thewaybacktobalsby.se

Godmorgon vänner

 

Sitter här i tidig morgon timma och sörplar i mig mitt morgonkaffe. Idag  är en sådan dag som är en grubblardag jag funderar och funderar vrider och vänder på synpunkter jag fått under min resa.

 

Och saken jag funderar över är ju bekräftelse, jag vet med mig själv att jag gillar när folk tycker om mig och de saker jag gjort det stärker mig oerhört., men så finns det dom som säger att skit i vad andra tycker kör ditt race istället.

Jag är inte en sådan person som bara kan köra sitt eget race och inte bry sig om vad andra människor tycker, jag är bara sådan och det tycker jag är en bra förmåga.

Det är viktigt för mig att få bekräftelse och kredit för arbete man lägger ner på olika saker man tar sig för.

Som bekant är för er läsare är ju tanken att jag skall gå i terapi med psykoanalytisk inriktning, vilket kommer att säkert hjälpa mig bearbeta saker som hänt i mitt liv, många besvikelser genom åren som man förhoppningsvis kan få ett avslut på genom denna kontakt.

Men skall denna kontakt också ändra min inställning till bekräftelse???

Är ju sådan som person, vill jag ändra den sidan av mig??

 

Denna frågeställning är viktig,det är kanske så att jag ska bli nöjdare med min egen insats och veta att det jag gör är bra,, men hur ska jag veta att folk tycker det är bra om ingen säger det??

Det är där detta behov kommer att folk peppar mig och stärker mig även om jag upplever mig som en stark person vill ja ju ändå höra det från min omgivning och, vem vill inte höra att man är bra på saker och ting det undrar jag verkligen.

 

Sen ska inte drivkraften för mig vara att göra något för att folk ska tycka att jag är duktig eller att tillfredsställa alla andra människor önskningar om hur saker och ting ska utformas
.

Jag känner att min glöd för skrivandet denna morgon nästan explosionsartat, att detta är ett  ämne som berör mig starkt känner jag. En del personer på resans väg tycker att jag ska ändra mig som person att inte lägga så mycket krut på vad andra tycker utan vara nöjd i den känslan att jag har gjort något som jag själv tycker är bra, vet inte om inte alla personer vill ha validitet och kredit för saker de gör.

Det är kanske så att jag inte i den utsträckningen som idag ska lägga ett för stort fokus på det, men jag kommer nog alltid gilla beröm och bekräftelse från mina medmänniskor.

 

Jag vet också varför jag har detta stora behov av bekräftelse och beröm och det grundar sig långt tillbaka i mitt liv då jag upplevde en torftighet på just detta plan, att bli sedd och bekräftad som barn och ungdom är nog en av de viktigaste ingrediens i ett barn liv, att få känna sig nöjd och tillfreds med det man presterat och få stöttning i det är en fröjd för ett barn och ungdom

 

Vissa vänner har sagt även om min ödmjuka och omtänksamma Jörgen att jag behöver fokusera mer på mig själv bli lite mer ego.

Undrar om egentligen om inte mina kompisar och vänner gillar mig på det sättet jag gör och uppför mig på, tror faktiskt min omgivning gillar min sympatiska sida och inte den egoistiska sidan där alla kör sitt race utan jag tänker ofta på mina vänner och bekanta innan mig själv.

Detta är ju även min akilleshäl vilket jag är fullt medveten om. Jag behöver bara lära mig hantera denna sida och säga det magiska ordet NEJ och tänka lite mer på mig själv.

Att jag varit  för snäll och sagt ja till allt och alla är ju en en av orsakerna att jag flängt runt som en dåre, men nu är det slut med det får väl hoppas att kompisarna står kvar trots man inte ställer upp i tid och otid, men det är jag övertygad om att de gör annars får det faktiskt vara.

 

Nu är det inte så att jag inte vill att folk ska ge mig råd om min personlighet och reflektioner över mitt sätt att vara, för det tar jag mer än gärna emot.

 

Frågan är bara om jag vill själv det omgivningen anser det är en jäkla skillnad på att  prata om det till att befästa det som sitt eget sätt att vara, men tiden få väl utvisa hur jag kommer vara i framtiden men en sak är säker att min omtanke till mina vänner arbetskamrater och folk som peppar mig på vägen kommer jag aldrig sluta tycka om .

Ni är fina människor som också bryr er och engagerar er i min resa, vilket gör att jag varje dag går framåt. Och denna morgon blev jag så glad över en kommentar på bloggen där det stod "Du skriver som en gud" så underbart att få höra detta en fredags morgon

 

 

Jörgen er bloggskrivande vän kram