2013-05-11

Denna morgon skriver jag ett litet inlägg här istället för på bloggen. Känner mig lite bitter för att mina tidsplaner i synkar med min kropp. Har ju hela tiden sagt till mig själv att detta fixar sig snabbt. Men får nog inse fakta att det kommer ta lite längre tid än vad jag fantiserat ihop.
Har ju redan haft planer på utlandets resa, jobbet,träning på gym etc etc. Men tvingas nu kapitulera från detta eftersom det tar mycket längre tid och det gör mig så frustrerad och irriterad.
Att den stress jag utsatt mig för tidigare skulle få sådana långdragna och allvarliga konsekvenser skulle jag inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig.
Men men................
Jag har ju fått höra att jag ska bli frisk och det är ju positivt men en tröst som inte räcker just i detta nu.
 
Jag skrev detta i min status igår på facebook och fick en massa kommentarer om att vara rädd om mig och att ta det lugnt alla kommentarer ville mig så väl.
 
Men frågan är om jag vill ta det lugnt, jag vill kanske göra det på mitt sätt och det som känns bra för mig. Inte hela tiden ta det lugnt, stressa inte etc. etc.
Vet att det är av omtanke men ändå. Att acceptera sin funktionsnedsättning är kanske bra, men jag kommer aldrig acceptera detta och kämpa för att komma tillbaka till min gamla vardag utan att stressa dit.
 
Vet att jag behöver tid på mig för att bli frisk och återhämtad men blir bara ännu mer stressad av att inte ha något att göra, mår rent av dåligt att inte kunna göra de saker som jag brukar göra. Ta ex att klippa gräset det vill jag göra nu och vill inte att någon annan ska göra det.
 
Trött på att alltid be om hjälp med saker vill ju kunna göra något själv som jag tidigare gjort.att alltid vara beroende.
Att jag klarar mina vardagsbestyr så som att tvätta mig laga lite enkel mat, grilla på grillen etc. är inte tröst nog vill vidare i min resa tillbaka. Drivs av en synnerligen stark kraft framåt som vill så mycket mer.
 
Jag vet ju saker som jag måste bli bättre på så som att säga nej när jag inte kan eller vill själv, att göra saker för andra för att jag själv ska få bekräftelse måste upphöra, jag är bra som kille fast jag inte gör en massa saker till allt och alla.
Duger som jag är är en bra delvice.
 
Nog tjatat om detta denna morgon, nu har jag fått ur mig min frustration och mina tankar.
 
Igår så putsade jag pojkens gamla cykel och lade in den på blocket och fick den såld, så gööttt.När köparen stod på uppfarten kom nästa spekulant men fick ju säga att den såldes precis.
 
Annars fördrev jag tiden rätt mycket i sängen igår, pojken hade kompis här  och spelade tv spel och frun och tösen var på marknad.
 
Kände igår att jag var irriterad på morgonen frustrerad över min situation. Dammsög och det bara krånglade hela tiden så jag lade ner det projektet gick och satte mig i avslappningsfåtöljen och varvade ner och det fungerade perfekt.
Behövde coola ner mina känslor lite och slappna av och gå ner i varv, bra beslut Jörgen.
Efter massagen kändes det mycket bättre faktiskt och jag skriver inte detta för  att göra reklam eller överdriva utan det var den faktiska känslan.
 
Idag blir det  nog lite puts på gräsklipparen bra motion för min arm som får vägledning av min friska högerarm.
 
Må så gott alla goda vänner som peppar mig längs resans gång
 
Kramar
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: agneta björk

Älskade vän, såklart ska du aldrig, acceptera ditt handikapp, eftetrsom du kan bli bra :-) Och att åka p resan i rullstol, klarar du galant, Jörgen. Men det du måste lära dig mer....är tålamod, allt går mycket saktare än man vill. Men alldeles rätt, skriv av dig, gråt, var förbannad...det hjälper. Känns bättre efteråt.
Din störste beundarinna, kramis

Svar: Ja hej Agneta
Vist är det så att man behöver tålamod och mitt tålamod har nog ökat markant sen jag blev sjuk men min personlighet med allt vad det innebär är inte så lätt att förändra. Gillar ju att hålla igång och att det ska hända saker, men som sagt mitt tålamod blir bättre men har fortfarande frustration över att det inte går fortare
Jörgen Ekeberg

skriven
#2: Anders

Alltid gott att sälja av saker och få lite deg för material som man inte längre behöver/använder! :-D

Funkar massagen för dig så är det ju helt underbart, klart att du ska skriva att den fungerar. Det blir ju ett tips som andra kan ha nytta av! ;-)

Att hitta en balans mellan vila och arbete är inte lätt. Men jag är övertygad om att du kommer att hitta den. :-)

Starta grillen och njut av eftermiddagen! :-D

Svar: Hej Anders min trogna supporter
Vist är det så att man ska njuta av de dagar som är fina och ibland lägga undan saker och bara njuta. Men att vara helt sysslolös är nog inte melodin för mig utan behöver saker att småpula med.
Att rensa upp ibland alla grejor man har är en sak att syssla med nu när man inte kan ta i praktiskt.
Må så gott så hörs vi
Jörgen Ekeberg

skriven
#3: Nilla

Åh, vad jag känner igen frustrationen. Tror det är rätt friskt egentligen, ingen vill väl få ett inskränkt liv oavsett vad det beror på och visst vill man vara självständig men jag tror att du kommer att lyckas med det du företar dig. Kanske inte på det sätt du tänkt från början men du kommer igen.

Svar: Hej Nilla
Nä du har helt rätt ingen vill väl få inskränkningar i livet, utan hela tiden ha nya upplevelser att utvecklas famåt hela tiden. Men har lärt mig stanna upp och reflektera emellanåt för att få lov att vila min hjärna.
Jörgen Ekeberg

skriven
#4: Sofia

"Släpp taget om smärtan" hette en bra bok som jag kom i kontakt med på smärtkliniken. Den handlar om just smärta men jag tror att du kan ha nytta av den ändå.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146218793

Den bygger på ACT-metoden (act commit nånting) och lärde mig att det inte handlar om antingen eller. Inte oj aj, idag har jag ont och utmattningssymptom därför måste jag stänga av livet, utan aj oj idag har jag ont och utmattningssymptom - det tar jag med mig i livet. Den ger många aha-upplevelser kring att det där tankesättet om att ens funktionsnedsättning står i vägen för allt man vill göra bara förstärker funktionsnedsättningen. Det handlar inte om att ignorera den, utan om att integrera den i det man vill göra. Boken innehåller även praktiska övningar som är jättebra. Lästips!

/S

Svar: Hej sofiaSka ha den i bakhuvudet och se om jag orkar läsa den när jag blivit bättre. Just nu orkar jag faktiskt bara hålla igång med fb och bloggandet har heller aldrig haft förmågan att sitta ner och läsa för skojs skull utan tvingat mig igenom kurslitteraturen på universitetet
Men boken verkar väldigt bra så jag ska se vad jag orkar
Kramis
Jörgen Ekeberg

skriven
#5: Lotta

Hejsan igen min vän
Låter som nåt jag kan ha skrivit för vem vill inte se resultat direkt ;) Att skynda långsamt är nog det bästa och jag tycker du gör framsteg i en takt du ska vara nöjd med :) Själv håller jag på att fortfarande efter nästan 13 år försöka inse att jag faktiskt har en skada som gör att jag har dom problem jag har.Jag blir så glad när jag läser din blogg och hur duktig du är så fortsätt i den takt du orkar o vill.Kram

Svar: Hej LottaJa att lära sig ha tålamod och skynda långsamt är en lång process. Från att varit i farten alltid till att låta kroppen bestämma farten är inte helt lätt.
Tack för att jag kan glädja dig i din läsning av bloggen, så roligt att du uppskattar den.
Ja det kommer att ta tid något som jag kanske inte var beredd på i början av min sjukdom men som jag tvingats inse
Kramar
Jörgen Ekeberg

skriven

Kommentera inlägget här :