Godmorgon vänner
Sitter själv i köket och sippar på en kopp nybryggt starkt kaffe.
Tänkte berätta hur mina två dagar varit sen jag sist skrev.
Jag är inne i en period av rastlöshet och irriterad på min sjukdom.
I förrgår så regnade det som himmeln var öppen det fullkomligt vräkte ner med regn och åskan mullrade mycket nära.
Eftersom vädret var som det var så passade jag på att serva gräsklipparen med en ny driv vajer men det är inte så enkelt gjort med min sjukdom, det tog sjukt lång tid tyckte jag och man var fummlig.
Efter att fått dit allt och servat den var jag super nöjd vilken känsla den kommer jag att leva på länge:-)
Nu är bekymret att verkstaden inte städats på ett tag så i ren glädjeyra så fortsatte jag att städa den vilket jag naturligtvis inte skulle gjort för jag skulle nöjt mig med min bedrift att gjort vid klipparen.
Nästa dag så fortsatte regnet och jag hade värk men ändå så tog jag några värktabbletter och begav mig ut för att strö gödning och kalsalpeter på gräsmattan så den blir grön och fin.
Älskar att ha en fin och mjuk gräsmatta även om man får klippa ofta.
Oturligt nog så upphörde regnet fram på dagen så det blev att sätta på bevattningen från sjön och flytta spridare i stort sett hela dagen.
På morgonen kom också svärfar som skulle hjälpa oss att klippa häckarna i trädgården. Vilket är en suverän service och så snällt och omtänksamt.
Frun räfsad upp allt klipp och lastade på släpet som sedan svärfar drog hem och tömde.
När de var färdiga så åkte han och jag och handlade service grejor till båtmotorn som en kompis ska hjälpa mig med idag:-)
Väl hemma igen så hade svärmor och hennes man kommit och det blev lite fika innan jag sa att jag var tvungen att gå och lägga mig och sova, så någon pilla i kroppen sen Godnatt i två timmar vilket var helt suveränt känner mig som ny människa när man sovit och har smärtlindring trots den eviga följeslagaren rullstolen.
Väl uppe så var svärmor och Olle kvar så vi lade lite kött på grillen och satt ute och åt på trädecket till ljudet av vattenspridarna ;-)
Så när vi käkat klart så skulle sonen på fotbolls träning och då erbjöd sig dem att köra han dit när de ändå skulle köra hemåt.
Tyckte sen att jag kände mig rätt pigg så jag rullade ut och gjorde verkstaden färdig med ett resultat av nöjdhet att ha en verkstad där alla saker har sin plats och ett golv som är rent från alla saker är en fröjd.
Så jag avslutade kvällen med en nöjd känsla, vilket är så gott.
Men sen vaknade jag idag med en stark värk vilket naturligtvis är ett kvitto på jag varit alldeles för aktiv trots jag sagt till mig själv att ta det lugnt så har jag inte lydit mig själv, varför jag inte lyssnar och tar det till mig är en sak jag måste ha hjälp med. Jag hajar inte varför men jag vill så gärna göra det jag gjort innan utan att allt ska ta så förbannat lång tid och att jag ska få så infernaliskt ont efteråt.
Jag är så less på det så det går inte med ord beskriva. Rullstolen i sig är väl ett bekymmer men känslan över att inte kunna göra som innan äter upp mig fullständigt inifrån.
Men men tiden ska komma då jag kan göra det. Nu frukost med en kopp kaffe och ett gäng piller;-)
Ha en fin dag alla
Kommentarer :
Tror inte du riktigt har fattat att du ska ta det lugnt, du verkar forsa fram och göra allt du alltid har gjort, om än med mera möda. Andra kör huvudet i den berömda väggen, men du verkar än mer aktiv så dig tryckte "väggen" ner i en rullstol för att du verkligen skulle ta det lugnt.
Det är faktiskt inte så dumt även om det tar emot att släppa på alla krav och måsten. Jorden går inte under.
Sköt om dig innan det är för sent, livet går inte i repris som bekant.
Många kramar från K
Många kloka ord från Lena och Katarina.
Learning by doing!
Lätt för mig att säga som sitter här, men har du egentligen något annat alternativ för tillfället?
Imorgon är en ny dag och då kommer solen fram igen! ;-)
Ja det är inte lätt att fatta sånt vet inte hur länge sedan du blev sjuk men för mig är det snart 2 år sen o jag ahr kommit så långt så jag förstår att jag kanske inte kommer orka jobba mer änmax 50% men acceptera det är en helt anan sak gör ofta för mycket och för snabbt o straffas naturligtvis efteråt :)
För några år sen fick jag en inflammation i ländrygg och höfterna och fick hoppa på kryckor i 10 månader, och kunde bl.a. inte köra bil pg.a. av massor med smärtstillande osv, med allt vad det innebar.
Vart nästan lite deprimerad och väldigt uppgiven i början men sen sa min doktor nåt mycket bra och som jag tog till mig varje dag.
Han sa : " Detta kommer att ta tid, men du kommer att bli frisk igen. Tänk på de som aldrig blir friska igen. För dom är det tufft. "
Jag blev frisk igen men tänker ofta på doktorns kloka ord som fick mig "på fötter" igen.
Lycka till i fortsättningen med allt vad du gör och med ditt tillfrisknande.
Kram från Trelleborg.
Hej, Jörgen.
Ja, haha, inte är man på topphumör alltid. Tyvärr är jag också deppig, skulle väl inte skriva, men ibland behöver man prata av sig. Skönt att du har varit ute med båten, och att du badar, härliga bilder.
Ja, vi hade också underbart på semestern, vet ikke varför jag deppar. Men ibland längtar man såååå, tillbaka...när man var frisk. Det blir man deppig av. Just nu längtar jag till friidrotten, som kan liva upp dagarna. Börjar den 10-e.
Nu får vi väl spotta i nävarna och komma igen, Jörgen. Tänker på dig. Kram Agneta.
Åh vad jag känner igen mig! Man vill ju så innerligt gärna göra det där som var så enkelt och självklart förut! Så kör man på för man är så förbaskat less på att inte orka, och sen dan därpå är man ett vrak! Jag är precis lika dan "nu har jag fixat det här, då kan jag lika gärna göra det här också..." När ska vi lära oss? Eller är det så enkelt (och svårt) att vi fått den här smällen just för att vi är för bra på att bara köra på? Hoppas kraften återvänder för dig, så går både du och jag tänka laaaaagom och låååångsamt!