Hej alla läsare
Idag fick jag en så otroligt god start på min dag. Jag var inne och läste de kommentarer jag fått under sen kvällen och natten
Det var sådanan långa härliga svar som gjorde mig tårögd ska ni veta. Blev så glad och berörd över det fina ni skrivit, ett stort tack till alla er som skrev kommentarer igår kväll eller i natt. Jag blir så glad när ni uppskattar det jag skriver och att vissa av er läsare känner att jag kan hjälpa/stärka er i eran vardag.
Brukar ju bara beskriva min vardag här på bloggen men idag på morgonens å skrevs det en hel del inlägg på facebook som berörde oroligheterna i stockholm.
Eftersom jag jobbat i tunga bostadsområden och anser mig ha en rätt så stor kunskap om ungdomar i dessa områden så kan jag inte låta bli att kommentera det här på bloggen.
Många av kommentarerna kunde jag urskjilja en viss rasistisk tendens samtidgt som det ropades på hårdare tag mot slöddret.
Att möta ungdomar med hårdare tag anser jag är en direkt felaktig väg att vandra. Det finns ingen forskning som stödjer att hårdare tag skulle minska åldet och provokationerna från ungdomarna snarare tvärt om.
Jag blir väldigt illa berörd av att höra dessa argument faktiskt.
Jag tar absolut inte stenkastande ungar/tonåringar i försvar det är absurt och direkt felaktigt det de ägnar sig åt.
Att vår anställda räddningspersonal ska behöva riskera sitt liv för att gå in och rädda egendomar åt oskyldiga människor är åt helsike.
Men man bör nog se det längre än så, jag med förflutet som fritidsledare på fritidsgårdar i hårt belastade områden anser att man måste göra något åt utanförskapet som många av dessa vilsna själar upplever. Att våga ta sig an dessa ungdomar och få dem att inse att man kan påverka sin framtid. Det finns inte bara hopplöshet i framtiden. Att våga bjuda på sig som vuxen förebild samtidigt visa dem att de betyder något för mig personligen är en nyckel till framgång tror jag.
Att bygga förtroende fyllda broar/relationer mellan vuxna och stenkastande ungdomar är ett måste och då måste styrande personer avsätta medel för att få personer att jobba i de områdena.Att man under lång tid skurit ner på de förebyggande insatserna kan jag se som ett av många resultat i att stenarna haglar i stockholm.
Att ha meningsfulla aktiviteter på fritiden är viktigt i dessa områden
Att ha en fristad att dra till som en samlingsplats kan utgöra för dessa ungdomar där man kan möta stabila vuxna som kan guida dem in i vuxenlivet när hemma miljön kan vara ganska kaotisk i många fall, bör vara en utomordentlig insats för dessa.
Att sen ha poliser som har det social tänket ute i områdena som kan föra en dialog med ungdomarna kanske gå in och ta en fika ihop med dem på ungdomsgården, lira en pingismatch eller hänga med på lägerverksamhet är bra polisiärt arbete som kan förebygga många konflikter tror jag.
Samtidigt är det ett långsiktigt arbete som måste påbörjas när barnen är små för att skapa denna relation som på lång sikt innebär förtroende.
Nog om detta för att nu tänkte jag redogöra för dagens aktiviteter.
Hela morgonen gick jag omkring och småmös efter morgonens kommentarer på bloggen. Gick sedan och gjorde min läxa med rörelse schemat innan jag slängde mig i ett varmt bubbelbad, gudomligt för en gammal sliten kropp ;-)
Som jag avslöjade i gårdagens blogg så skulle jag ju börja min mentala resa idag hos min psykolog/terapheut skulle vara där vid 11.30 så taxin kom i vanlig ordning och körde mig dit.
Väl där rullade jag in i väntrummet för att jag var ju lite tidig. Efter en stund så kom en kvinna som jag skulle ha som psykolog.
Hon ställde massor av frågor om mig trots jag tidigare redogjort för neropsykologen om vad jag ville ta upp och vad jag såg för nytta med detta.
Kände mig otroligt ifrågasatt som patient, hon tillrättavisade mig många gånger och vid ett tillfälle så sa hon att jag inte kunde ha kuratorskontakten samtidigt och då blev jag irreterad, det är ju inte alls samma syfte som jag ska ha denna psykolog till.
Då fick hon backa från sin ståndpunkt när jag förklarat för henne.
Hon frågade i slutet hur jag upplevt det och ja sa precis som jag skriver här nämligen otroligt ifrågasatt som patient. Så vi beslöt att träffas några gånger för att se om det blir bättre innan vi tecknar ett kontrakt om terapi.
Kommer jag inte känna mig mer bekväm framöver så ska jag inte ha denna kontakt kvar utan då måste jag byta tyvärr.
Det är ju en förutsättning för att nå framgång i terapin att man känner att det "klickar" mellan behandlare och patient
Så n u åkte jag taxin hem igen med blandade känslor, men jag får ge det ett par gånger till innan jag bestämmer mig.
Nu gick jag en runda med jycken så han fick uträtta sina behov. Väl hemma igen slängde jag i mig lite pasta innan sängen kallade. Sov en styva timmen idag underbart.
Efter detta rullade jag ut i det fina vädret för att sola mig lite det är sånt gott väder, älskar solens varma strålar.
Hade legat en god stund innan det var dags för att slänga några korvar på grillen för att vi skulle fixa lite kvällsmat innan ungarna skulle på fotbollsträning.
Nu kom frun också hem efter en lång arbetsdag. Frågade direkt om hon skulle klippa gräset med den gamla fungerande gräsklipparen.
Jag sa vi får se om vi får igång den och naturligtvis fick vi inte det och det skapade sådan ilska hos mig att jag inte kunde. Skulle ju skruva av tändstiftet och sprutat lite startgas men det ville inte frun. Vilken frustration och irretation en sådan bagatell kan skapa hos mig. Det är inte bra för mig eller min omgivningatt bli så lätt irreterad över en sketen gräsklippare.
Men samtidigt så måste jag ju låta min frustration pysa ut någonstans kan ju inte hela tiden ha den inom mig så får försöka hitta bättre lösningar på min frustration framöver.
Nu ligger jag i sängen och bloggar klart medan frun flugit fram mellan olika hämtningar från träningen.
Hon gör så mycket nu när jag inte kan så det är orättvist att bli irreterad på henne för en gräsklippare inte startar.
Men nu ska jag snart krypa till kojs för denna dagen och vara pigg och utvilad inför rehab imorgon
Kramar
Jörgen
Hej !
Du gör rätt ang psykologen tycker jag, inte ska man bli ifrågasatt , det måste hjälpa DIG .. kanske måste du byta sen, så kan det ju va..det måste ju stämma med kemin.
Du är så klok jörgen, som tänker några steg till ang oroligheterna i stockholm. det är så lätt att döma men dom ungdomarna där har kanske inte några resurser att ta rätt val och beslut, kanske inga bra förebilder. Man skulle önska att fler som du arbetade med dessa vilsna själar..
Jag önskar dig en trevlig helg nu och hoppas vi får sol så man kan fika utomhus, visst är det härligt att sommaren verkar va på gång nu?
stor kram o tack för du delar med dig av dina tankar ! / Lotta