Ja godmorgon vänner
Ja idag vaknade jag ju redan klockan fem för jag hade så fruktansvärt ont så jag steg upp och stretchade tog mitt morgon kaffe och sen rullade det på med frukost till kidsen och mig själv.
Efter att de dragit till skolan och frun till jobbet lade jag mig i massagefotöljen och tog en halvtimmes massage kände att kroppem verkligen behövde det
Efter detta så gick jag direkt in och lade mig i ett skollhett bad allt för att underlätta den oerhörda värken som jag känner. Det var nästan så jag brände mig när jag lade mig men så gott glömde nästan bort smärtan av värken eftersom det var så otroligt varmt men trivdes som fisken.
Låg nog i lite för länge eftersom att det blev ganska stressigt till taxin skulle komma halv nio, men jag hann i tid, till och mednågon minut till godo så jag hann ta ett foto
Under taxifärden till Hässleholm satt jag och svarade på era läsares kommentarer vilket jag blir så varm i hjärtat av, sån överväldigande respons på mitt bloggskrivande det blivit igen så roligt att många peppar en det värmer långt ut i själen.
Fortsätt gärna kommentera och följa min resa för det är en oehört god medicin för mig.
Vä framme på rehab var det ju dags för ett större möte där jag skullee möta hela teamet bestående av sjukgymnast, kurator, arbetsterapheut, och neropsykolog.
Första intrycket var att skit jag är själv och i underläge direkt trots jag vet att de är där för min skull. Under mötets gång så satt vi och diskuterade och jag fick en känsla att de höll på att försöka avveckla min rehab plats att jag skulle börja planera för ett avslut vilket gjorde mig alldeles förskräckt. Sa till dom att jag var långt ifrån att känna mig redo för att avslut på denna rehabilitering.
Upplever att jag har mycket kvar att arbeta med för att bli så återställd som möjligt så att avsluta här satte jag mig tvärt emot och sade det också.
Under mötet så upplevde jag att jag blev arrogant och nonchalant bemött av en av deltagarna men det är högst min personliga känsla, men den känslan är ju min sanning.
Mötet avslutades och jag gick ifrån mötet och in till kuratorn för att fortsätta sitta och prata. Jag hade en mycket dålig magkänsla från rehab mötet som om det inte vore nog med allt det andra just nu så kommer detta som grädde på moset.
Pratade en timme med kuratorn och hon sade att det inte var aktuellt för mig just nu att skrivas ut och där var ingen datum satt för det heller vilket naturligtvis lättade min ångest över utskrivning.
Känner att jag har mycket till att träna upp inan jag känner mig färdig ska ni veta.
Kändes oerhört gott att få prata av sig hos kuratorn och få lätta på trycket som mötet faktiskt hade gett mig.
I taxin hem funderade jag i princip inte på något utan satt och småpratade med chauffören och försökte tränga undan tanken på smärta.
När jag kom hem så var det första jag gjorde att gå en runda med hunden så han fick uträtta sina behov.
Sen hem och stretcha igen för att sedan fixa lite sen lunch och sen var det godnatt för mig.
Jag var helt färdig och trodde först inte att jag skulle somna men somnade som en stock och sov två timmar.
Appropå sömn så drömmer jag något alldeles förskräckligt vilket jag vet tillhör pillrena och abstinensen men igår natt hade jag maskar som kröp i hjärnan samtidigt som hjärnan låg och kvalapade på något vis vaknade flera gånger, och inatt har inte precis sömnen varit bättre men får väl ta igen det under dagen men det är jäkligt tufft av vakna typ 10 gånger under natten för man drömmer.
Efter denna lilla parentes så efter eftermiddagsluren så var det dags att börja med kvällsmaten så sonen fik mat innan träningen. Han erbjöd sig att göra pannkakor till hela familjen vilken kille alltså man blir så stolt.
Jag stack ut en runda med hunden och för första gången kännde jag riktigt hur en kall höstvind känns när en blöser lite försiktigt i ansiktet samtidigt kände jag verkligen hur solens strålar värmde mitt ansikte underbar känsla.
Det är precis som jag inte kännt ordentligt innan när jag har haft medicin i kroppen att allting blivit dämpat. Allt ifrån smakupplevelser till känslor för vind och naturligtvis smärtor.
Ja mitt beroende av tabletter ska inte besergra mig iallafall det är en sak som är säkert som amen i kyrkan.
Vidare efter kvällsmaten kände jag hur ont och dåligt jag mådde och hur irretationen över saker blev lite för stor så jag begav mig ut och räfsade ut 3 säckar jord och satt och njöt av detta sen sådde jag lite nya gräsfrön på detta, var så sjukt nöjd över dtta tilltag. Hade ju naturligtvis Ludde som vår fyrbente heter med mig ut.
När jag kom in igen så gick jag och lade mig i ett skollhett bad för att mjuka upp kroppen igen och lindra smärtan. Det gick faktiskt över förväntan och låg i badet nästan en hel timme innan vi steg upp och firade med lite tårta som frun hade över sen hon bjudit kollegorna under dagen.
Sen var det dags att krypa ner med lite svettningar mellan lakanen och önska sig en god natt sömn men jag hade så fruktansvärt ont så jag gick upp och tog två alvedon vilket jag ser som en positivt och inte att jag ser mitt pillerintag att jag misslyckats utan snarare att jag lyssnat på mig själv och min kropp och eftersom de inte på något vis är vanebildande så är det ju inget bekymmer.
Hej-och-hå! Ja, du verkar vara en envis en... ;)
Smart att ta dom där Alvedonen. Tror du att den där känslan du fick på mötet kan ha förstärkts av abstinens/nedtrappning?
Kämpa på! Jag håller på dig!