summering av 2013

Ja det är inte lätt att återge detta året i ett enda blogginlägg.
 
Men man kan väl säga att något  av ens värsta mardrömmar besannades den 19 februari då jag blev svår sjuk och förlamade i min vänstra sida och då framför allt vänster ben och arm.
 
 
Det blev sjukhusvistelse i 19 dagar och hela ens tillvaro ställdes på ända. Hur skulle mitt fortsatta liv te sig??
Hur skulle mitt och min familjsliv se ut i framtiden det var många frågor som snurrade i huvudet efter den akuta fasen var över.
 
 
Innan jag och läkarna fått klart för sig vad det egentligen hade drabbats av. Till slut kunde man konstatera att det utlöst av stress och jag fick en diagnos som egentligen innebar att hjärnan stängt av kroppsfunktioner för att spara min kropp från att gå sönder. Diagnosen blev dissociativt syndrom
Jag hade helt enkelt levt ett liv i alldeles för högt tempo och oftast prioriterat bort mitt egna mående.
 
Eftersom jag är en envis jäkel så bestämde jag mig redan i sjuksängen att jag skulle tillbaka till ett så bra liv som möjligt och att det inte fanns några genvägar till detta. Så det blev intensiv sjukgymnastik redan på sjukhuset.
 
 
 
Det blev också en hel del googlande över vad som egentligen drabbat mig för jag ville ju veta så mycket som möjligt om min diagnos.
 
När jag sedan äntligen skulle komma hem så insåg jag egentligen hur sjuk jag var och hur omständigt allt vardagsliv blev. Jag kunde ju knappt gå på toaletten själv och jag hade hjälpmedel till dusch bad etc.
 
 
Jag fick installerat en sak som gjorde huvudändan på sängen höj och sänkbar.
Detta eftersom jag tillbringade oerhört mycket tid i sängen och jag sov ju väldigt mycket.
 
Det var en stor pers för hela vår familj och tillvaro som i ett enda ögonblick slogs i sönder där saker man tagit för självklart inte längre var självklara.
 
Efter detta följde en tid med kamp för att få rätt vård och komma till rätt rehabilitering. Ddet gjorde ju inte sig självt och devisen att man måste vara frisk för att vara sjuk fann sig tillrätta. Men min envishet har varit en sån tillgång i denna resa så det är väl det som gjort att jag orkat kämpa.
 
Till slut kom jag till somatisk dagrehabilitering vid Sjukhuset i Hässleholm vilka har varit helt fantastiska. Där har jag haft tillgång till ett helt team med olika spetskompetenser och de har verkligen varit fullblodsproffs som hjälpt mig att ta stora steg mot friskhet.
 
 
Eftersom min sjukdom var en väldigt ovanlig åkomma och jag börjat blogga om den så nådde den snart media och en repporter på radio P4 lyckades läsa min blogg och ringde upp mig och frågade om jag skulle vara intresserad av att  medverka i hennes radioprogramm för att beskriva min story.
 
 
 
Självklart ville jag det och på detta så rullade mediacirkusen vidare och jag blev förstesides stoff på aftonbladet och lokaltidningen hörde av sig.
 
 
Efter det va det expressen och kvällsposten som hörde av sig och ville göra reportage. Denna cirkus ledde mig såsmåning om till TV4 morgonsoffa och jag satt i studion ihop med Steffo och Jenny Strömstedt.
 
I studion så råkade vi även träffa Peter Forsber och Mats Sundin
 
Ett stort och väldigt påtagligt minne som man kommer bära med sig resten av livet.
 
En stor grej under året och min sjukdomsresa var ju när jag slutade med mina mediciner helt tvärt, jag tog ju starka smärtstillande och någon enstaka "måbratablett" så det var inte en dans på rosor att sluta med dessa tabletter helt tvärt.
Jag hade en fruktansvärd avtänning och en abstinens som hette duga men jag är stark i mig själv och viste att om jag gav mig in i det så skulle jag reda ut det.
Den första veckan var helt enkelt fördjävlig och jag sov oerhört dåligt och det var bara tack vare min envishet och stödet av min familj som gjorde att jag rodd det i hamn.
 
Teamet i Hässleholm var väl inte direkt överlyckliga över mitt tilltag utan tyckte det mer eller mindre var korkat men återigen det var min kropp och mitt beslut som jag tog konsekvenserna av fullt ut.
Humöret svängde ju också rätt så kraftigt under denna period och jag får verkligen tacka min familj som orkade stå ut med mig i den stunden.
 
En väldigt stor grej så klart var ju när jag åter kunde börja använda mina ben, att få känna den känslan är ju så oerhört svår att förmedla. Att  åter kunna känna att ens ben bär en och att jag faktiskt kan förflytta mig på egen hand ett steg den känslan är obetalbar.
 
 
När sedan väl det första steget var taget och jag viste att jag någonstans i hjärnans skrymslen hade en förmåga som gjorde att jag åter skulle kunna gå.
Jag viste ju inte i vilken omfattning mina ben skulle bära mig och hur det skulle se ut när jag började gå, men med god hjälp och ett fruktansvärt jävlar annamma så har jag steg för steg utökat min gå rundor till numera träna upp muskelatur och annat för att så småningom kunna springa och då lite längre sträckor.
 
Ett annat galet tilltag under året var ju under oktober månad då jag fortfarande satt i rullstol men gav mig tusan på att jag skulle ha en motorcyckel. Har ju haft en stor längtan efter det under många år och jufriskare jag blev så kom också rastlösheten så jag bestämmde mig för att införskaffa en motorcykel som jag skulle fixa med i garaget då rastlösheten trädde in.
 
Det blev en hel del putsande och skruvande med denna skönhet. Jag har som mål att senast den 1 maj åter kunna sätta mig grensle över den och köra. Ska bli en sån skönhetskänsla som är obeskrivbar.
 
Att under sommaren kunna vara på semester med familjen och bo i en husvagn på en campingplats och få njuta av detta var ju inget man trodde skulle kunna existera då man 4 månader tidigarelegat svårt sjuk i en sjukhussäng på centralsjukhuset.
Men även detta gick och vi hade en förträfflig vecka på västkusten med sol och bad. Att sedan bara kunna omge sig med folk man känner en tillförlit till kändes ju helt suveränt.
 
Att  få med alla bitar under året är ju svårt i ett enda blogginlägg men här har ni fått en resumé över året och de stora händelserna som inträffat under året när man summerar det.
 
Att jag skulle vara så härpass bra redan efter 10 1/2 månad slår ju alla rekord och man har fått en erfarenhet som inte många i vårt avlånga land innehar. Det har också gett mig ett perspektiv på min  och min familjs tillvaro som är klart annorlunda än innan jag blev sjuk.
Allt annat än mitt mående och min familj är numera saker som inte har någon betydelse i det stora hela.
 
Stora kramar och ett gott nytt bättre 2014  och god forsättning
 
 
 

Kommentarer :

#1: mamma till 3 och mormor till 10

Gott Nytt År till dig och din familj.
Vilken "resa" du har gjort.

Hälsningar Trelleborg.

Svar: Ja det har verkligen varit en resa som heter duga. Önskar dig och dina detsamma
Jörgen Ekeberg

skriven
#2: Helene

Vilken kämpe du är och även din familj!
Massor med kraft o kramar från mig o maken

💖💝💖
Må 2014 bli ett år med extremt mkt medgångar!

Ps:hör av dig när du ska ut o köra. Jag o Sonny hänge på med våra cyklar😉

Svar: Hej Helen
Javist får vi hoppas att det blir ett år fyllt med framgångar,
stora kramar till Er
Jörgen Ekeberg

skriven
#3: Sara

Ni har alla varit fantastiska i denna resa !!!
Är otroligt glad över din prestation , resultatet av allt slit är oerhört och fantastiskt !! Och det är du värd <3

Svar: Tack Sara
Ja det har varit ett år som har varit minst sagt turbulent, vi har verkligen fått slita hårt detta år för att komma upp på banan igen. Tyvärr verkar inte slitet vara över ännu då man fortfarande står utanför arbetsmarknaden trots man har varit uppskattad tidigare, men det finns andra aktörer och dem som inte ser detta det är deras förlust
Jörgen Ekeberg

skriven
#4: Anders

Det har varit ett omtumlande år som jag har följt dig. Från botten till dit upp där du är idag! :-O

Jag har skrivit det innan men det tål att skrivas igen. DU HAR VARIT GRYM I DINA FRAMSTEG! ÖVER ALL FÖRVÄNTAN! :-D

Du är en kämpe PJ! ;-)

Gott 2014 och god fortsättning! :-D

Svar: Ja Anders
Det har varit ett år av ett jävlar annamma kämpande som slitit hårt på krafterna, och vist har det varit ett jobb utan dess like men det har också kostat massor med energi som jag nu åter hoppas på att fylla på
Jörgen Ekeberg

skriven
#5: Eva Dahl

Vill önska dig och din familj ett riktigt GOTT NYTT år!!! Du är en riktig kämpe! Ha det så bra!!!

Svar: Hej Eva
Vill passa på att önska dig god fortsättning på det nya året och önska att 2014 blir ett sånt där alldeles super år både för dig och mig
Jörgen Ekeberg

skriven
#6: Eva D

Tack för att DU delat med dig av året som gått. Jag har själv haft ett kämpigt år 2013, men av motgångar blir man stark och ännu mer envis. Viljan att leva blir stark och man ser vilka som är ens riktiga vänner. Jag har en fantastisk sambo som alltid finns vid min sida. Jag önskar dig ett riktigt gott nytt år! Du är en kämpe!!!

Svar: Tack Eva
Ja man stärks av motgångar och ens vilja måste hela tiden ligga på topp. Det gäller bara att ha en förstående och supportande familj bakom sig när motgångarna blir för många och man tappar gnistan.
Jörgen Ekeberg

skriven
#7: Birgitta Gustafsson

Fantastisk resa du gjort! Fantastisk insats av dig!

Svar: Hej Birgitta
Tack för att du kommenterar min blogg. Jag växer och blir så glad när jag får support för mina framsteg
Jörgen Ekeberg

skriven
#8: Malin

Hej! Har läst din blogg så och då, lite sådär anonymt ett tag. Intressant att läsa din årssummering. Nyfiken som jag är (själv "stress-sjuk" och dessutom arbetsterapeut) måste jag ställa lite frågor om din rehabilitering. Du skriver att bakgrunden till din diagnos var stress och att hjärnan stängt av som skyddsmekanism. Hur mycket i din rehabilitering fokuserar på dina fysiska symtom och hur mycket syftar till att förändra de tidigare beteenden som låg till grund för ditt insjuknande? Jag själv har sedan tre år ett svårt Utmattningssyndrom och den rehabiliteringen jag fått handlar i huvudsak om ökad kunskap om stress, affekter med fokus beteendeförändringar och förhållningssätt till stress. Jag tänker att det även borde vara ett stort fokus i din rehabilitering - så att du inte hamnar i samma onda cirklar igen då dina fysiska symtom försvinner mer och mer? I din berättelse låter det dock som att störst fokus ligger på dina fysiska funktioner.

Jag bloggar oxå, och delar med mig av min kamp för tillfrisknande - du är varmt välkommen dit.
Med vänlig hälsning, Malin

Svar: Hej Malin
Vist får du ställa frågor!!! Man kan säga att min sjukdom består av två grenar dels den fysiska förlamningen som jag tränar stenhårt med och sen den psykiska som är lite svårare att arbeta med. Och precis som du skriver så jobbar jag också med att ändra min dagliga livsföring och mitt beteende.
Jag går på psykiatrin för att få hjälp med detta och det är en oerhört viktig bit.
Att sedan kunna glädjas över ens egna prestationer istället för att jag gör det för att glädja andra är också en viktig bit. Tidigare har jag haft svårt att säga nej och trott att folk blir sura och samtidigt har jag fått kredit för hur duktig jag är, men det är slut med det nu. Numera gör jag saker som jag mår bra av själv och inte för att uppfylla alla andras önskningar
Jörgen Ekeberg

skriven
#9: Soffie

Sitter å blir så berörd av din årsberättelse, vilken otrolig kämpe du är ,jag hoppas verkligen att ditt nya år blir jättebra och att du får tillbaka din förlamade sida igen många kranar till dej

Svar: Hej Soffie
Skoj att jag lyckas beröra dig som läsare. Alltid roligt att få uppskattning för det man gör. Och förlamningen är snart borta helt och hållet i min vänstra sida:-)
Jörgen Ekeberg

skriven

Kommentera inlägget här :