebär förtroende.
 
Nog om detta för att nu tänkte jag redogöra för dagens aktiviteter.
Hela morgonen gick jag omkring och småmös efter morgonens kommentarer på bloggen. Gick sedan och gjorde min läxa med rörelse schemat innan jag slängde mig i ett varmt bubbelbad, gudomligt för en gammal sliten kropp ;-)
Som jag avslöjade i gårdagens blogg så skulle jag ju börja min mentala resa idag hos min psykolog/terapheut skulle vara där vid 11.30 så taxin kom i vanlig ordning och körde mig dit.
Väl där rullade jag in i väntrummet för att jag var ju lite tidig. Efter en stund så kom en kvinna som jag skulle ha som psykolog.
Hon ställde massor av frågor om mig trots jag tidigare redogjort för neropsykologen om vad jag ville ta upp och vad jag såg för nytta med detta.
Kände mig otroligt ifrågasatt som patient, hon tillrättavisade mig många gånger och vid ett tillfälle så sa hon att jag inte kunde ha kuratorskontakten samtidigt och då blev jag irreterad, det är ju inte alls samma syfte som jag ska ha denna psykolog till.
Då fick hon backa från sin ståndpunkt när jag förklarat för henne.
Hon frågade i slutet hur jag upplevt det och ja sa precis som jag skriver här nämligen otroligt ifrågasatt som patient. Så vi beslöt att träffas några gånger för att se om det blir bättre innan vi tecknar ett kontrakt om terapi.
Kommer jag inte känna mig mer bekväm framöver så ska jag inte ha denna kontakt kvar utan då måste jag byta tyvärr.
Det är ju en förutsättning för att nå framgång i terapin att man känner att det "klickar" mellan behandlare och patient
Så n u åkte jag taxin hem igen med blandade känslor, men jag får ge det ett par gånger till innan jag bestämmer mig.
Nu gick jag en runda med jycken så han fick uträtta sina behov. Väl hemma igen slängde jag i mig lite pasta innan sängen kallade. Sov en styva timmen idag underbart.
 
Efter detta rullade jag ut i det fina vädret för att sola mig lite det är sånt gott väder, älskar solens varma strålar.

Hade legat en god stund innan det var dags för att slänga några korvar på grillen för att vi skulle fixa lite kvällsmat innan ungarna skulle på fotbollsträning.
 
Nu kom frun också hem efter en lång arbetsdag. Frågade direkt om hon skulle klippa gräset med den gamla fungerande gräsklipparen.
Jag sa vi får se om vi får igång den och naturligtvis fick vi inte det och det skapade sådan ilska hos mig att jag inte kunde. Skulle ju skruva av tändstiftet och sprutat lite startgas men det ville inte frun. Vilken frustration och irretation en sådan bagatell kan skapa hos mig. Det är inte bra för mig eller min omgivningatt bli så lätt irreterad över en sketen gräsklippare.
 
Men samtidigt så måste jag ju låta min frustration pysa ut någonstans kan ju inte hela tiden ha den inom mig så får försöka hitta bättre lösningar på min frustration framöver.
 
Nu ligger jag i sängen och bloggar klart medan frun flugit fram mellan olika hämtningar från träningen.
Hon gör så mycket nu när jag inte kan så det är orättvist att bli irreterad på henne för en gräsklippare inte startar.
 
Men nu ska jag snart krypa till kojs för denna dagen och vara pigg och utvilad inför rehab imorgon
 
Kramar
Jörgen

Kommentarer :

#1: Lotta

Hej !
Du gör rätt ang psykologen tycker jag, inte ska man bli ifrågasatt , det måste hjälpa DIG .. kanske måste du byta sen, så kan det ju va..det måste ju stämma med kemin.
Du är så klok jörgen, som tänker några steg till ang oroligheterna i stockholm. det är så lätt att döma men dom ungdomarna där har kanske inte några resurser att ta rätt val och beslut, kanske inga bra förebilder. Man skulle önska att fler som du arbetade med dessa vilsna själar..
Jag önskar dig en trevlig helg nu och hoppas vi får sol så man kan fika utomhus, visst är det härligt att sommaren verkar va på gång nu?
stor kram o tack för du delar med dig av dina tankar ! / Lotta

Svar: Hej Eva lottaJa det är riktigt roligt att du har hittat till min blogg och fortsätter följa den, roligt att kunna inspirera dig till en god läsning.
Har ju jobbat många år med ungdomar i riskonen så kände att jag vågade sticka ut hakan och tycka till om det.
Det är ingen som mår bra av ett hårdare klimat i samhället. Utan mer omtanke och större öppenhet mot varandra så tror jag man kan närma sig mycket mer till varandra.
Hopppas vi hörs här på bloggen innan helgen, inte för att jag vill stressa dig utan mest för att det är roligt att se dig här och du ska veta att jag är glad över att fått dig som läsare
<kram/jörgen
Jörgen Ekeberg

skriven
#2: Månsson

Funderar på om jag ska kasta mig in i debatten i Sthlms förorter, men väljer att låta bli. Blir lite som om att allt man säger kommer att användas emot en eftersom man tänker olika hur man ska ta tag i problemet. I övrigt tror jag mig veta att en sketen trasig gräsklippare bara är en bisak till din frustration. Rätta mig om jag har fel 😉

Svar: Ja Anders man kan välja att vara tyst men tror inte man kan tiga ihjäl saker utan saker och ting måste upp till ytan och diskuteras grundligt för att komma till rätta med denna upplevda utanförskap.Frustrationen över klipparen är ju bara en droppe som fick bägaren att rinna över så vist är det så att den egentliga frustrationen är ju att jag inte kan själv
Jörgen Ekeberg

skriven
#3: Sofia

Tråkigt att första dejten med psykologen blev så fel. Nu var jag ju inte där... men att psykologen ställer egna frågor tycker jag inte låter så konstigt. Det måste hon ju göra, skulle hon gå på vad någon annan sagt vore det tjänstefel. Vore intressant att höra lite mer om vad som fick dig att känna dig ifrågasatt, men har full förståelse för om det känns för privat att lämna ut här. Jag tänker: ge det en chans. Jag minns hur det var när jag började i psykodynamisk terapi. Hu, jag hade lager på lager med försvar som gjorde att jag vände taggarna utåt. Det tog ett tag att skala av och visst var jag både arg och frustrerad på min terapeut ibland men med tiden blev hon som en mor för mig, faktiskt. Jag tänker också att det kan vara läskigt med någon som är obarmhärtigt rak mot en. Frågan är om det var det terapeuten var? Naturligtvis ska du inte acceptera en terapeut som det inte funkar med, men som sagt - ge det en chans och vänd frågorna mot dig själv. Vad hände där och då med dig liksom?

/S

Svar: Hej sofiaDu är så jäkla klok sofia.
Det som fick mig att känna mig ifrågasatt var liksom helhetsintrycket, ingen direkt omtanke inget direkt välkomnande.
Kändes som för henne var jag bara en i mängden. Letade liksom hela tiden varför jag var där trots jag berättat det för den som remitterade mig. Kändes som rutinfrågor och det kändes som man var tvungen att ha grava bekymmer för att bli accepterad liksom.
Kändes som hon letade efter något smaskigt att sätta tänderna i för att hon skulle ta sig an mitt fall.
Ingen direkt välkomnande attityd, jag hade kanske sagt i stil med välkommen hit det ska bli spännande att lära känna dig.
Hon var dåligt påläst på min journal.
Ifrågasatte att jag haft en hel del olika kontakter och att jag redan hade en samtalskontakt i form av kuratorn på rehab
Så vi får helt enkelt se.
Bra du påminner mig om att se vad som händer med mig själv i denna situation TACK
Kram
Jörgen Ekeberg

skriven
#4: Anonym

En kastad sten är en kastad sten. Kan man inte tänka innan man kastar och samtidigt känna empati för vilken skada den kan göra så kan man fundera på om kaoset på utsidan är en handling av insidan...
För varje kastad sten finns ett ansvar att ta och är man inte beredd att ta ansvar för sin handling och varför, så ska det också ges ett kännbart straff för

Svar: Hej AnonymSynd att du inte ger dig till känna och skriver ditt namn.
Vist är det så att man ska ta ansvar för sina handlingar det är jag den förste att skriva under på.
Att det är kaos på insidan är det kanske när man som tonåring har hjärnan full med olika intryck och tankar och kanske ingen vuxen som kan hjälpa dem sortera dem. Att i mångt och mycket vara utelämnad till sig själv och sina kamrater är en tuff situation.
Och med kännbart straff vet jag inte vad du menar men att sätta barn/ungdomar i fängelse är något som inte visat sig speciellt lyckosamt. Det de inte lärt sig innan får de snabbt lära sig på anstalter och att nå dessa barn då de skaffat sig en hård och rå kriminell grund är inte lätt. Så som sagt för en dialog långt tidigare med dem. Visa dem vägen i samhället.
Jörgen Ekeberg

skriven
#5: Nilla

Hejsan, jag håller med dig fullständigt när det gäller ungdomarna i Stockholm. Ingen mår bra av ett hårdare klimat. Jag säger som vi sade när jag jobbade på förskola en gång i tiden "de stökiga barnen är de som behöver få flest kramar"

När det gäller psykologen så måste det ju kännas rätt, förhoppningsvis känns det bättre nästa gång, om inte så kanske du kan se om det finns någon annan psykolog du kan testa istället.

Kram

Svar: Hej NillaJa jag ser hellre att vi delar ut fler kramar i samhället än hårdare straff.

Jag tror många av de ungdomarna som deltar har det tufft nog med sin livssituation.
Det är viktigt att visa dem en stabil väg in i vuxenlivet. Att som vuxen engagera sig och bry sig om dessa ungdomar borde vara en grannlaga uppgift för oss vuxna.

När det gäller psykologen så får jag ge det lite tid för att se om det klickar annars bytar jag.
Jörgen Ekeberg

skriven
#6: Anders

Som gammal fritidsgårdsarbetare så är jag med i ditt tänk. Det svårt att påverka ungdomar som man inte tidigare har byggt upp en bärande relation med(se Torsten Laxvik). :-D

Underbart att läsa att du startade morgonen på ett bra sätt! ;-)

Vad det gäller gräsklipparen så förstår jag dig fullt ut. När man har rutat in sin dag och planerat att göra något i en viss "schemaruta" och detta inte går pga saker som man inte rår för så uppstår ett mindre kaos. Oftast är det ju så när man använder motorer eller andra mekaniska maskiner. För inte allt för länge sedan köpte jag en ny motorsåg och skulle såga nere några tallar till min far medans han var borta(en hemlig födelsedagspresent). Det som skulle ha tagit 35min tog 2h 30min utan att några träd blev fällda. Höll på att slå en yxa i motorsågen innan jag besinnade mig och valde att lämna platsen istället... :-P

Ha det gott så hörs vi! :-D

Svar: AndersHahahaha som jag kan känna igen mig i din beskrivning av motorsågen, asgarvade när jag läste det.
Skönt att du besinnade dig och inte eldade upp någon bil eller kastade stenar på din fars grannar ;-)
Och som gamla fritidsledare vet man hur vikktigt det är med förtroende för ungdomar. Och som vuxen inte bryta det man byggt under många år oavsett vad som händer för då är man körd.
Må så gott så hörs vi min vän
Jörgen Ekeberg

skriven
#7: Lotta

Hello :)
Varför kan jag ibland se foto du lagt upp när jag kollar i mobilen men sen när jag e här vid datorn hittar jag inte en enda bild!! bara en teknisk undran från en helt oteknisk sekreterare... helt otroligt jag har det yrke jag har!! :)
För övrigt ville jag bara önska dig en härlig eftermiddag och kolla du - det blev sol ! :) Har vi tumme me han där uppe när vi önskar?? Skulle tro det ! :) Hörs igen. Kram Lotta

Svar: Hej Lotta vad härligt att du börjat bli en av skaran som alltid kommenterar så härligt.Vet faktiskt inte riktigt varför bilderna inte syns kanske om du är på jobbet att de har någåt filter för att inte kunna se bilderna men vet inte,
Ja det är underbart att solen lyser man blir så glad över dess strålar.
Och han där uppe har jag tyvärr inte så högt förtroende kapital till. Men har vi tur så kanske det fina vädret håller sig antingen med eller utan han där uppe;-)

Kramar från din bloggskrivande vän
Hoppas vi hörs och att du får en fin fredagskväll. Själv ska jag äta pizza med sonen här hemma och ta en alkoholfri carlsberg
Jörgen Ekeberg

skriven
#8: Sofia

Hej igen! Äh, klok vet jag inte men har ju hunnit med en del av den här resan före dig. Känns bra att kunna dela. Är just nu höggravid och kommer väl kanske inte att kunna läsa och kommentera lika mycket från juli då bebben tittar ut, men hänger kvar så länge det går.

Jag tror helt enkelt att du har träffat på en typisk psykodynamisk terapeut ;-), om jag får vara lite fördomsfull. Jag tänker att hon nog försökte vara professionell och saklig. Kommer ihåg hur det var i början för mig, där sitter man och allt man vill ha är en kram men så får man bara en massa konstiga frågor, haha. Jag tror helt enkelt att hon sparar på omtanken för att hon först måste ta reda på vem du är och om det är omtanke du behöver. Det är en jäkla skum upplevelse att gå i terapi och skiljer sig från alla andra relationer och sociala filter man normalt har. Där kan man ju använda omtanke direkt för att komma nära, men i en terapeutisk relation är det lite annorlunda. Det tog låååång tid innan min terapeut visade riktiga känslor gentemot mig. Att hon brydde sig och engagerade sig i mig på riktigt. Helt enkelt för att det är så det ska fungera. När hon till slut sa "jag har varit orolig för dig" var det som världens största present. Hon gillade mig! Andra gånger kände jag mig som ett experiment. En gång glömde hon bort vår tid och jag satt och tryckte i väntrummet utan att våga säga till. När hon upptäckte sitt misstag använde hon det i terapisessionen - varför hade jag inte knackat på hennes dörr och sagt ifrån, satt gränser osv? Vad kände jag när det skedde? Så där kan det gå på.

Psykodynamisk terapi är hard core, går på djupet och kan te sig jäkligt underlig. Tänk, vad spännande du kommer att få ;-)

En i mängden är du för henne än så länge, för det ska du vara. Leta efter varför du är där genom rutinfrågor är hennes uppgift. Att du har grava bekymmer - ja, det kan vi ju konstatera att du har, och att hon vill förstås veta orsakerna bakom. Smaskigheter är nog inte vad hon letar efter, men kan man ju tycka att människan skulle ha läst på din journal bättre. Att säga välkommen hör till vanlig hyfs. Kan det vara så att du reagerade med känslor av skam, skuld, försvar whatever? Är du egentligen ledsen där under? Och kanske är det så att du redan första gången nosat rätt på något intressant, att det är viktigt för dig att känna att andra tycker att du är spännande att lära känna? Kanske var det det du kom i kontakt med där igår?

Och kanske är det vad du ska lägga i knäet på henne nästa gång ni ses.
Säga vassego; här har du Jörgen.

Kram,
Sofia

Svar: Du är helt fantastisk som ger mig svar p detta vis samtidigt som du delar med dig av din historia underbart och guld värt för mig.Så roligt för dig med bebben där kan jag ju ge dig råd eftersom mina är 11 och 13 ;-)Du har så rätt när det gäller de frågeställningar jag tog upp i mitt svar till dig. Kanske det är så att hon vill vara saklig och formell till en början. och spara på omvårdnaden.Vet att det finns mycket somjag är medveten om och som behöver få ett avslut och inte ligga och gnaga tära på mig inombords.Och någon skam skuld eller försvar har jag nog inte för att träffa henne, har ju gjort detta frivilligt för jag känner att jag behöver det för att gå vidare som en helare människa framöver även om jag fungerat väldigt bra som medmänniska tidigare iaf vad jag själv tyckerMå så gott och Tack än en gång Sofia för din vägledning
Jörgen Ekeberg

skriven
#9: Lena S

Ja visst är det otroligt viktigt att kemin stämmer hos psykologen.
Jag har sån tur att jag träffat min kurator trots att det är på "fel vårdcentral. Jag har gått hos henne i 10 månader och jag känner ingen press på att jag måste vara klar snart. Det får ta den tid det tar.
Kram Lena

Svar: Hej Lena sNä jag känner ingen press men vist vill man bli frisk så fort som möjligt men har fattat att detta kommer ta tid och ska få ta tid.
Att det ska klicka med psykologen är ett måste annars kommer man ingen vart
Må så gott
Kramar
Jörgen Ekeberg

skriven
#10: Lotta

Hej Jörgen;
Hoppas allt e bra med dig??
Kram Lotta

Svar: Hej LottaTack för att du frågar!!!
Har väl haft några dagars formsvacka men är väl åter på banan nu tror jag iaf.
Får ju lära sig leva utan att ställa för höga krav på sig själv och sin omgivning

Kramar och tack för du frågar än en gång :-)
Jörgen Ekeberg

skriven
#11: Brittis

Hej
Har precis börjar läsa din blogg, som verkar trevlig..Kommer att fortsätta med det.Jag drabbades själv av utmattningsdepression aug.2009,så jag vet verkligen vad du går igenom.

Svar: Hej BrittsSå roligt att du har hittat hit och verkar finna min blogg värd att läsa det glädjer mig oerhört mycket ska du veta.
Skönt med folk som oxå kan känna igen sig i det man skriver
Jörgen Ekeberg

skriven

Kommentera inlägget här :