thewaybacktobalsby.se

Hej alla bloggläsare

 

Just för ögonblicket sitter jag och sörplar i mig mitt morgonkaffe, gillar stunden på morgonen att få avnjuta den i lugn och ro.

 

De senaste dagarna har jag legat på alldelles för hårt och gjort alldeles för mycket som resulterat i en djävulsk värk som i sin tur resulterat i att behöva ta starkare värktabletter, vet inte riktigt varför det blir så men jag kör på av bara farten.

Jag måste jobba stenhårt med att ta det lugnt, nu när ens fysik blivit något bättre inbjuder det till att göra fler saker och då är det så mycket min knopp vill och som inte kroppen orkar så frustrerande.

 

I helgen så var vi barnfria eftersom pojken var på träningsläger med fotbollen och tösen var hos en kompis och skulle sova över där.

 

Så vi begav oss iväg till Hanö för att hälsa på kompisar om hade kört ut med sin båt dit. Så vi tog färjan över från Nogersund.

Vi tyckte det var ett djäkla rövar pris för biljetten 120 kr per vuxen för 20 min resande. Tänk då på de som bor på ön och tvingas pendla, de blir ju ruinerade på kuppen.

 

Väl framme så spenderade vi hela dagen där och hade det jättemysigt, tog jättefina bilder som jag tyvärr inte kan visa här (läs längre fram i berättelsen om varför)

Tyvärr kunde jag inte gå ombord på deras båt eftersom jag inte vågade utsätta mig för detta. De låg dessutom förtöjda med en båt innanför sig så då hade jag varit tvungen att först gå ombord på en båt och sedan kliva över till deras vilket varit en omöjlighet för mig.

 

Så vi spenderade dagen med att fika, grilla korv och rulla runt och titta på fina båtar som låg förtöjda i hamnen.

Efter dagens slut så tog vi färjan hem igen och styrde kosan mot balsby.

 

Väl hemma så mötte vår fyrbente vän oss och var överlycklig, han hade ju varit hemma fem timmar själv och viftade på svansen mer än någonsin.

När vi hälsat färdigt så kände jag mig rätt så färdig i kroppen så vi värmde lite rester och slängde i oss det för att sedan gå  ut på altanen och lägga oss i varsin solstol med varsin filt och så satte vi på gasolvärmaren, så gott det var och det dröjde inte många minuter förrän jag sov som en stock.

 

Vaknde sen vid fem på söndagsmorgonen steg upp och satt och filofiserade vid köksbordet. Kollade av nätet och de sidor jag brukar kolla på morgonen dvs bloggen, mail, aftonbladet, blocket. och fb.

Konstigt det är med rutiner och vilka vanemänniskor vi är. Har man rutiner så är det konstigt och lite frustrerande när man inte utför dessa.

Dagen känns på något sätt annorlunda om man inte gör som man brukar, och då blir det ju annorlunda om man inte gör som man brukar.

 

Med denna dag hade jag som målsättning att försöka få gräset klipps eftersom det just nu växer som ogräs vilket ifs är trevligt med en tät och supergrön gräsmatta men att klippa är baksidan av det myntet;-).

Jag skulle även försöka få båten sjösatt det har jag ju längtat efter så länge. Så efter frukost så begav jag mig ner till bryggan för att se vad som behövde göras vid den och eftersom vintern och isen gått hårt åt bryggorna och flyttat dem minst en meter upp på land så var en omfattande renovering aktuell.

 

Så jag bad min granne hjälpa mig ner med verktygen och så rullade jag ut på bryggan och plockade upp allt ur mina jobbe byxor och lade det i rullstolen för att det inte skulle bli blött när jag kravlade mig i vattnet med stöd av bryggan. När jag väl var i vattnet och höll i bryggan samt drog i en bock så kantrade hela bryggan till följd att rullstol med nycklar telefon skruvar kläder etc åkte i vattnet.

Eftersom det grumlades om ordentligt fick jag stå helt still till vattnet blivit klart igen så jag kunde se bottnen och lyckades minsan hitta både nycklar och telefon, sen var det dags för nästa etapp att ta mig upp på land med rullstolen i släptåg vilken pärs.

Så nu framöver blir det tyvärr inga bilder eftersom iphonenen är förstörd och inlämnad och kommer få en ny inom 5-10 arbetsdagar så till dess får ni hålla tillgodo med det skrivna:-)

Sen fick jag hjälp av en granne att ta loss bockarna som bryggan vilar på och få dem upp transporterade till huset.

Som tur var hade jag virke hemma så jag kunde göra nya bockar eftersom de andra hade isen förstört de gamla. Fick hjälp av frun att göra dem så det var verkligen ett teamwork, roligt att göra det ihop för jag hade inte själv klarat av det men sjukt nöjd över att få gjort nya. Sen hjälpe två andra som också har bryggan att dra upp den gamla sänka den så jag kan rulla upp på den samt återmontera och rikta den med hjälp av de nya bockarna.

Så nu var det bara sjösättningen kvar så det hjälpte grannen mig mitt över gatan med, körde upp den på trailern till isättningsplatsen och vips så var båten i vattnet, vilken fantastisk lycka att känna vinddraget och få krama upp gashandtaget till max och känna hur båten studsade fram på vågorna.

Körde sen in och hämtade den granne som hjälpt till med bryggan och hans två barn samt mina egna två så det blev bad och fiske under kvällen.UNDERBART

 

Igår så var det åter dags för att göra entré på rehab efter deras semester och det kändes på något vis att det var till att börja om från början igen, hade ju tappat mycket under de fyra veckor jag varit borta från träningen. Så det kändes lite trist men de är så underbara på det stället så oavsett om man är deppig när man kommer dit så gör dom en glad.

Hade ju tid med sjukgymnasten och kuratorn också denna dag.

Hos kuratorn pratade vi hur denna sjukdom påverkar oss alla i familjen och framför allt frun som får dra ett tungt lass och köra alla ärenden samt köra till alla träningar, kompisar etc som barnen skall till dessutom så vill jag bli skjutsad till olika ställe emellanåt och det tar sån tid ifrån hennes arbete så hon känner att hon inte hinner med och det blir ju besvärligt då för oss alla.

Min fru forskar just nu och har massor av arbete att göra och så jobbar hon hemma vilket inte är enkelt.

 

Pratade om hur man kan lösa denna knut och ett bra sätt hade ju varit att ha en automatare till bil då hade jag kunnat ta mig var jag ville behövde inte färdtjänst, kunde skjutsa barnen och ta del av deras föreningsaktiviteter etc. det hade varit en sådan underlättnad för hela vår familj.

Nu är det ju så att man kastar ju inte upp 100 000 ur bakfickan precis så där kommer knuten att lösa. Att få loss 100 000 utan för den skull påverka ens ansträngda ekonomi eftersom jag blir arbetslös på fredag och då bara kommer få a-kassa och 80 på det i sjukersättning och det blir man inte fet på.

Så vi får väl se framöver hur livet kommer te sig men jag är optimist och tror alla problem går att lösa om man lägger ner tillräckligt mycket tid och engagemang på saker och ting.

 

Kramar